Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Finns en mindre smickrande förklaring till Dalkurds framgångar. Medlemmar ur styrelse och lagets grundare dömdes i härva med skattefusk gällande mångmiljonbelopp, pengar som delvis misstänkts finansierat laget.
Den delen av kurdisk kreativ nybyggaranda tar Heimersson inte upp.


http://www.dt.se/dalarna/borlange/gi...alkurd-och-pkk

http://www.dalademokraten.se/dalarna...fangelsestraff

Halil Karakas, 41, och Mehmet Abic, 38, till fängelse i vardera ett år och tre månader för försvårande av skattekontroll, grovt brott. Dalkurds grundare Elvan Cicen får villkorlig dom och 160 timmar samhällstjänst för medhjälp.

Små fakta som inte passar in i Aftonbladet. Tycker det vore konstigt om Stefan inte kände till detta innan skrev sin hyllning till kurdisk nationalism.

Detta illustrerar att integration går stick i stäv med mångkultur på ett föredömligt vis.

Kors i røven, en dansk journaliststudent i Berlingske:

Sverigedemokraterna skal have indflydelse




En av Putins nättroll? Proteströster från Sverige som kräver att han förlorar sin utbildningsplats? Diplomatisk kris?

---

I de övriga två stora danska rikstidningarna finns det debattinlägg som tillskriver det påstådda utanförskapets parallellsamhällsmedborgare ansvaret för integrationen.

Mikael Jalving i Jyllands-Posten intervjuar Lars Hedegaard:

Islam står og falder med kontrol over kvindekønnet



Intervju med en bokaktuell invandrare med palestinska föräldrar och ghettobakgrund, i Politiken:

Ghettogenerationen må tage opgøret med forældrenes rådne kultur



I Danmark kan man tala genom talibanskägget, om samhällsskadliga tendenser. Situationen i Sverige är förstås sju(klöver) resor värre. "kravliberalismen" sonderade, blev nedmejad, skämdes och kröp in i sin malpåse. För vad kan man säga om exempelvis reglerna för anhöriginvandrares egenförsörjning, när det i praktiken endast omfattar ca 1% av hela kollektivet anhöriginvandrare? Ovanstående typ av artiklar är legio i Danmark, men i Sverige är ju normen så vänstervriden, utmed hela sjuklöverspektrumstörningen, så att ovanstående skulle avfärdas som rasism i Sverige. I Danmark är det inte höger eller vänster att välja mellan invandringsstopp eller fortsatt svensk massimmigration som tangerar 200 000 på årsbasis; det är en fråga huruvida man kan anses som frisk eller sinnessjuk.

Det känns som att Anna Dahlberg kommer tidigare och tidigare för varje vecka som går. Eller hennes "söndagsledare" i alla fall..... som egentligen bör döpas om till lördagsledare.

Här har vi ett purfärskt exempel på klockrena SD-argument och en verklighetsbeskrivning som alla normala människor förstår och begriper fullt ut. Vad har vi då för alarmerande krisrapport kring de ensamkommande små barnen som Anna nu levererar. Låt oss skåda.

2000 barn per vecka. Samma antal som det föds barn i Sverige (detta perspektiv är för övrigt från flera aspekter det som gör mig mest helt jävla mörkrädd för Sveriges framtid).

3 Skolor per vecka måste öppna för att möta behoven.

Kostnaderna - 30 mille, förlåt miljarder, om året fram till 2019.

Socialtjänsten är i kris, kommun efter kommun lex Sarah anmäler sig. Kraftig sjukskrivning bland uttjänta socialsekreterare (i Malmö hälften).

Ledarens piece de resistance är att de små "barnen" i många fall faktiskt inte är det. Kors i taket! Är inte detta SD-retorik så vet jag inte vad. Dessutom ställs minskat bistånd i proportion till nytta av samma pengar som spenderas på mottagande i Sverige. Hmmmmm.... vilken partiledare är det som brukar tjata om "hjälp i närområdet"? Sjöstedt kanske? Minns inte riktigt.

En enligt mig central formulering är "Är det en hållbar utveckling att Sverige, med drygt två procent av EU:s befolkning, tar emot en tredjedel av alla ensamkommande barn som söker asyl i Europa. Är det ens moraliskt försvarbart?" Självfallet är det inte det. Tyvärr tycker jag att Anna mer verkar mena att det inte är försvarbart gentemot de små "barnen" själva. Att det inte är "försvarbart" gentemot det svenska skattebetalande folket verkar spela en mindre roll, även om hon faktiskt nämner att den prioritering som nu görs får en negativ effekt för "barn som far akut illa i Sverige" och det skulle väl förvisso kunna innefatta även svenska barn.

Jag har ingen tillförlitlig statistik att förlita mig på här (slöhet även kallad) men jag sticker ut hakan och påstår att Anna slagit nytt personligt rekord i antal ledare i rad som handlar om flyktingfrågan på ena eller andra sättet. Jag förstår henne fullt ut. Har man insett allvaret i vansinnet finns det egentligen ingen annan politisk fråga värd att skriva om. Allting annat får stå tillbaka, precis som prioriteringarna hos 7-klöverfolket. Kämpa på Anna, denna strid måste tas!

http://www.expressen.se/ledare/anna-...ensamkommande/

Inlägg utbrutna:
(FB) Barnläkare har åsikter om ensamkommande, tvingas(?) pudla

// mod

Anna är för fri invandring. Hennes problem handlar bara om hur hon för sig själv ska kunna motivera den fria invandringen. Det är ju det mestadelen av svensk massmeida sysslar med. Man har börjat se problemen med fri invandring. På vissa håll, till exempel Aftonbladet och Dagens Nyhter. Enligt dessa, så är det oss svenskar det är fel på. Anna har tänkt lite längre än så. Men egentligen så är för henne mångkulturen och den fria invandringen inte något problem. Det är är bara för henne, oss svenksar det är fel på. Samma fenomen kan du se på Göteborgsposten. Där är man också för fri invandring. Man ser problemen med den fria invandringen. Men är inte förmögna att säga det som behöver sägas. Att den fria invandringen måste stoppas. Sverige måste återupprätta kontrollen över det svenska territoriet. Varje utlänning som beträder svensk mark måste kunna identifiera sig som varje svensk måste, till och med på en sån oviktig plats som biblioteket. För att inte tala om när vi svenskar besöker sjukvården. Då är det jävlar i mig viktigt att vi identiferar oss nöjaktigt. Så att fakturan kan skickas till rätt person. Men att som utlänning komma hit, ja då är det inte viktigt att kunna identifiera sig.

i Annas värld finns inte ordet avslag. Finns inte orden versktälld utvisning. Att säga nej, du får inte det du vill ha utlänning, existerar inte i vare sig Annas värld eller i svenska regeringens värld. Sveriges nuvarande makthavare klarar av att skinnflå oss svenskar, men klarar inte av att säga nej till utlänningar som kommer hit för att få livstidsförsörjning. Anna har inget emot den fria invandringen. Det hon ondgör sig över är att den fria invandringen inte passsar in i det reglerade Sverige. Hon och hennes kollegors största problem, är att det finns svenskar i Sverige. Så är det. För det vet jag. För jag är svensk. Och jag vet att Anna föraktar mig svensk. Föraktar det svenska Sverige.

Dagens industri har tidigare gett sig in i mediakriget om mångkulturen och nu sällar sig Affärsvärlden till skaran som ser vissa utmaningar med nuvarande politik:

Det växande svarta hålet i statsbudgeten

http://www.affarsvarlden.se/tidninge...cle3941715.ece

Staffan på *ftonbladet har en klar poäng. Med en stark majoritetskultur och en rimlig invandringsnivå i förhållande till befolkningsantal behövs inga specialinsatser, s.k integrationsprojekt, tvångskvotering och annat tjafs.
Det mest problematiska med Staffans ekvation är såklart att den inte är applicerbar när det kommer till nationalstaten Sverige. Här har vi som bekant en svag majoritetskultur och ett massivt mottagande av migranter varje år.

Det här är självklarheter utanför Sveriges gränser.

Det här är frågan som ingen vågar, kan eller förmår ta i.

Man kan tänka sig flera olika orsaker till det i media.

En är prestige. Vänsterns prestige. Långt gående solidaritet och påstådd humanitet leder till stort flyktingmottagande, leder till ursprungsbefolkningens undanträngning. Och folkrätt är en vänsterns paradgren. Prestige hindrar vänsterintellektuella att hantera detta och därför sopas det under mattan. Möjligen med undantaget Jan Myrdal och en handfull kommunister på Proletären (tror jag någon indikerade i tråden tidigare).

En annan är rädsla. Sedvanlig rädsla för att behöva löpa gatlopp i åsiktskorridoren. Obegåvningarna randar med käppar ryggen på de som kommit till insikt om de yttersta konsekvenserna av förd politik.

Ägarförhållandena i media och deras lojalitet är en tredje fråga.

Men jag tror ingen av dessa är huvudförklaringen. Det är fundamentalt att förstå att det som pågår i Sverige idag sker för att väljarna låter det ske. Inte bara för att man röstar på ett visst sätt. Det är inte självklart att rösta på ett annat parti, varje gång man är missnöjd med en del av partiets politik. Varje röst läggs, inte på det bästa alternativet, utan på det minst dåliga. Det är den efterblivnes privilegium att i alla frågor stödja det parti vars röst man givit. Nej, väljarna låter det också ske utan protester mellan valen. Det som sker i Sverige skulle omedelbart leda till våldsamma protester på gator och torg, t.o.m. revolution, i så vitt skilda länder som Turkiet, Sydkorea och Sydafrika. Varför händer ingenting här?

Jag tror den stora förklaringen ligger i att samhällets reproduktion gjorts till en ickefråga, samtidigt som invandringspolitiken i omfattning hela tiden ökats, i lagom inkrement för att inte röra om för mycket (det är dessa inkrement som havererar nu under hösten). Människors förmåga att förstå frågeställningar inom samhällets reproduktion, infinner sig först när de själva inte bara blivit föräldrar, utan varit så några år. Det blir så i ett samhälle där all nationalism har städats bort av socialister och liberaler. Jmf Japan, som trots kräftgång i barnafödandet, knappast skulle omfamna Svensk politik som en lösning. Jag inser att människor kan bli förnärmade av att bli avpolletterade för att de inte är föräldrar, men hoppas att de som så blir, ändå kan förstå att det här är påståenden i statistisk mening. Avvikelser och undantag finns det många av.
Lägg nu till att förstföderskeåldern i Sverige är +35 år i de större städerna. Åtminstone bland svenskar, vill jag påstå. Det medför att de flesta människor inte har de nödvändiga mentala verktygen att förstå vart vi är på väg, förrän de är +40 år gamla. Och här är min poäng: Att uppröras, ha dådkraft, dra ut på gator och torg, protestera, visa makten att driver ni det här till sin spets så byter vi ut er med våld om så behövs - är en förmåga som återfinns framförallt under 35 års ålder. Vänstern och befolkningsutbytespolitiken har radikal hegemoni, i den åldersgrupp som fortfarande har förmågan att protestera våldsamt. Inte våldsamt i bemärkelsen terrorism, politiska mord, o.s.v. Utan i demonstrationer där man verkligen gör sin röst hörd, där man visar sin potential. Den typ av demonstration som gör politiker och tjänstemän oroliga och lämnar i dem en obehagskänsla. Anders Danielssons absurda uttalanden om Sverige s det ena normala i en onormal omvärld, skulle vara omöjliga parallellt med att tusentals 25-35-åringar drar ut på gatorna.

Veckans Godmorgon Världen gör en genomlysning av bostadsmarknaden. Upplägget är det vanliga modus operandi när det gäller SR - en snyfatare om flyktingar som inte får lägenhet direkt efter PUT. Att det finns minst lika många svenska ungdomar i åldern 18-35 som bor hos sina mammor är uppenbarligen inget problem.
Professor Jan Jörnmark vid Chalmers förklara det katastrofala läget för en förvånad reporter, han nämner också lösningar som han själv anser vara olämpliga (troligtvis av rädsla för att förlora jobbet). Trots att det spills tårar över flyktingar ger programmet en förvånansvärt klar bild av hur allvarligt läget är. Det underliga är dock varför detta reportage inte gjordes för 15 år sedan, men det vet vi alla svaret på.


http://sverigesradio.se/sida/artikel...rtikel=6291368

Jan Jörnmark - ja det är samma man som fotar övergivna platser som hobby....

Hörde just helgpanelen i P1:s Godmorgon världen där Lisa Pelling, "utredare" och proffstyckare på Arena (vänstersossar med stålbågade glasögon) deklarerar apropå de läckta "spara-in-mejlen" från regeringskansliet att jo, man kan ju välja att diskutera invandringens utgifter på endera av två sätt. "Antingen kan man se det som en investering för framtiden, där man plöjer ner kostnader nu för framtida vinning, eller så kan man se det som en kostnad, en negativ post vi måste ta" och då får man se vilka delar av den vanliga verksamheten vi kan skära ner på för tillfället.

Det finns förstås ett tredje alternativ, som Pelling vill utesluta och se till att det inte nämns, inte diskuteras (och ingen annan nämnde det heller, vad jag hörde): att se utläggen som kostnader som ska minimeras, kapas ner med tydliga och hårda medel, kvoter och tydliga målsättningar, därför att de är sekundära i förhållande till (kärnan av) den övriga statsbudgeten.

Programmet går i P1. Och ja hon är galen.
/