2016-06-23, 03:01
  #39889
Medlem
Prawitzs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av TheLucky
Jag upplever att vi nu går in i en ny fas i mediadebatten om mångkultur. Varför just vänstern legat sked med marknaden är redan klarlagt. Fokus kommer förr eller senare istället att hamna på invandrarna själva. Till exempel oviljan att integreras och ilskan över att bidragen inte längre kickar in i samma utsträckning. Man ska inte klandra att människor söker sig en bättre tillvaro. Däremot vilka förväntningar och krav dessa människor har. Den som har anländer hit med låg utbildning, inte får jobb och att bidragen sänks kan inte protestera. Sänks pensionerna för löntagare är det däremot en rättighet att protestera eftersom pensionerna finns till genom insatt investering utifrån ett ömsesidigt samhällskontrakt. Skillnaden är enorm.

Vi ska inte glömma att invandringen enbart är ena ledet av den Sverigefientliga ekvationen som plågat landet under årtionden. Nu har sakfrågan kring massinvandringen för tillfället vunnits av realister, men det är långt ifrån allt som behöver göras. Vi ska inte heller glömma att vi fortfarande har en invandringstakt på ca 25.000 asylsökare om året, vilket är 25.000 för många. Nästa steg i motoffensiven måste bli att på alla möjliga sätt avlägsna den postmoderna cancersvulsten från samhällskroppen.

Vi har sett hur den övergripande ideologin som nu råder i Sverige tillåtit olika etniska och religiösa grupper att frikoppla sig från majoritetssamhället, samtidigt som de kunnat hämta ut stora ekonomiska resurser från det. Dessa grupper har lärt sig använda det postmoderna och politiskt korrekta språket för att kunna mjölka statskassan på pengar samtidigt som man vunnit prestigepoäng inom media. Vilken journalist blir inte varm i hjärtat av en muslisk förening som säger sig arbeta för jämnställdhet eller en förortsorganisation som säger sig kämpa för demokrati? Problemet har hela tiden varit, vilket har varit väldigt lätt att genomskåda för den som velat, att dessa grupper har en annan mening bakom de ord och begrepp de använder än vad journalister uppfattar orden beetyda.

Att en muslimsk förening arbetar normkritiskt innebär att de aktivt arbetar mot alla normer inom majoritetssamhället som hindrar denna förening från att fullt ut implementera de egna normerna på övriga muslimer i Sverige. Hur många tror på allvar att religiösa muslimer arbetar aktivt med att ifrågasätta det muslimska moralsystemet urifrån postmoderna och feministiska teorier? Vem tror att etniska föreningar arbetar för att upplösa den nationella identiteten? Vad det handlar om är att dessa grupper arbetar för att säkra sina egna intressen utan att behöva påverkas utifrån. Dessa grupper har inga som helst intressen av att tillämpa normkritik och jämställdhet inom sig själva, men har effektivt använt dessa begrepp för att kunna tränga undan majoritetssamhället från inflytande över dem vilket hindrar "integrationen". Detta kan bara fungera sålänge människor bedöms olika utifrån religion och etnicitet, vilket är vad mångkulturen syftar till. Detta är såklart helt oförenligt med den svenska välfärdsstaten, vilket är varför acceptansen för dessa teorier måste bort fortast möjligt.

Vi minns hur det såg ut när en journalist råkade ut för Yasri Khans religiösa uppfattningar. Mediedrevet var snabbt ett faktum. Problemet är att om journalisten istället varit en arbetsgivare som inte velat anställa Khan för att han inte tog kvinnor i hand hade han fått skadestånd.

Citat:
Att inte få ett jobb för att man vägrar handhälsa på någon av religiösa skäl kan vara ett lagbrott – från arbetsgivarens sida. I Sverige finns två fall som har lett till skadestånd.

http://www.dn.se/nyheter/politik/far...ddas-av-lagen/

Citat:
Yasir Khans vägran att skaka hand med en kvinnlig reporter har riktat ljuset mot kvinnors ställning inom islam. Men enligt Åke Sander, professor i religionsvetenskap, måste vägran inte vara ett utryck för religion – utan för en personlig övertygelse.

Citat:
Ville inte skaka hand – får rätt i domstol

En 28-årig muslimsk man i Skåne får 60 000 kronor i skadestånd från Arbetsförmedlingen. Mannen fråntogs sin ersättning för att han vägrat skaka hand med en kvinna.

http://www.svd.se/ville-inte-skaka-h...ratt-i-domstol

Som det ser ut nu är det fullständigt omöjligt att skapa sig en uppfattning om vad som egentligen gäller. Denna totala förvirring kan inte fortsätta hur länge som helst. Antingen skapar det svenska samhället en ny konsensus, eller så balkaniseras hela landet utifrån etniska och religiösa utgångspunkter. Någon medelväg är inte möjlig.

En viktig anledning till att människor känner att samhället är på väg mot upplösning är att staten inte tycks efterleva sina egna lagar och regler. Allmänna ordningsregler och lagar som tillämpas mot svenska medborgare tycks hamna på undantag när det gäller utlänningar. "EU-migranter" som bosätter sig på kommunal och privat mark, könsdiskriminering som "tolereras" i toleransens namn, människor som inte har rätt att vistas i landet ges rätt att fritt utnyttja välfärden, invandrare som tycks vara straffimuna i Sverige, 25-åringar som klassas som 15-åringar, osv, osv. Dessa dubbla, trippla och fyrdubbla måttstockar accepteras och uppmuntras av de ledande ideologerna i Sverige som något naturligt och nödvändigt för att komma till rätta med "diskriminering".

Resultatet av attackerna mot majoritetssamhället och de "normer" som det bär upp det svenska samhället ser vi mycket tydligt i den svenska skolan och i invandrarområdena där de flesta har frigjort sig från någon som helst koppling till det övriga samhället. Det kommer bli lika svårt att motivera att skattepengar ska gå till dessa områden som att svensk skatt ska gå till välfärd för medborgare i Litauen eller Moldavien.

Den yrvakna debatten om svenska värderingar som nu dykt upp har potential att på sikt leda rätt, men det är långt ifrån säkert. Får vi ett slut på massinvandringen och en total misskreditering av den postmoderna ideologin (vilken möjliggör rättfärdigandet av massinvandringen och nationsupplösningen) finns det en möjlighet till en nationell restoration.
Citera
2016-06-23, 21:45
  #39890
Medlem
Napoleon.Snowballs avatar
För den som följt den engelska debatten om Brexit framstår skillnaderna mellan Sverige och Storbritannien som gigantiska. Det finns likheter, javisst, i det att hippa människor i Islington och övriga "rätt" områden i norra London (tänk Englands Södermalm) är överrepresenterade i MSM och poserar för Bremain. Dock representeras Brexit i regeringspartiet samt i konservativa MSM. På så vis påminner det om när Sverige röstade om EMU - då fanns det sossar i regeringen som kampanjade mot EMU - den underdåniga svenska befolkningen fick således veta att det inte var moraliskt fel att rösta mot EMU. I Sverige har jag hittat två (2) debattartiklar för Brexit i MSM:

http://artikel.di.se/artiklar/2016/6...ra-for-europa/

http://www.expressen.se/kultur/lat-l...sitt-eget-ode/

Det offentliga åsiktsspannet i Sverige har blivit snävt som en tvångströja.

Försök föreställa er hur MSM och 7K hade genomfört en svensk folkomröstning om EU i dag.

Omöjligt att tänka sig en artikel som t ex den nedan i SvD (ämnet är varför OI missade valet 2015):

http://www.telegraph.co.uk/news/gene...they-lied.html

Vi svenskar är lite fega och konsensussökande. Dessutom tycker jag mig ana att det resulterande grupptänkande beteendet ökar bland yngre människor. Hur räddar vi landet? Är vi slutstadiet av politisk korrekthet mot vilket övriga västvärlden glider?
Citera
2016-06-24, 11:27
  #39891
Medlem
Cwejman förutspår "den multivärldslige svensken", i efterdyningarna, spillran, av den multikulturella idealfiguren:

Framtiden tillhör den multivärdslige


Multikulturalisterna med sin exotiska behandling av den andre kommer att tappa mark. Detsamma gäller med förespråkarna av ett klassiskt assimilationsideal.

Citat:
En multivärdslig människa har en fot i många sammanhang. Är hemma i olika kulturella miljöer och kan ledigt navigera mellan dem. En multivärdslig person är samtidigt både multikulturell och helt assimilerad.

Den multivärdsliga människan står i strid med multikulturalismen, som gör den isolerade främlingen i sitt utländska reservat till ett ideal. Blatte och stolt, men utan ett enda band till det svenska samhället. Samtidigt är den multivärdsliga individen också ett hot mot assimilationsivraren, som betraktar Sverige som en odelbar helhet, utan variationer och befriad från gränsöverskridande människor.

Citat:
Multikulturalismen och assimilationsidealet utgick bägge ifrån att människan mådde som bäst inom en kultur, i gemenskap med identiska människor. Den multivärdsliga människan förkastar den här enfalden och är i stället ständigt assimilerad och på marginalen mellan sammanhangen.

Länk under spoiler:

Multivärldslig... Det låter som nationalkosmopolit; en sorts anpassning och anpassling, som har sin mänskliga samhörighet i sin nation men är illa tvungen att försöka gilla läget i en pålagd kosmopolitism.

Samtidigt med "liberale" Cwejmans illa förtäckta kosmopolitiska agenda, gör de europeiska länderna en uppvärdering av de nationella identiteterna inom respektive nationalstat; på sin vakt mot multikulti. Och finns multikulti som religionssubstitut/politiskt instrument alls i Latinamerika, Asien eller Afrika?

Är svensken en medborgare? Andra nationalstaters medborgare, förväntas de också vara multivärldsliga? Om man kan adaptera sig likt en kameleont beroende på sammanhanget, när upphör man då att vara medborgare? Medborgarskapet tunnas ut. Förväntas alla medborgare i världen vara multivärldsliga - i så fall var börjar och slutar gränserna, utom de subkulturella/kontextuella?

Det gick inte att implementera multikulti, det finns ingen mänsklig resonansbotten för det påhittet, så vad som blir kvar, reträttpunkten, för eliternas projekt är en devalverad, men teroetiskt funktionell variant: den multivärldslige svensken. Varför inte den multivärldslige världsmedborgaren istället? Är Cwejman alltför ödmjuk eller försåtlig för att göra en global sak av det, eller är svensken det försökssubjekt han känner eller tror sig kunna domptera? Är endast svensken hen nog för att fixa kameleontskapet? Hybris och/eller maktfullkomlighet. Är det för tidigt att rätt upp och ner avskaffa det svenska medborgarskapet - det räcker inte att dela ut till kreti och pleti, ha ett par hundratusen äkta pass på drift (och hur många falska?) i människohandeln och illegala invandringen?

Förmodligen är det det av opinionen och empirin ratade selektionstrycket mot multikulti, som frammanar muterade avkommor, skott till ett nytt narrativ.
__________________
Senast redigerad av Kinuski 2016-06-24 kl. 11:30.
Citera
2016-06-24, 11:31
  #39892
Medlem
En underbart feltajmad tankeväv till DN-huvudledare om nationalism, som med Brexit fick ett rapp av historiens mattpiska så att dammet yr.

Ett simplistiskt försök att samtidigt förlöjliga och appropriera den nationalism som ju onekligen växer sig starkare i hela västvärlden:

Citat:
Nationalism är världens mest tacksamma ideologi. Den är otroligt enkel och kräver inga förkunskaper, ingen utbildning, ingen träning. Det enda du behöver ha gjort är att vara född på rätt plats. En ideologi för den som inte har något annat.

Det finns inte heller någon helig bok som alla nationalister i världen måste följa oavsett om det passar deras samhälle eller inte. Nej, tvärtom. Ju mer av din ideologi du har knypplat ihop själv, desto bättre. Inget som kommer utifrån kan ju ändå vara bättre än det vi själva har kommit på här.

Citat:
Samtidigt är nationalismen också världens sämsta ideologi. Själva motsatsen till ”Alla ska med”. En ideologi där någon hittar på kriterier för vilka som ska få vara med och vilka som ska hållas utanför.

Citat:
Nationalism har en otrolig potentiell kraft i att kravlöst kunna ena alla invånare i ett land, bortom religiösa och politiska skiljelinjer. På samma sätt som ett fotbollslag kan ena alla invånare i en stad. Man behöver inte ha någonting gemensamt och kan tycka olika om allt, men när hemmalaget vinner då firar allihopa.

Citat:
Nationalismen behöver inte vara ett lag där bara några ska få vara med. Den skulle kunna vara en hejarklack som bara blir bättre ju större den är.

Det här är postmodern narrativism i sitt renaste destillat: Att tro att berättelsen skapar verkligheten, att kartan sätter villkoren för terrängen.

Att inbilla sig att nationalismen är ideologi - när den i själva verket är en politisk gravitation som lika lite som tyngdkraften är beroende av Newton för att råda. Att trotsa gravitationen och flyga är förstås möjligt, precis som de europeiska folkens självbevarelsedrift kan sättas ur spel av den gränslösa berättelsen. Men det kräver energi och aldrig avslutad ansträngning. Stenarna vill rulla nedåt, vad Sisyfos än har för agenda.

Detta mossiga mästrande och fromma förhoppande från sjunkande tuva till sjunkande tuva. Så passé för att vara från världens mest trendapproprierande kultur. Det nya är ju den suveräna nationalstaten och den goda populismen. Folkstyre, demokrati, underifrånkommande uppslutning mot Överstat och -kapital. Som ett trendorakel uttryckte det för ett par år sedan:


Citat:
Detta är vår tids stora kraftmätning i Europa: globalism kontra nationalism.

Bortom alla taktiska diskussioner, alla vardagliga debatter, grepp och småbataljer om tolkningsföreträde och opinionsmätningar (vilka är nog så viktiga och jag ägnat många ord), så finns detta historiens avgörande vägskäl: Ett Europa bestående av fria nationalstater eller en kontinent under EU:s mångkulturella ok, där byråkrater, politiker och finans tar ett allt hårdare grepp om människor och resurser.

Ja, ett EU där människor är resurser för en övernationell elit som medvetet söndrar för att kunna härska och härskar för att kunna exploatera.

Mot detta står den goda, legitima, demokratiska nationalismen. En nationalism som äger framtiden, om framtiden är människovänlig och samhällets makt och mål utgår från folkets väl och behov. En nationalism som blir verkligare när vi beskriver den och tror på dess möjligheter och - faktiskt - dess oundviklighet. Europas nationer har genomlevt en lång historia av mångkulturella ok och social ingenjörskonst von oben - och folken har bestått.

---

Den demokratiska, suveräna nationalstaten som bygger på en naturlig lojalitet och sammanhållning. Folkhemmet som god granne och motvikt till det extrema och gränslöst nihilistiska. Det är framtiden.

Dags för etablerade aktörer som vill framtidssäkra att get with it och hänga på internationella modet och bejaka det befriande kontraintuitiva i att deras internationalism är insulär och att deras historielöshet passerat bäst före datum.
Citera
2016-06-24, 12:26
  #39893
Medlem
Enoch.Thulins avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Kinuski
Cwejman förutspår "den multivärldslige svensken", i efterdyningarna, spillran, av den multikulturella idealfiguren:

Framtiden tillhör den multivärdslige

Låter som ett festligt försök att, återigen, föra fram någon slags "Tredje Ståndpunkt", när den egna ståndpunkten havererat & man inte vill kapitulera inför motståndarsidan. Då försöker man hitta på något nytt, igen.

Lite som att diskutera med sin fru & komma fram till en kompromiss. Tre veckor senare så är kompromissen plötsligt din åsikt & en ny jämkning & förhandling tar vid. I en evig intervallhalvering som långsamt för dig närmare motpartens utgångsbud.
Citera
2016-06-24, 12:33
  #39894
Medlem
longbow4ys avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Kinuski
Cwejman förutspår "den multivärldslige svensken",

Från han ledare:
Citat:
Den här insikten gör den multivärdsliga människan förberedd på mötet med nya sammanhang, och människor, utan att tappa känslan av hemhörighet. Anpassning är för den multivärdsliga människan inte en fråga om självförnekelse, utan om normalitet.
...
Multikulturalismen och assimilationsidealet utgick bägge ifrån att människan mådde som bäst inom en kultur, i gemenskap med identiska människor. Den multivärdsliga människan förkastar den här enfalden och är i stället ständigt assimilerad och på marginalen mellan sammanhangen.

Detta är en viktig nyckeln till framgång i kriget om mångkulturen.
Att förstå hur den andra sidan tänker eller agerar.
Och detta förklarar väldigt väl att det i mångt och mycket handlar om personlig mognad.

Ständigt assimilerad och på marginalen, anpassning som normalitet, är begrepp som vuxna stolta människor förkastar. Det är precis den osäkerheten och förminskning av den egna identiteten som personer med tillräckligt mycket "Fuck You " kapital eller livserfarenhet förkastar.

Dagens arbetsmiljö med ständiga vikariat, timanställningar och annat kräver total anpassning.
Det är den "flexibiliteten" som kaosliberalerna efterstävar och som får en hel generation att gömma vem de är och istället anpassa sig till något odefinierbart. De till och med importerar kaos för att förstärka anpassningsnormaliteten speciellt bland de yngre. De skall tydligen fostras till lydiga och anpassningsbara medborgare.
Mångkulturen var alltså ett sätt att få lydiga och anpassningsbara medborgare. En politisk definierad medicin åt folket. Men som alla medicineringar kan fel medicin ge katastrofala följder.

Det kan bli beroenden, överkänslighet och biverkningar. I värsta fallet dör patienten.

Vad vänstern ser i detta förstår jag inte utifrån vad de säger sig uppnå.
Troligtvis har de svårt med att sätta gränser varför de ramlar in i ett politiskt självskadebeteende där de skadar sina egna politiska mål genom sin förda politik.
De har alltså gått och blivit beroende av denna drog kallad mångkultur.
Citera
2016-06-24, 12:48
  #39895
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Kinuski
Cwejman förutspår "den multivärldslige svensken", i efterdyningarna, spillran, av den multikulturella idealfiguren:

Framtiden tillhör den multivärdslige


Multikulturalisterna med sin exotiska behandling av den andre kommer att tappa mark. Detsamma gäller med förespråkarna av ett klassiskt assimilationsideal.





Länk under spoiler:

Multivärldslig... Det låter som nationalkosmopolit; en sorts anpassning och anpassling, som har sin mänskliga samhörighet i sin nation men är illa tvungen att försöka gilla läget i en pålagd kosmopolitism.

Samtidigt med "liberale" Cwejmans illa förtäckta kosmopolitiska agenda, gör de europeiska länderna en uppvärdering av de nationella identiteterna inom respektive nationalstat; på sin vakt mot multikulti. Och finns multikulti som religionssubstitut/politiskt instrument alls i Latinamerika, Asien eller Afrika?

Är svensken en medborgare? Andra nationalstaters medborgare, förväntas de också vara multivärldsliga? Om man kan adaptera sig likt en kameleont beroende på sammanhanget, när upphör man då att vara medborgare? Medborgarskapet tunnas ut. Förväntas alla medborgare i världen vara multivärldsliga - i så fall var börjar och slutar gränserna, utom de subkulturella/kontextuella?

Det gick inte att implementera multikulti, det finns ingen mänsklig resonansbotten för det påhittet, så vad som blir kvar, reträttpunkten, för eliternas projekt är en devalverad, men teroetiskt funktionell variant: den multivärldslige svensken. Varför inte den multivärldslige världsmedborgaren istället? Är Cwejman alltför ödmjuk eller försåtlig för att göra en global sak av det, eller är svensken det försökssubjekt han känner eller tror sig kunna domptera? Är endast svensken hen nog för att fixa kameleontskapet? Hybris och/eller maktfullkomlighet. Är det för tidigt att rätt upp och ner avskaffa det svenska medborgarskapet - det räcker inte att dela ut till kreti och pleti, ha ett par hundratusen äkta pass på drift (och hur många falska?) i människohandeln och illegala invandringen?

Förmodligen är det det av opinionen och empirin ratade selektionstrycket mot multikulti, som frammanar muterade avkommor, skott till ett nytt narrativ.

En enande cwejmansk "sund svensk medborgarpatriotism" där stridsropet tydligen är anpasslighet. Den fana Adam segervisst höjer för att dra i fält med är öppet, flexibelt oskriven. Han viftar med andra ord med vit flagg.
Citera
2016-06-24, 13:24
  #39896
Medlem
Arnstads avatar
Jag vet inte om begreppet "multivärdslige" ska tillskrivas Cwejman, men innehållet är inte nytt. Är den "multivärdslige" tesen skapad av tesen nationalist - antitesen multikulturalist? Kanske? Snarare skulle jag se det som att en pendel svängt tillbaka från partikularism till unversalism. Hela upplysningsidealet har ju under multikultiepoken ifrågasatts som: kolonial, imperialistisk, kapitalistisk osv. Universialismen är ju idén om mänsklighetens framåtskridande kulturellt på vetenskens landvinningars grund, där vidskepliga religösa föreställningar får ge vika för det rationella. Partikularismen som idé å andra sidan vårdar minoriteterna - eller kanske mer slåss mot universalismen och hela den mest utvecklade delen av världen genom att anklaga universalismen för att utrota vanföreställningar av religiös art.

Den "multivärdslige" är helt enkelt den som återvänt till att försvara de vetenskapliga idealen och univesalismen. Univeralismen där samma krav ställs på alla och inga särrättigheter för folkgrupper tillåts.

Trevlig midsommar!
__________________
Senast redigerad av Arnstad 2016-06-24 kl. 14:04. Anledning: bortglömd hälsningsfras
Citera
2016-06-24, 15:31
  #39897
Medlem
Angående Brexit i media så är BBC förklaringsmodell precis som den jag torgförde i inlägg "39862"

(FB) Början på ett mediakrig om mångkulturen?,

Arbetarklassen som ändock utgör den största delen av valboskapen har tröttnat på öststatare som invaderat landet och dumpat den allmänna lönenivån för enkla jobb, till en nivå som du inte kan bo och leva på om du är fast bosatt som britt.Tony Blair uppenbarade sig i en intervju och påstod att öststatarnas ändå bidrog till staten genom att betala skatt och inte utnyttja det sociala.
Vad han och många bortser ifrån är att även om östisarna betalar skatt, så konsumerar de minimalt, de bor femtioelva stycken i en svartuthyrd barack.Pengarna de tjänar konsumeras i deras hemländer.
Iglar,fästingar och värddjur, det är en passande beskrivning, och äntligen har en nation öppnat sina ögon inför detta faktum!
__________________
Senast redigerad av Tom iskalle'n 2016-06-24 kl. 15:37.
Citera
2016-06-24, 17:28
  #39898
Medlem
I dessa brexittider är nedan från Expressens Lotta Gröning intressant.

"Om Sverige skulle folkomrösta är det framför allt flyktingfrågan som skulle hamna i fokus här precis som i Storbritannien. I Sverige skulle frågan också bli infekterad eftersom vi har tagit emot betydligt fler flyktingar än Storbritannien som är ett av de EU-länder som tagit emot minst i förhållande till sin storlek. David Cameron försökte blidka britterna med sin restriktiva flyktingpolitik, men det fungerade inte.
Missnöjet med den svenska flyktingkrisen skär genom alla samhällsklasser. För några år sedan var det legitimt att hävda att det bara var arbetslösa män på landsbygden som var arga på flyktingpolitiken, men så är inte läget i dag. Missnöjet finns överallt bland högutbildade och på universiteten, inom näringslivet och på arbetsplatserna.

Dessutom sprider sig ilskan i samma takt som de billiga modulhusen flyttar in i Djursholm och i andra finare villakvarter."

Jag har ingen anledning att i något avseende betvivla den framförda analysen. Tvärtom instämmer jag till fullo. Att svenskarnas uppfattning i frågan presenteras så här öppet och utan krusiduller (även om Lotta själv knappast ingår i den beskrivna kritikerkåren) är enbart positivt förstås då en återgång till tidigare synder blir politiskt omöjlig när väl den poletten börjar trilla ned på allvar hos våra folkvalda, om så mot förmodan inte skulle ha skett redan tidigare. Den här ledaren hade varit totalt omöjlig bara för ett år sedan. Det rör på sig med förbluffande hastighet minst sagt.

Glad midsommar!

http://www.expressen.se/kronikorer/l...-folkomrostar/
Citera
2016-06-24, 18:37
  #39899
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av oyto
En underbart feltajmad tankeväv till DN-huvudledare om nationalism, som med Brexit fick ett rapp av historiens mattpiska så att dammet yr.

Ett simplistiskt försök att samtidigt förlöjliga och appropriera den nationalism som ju onekligen växer sig starkare i hela västvärlden:








Det här är postmodern narrativism i sitt renaste destillat: Att tro att berättelsen skapar verkligheten, att kartan sätter villkoren för terrängen.

Att inbilla sig att nationalismen är ideologi - när den i själva verket är en politisk gravitation som lika lite som tyngdkraften är beroende av Newton för att råda. Att trotsa gravitationen och flyga är förstås möjligt, precis som de europeiska folkens självbevarelsedrift kan sättas ur spel av den gränslösa berättelsen. Men det kräver energi och aldrig avslutad ansträngning. Stenarna vill rulla nedåt, vad Sisyfos än har för agenda.

Detta mossiga mästrande och fromma förhoppande från sjunkande tuva till sjunkande tuva. Så passé för att vara från världens mest trendapproprierande kultur. Det nya är ju den suveräna nationalstaten och den goda populismen. Folkstyre, demokrati, underifrånkommande uppslutning mot Överstat och -kapital. Som ett trendorakel uttryckte det för ett par år sedan:

Dags för etablerade aktörer som vill framtidssäkra att get with it och hänga på internationella modet och bejaka det befriande kontraintuitiva i att deras internationalism är insulär och att deras historielöshet passerat bäst före datum.

Vem tror du har skrivit denna ledare? Språket låter litet för barnsligt för att vara Wolodarski eller Lena Andersson. Kan det vara Hanne Kjöller?
Citera
2016-06-24, 19:16
  #39900
Medlem
sjalvebastedrangs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av oyto
En underbart feltajmad tankeväv till DN-huvudledare om nationalism, som med Brexit fick ett rapp av historiens mattpiska så att dammet yr.

Ett simplistiskt försök att samtidigt förlöjliga och appropriera den nationalism som ju onekligen växer sig starkare i hela västvärlden:









Det här är postmodern narrativism i sitt renaste destillat: Att tro att berättelsen skapar verkligheten, att kartan sätter villkoren för terrängen.

Att inbilla sig att nationalismen är ideologi - när den i själva verket är en politisk gravitation som lika lite som tyngdkraften är beroende av Newton för att råda. Att trotsa gravitationen och flyga är förstås möjligt, precis som de europeiska folkens självbevarelsedrift kan sättas ur spel av den gränslösa berättelsen. Men det kräver energi och aldrig avslutad ansträngning. Stenarna vill rulla nedåt, vad Sisyfos än har för agenda.

Detta mossiga mästrande och fromma förhoppande från sjunkande tuva till sjunkande tuva. Så passé för att vara från världens mest trendapproprierande kultur. Det nya är ju den suveräna nationalstaten och den goda populismen. Folkstyre, demokrati, underifrånkommande uppslutning mot Överstat och -kapital. Som ett trendorakel uttryckte det för ett par år sedan:




Dags för etablerade aktörer som vill framtidssäkra att get with it och hänga på internationella modet och bejaka det befriande kontraintuitiva i att deras internationalism är insulär och att deras historielöshet passerat bäst före datum.

Jag vill hävda att skiljelinjen går mellan ett konservativt synsätt respektive ideologiskt. Det förra ser människan som hon är, med sina fel och brister. Sin synd, om man så vill. Livet och tillvaron är en kompromiss - i allt. Oavsett om man söker rättesnöre att låta livet följa, eller byggsätt för sitt hus.

Ideologin är istället en IKEA-instruktion för möbelmontage. De felaktiga valen och sätten är överkryssade. Stay on the path. Den rätta vägen.

Och den folkliga nationalismen finns i detta och är inte ideologisk, utan konservativ. Därför stod jag i kyrkan på skolavslutningen, i den illröda norrländska tätorten där minnet av jordbruk förlorats till förmån för bruksmentalitet, och sjöng nationalsången. Något jag i min förlorade hembyggd inte gjort sedan min egen barndom.

Tyvärr har vänstern målat cylinderhatt och monokel på konservatismen. Det är angeläget att bryta sig ur denna vrångbild.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in