Det är intressant att se hur stora överensstämmelser i angreppssättet på demokratin som finns mellan vänstern/vänsterliberalerna och den kulturellt/religiösa fundamentalismen. Man vet helt enkelt bäst hur människor ska leva, tänka och tro. Både vänsterliberaler och kulturellt/religiösa fundamentalister är bergfast lojala mot sina respektive självdefinierade värdegrunder. Det är väl där de finner sympatin för varandra och tycker sig finna synergieffekter för sina respektive kamper för dominans över folkmedvetandet. Samma protektionistiskt puritanska njugghet kommer ständigt i dagen vare sig det gäller samiska jakträttigheter, antikulturell appropriering eller oskuldskontroller, vilka räknas som rättmätigt inne eller ute.
Intressant nog förefaller den förment stockkonservativa politiska högern, uttalat kristen eller ej, mycket mer tillåtande och öppen för att människor har vilja och kompetens nog att själva välja sina vägar genom livet. Här utgörs gränserna snarare av lagstiftning än av diffus affirmative action-ideologi, tillsammans med den fundamentala liberala dogm som säger att den suveräna individen äger sin frihet och sina individuella rättigheter så långt dessa inte inkräktar på någon annan suverän individs fri- eller rättigheter. För att individens fri- och rättigheter ska kunna upprätthållas får under inga omständigheter yttrande- och åsiktsfriheterna tullas på. För vänsterliberaler och kulturellt/religiösa fundamentalister däremot framstår det som självklart med inskränkningar med hänvisning till att människor måste skyddas mot att få sina känslor sårade.
Det är i dagarna femton år sedan Fadime, av religiöst/kulturellt fundamentalistiska skäl, mördades av sin far för att hon tog sig rätten och friheten att själv välja väg i sitt eget liv. Den liberala vänstern har fortfarande inget svar på hur religiöst/kulturellt fundamentalistiska yttringar som denna ska hanteras. Rakel Chukri skrev bra om detta i Helsingborgs dagblad:
Citat:
Jag funderar ibland på vad som hände med B, C, D, E och F. Bakom de anonyma bokstäverna döljer sig fem kvinnor som vittnade mot en läkare i Malmö 2013. Han hade vid 177 tillfällen loggat in i deras och femton andra kvinnors journaler för att se om där fanns något ”olämpligt”. Inte för att de var hans patienter, utan för att deras anhöriga hade bett honom snoka runt. Det enda som förenade kvinnorna med läkaren var att de hade ursprung i Afghanistan. Och att personer i deras närhet inte ansåg att de hade någon rätt till privatliv. Läkaren dömdes till villkorlig dom. Ett hårdare straff eftersom det fanns ett hedersmotiv.
Tragiken i det som kallas för hederskultur är att kontrollen av kvinnor innebär att de ständigt misstänkliggörs. De äger inte sina egna kroppar – särskilt inte under midjan – och någon annan bestämmer deras värde. Malmöfallet var särskilt allvarligt eftersom integritetskränkningen utfördes på en samhällsinstitution där alla har rätt att känna sig anonyma och därmed skyddade.
Citat:
Men oavsett vad som händer i debatten pågår kampen dagligen runt om i landet. Vissa väljer öppen konfrontation och grälar med sina konservativa släktingar för att kunna utöka sin rörelsefrihet. Andra lever ett dubbelliv och ljuger om sin sexualitet eller tro. Känns intrigerna i ”House of cards” dramatiska? Förmodligen inte för de ungdomar som går på bögklubbar i smyg, åker till grannstaden för att dejta eller gömmer p-piller i hemliga fack. Hela tiden oroliga för att någon ska upptäcka dem.
Den verkligheten måste speglas i offentligheten. Men det är bara en del av kampen. I det långa loppet handlar det om alla individers rätt att få definiera – och påverka – kulturen de har fötts in i. Att slippa kallas ”försvenskad” eller ”förlorad” av konservativa landsmän endast för att man har liberala värderingar. Fadime Sahindal hade lika stor rätt som sin pappa att definiera vad det innebar att vara kurd i Sverige. Det finns inga fridlysta, rena ursprungskulturer. Inga himmelska order om att feminister, homosexuella och ateister ska kastas ut ur en kulturell gemenskap.
Idag tänker jag särskilt på alla som har stridit i det tysta. De som har förlorat och de som har lyckats flytta fram positionerna. Minnet av Fadime uppmanar oss att fortsätta. Hade hon levt idag hade hon förmodligen påpekat att det är bisarrt att endast en person dömts enligt den hårdare lagen om äktenskapstvång och att det i flera kommuner accepteras att flyktingflickor lever i barnäktenskap. Precis som B, C, D, E och F hade hon konstaterat: Det duger inte.
http://www.hd.se/2017-01-22/ratten-a...as-forsvenskad
Vi får se vad som kommer ur den pågående kontroversen kring den abortvägrande svenska barnmorskan och det som, i alla fall av vänsterliberaler, framställs som ett framflyttande av positioner för abortmotstånd inom juridiken. Tidningen Dagen nosar på frågan och resonerar, utan att spänna på de vänsterliberala hängslena och livremmarna vilket annars mestadels är ett måste för kristenhetens förtjänande av sitt existensberättigande.
Citat:
USA:s vice-president talade på March for life
Även Donald Trump gav sitt stöd till fredagens stora manifestation mot abort.
Aldrig tidigare har en så högt uppsatt företrädare deltagit i den årliga manifestationen, och arrangörerna kallar det för en historisk händelse att vice-president Mike Pence var en av talarna. Det var för övrigt hans första framträdande i sitt nya ämbete, vilket också ses som en markering.
– Livet vinner, sa Mike Pence, enligt CNN.
[...]
Mike Pence, själv en konservativ kristen, tog i sitt tal upp att förändringar var på gång i och med det nya politiska styret i landet. Han menade att Donald Trump kommer att "omfamna en livets kultur i Amerika", bland annat genom att han kommer att lagstifta mot sena aborter.
[...]
Förutom vice-president Mike Pence talade också Donald Trumps inflytelserika rådgivare Kellyanne Conway på March for life, en manifestation som av vissa beskrivs som manifestation mot abort, medan andra hellre ser det som en markering för livet.
http://www.dagen.se/usa-s-vice-presi...-life-1.918663
Nej March for life är verkligen inget nytt. Den anordnas alltså varje år, sedan länge och under stort deltagande. För vänsterliberaler handlar det om abortförbud, för konservativt kristna om rätt till livet. Ett eventuellt abortförbud rör alltså begränsningar i rätten till abort i ett relativt sent skede av graviditeten. Sena aborter utgör för övrigt ett etiskt dilemma för vården av andra än religiösa skäl. Den bortre tidsgränsen för legala aborter möter numera den tidsgräns från vilken för tidigt födda barn kan överleva. Att önska garantera ofödda kristna barn livet är enligt vänsterliberalismen en djupt ondskefull strävan efter att kontrollera kvinnors liv och kroppar. Att önska garantera migrerande sunnimuslimska mäns rätt till liv i västerländska samhällen uttrycker enligt vänsterliberal logik däremot höjden av god anständighet. Att dessa sunnimuslimska män sedan besvärande ofta tar sig friheten att kontrollera kvinnors liv och kroppar, utifrån sin religiöst/kulturellt fundamentalistiska värdegrund, talas det inte gärna om. I sådana frågor tillämpas allt som oftast alternativ åsiktsfrihet.
Dagen testar hållfastheten i åsiktskorridorens väggar lite till genom att försiktigt dryfta ämnet Trumpsk migrationspolitik. Va? Kan det vara möjligt att förföljda kristna nu plötsligt ska bli en prioriterad grupp för amerikanska omsorger? Det måste kännas glädjande för troende kristna, fundamentalister eller inte. Skribenten ber heller inte om ursäkt.
Citat:
– Jag inför nya granskningar för att hålla radikala islamistiska terrorister borta från USA. Vi vill bara släppa in dem som vill stötta vårt land och som djupt älskar vårt folk, sade Donald Trump när han skrivit under presidentordern, enligt nyhetsbyrån Reuters.
Vill ha kristna
Istället säger sig USA:s president vilja prioritera kristna asylsökande. Framförallt de som flyr från Islamiska staten.
I en intervju med Christian Broadcasting Network (CBN) säger Trump "ja" på frågan om han tänker prioritera förföljda kristna.
– De har behandlats fruktansvärt, säger han.
Han menar också att det varit mycket svårare för kristna att komma in i USA än för muslimer, och vill nu hjälpa de kristna som flyr.
Donald Trumps beslut om tuffare regler för invandring, och att kristna ska prioriteras framför muslimer, har väckt kritik runtom i världen. Men han får också stöd. Exempelvis från pastor Franklin Graham, som var med och bad för Trump då han nyligen installerades som president.
– Det är inte bibliskt att tillåta alla att komma in i landet, var Franklin Grahams kommentar efter Trumps beslut att stänga gränserna.
http://www.dagen.se/trump-vill-prior...kande-1.918649
Spelplanen ändras fort nu, och en sådan fantastisk ödets ironi om det blir de konservativa som räddar demokratin på de progressivas och de fundamentalistiskas gemensamma bekostnad.
Och slutligen en liten delikatess som levererade av SVT:s Ulf Johansson i förmiddagens Medierna i P1. MSM kör ju som vi alla noterat nu en drive med "självrannsakan" och "självkritik". Ett av dagens teman var om hur public service skulle lyckas med saklig och opartisk rapportering kring de kommande ödesvalen i Frankrike och Tyskland. Ulf Johansson tyckte att public service skulle avhålla sig från att smeta etiketter på partier och bör i stället beskriva och förklara vad de står för,"för den svenska politiken". Freudian slip? 11:50 in i programmet.
https://sverigesradio.se/sida/tabla.aspx?programid=132