Jag vänder mig mot den onyanserade bilden av vänstern i tråden. Anti-globalismen och protektionismen finns kvar inom rörelsen, vilket jag exemplifierade ovan med en ledare i Proletären om behovet av förstärkta gränskontroller. Greider har knappast hittat en väg ur paradigmet utan börjar snarare återgå till den ursprungliga ideologin inom den vänsterfalang han själv representanter.
Redan för flera år sedan beskrev Rasmus Fleischer i Arena-krönikan "Nationalvänstern - så funkar den" schismen som nu intensifieras inom vänstern mellan protektionisterna och det Ung Vänster då kallade "den verklighetsfrånvända chicvänstern". Texten är skriven före SDs inträde i riksdagen och anledningen till att nationalvänstern legat lågt sedan dess är förstås risken för brunstämpel då dess retorik faktiskt är snarlik SDs.
"Övertygelsen stärktes av nejsegern i EMU-omröstningen som försatte förbundsledningen i en märklig völkisch-eufori; pressmeddelanden skickades ut där ordet »folk« förekom i nästan varje mening och motsättningen mellan arbete och kapital var som bortblåst till förmån för en retorik där »svenska folket« sagt ett »medborgerligt Nej – en folklig skrevspark« mot »etablissemanget« och »den verklighetsfrånvända chicvänstern«.
Vänsterpartiets ungdomsförbund gav även en förklaring till varför man anser att demokrati är omöjlig utanför nationalstatens ram: »Det finns inget europeiskt folk, ingen gemensam europeisk debatt, ingen gemensam folklig kultur«."
http://www.magasinetarena.se/2004/02...s-_funkar_den/
Fleischer, som själv är (uppenbart) kritisk till "nationalvänstern" tar även upp Per Albins hårdföra nationalism i den klassiska valskriften "Sverige åt svenskarna – svenskarna åt Sverige!"
Nationalvänstern lever men hålls tillbaka av det bisarra politiska debattklimatet i Sverige där allt utgår ifrån SD och Björns Söders senaste tweets. Umgås man med "chicvänstern" som även dominerar MSM blir det dålig stämning om man för samma ursprungliga vänsterresonemang som ledarskribenterna i Proletären.
Den motsättningen är inte ny utan fanns redan mellan SAPs arbetarpionjärer och dåtidens medelklass som insåg de politiska karriärmöjligheterna när socialdemokratin etablerades och expanderade.
På samma sätt som MSMs chicvänster idag utmålar nationalvänstern, inte minst inom fackföreningsrörelsen, som bakåtsträvande, normativa, vita kränkta män försökte vänstermedelklassen fostra de burdusa grovhuggna arbetarna av August Palm-modell till en mer klädsam retorik.
Motsättningen fanns också inom 68-rörelsen när den gräsrökande medelklassvänstern i plyschoveraller hamnade i konflikt med arbetare i blåställ som inte uppskattade skådespelet av experimentella kollektivbohemer sponsrade av pappas pengar.
Nationalvänstern befinner sig nu i den märkliga situationen att delar av deras retorik har kapats av sverigedemokrater som t.o.m. hyllar folkhemmet men vars socialkonservatism och suspekta rötter gör dem omöjliga som alternativ. Här någonstans sitter Greider och halsar pilsner och undrar vad fan som hände när en ung rasifierad kvinna i en annan ledare hånar vita gubbar och samtidigt kräver ett tack för besväret.
Den bästa beskrivningen av denna vänsterns vånda just nu är Forssbergs ovannämnda ledare "Migrationsdebatten blir svår för vänstern".
http://www.expressen.se/ledare/johan...-for-vanstern/
Redan för flera år sedan beskrev Rasmus Fleischer i Arena-krönikan "Nationalvänstern - så funkar den" schismen som nu intensifieras inom vänstern mellan protektionisterna och det Ung Vänster då kallade "den verklighetsfrånvända chicvänstern". Texten är skriven före SDs inträde i riksdagen och anledningen till att nationalvänstern legat lågt sedan dess är förstås risken för brunstämpel då dess retorik faktiskt är snarlik SDs.
"Övertygelsen stärktes av nejsegern i EMU-omröstningen som försatte förbundsledningen i en märklig völkisch-eufori; pressmeddelanden skickades ut där ordet »folk« förekom i nästan varje mening och motsättningen mellan arbete och kapital var som bortblåst till förmån för en retorik där »svenska folket« sagt ett »medborgerligt Nej – en folklig skrevspark« mot »etablissemanget« och »den verklighetsfrånvända chicvänstern«.
Vänsterpartiets ungdomsförbund gav även en förklaring till varför man anser att demokrati är omöjlig utanför nationalstatens ram: »Det finns inget europeiskt folk, ingen gemensam europeisk debatt, ingen gemensam folklig kultur«."
http://www.magasinetarena.se/2004/02...s-_funkar_den/
Fleischer, som själv är (uppenbart) kritisk till "nationalvänstern" tar även upp Per Albins hårdföra nationalism i den klassiska valskriften "Sverige åt svenskarna – svenskarna åt Sverige!"
Nationalvänstern lever men hålls tillbaka av det bisarra politiska debattklimatet i Sverige där allt utgår ifrån SD och Björns Söders senaste tweets. Umgås man med "chicvänstern" som även dominerar MSM blir det dålig stämning om man för samma ursprungliga vänsterresonemang som ledarskribenterna i Proletären.
Den motsättningen är inte ny utan fanns redan mellan SAPs arbetarpionjärer och dåtidens medelklass som insåg de politiska karriärmöjligheterna när socialdemokratin etablerades och expanderade.
På samma sätt som MSMs chicvänster idag utmålar nationalvänstern, inte minst inom fackföreningsrörelsen, som bakåtsträvande, normativa, vita kränkta män försökte vänstermedelklassen fostra de burdusa grovhuggna arbetarna av August Palm-modell till en mer klädsam retorik.
Motsättningen fanns också inom 68-rörelsen när den gräsrökande medelklassvänstern i plyschoveraller hamnade i konflikt med arbetare i blåställ som inte uppskattade skådespelet av experimentella kollektivbohemer sponsrade av pappas pengar.
Nationalvänstern befinner sig nu i den märkliga situationen att delar av deras retorik har kapats av sverigedemokrater som t.o.m. hyllar folkhemmet men vars socialkonservatism och suspekta rötter gör dem omöjliga som alternativ. Här någonstans sitter Greider och halsar pilsner och undrar vad fan som hände när en ung rasifierad kvinna i en annan ledare hånar vita gubbar och samtidigt kräver ett tack för besväret.
Den bästa beskrivningen av denna vänsterns vånda just nu är Forssbergs ovannämnda ledare "Migrationsdebatten blir svår för vänstern".
http://www.expressen.se/ledare/johan...-for-vanstern/