Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Applebaums synsätt är representativt för den samhällselit hon tillhör. Och precis som hon påpekar så har västerlandets demokrati till stora drag varit en "dold diktatur" som byggt på ett propagandamonopol. Givetvis har oppositionella haft möjligheten att ge ut obskyra böcker och tidskrifter, men det är först genom Internet som propagandamonopolet har kunnat kringskäras och konkurrerande analyser och vinklar har nått vidare spridning.

Och det är just detta kringskurna propagandamonopol som orsakar Applebaum, och resten av samhällseliten, deras huvudvärk. Därav de våldsamma reaktionerna med hysteri kring "falska nyheter" och ryskt inflytande. Falska nyheter är i sig inget nytt, det av Applebaum hyllade propagandamonopolet har producerat hyllmeter med falska nyheter. Invandringspositivism och "kriget mot terrorn" är två ämnen där det mesta varit ren lögn.

Det är en maktkamp som utspelas, och jag är rädd att "vi" kommer att förlora. Man kommer åter att tvinga fram ett propagandamonopol. Jag tror att Kina är ett bra exempel på hur Applebaum m.fl. önskar att västerlandet ska fungera.

Såklart är det en ära att bli publicerad i WSJ. Men jag är osäker på vem som tjänar på publiceringen. För tillfället är polariseringen i Sverige uppskruvad till max och starka krafter gör vad de kan för att tysta alternativ media och oppositionella motröster.

Att Åkesson och Karlsson publiceras i WSJ och "svartmålar" Sverige genom att bekräfta Trumps "lögner" kan makten ta till intäkt för att tysta motröster med ännu större kraft. Kanske kan makten nu köra ett landsförräderispår i sin kamp om åsiktsmonopolet?

Det synsätt Applebaums representerar kommer förpassas till historiens skräphög. Inte för att de förlorar mediekriget utan mer för att mediekriget blir överspelat.
Jag har varit en del i Kina och pratar dagligen med kineser som bor och arbetar i Kina. De rundar "systemet" och skaffar sig all den information och kunskap de vill. Och de kan.
Kinaliknande kan inte vara elitens högsta önskan. Om så är fallet visar det bara hur "off" de är från verkligheten. Vi ser precis samma sak över hela världen. Alternativa medier gör rent hus med MSM.

Och nyckeln? Annonsintäkterna. Oh, ödets ironi. Kapitalistiska globalistiska åsiktshegemonin förgörs av folkets informationsglobalism och moderna kapitalströmmar.

Det vi ser är ett elitistiskt och faktiskt etniskt intressebaserat globalt åsiktsimperium som nu faller i bitar på grund av sin egna historiska framgång. När ett monopol blir för stort är det lättare att utmana med ny teknik eller "svarta svanar".

Det inser Applebaum. Det är därför hon så frentiskt går på Facebook

https://www.washingtonpost.com/opini...=.c6853816d765

Anne Applebaum har såklart rätt i att det blir svårare att komma överens om vad "den nationella debatten ska handla om" om alla i högre grad får vara med och bestämma. Till skillnad från Applebaum har jag aldrig blivit tillfrågad om min åsikt innan de social mediernas intåg och det tror jag är en verklighet som många delar. Jag upplever att jag har ett större (om än fortförande mycket litet) inflytande på vad debatten ska handla om.

Applebaum upplever säkert att hon som medborgare hade ett större inflytande på det offentliga samtalet tidigare och att hennes "medborgliga inflytande" nu minskat, men man får ju hoppas att hon förstår att de flesta inte hade i närheten av de möjligheter hon hade att göra sin åsikt hörd/tysta åsikter hon ogillade.
För mig framstår det snarare som att Applebaum sörjer en svunnen storhetstid för sitt och sina kollegors inflytande. I den nya mångkulturella medievärlden kanske hon får finna sig i att ibland integreras med, eller iallafall tolerera kulturfrämmande åsikter, snarare än att det alltid måste vara tvärt om.

Jag ser inte diktatur som en logisk följd av att fler tillåts delta i debatten. Det känns snarare som en absurd slutsats, men låt oss utgå från att Applebaum har rätt:
Givet sociala medier får vi då en diktatur.
I en diktatur kommer man inte tillåta folk att yttra sådant som anses motverka diktaturens intressen (godkända åsikter kanske får framföras), alltså förbjuds sociala medier och de demokratiska förutsättningarna är därmed återskapade.

Jag är rädd att det just i detta nu förs allvarliga diskussioner om ett stopp eller hårda restriktioner för Svenskar att ta del av utländsk media och alternativmedia, allt för vårt eget bästa förstås.

Ungefär på samma sätt som domstolarnas möjligheter att stoppa "populistiska partier" från att genomföra sin politik diskuterades i SVT2 i förmiddags.
https://www.tv.nu/p/1CGOQh-Q-3RtS

Det, tror jag med hög säkerhet, beror på hur det går i kampen mot GS. Om GS knäcks och lägger ner, då kommer man att fortsätta med något annat inom alterntivmediabranschen, förmodligen något där man tror på snar framgång. Om GS inte viker sig, utan fortsätter oförtrutet, så kommer man förmodligen att söka andra vägar. Uteslut inte att det kan bli lagskärpningar, där en angreppsriktning är att ge sig på anonymiteten.

Det är allvarligt nog att journalister, mediechefer och politiker allt oftare luftar inställningen att om du gör uttalanden eller publiceringar som "liknar" eller "passar bra ihop med" ett viktigt narrativ (just det!) i en utomstående fiendes (läs: Putins eller UKIPs) propaganda, då är du i någon mening deras lakej och kan ses som ett slags landsförrädare. Tankebrott alltså, mina herrar. Någon direkt koppling till att ha gjort t ex FSB olagliga tjänster eller mottagit pengar från dem behövs inte längre, att man håller på "deras" idéer mot "vår" kvasiliberala värdegrund blir det viktiga.

Det här är helt åt skogen och givetvis emot alla meningsfulla idéer om fri media och tankefrihet. Jag kan bara hålla med den kille som i P1-morgon häromdagen påpekade att "inte ens på 80-talet, när Sovjet var en verklig supermakt" sade man i juridiska sammanhang eller i seriösa debatter att om du har samma inställning som Moskva eller Peking på just den här punkten, i någon specifik fråga, då visar det att du är i lag med dem och att du är en slags förrädare. Nu rusar man emellertid in på det spåret.

Det beror på att Tage Erlander, Olof Palme och den socialdemokratiska ledningen i allmänhet är just socialister, dvs Sovjet, DDR, Kina, Nordkorea och liknande sågs/ses som föredömen och därmed inget som man kritiserar.

Eh, du missar att det är principen man nu trampar på. På 60-70-talen hade det varit uteslutet för vilken debattör som helst utom de mest paranoida (och kom ihåg, vi talar nu om mainstream, inte Proletären, Gnistan eller Contra) att säga: X målar upp en bild av läget (i valfri fråga) som i vissa avseenden liknar tänkandet hos Nixon/Thatcher/de Gaulle - alltså är X en lakej till dessa politiker, oavsett om vi kan visa att det finns något formellt samröre, ett infiltrationsuppdrag, eller inte.

Inte ens Palme eller Olof Lagercrantz i sina mest speedade ögonblick hade använt det greppet för att försöka sparka ut en motståndare, och det hade inte fungerat på den tiden. Björn Wiman och Peter Wolodarski gör det emellertid och Per Svensson kommer snart att plocka upp samma lilla trop.

(Dessutom var den tidens sossar, inklusive Palme, sannerligen inga kommunistkramare, men det kommer du ändå inte att begripa)

Modern svensk historia har i sanningens namn även tidigare haft sina galna stunder. Vi har ju haft hela komplexet med IB och dess åsiktsregistrering. Och människor som var aktiva i fredsrörelser - oavsett Vietnam eller avspänning runt Östersjön - har betraktats med viss misstänksamhet. Ibland var säkert misstänksamheten befogad, men lika ofta helt tagen ur luften. Och visst fanns det personer och grupper som angrep Olof Palme på ett allt annat än civiliserat sätt.

Men aldrig någonsin - under perioden med Kalla kriget eller kriget i Vietnam - var stämningsläget såhär uppskruvat. Aldrig någonsin kändes det då som att samma värden stod på spel för Makten Som Är som det gör nu. Jag var 20 år gammal när jag röstade i mitt första riksdagsval 1979, och minns rätt väl den tidens stämningslägen.

Ja, jag börjar bli rädd för det här. Det känns som det kan sluta illa. Att gå in på DN idag är en kuslig upplevelse. Det råder en sektmentalitet som vi inte har sett i Sverige sedan Rebellrörelsen på 60-talet.

Idag läste jag hur de flesta tidningar skrev om Åkessons debattartikel i WSJ. Expressen var förhållandevis neutral och saklig. Aftonbladet och SvD var arga, medans DN var helt i en klass för sig. Detta är alltså inte opinionstexter utan nyhetstexter.

https://unvis.it/dn.se/nyheter/sveri...street-journal

En sak som jag ser som enda räddningen nu är att Moderaterna håller kursen och att Hanif Balis position blir partilinjen. Inte för att jag hoppas på en M-SD regering utan därför att om Moderaterna fås tillbaka till den gamla fållan igen så att etablissemanget återigen står helt enat så tror jag det kan släppas lös fruktansvärda krafter.

Ingen som läser DN kan tro annat än att dessa människor egentligen vill arkebusera oliktänkande.

Efter att DN på nyhetsplats gjort allt för att invända och "bemöta" mot verkligheten så avslutas texten på unvis med det här:


Antagligen är den andra delen en effekt av hur unvis gör om sidan till text, men det blev lite för mycket bara