Början på ett mediakrig om mångkulturen?

----------------
DN kommer aldrig att lämna korridoren. Här är DN:s version :

"Fastspända får transporterades på släp i hög fart – två män åtalas."

http://www.dn.se/nyheter/sverige/fas...va-man-atalas/

Hahaha! Jag dör!
DN:s version är verkligen kliniskt steriliserad från allt som kan antyda mångkultur.

Är då inte det faktum att fårplågarna var muslimer relevant för nyhetsrapporteringen?
Större delen av brottsmotivet består ju av islam för satan.

Helt otroligt...

Ja det var onekligen lite påver rapportering där. Då var ju statstelevisionens återgivande av händelsen betydligt mustigare med komplett kulturguide till halalslaktandets magiska värdegrund. Bild på de dräpta fåren var där också, i färg. Båda två låg badande i blod med blottade strupar - i dubbel bemärkelse så att säga. Undrar verkligen hur resonemanget på redaktionen gick. Knöt man kanske näven i fickan här? Ingen kunde rimligtvis tro att åsynen av två halalslaktade får, kulturguide till skicket och på köpet informationen att det hela utspelats på en pizzeria, av alla tänkbara ställen, skulle väcka några varmare känslor i svenskens bröst.

Enligt fup i annan tråd är den ene fårmarodören irakisk medborgare och den andre heter inte Mustafa Mustafa, men bra nära.

För att ytterligare illustrera att det är enbart på ledarplats som tvivel om rådande system nämns kommer en text från Jonatan Lönnqvist som, inspirerad av Joakim Ruist, argumenterar för att möjligheten att söka asyl i vilket land man vill borde tas bort. Så blir det nog. Tyskland kommer att kräva det. Men andra, mer förskonade, länder kommer inte att acceptera ett större intag. Jag tror att framtiden kommer bjuda på stora flyktingläger vid krig och direktavvisning vid EU:s yttre gräns. Europa har tyvärr inget val.

http://www.svd.se/svensk-asylratt-i-nytt-ljus

Jag har fått känslan att DN är värre än någonsin (med syfte på reportaget om fårslakten).

Håller Carl Rudbeck på att byta spår, eller läser jag bibeln som typ Mohammed skulle göra?

"Det som händer i Syrien eller i Libyen stannar inte i Syrien eller i Libyen.

För bara något år sedan hävdade inflytelserika opinionsbildare att det inte fanns något tak för hur många flyktingar, asylsökande och migranter vi kunde ta emot. Varje tanke på gränskontroll var att gå mörka krafter till mötes.

Man behöver inte vara professor i nationalekonomi för att begripa att kombinationen av generös välfärdsstat och i stort sett fri invandring är ohållbar inte bara i det långa loppet utan också, som det nu visar sig, i det ganska korta loppet. Pengarna kommer att ta slut och det kommer också betalningsviljan att göra. För vem vill betala skatter för service och förmåner som andra får helt gratis?

Det kanske vittnar om en ogin inställning, men om du betalar en hög månadsavgift till ditt gym men snart märker att vem som helst kan gå rakt in och använda gymmet gratis, ja då är det väl inte så konstigt om du börjar fundera på om det är värt att betala i fortsättningen."



http://www.sydsvenskan.se/opinion/ga...om-alla-andra/

Varför tillåter Aftonbladet Hakelius hela tiden tala klarspråk? Å varför tar inte fler upp bollen han spelar ut på planen? Börjar AB bli en nättidning i samma fack som Nyheter Idag, Avpixlat och Fria Tider?

--

"Samlar man stora grupper unga män utan sysselsättning och ledning på samma ställe, skapar man ett praktiskt problem. Är de unga männen från kulturer som i vissa avseenden, till exempel kvinnosyn, avviker från vad som är det accepterade i Sverige, innebär det också ett praktiskt problem.
Man kan använda dessa praktiska problem som verktyg för att fördöma en hel kultursfär, eller för att peka ut meningsmotståndare som rasister. Man kan använda dem till att bygga stora konspirationsteorier, eller förneka att problemen ens finns, eftersom de inte passar* den ideologi man står för.
Man kan, kort sagt, använda dessa problem till allt möjligt i det offentliga maktspelet. Men någon gång måste man också lösa *problemen.
Jag begär inte att vi ska sluta släpa varandra i smutsen med jämna mellanrum. Sådant behövs.
Men skulle vi då och då kunna ta oss an de problem som finns och lugnt och sansat tala om möjliga praktiska lösningar också?"

http://www.aftonbladet.se/nyheter/ko...cle22106635.ab

Jag är inte så säker att det som manifesteras i denna debatt kan kallas kulturrelativism. Det kulturrelativistiska synsättet utvecklades som en reaktion mot det tidigare eurocentriska eller koloniala synsättet i vilket icke västerländska kulturyttringar bedömdes enligt västerländska värderingar. Kulturrelativisterna vände sig emot påståenden som att det är fel att kvinnlig omskärelse pågår i Somalia eller att det är vidskepelse när indianer i Amazonas kommunicerar med förfädernas andar. Alla kulturyttringar bör istället bedömas utifrån den kulturella kontext i vilken de existerar och därför blir värderingar som rätt, fel, sant eller falskt meningslösa i beskrivningen av dessa kulturyttringar. Kvinnlig omskärelse kan vara ”rätt” i Somalia och att kommunicera med andar vara ”sant” i Amazonas.

Det Hanna Fahl & Co ägnar sig åt är något helt annat. De säger inte att massövergreppen i Köln eller Kungsträdgården behöver förstås och värderas utifrån den kultur som förövarna kommer ifrån. Inte heller förnekar de kultur som förklaringsmodell till beteende. (Det vore ju biologism vilket för en vänsterfeminist är likvärdigt med nazism i pur vidrighet.) De väljer helt enkelt att inte se.

En återvändande IS-krigare kan gå rätt fram till Hanna och högljutt beskriva vad han gjorde med kristna småflickor i den senaste byn han intog. Hanna Fahl kommer inte att se honom eller höra honom. Hennes blick kommer att vara orubbligt fäst vid Sean Banan som enligt henne är den sanna representanten för invandrare med ursprung i mellanöstern. Att intressera sig för eller ens notera IS-krigaren vore ett osunt exotiserande och fokuserande på ”vad som skiljer åt” istället för ”vad som förenar”. Att försöka säga till Hanna att den där IS-krigaren faktiskt finns och är något som man måste förhålla sig till kommer att bemötas med totalt oförstående.

Hanna Fahl med vänner är nämligen postmodernister och behöver inte befatta sig med något så antiintellektuellt som en objektiv verklighet. Enligt dem finns bara subjektiva upplevelser. En kemists observationer under ett experiment eller en tjackpundares snutnoja under abstinensen är bägge totalt likvärdiga vad gäller sanningsenlighet. Sant eller falskt är intetsägande begrepp i den postmodernistiska världen. Det enda som betyder något för Hanna är moral. Om en professor i mellanösternstudier påpekar likheten mellan vad som hände i Köln och händelser på Tahirtorget är det egalt för Hanna. Hon behöver inte begrunda att denna professor har studerat regionala kulturuttryck i Mellanöstern oavbrutet under 40 år, att han bott i regionen under hela denna tid och lärt sig tala arabiska, persiska, turkiska och arameiska flytande under sina studier. Hon behöver inte ta ställning till huruvida professorn kan ha belägg för sina påståenden. Belägg som påstås vara förankrade i en objektiv verklighet är meningslösa eftersom den objektiva verkligheten inte finns. Hon behöver bara göra följande slutledning: Hans subjektiva upplevelse har inslag av rasism. Alltså är han rasist och kan ignoreras. Case closed.

Det är därför någon som Tino Sanandaji kan lägga fram spaltkilometrar av statistik och beräkningar utan att göra minsta avtryck i meningsmotståndarnas världsbild. Hans siffror är bara subjektiva upplevelser och eftersom hans subjektiva upplevelser kan leda till rasistiska slutledningar så innebär det att Tino är rasist. Det är inte bara meningslöst att försöka bemöta hans siffror med andra siffror – det är omoraliskt. Det enda rätta är att som Behrang Kianzad vråla ”Onkel Tom” eller som Anders Lindberg vråla ”högerpopulist” och diskussionen är avslutad (och vunnen).

En god människa väljer att se och tolka världen enligt det ”goda narrativet”. Det är hennes moraliska plikt. Att överhuvudtaget registrera sådant som inte stämmer in i det goda narrativet är en synd. Att intressera sig för och fördjupa sig i dylika företeelser är den allra mörkaste omoral.

Min subjektiva upplevelse är bättre än din.

Detta är fienden i mediakriget.

Jag läste också det där, men störde mig på att han skrev att det bara var "några år sen" som "framträdande opinionsbildare" sa att det inte fanns något tak... För jesse namn, det räcker väl med att gå ett par månader tillbaka. Och ännu är det så att regeringens gröna talibaner pä taburetterna sägr att de snarast vill återgå till dårskapens volymer.

Rudbeck citerades på tråden för bara halvannan månad sen, när han medgav att han lagt sin "barnsliga liberalism" i malpåse. Redan i somras/höstas, om inte tidigare, utgjorde han ett korn av sälta i sötebrödet och känslosåsen som växte i mun och dallrade betänkligt.

Visst är det så, det vi ser nu är inte kulturrelativism i den ursprungliga bemärkelsen utan en ideologisk förvrängning av Franz Boas teorier. Dan Korn har i Neo skrivit en mycket intressant redogörelse för den ideologiska utveckling som lett fram till "det europeiska självhatet, upptagenheten av maktstrukturer, rosiga drömmar om idealsamhällen utan verklighetsförankring, föraktet för logiskt tänkande och bevisbara fakta i relativismens namn". Redogörelsen är alldeles för omfattande för att kunna sammanfattas här men de centrala delarna känner man igen från svensk MSM.
Det är alltså inte en kamp för Franz Boas kulturrelativism skribenter som Fahl och hennes likasinnade ägnar sig åt utan det närmast desperata bibehållandet av denna ideologiska förvrängning i varje analys och rapportering inom MSM. Dan Korn påpekar dessutom att de senare ägnar sig åt raka motsatsen till det Boas förespråkade.
Jag medger att det var en slarvig användning av begreppet kulturrelativism i brist på bättre benämningar, särskilt med tanke på att det förhållningssätt Fahl med flera lobbar för får betydligt allvarligare konsekvenser än verklig kulturrelativism då det förras oförsonliga självhat som självändamål visserligen skonar andra folk men leder oss till självutplåning.

Det slår mig ofta hur samtidens MSM-journalister medvetet eller omedvetet framstår som medelklass eller snarare övre sådan. Diamant Salihu skriver idag en krönika om hur han går på lägenhetsvisningar, tar en taxi till en middag för att det är så kallt och samtidigt lider av dåligt samvete över tiggarnas rödfrusna ansikten och trötta blickar. De bemedlades eviga dilemma.
http://www.expressen.se/kronikorer/d...lla-blickarna/

Samma sak slog mig när programledaren i P1 bad en utrikeskorrespondent beskriva stämningen i Paris "för oss som inte har varit i Paris på senare tid". Det verkar inte ens falla programledaren in att Paris bara förblir en dröm för många människor. Föreställningen om att den svenska etniciteten liksom den vita hudfärgen per automatik medför ett odiskutabelt privilegium har gjort att vi numera sällan ser reportage om svenska arbetare som drabbas av svårigheter, t.ex. friställs från fabriken i någon avfolkningsbygd och ser jobben försvinna till länder där människor är tvungna att arbeta för skitlöner.

Häromdagen när jag lyssnade på Springsteens "My hometown" tänkte jag att den antagligen fångar stämningen på många orter i landet nu. Jobben försvinner med drömmarna om framtiden "Foreman says these jobs are going boys and they ain't coming back to your hometown", konflikter mellan svenskar och invandrare eskalerar när asylsökande i massor placeras ut i småorter, "There was a lot of fights between the black and white. There was nothing you could do.", och allt fler funderar på att lämna landet.
Jag skriver "antagligen" för som stockholmare är nästan det enda jag ser skildras i MSM medelklassjournalisternas och flyktingarnas situation. Det vemod Springsteen beskriver i "My hometown" är knappt tillåtet att skildra. En svensk man eller kvinna som skriver motsvarande låt om svenska förhållanden skulle onekligen betraktas med stor skepsis och den obligatoriska frågan förstås infinna sig "Är han/hon sverigedemokrat?"

Så vad händer med alla dessa små byar och städer där befolkningen nästan fördubblas över en natt och skolornas fylls av nya elever som inte alltid är vänligt inställda till värdfolket? För bara några decennier sedan var arbetarna och "den lilla människan" journalisternas favoritobjekt att skildra men nu, när en av de största samhällsförändringarna i modern tid äger rum får vi ytterst sällan ta del av just dessa gruppers syn på utvecklingen. Däremot vet vi allt om medelklassens vedermödor i storstäderna och hur de recyclar varandras analyser på väg till nästa middag eller parisresa. Att man inte inser vad det gör med människor som aldrig ser sin tillvaro skildras i MSM är obegripligt aningslöst.

Du skriver förbannat bra och tänkvärt Vimur.

Jag håller med men samtidigt har vi i tråden många gånger uppmärksammat landsortspressen som inte riktigt skriver på samma sätt som riksmedia, som ju är Stockholmscentrerad. Åsiktskorridoren är inte lika snäv där och det finns plats att beskriva lokala problem... förlåt... utmaningar.

I småstadstidningarna, i alla fall några, finns skribenter och journalister som beskriver lokala och nationella problem utan skygglappar. Kanske det är ett värde i att lyfta fram dessa i allt högre utsträckning, både här och givetvis på twitter så att de får en större publik?

Au contraire! I stället för den dystopiska avfolkning du och Springsteen beskriver går vi en ny framtid till mötes, där folkvandringen skänker nytt hopp åt glesbygden! Nu kan äntligen det negativa befolkningsutbytet i många byar runt om i landet vändas. Ett minne blott, det är vad stängda mataffärer, bensinmackar och järnhandlar är. Lokaltrafiken och övrig samhällsservice skall återtas. Med ett svunnet Sverige, där nästan varje torp hade en telefonledning, som förebild skall det nu grävas fiberoptik ute i de mörka svenska skogarna.

Ett nytt Klondyke, det är vad den Svenska landsbygden är. De stora underskotten av arbetskraft inom främst skogs- och lantbruk kan äntligen stävjas med det nya inflödet av människor.

Ungefär så tycker jag att det brukar rapporteras. Senast i dag i P1:
http://sverigesradio.se/sida/artikel...rtikel=6348122