Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Haha men vafan! Jag hade förväntat mig någon sorts gränsfall, men icke. Dessa män är uppenbart vuxna och mer därtill.

Den politiskt korrekta mediala logiken i sin prydno. Folk försöker få asyl med motiveringen att de är minderåriga. Bilder på dem är solklara motbevis. Eftersom de uppger sig vara minderåriga är det fel att publicera bilder på dem. Således går det inte att skapa sig en egen uppfattning.

Snacka om att lämna läsarna i sticket. Var inte just det nyligen ett generalfel enligt DN?

"Historien kommer att döma oss hårt" är tyvärr ingen ny tanke, det är snarare ett mantra som funnits i aktivisternas verktygslåda under alla år som det talats om "fort Europa". Det har dock använts mer flitigt det senaste året, allt sedan förra vintern då EU började resa den yttre gräns som föll under hösten.

Det är förvisso korrekt att historien kommer att döma oss hårt, fast inte för det vi gjort 2016 och framåt utan för det vi gjorde mellan 1980-talet och 2015. De kommer att undra hur vi kunde förvalta vårt arv så slarvigt. De kommer att titta på bilder av det gamla, hela Sverige och undra varför vi lät det trasas sönder av migrationstryck utifrån.

Mena Lenin lever för debatten. Vi andra som vill se resultat och riktiga förändringar i samhället förlorar på att försöka föra en debatt då de inte vill uppnå något annat resultat än att föra en debatt.

Det är därför hög tid att byta taktik för att vinna kriget. Istället för att oförtröttligt argumentera, anfalla, så är nog en belägringstaktik nu mer resultatgivande. Låt dem hållas i sina mediereservat där de dokumenterar allt själva. Enda som behövs är att be dem förtydliga sina fantastiska idéer då och då. På så sätt straffas de sig själva på det för dem mest kännbara straff de kan tänka sig.
De gör sig själva ovidkommande genom att inte vara relevanta för verklighetens "utmaningar".
Internet glömmer aldrig varför det är ganska enkelt att få dem att trampa ut i det mediala tomma intet självmant.

If you give them enough rope they will hang themselves.

Ett bra exempel är att Centerns Annie Lööf blockar alla på twitter som NU frågar henne om hur Sverige skall bli 40 miljoner innevånare med invandring enligt hennes tidigare entusiastiska politiska linje som är en av orsakerna till dagens "utmaningar".

Dessutom är dömandet och eventuell verkställighet villkorat av att de förändringar i världspolitiken som Mellin skisserar blir av.
Och i detta ligger kärnan i hennes resonemang. Handlandet har ju stöd i och har lagts fram av en socialdemokratiskt regering. Att det kunnat bli så är följden av en konspirationsteori, där svensk politik och delar av resten av världen kidnappats av onda krafter.

Mellins hopp står till en omvälvning, ett reningsbad, där de onda krafterna kan tvättas bort och socialdemokratin återgå till att öppna gränserna.

Jämför med Löfvens ständiga besvärjelse om att EU ska ta ansvar, och att man måste ta hänsyn till EU-beslut. Världen är ond och rutten, och vem är då Löfven att stå emot dessa krafter?

VI? Gå inte i den fällan och ta på dig ett ansvar du inte har.

Det är de som har haft och har makt som skall ställas till svars. I Sverige är det vi som opponerar sig mot den förda politiken som makten vill ställa till svars. Går inte det så inkluderas alla i ett flummigt VI för att makten skall slippa ansvar.

Skulle makten erkänna sina fel skulle de aldrig mer kunna komma i maktställning. Det är därför de aldrig kan erkänna sina fel utan försöker få det till att VI har "utmaningar".

De vill ha politiskt makt men socialisera ansvaret för konsekvenserna.
Likt bankerna. Lustigt. Vad mer har de gemensamt?

Vietnam har "bra" relationer med USA, Kissinger fick Nobels fredspris och historien dömde inte bombningarna i Hanoi hårt, och kommer inte döma Sverige hårt.
Vad Mellin´s utspel dock visar på är att hon har en moralisk kompass som är bredare än den genomsnittliga vänsterliberalens, att fundera över vad efterföljande generationer ska tycka när vi lämnat jordelivet tyder givetvis på att hon inte är tokliberal, men inte heller en "äkta" socialist som inte skyr några medel för att optimera sin stund på jorden oavsett vad borgarna eller efterföljande generationer ska tycka, kort och gott, Lena Mellin har ett samvete och kan därmed vara en betydligt positivare kraft än vissa andra på hennes redaktion nu när sossarna försöker byta ut Sahlins porträtt mot Per Albins.

Jag skulle vilja jämföra dom ensamkommande med en sambo. Partnern påstår i över 20 år att om sambon flyttar in så ska hon få stanna.
Sambon säljer sin lägenhet, slutar på sitt jobb, flyttar till en ny stad och flyttar in med buller och bång, men så fort flytten är klar, kontrakten ska skrivas under så blir pressen för stor och partnern som stått med öppna armar i över 20 år gör slut och där står offret, utan jobb, brustet hjärta och får flytta hem till föräldrarna i Grums.

https://youtu.be/J0BhThakFoI?t=89

Just de orden är nog det sannaste hon skrivit men jag kan tänka mig att resten i hennes text är svammel.

Nu tar Karin Petterson (har hon månne nyktrat till något från sin vistelse i USA?) Åsa Linderborg i handen och resonerar på ett väldigt likartat sätt vad avser vänsterns problem. Det är en blek karbonkopia på Linderborgs resonemang (som jag skrev om för en tid sedan).

(FB) Början på ett mediakrig om mångkulturen?

"Hur bygger man progressiv politik på mätningar som visar att väljare inte gillar feminism och utlänningar?

Vänstern har inte skapat Donald Trump eller SD, men populismen växer när vänsterrörelser blir elit*projekt som inte representerar arbetare eller arbetslösa. När grupper *inte *behöver mötas och kompromissa. Och när man *i stället för att försöka ändra de levnadsvillkor som *åtminstone delvis formar människors värderingar antingen ger upp om stora grupper eller försöker locka dem med en hårdare retorik."

Liksom Åsa verkar hon ha kommit till insikt om att varken identitetspolitik, trygga rum för icke-vita, eller brunsmetande av avfällingar är den rätta vägen framåt i syfte att försöka återställa Socialdemokraternas forna glans bland den tidigare bespottade men nu tydligen ack så eftertraktade arbetarklassen. Hade Karin följt denna tråd hade hon nog kommit till denna insikt för åtskilliga år sedan.

http://www.aftonbladet.se/ledare/led...cle23796044.ab

Det hon kommer att finna är att när hon väl börjar se saker som de är kommer ingenting längre vara sig likt. Verkligheten är inte densamma efter man öppnat ögonen.

"Bortom bubblan på Harvard .....
I dessa parallella verkligheter kan lögnerna och rädslan snurra vidare helt utan motstånd. Och politiken fortsätter vara ett projekt för en mycket liten grupp."

Tänk då bubblan på Aftonbladets redaktion. Ännu mindre, ännu radikalare och ännu mer irrelevant.

Ett utmärkt exempel på krympandets radikalisering. Men skruvat så långt så det nu blivit farsartat.
Fattas bara att General Arnstad blir ledarskribent där.

Merit Wager har fått in en op-ed i Svenska Dagbladet. Det var rätt länge sedan hon figurerade där, så det är kanske ett tecken i tiden? Mitt intryck är att hon har varit om inte persona non grata så åtminstone någon man ignorerat då hon har en tendens att vara lite för rakt på sak för rikssvensk smak. I Sverige är det ju kontroversiellt att ens antyda att det skulle kunna finnas ett samband mellan migration från MENA och kvinnoförtryck/våld mot kvinnor, så det här torde i all enkelhet vara rena dynamiten.

http://www.svd.se/merit-wager-ett-an...are-gastinlagg

Om sådan information verkligen hjälper är däremot en annan fråga. Att Finland inte har haft lika stora problem med tafsande och överfallsvåldtäkter beror nog snarare på att man inte har tagit in lika många migranter som Sverige. Men visst, det är alltid en moralisk plikt att markera.

En intressant artikel i Expressen om en intressant utveckling inom M. Nyttomaximerande politisk spelteori satt i praktik, med stora implikationer för framtiden - och i viss harmoni med mitt tänkande på flera punkter.

Helgens ungdomsbråk avgör framtiden för M lyder rubriken och handlar i korthet om hur ett decennielångt käbbel inom MUF kan mutera till en ny invandringsrestriktiv syntes mellan konservativa och liberala, där trådomtalade buskillen Rasmus kan finna sig störtad.

Hur detta interna intrigerande faller ut kan jag inte bedöma, men premisserna är intressanta. Precis som jag gissade kan Rasmus Törnblom bli den förste karriäristen i ett etablerat parti att förlora terräng på ett profilerat ställningstagande i invandringsliberal riktning. Nog så viktigt, rent broiler-pedagogiskt, om rädslan sätter sig i väggarna att invandringsvurm är lika gångbart som, ja vad nu kidsen tycker är riktigt statussänkande mossigt idag.

Men, viktigare ändå, kan vara den machiavelliska dynamik som artikeln skisserar, och som jag så länge efterlyst. En sådan där djärv ideologisk perspektivförskjutning, som renodlar, som bjuder över, som lyfter det politisk-pragmatiskt nödvändiga till det principiellt dygdiga.

Vi har alltså ett förflummat MUF, där Rasmus-falangen rörde sig på GAL-TAN-skalan i riktning mot MP, en resa som påbörjats tio är tidigare av Niklas Wykman. En viss Benjamin Dousa tillhör samma falang, men bedömer tydligen att det nu är läge att sätta sin spelteoretiska makttagarmodell från Handelshögskolan i verket, genom att samla oppositionen kring sig, skapa en ny allians mellan gamla ovänner.


Om man med "reaktionär" menar att rygga inför ett stup och "progressiv" att man fortsätter framåt, så visst. Men poängen är att det radikalt nya förstås inte var att få nyliberala brats att sluta vara ungdomligt kategoriska, tvärsäkra, visionära.

Tvärtom, som jag alltid hävdat. Man ska inte få dem sluta tro på marknadskrafter och osynliga händer, utan börja. Inte hymla och kompromissa med övertygelser utan renodla och bjuda över.

Tesen är så enkel och ren som alla heureka-ögonblick måste vara: Ingen annan invandring till Sverige är acceptabel än den för Sverige ekonomiskt lönsamma.

All annan migration syftar till att vara humanitär, men är det i själva verket inte, eftersom det nästan aldrig är nyttomaximerande att hjälpa i Sverige. Inget kaffe ska odlas i Sverige, ingen humaitär hjälp ska ges. Att det handlar om människor i det senare fallet gör det kapitalistiska imperativet än mer tvingande, eftersom det dessutom är moraliskt nödvändigt att hjälpa så många man kan, med givna resurser. Den resultatpresterande aktieägarmodellen svarar bäst upp mot goda svenskars förväntan att hjälpa, på samma sätt som för tillverkningsindustrin - genom att arbeta avreglerat globalt.

OK - nu är säkert revolutions-muffarna inte riktigt framme i min färdiga vision. Men, om de är rationella, intelligenta aktörer så kommer de vara mottagliga för tankegods som överlägset konkurrenskraftigt svarar mot deras behov.

Det är ju i den polariserade, förbittrade konflikten som åsiktsdarwinismen har bäst funktion, inte i den liknöjda hegemonin. Om ungdomarna i M kan leda partiet i en riktning som SDU kanske mutat in, om de fått chansen - så är det väl också sedelärande. Det var det konfliktfyllda, fragmenterade Europa som med desperat vässad konkurrenskraft vann världsherravälde, inte det enade, centralstyrda Kina.

Apropå mitt inlägg om Merit Wagers ledare igår. Här är ett utmärkt exempel på hur det i Sverige anses kontroversiellt (eller rentav rasistiskt) att arbeta med riktade åtgärder mot kvinnovåld och kvinnoförtryck. David Baas i Expressen idag:

http://archive.is/TbQRt

Det skulle vara mycket intressant att få höra David Baas åsikter om den finska modellen, som Wager presenterade i SvD igår.

http://www.svd.se/merit-wager-ett-an...are-gastinlagg

Det är väl något i stil med detta som SD skulle vilja se även i Sverige. Helt otroligt egentligen att det kan ses som något konstigt, men så lever vi också i ett sinnessjukt land. Hoppas att SD hänvisar till den finska modellen i sin motion. Liknande informationskampanjer för nyanlända gällande kvinnors rättigheter har även förekommit i Norge. I svensk media kallas de norska kurserna "kontroversiella" och ses som ett uttryck för "påtvingad kulturell assimilering" (jo, det är sant).

http://nyheter24.se/nyheter/utrikes/...handla-kvinnor