Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Årets citat? Byta väljare blir nog svårt, så svaret verkar vara att försöka omskola väljarna.

Baas skiter väl i kvinnor om han istället kan kasta skit på SD.

Målet helgar medlen för honom. Och så är det för de flesta i mediesvängen. De tar hellre poäng bland sina likasinnade för att kasta skit på SD än att ta upp riktiga problem för vanliga människor.

Ta kriget om mångkulturen i medierna som exempel. Det har förts mer som ett proxykrig för eller mot SD.
Grundfrågan, för eller emot mångkultur, berörs däremot nästan aldrig.

Upprepade negativa reaktioner från andra människor, får effekten att individens självbild omformas så att den blir mer negativ än vad den tidigare varit. En person med negativ självbild har fått lära sig att det finns en låg grad av överensstämmelse mellan självet och samhällets ideal om hur man bör vara.

Alla människor gör vid något tillfälle avvikande handlingar, beroende på hur omgivningen reagerar på dessa handlingar kan avvikelsen komma att bli en del av personens självbild eller inte. När avvikelsen blivit en del av självbilden fortsätter det avvikande beteendet, det intensifieras och stärks. Individen i denna utvecklingsbana löper stor risk att utveckla en kriminell identitet.

Det är alltså bättre att man får en välformulerade negativ reaktion i form av utbildning snarare än att man får små upprepande negativa reaktioner som bryter ner invandraren och får konsekvensen att han blir mer extrem än föräldrarna, detta är tydligt när det kommer till svenska jihadister, andra generationens invandrare är mer extrema än första generationen.

Oavsett så leder mångkultur till skademinimering och vilken skademinimering som är effektivast, för att helt lösa problemet krävs repatriering, men detta riskerar att skada invandrarna framförallt men även svenskarnas empatiska förmåga och självbild i generationer framöver, vill vi verkligen bli som Ungern, inte bara i politisk mening men även i hur gemene man resonerar och lever sitt liv, även konservativ politik leder till stora förändringar skillnaden är att "vänstern" skryter om det medans vissa konservativa sopar det under mattan, alla ska vi dö, ska vi prata om det eller låtsas som det regnar?

Jag läste enda till "skadar invandraren" och var tvungen att ställa en fråga; du ser inget problem med att generalisera, använda formen invandraren som om de vore likadana allihop. Skadar ditt sätt att tänka invandrare, än mer? Jag menar om vi nu ändå skall generalisera.

Jag tror att dom invandrare som skulle gynnas av att repatrieras redan har flyttat hem, jag tror det är extremt få invandrare som ser en bättre framtid i hemlandet som stannar i Sverige.

Regeringen har nu föreslagit 70.000kr i hemresebidrag till afghanerna, är det detta som du menar stoppar invandrare som vill flytta hem, brist på en betald flygbiljett och fickpengar?

Allt fler ur medieetablissemanget tar nu ställning mot den allra värsta avarten i det mångkulturella samhället, nämligen fundamentalistisk islam och alla de hot mot enskilda och institutioner den innebär. Idag har föreningen Varken Hora Eller Kuvad presenterat resultatet av sin undersökning angående hedersförtryck i Sveriges eget Raqqa, dvs de värst muslimifierade av Göteborgs förorter. Resultatet slog ner som en bomb inom MSM, anden är ute ur flaskan, ingen kan längre förneka att våldsbejakande islamism är ett högst reellt problem. I Sverige.

Expressens ledarredaktion tar tillfället i akt att resa krav på stoppad bidragsfinansiering av våldskalifatromantisrande församlingar. I Sverige.
http://www.expressen.se/ledare/skatt...l-extremister/

Men vad pratar ni om egentligen? Wagers ledare handlar inte om vad som är bäst för invandrarna. Den handlar om vad som är bäst för mottagarlandet. Borde inte det vara första prioritet?

Håller med om det första stycket, men inte om det andra.

Ja, repatriering riskerar att skada invandrare. Men något alternativ finns inte. Om alla som har kommit de senaste åren får stanna kommer vi att gå under på kuppen. (Fler är på väg dessutom.) Om alternativet är att vi överlever men blir lite mer lika Ungern på köpet (enligt dig: mer oempatiska) så är det definitivt värt det om du frågar mig.

Det beror väl på hur mycket sämre man kan göra alternativet att leva på bidrag i Sverige?

Läser idag om att EU:s satsning på en miljon betalkort att delas ut bland syriska flyktingar boende i Turkiet, till en kostnad av relativt blygsamma 375 miljoner dollar:


Även den lilla summan på 30 dollar per familjemedlem och månad är tydligen nog för att göra skillnad för de fattigaste syriska flyktingarna (och förstås Turkiet genom deras nya köpkraft):


Resurserna är knappa och ämnas bara för den fattigaste miljonen av tre i Turkiet, vilket ju ställer frågan på sin spets i Sverige: Om samma summor som spenderas på en liten minoritet privilegierade hjälpsökare här, istället fördelats rättvist mellan alla behövande där - hur mycket mer lidande hade då inte undvikits?

Varför denna orättvisa mellan människor och insulära fokus på Sveriges territorialgränser, till priset av en objektiv nyttominimering och största möjliga ingrepp i svenska folkets liv, trygghet och framtid?

Principen om en lika och allmän rätt till hjälp från svenska skattebetalare, utan geografisk begränsning, alltså BARA dit även barfotabarnen och de svaga kan ta sig. INGA humanitära lotterier att dra nitar ur för flertalet kvinnor och gamla, INGEN asylinvandring som inte kommer från grannländer.

Sedan ett betalkort med, säg, motsvarande halva försörjningsstödet i ett svenskt utanförskapsområde, att betalas ut i hemland eller närområde, som rättighet och erbjudande. Vid behov kan bidrag här och där justeras upp och ned, för att nå önskat utfall.

Inget annat än god politisk styrning och nivellering av migrationsskapande, konstruerade incitament.

Om man genomför jobbiga utvisningar av kärleken för sitt fosterland och sin familj, är det värt det om du på kuppen förlorar din förmåga att känna kärlek till din familj och inte längre känner dig hemma i ditt land.

Ni som har tjänstgjort utomlands med vapen i hand kanske förstår mig bättre, man samlas på Arlanda för att tjäna sitt land och följa sina ideal, men på kuppen så blir man krigsskadad, tummar på sina ungdoms ideal och dom ända man kan relatera till på riktigt är dom soldater som varit med om samma sak och svurit en ed om att dö för varandra, när släkten sedan samlas kring midsommarstången så är det bara flaskan man stirrar ned i, familjen och flaggstången blir som ett fysiskt närvarande barndomsminne.

Sverige skulle gynnas ekonomiskt av att repatriera invandrare, men relationerna och idealen kommer att ändras, hur media bemöter detta framgent kommer man inte få ett svar på bland kultursidorna i Stockholm utan snarare bland romanerna på bokmässan i Göteborg.


Det stämmer.

Du antar väldigt många saker. För det första verkar du tro att repatriering skulle kräva massivt våld. Så behöver det inte vara. Man kan tänka sig generösa återvändandebidrag kombinerade med sänkta bidrag för dem som inte nappar på erbjudandet. Människor som sköter sig, försörjer sig själva och respekterar våra värderingar ska självklart få stanna. Men att vi ska behöva ta hand om lycksökare och bedragare utan riktiga asylskäl - aldrig i livet. Det skulle få enormt negativa konsekvenser för vårt land. Och då är det inte i första hand ekonomi vi talar om.

Ditt psykoanalyserande ger jag inte heller mycket för. Tror du att poliser, militärer med flera representanter för ordningsmakten automatiskt blir känslomässigt avtrubbade? Om det är några som är skadade psykiskt borde det vara de politiker och journalister som med lögner, hets och skuldbeläggande har försatt oss i den här situationen. Hur kan de sova gott om natten?

Läs oytos inlägg om hjälp i närområdet här ovanför. Låter det verkligen så hemskt?

Visst, för en del av etablissemanget inom politik och media så handlar det om Sveriges ljuva självbild, och det gör det nog också för många medierookies, unga politiker och feminister. De *vill* att Sverige ska vara en moralisk stormakt; de ser bilden av Sverige som sammantvinnad med FN och med folkrätten i dess mest extrema former - en del av de här människorna resonerar ju som om FN:s och EU:s ord är vår egentliga grundlag, och som om deras deklarationer övertrumfade de svenska grundlagarna. De vill känna sig hela, goda och relevanta och de vill, nej kräver att hela landet ska dela deras dröm (vilket aldrig har varit en realistisk möjlighet).

Men då handlar det om en slags livslögn, och ett krav på att (just de ska) få sitta i ett slags snofsigt Downton Abbey medan landet brinner ner, många andras livschanser och livsprojekt förstörs och otryggheten, våldet och massarbetslösheten trappas upp. När jag hör folk som Lisa Pelling, Mona Masri, Annie Lööf, Behrang Miri, Maria Ferm och Per Wirtén breda ut sig i långa romantiserande utläggningar om hur härligt det ska bli och hur nödvändigt det är att vi går åt deras håll känner jag en hård önskan att deras drömmar ska krossas, att de personligen ska få känna av blodsmaken av inslagna näsben och stängda dörrar, punkterade drömmar, av att opinionen i media och i riksdagen öppet skrattar åt dem, att deras barn inte kan få några vettiga karriärer och så vidare. Det de kämpar för är en ren bluff och de vill att vi alla ska vara med och betala, inte bara med pengar utan med våra och våra barns liv, hälsa och framtid.

Dessutom: det här ständiga fegandet kring invandringsfrågor, och kring allt fler andra politiska frågor, gör att den offentliga lögnen och ljugsnacket sveper in samhället och språket i en tjock bubbla av spindelväv. Så är det faktiskt.

Kultursidorna uppfattar jag som mestadels irrelevanta redan idag. DN Kultur t ex är till 99% irrelevant och ideologiserad, de gör helt enkelt inte ett vettigt jobb längre.