Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Nu verkar den nyanserade debatten definitivt återupptas med bland annat SvDs Fredrik Johanssons svidande ledare "Samarbetsregeringens tilltagande eskapism".

Johansson pekar på hur regeringen nu ondgör sig över de hutlösa vinsterna i flyktingbranschen, trots att krisen inte skulle kunna hanteras utan privata aktörer och att det just nu kanske är ett av de minsta problemen.

Han beskriver en regering som i sin oförmåga att hantera den massiva invandringen hellre moraliserar och kör med genomskinliga undanmanövrar. Det är beklämmande läsning.

"Ett annat tecken på denna eskapism är den konferens regeringen anordnar den 12 oktober under temat: "Sverige tillsammans".

Syftet förefaller vara att företrädare från olika samhällssektorer ska berätta för varandra hur integration ska gå till.

Av programmet att döma ska man nog inte vara helt säker på att det är problem som kommer att lösas där och då.

Ur programmet:

"14:30 Förenade krafter

Kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke leder ett samtal om hur organiserat engagemang stärker, förändrar och ger kraft.

14:50 Detta är bara början

Arbetsmarknadsdepartementet presenterar hur kommande regionala konferenser tar arbetet vidare"

Sverige står inför utomordentligt stora utmaningar. Akut och på längre sikt.

Och regeringen bjuder in till vad som närmast verkar vara en teambuildingaktivitet där Kulturministern pratar om ”organiserat engagemang”?"

Ledaren är läsvärd i sin helhet då den med brutal tydlighet återger det totala haveri som redan är ett faktum.

"Med andan i halsen och sin egen värdighet fladdrandes i vinden försöker utbildningsministern komma ifatt ambulansen. Hela Fridolin skramlar. Det är inte vackert."
http://www.svd.se/samarbetsregeringe...gande-eskapism

Även Expressens Marteus är inne på samma spår i ledaren "Du är inte vald till moraltant, Löfven" om en regering som hellre moraliserar än gör något konkret åt flyktingkaoset den har skapat.
http://www.expressen.se/ledare/ann-c...altant-lofven/

Baksmällan efter MSMs propagandaparad har slagit till med full kraft och likt ett gäng alkisar börjar regeringen nu skylla ifrån sig på de mest penibla vis. Det skulle vara stor komik om det inte vore för att dessa ideologiska fyllon styr landet.
Aldrig har väl S och framför allt MP fått så mycket pisk i MSM.

Det sista stycket är kanske det mest intressanta och det som egentligen är nytt - de sista veckornas eskalering av volymerna har lett till en ny retorik hos både regeringen och media. Löfvén talade tidigare om "en liten ansträngning på kort sikt" och nu heter det "utomordentliga utmaningar på både kort och lång sikt". Kontrasten är slående. Media har dessutom, som du observerar, börjat riktat udden mot regeringen för första gången. Även om man inte talar om att stänga gränserna eller liknande så börjar det åtminstone ropas efter handlingskraft. Med tanke på den begränsade arsenal regeringen har till sitt förfogande på kort sikt i en globaliserad värld är det upplagt för viss politisk turbulens.

Nu finns inlägget på Tinos blogg.

Det börjar gå upp för Tino att massinvandringens välkomnande grundar sig på att man vill upplösa nationalstaten och att svenskarna kan bli en minoritet. Det senare tror inte Tino kan bli en realitet, men resonerar ändå över det:


Här kan vi ana lite om hans engagemang för det här ämnet. Sanandaji begriper att om ett eller flera folk från kaosländer blir fler än ursprungsbefolkningen i en välmående stat faller systemet. På ett väldigt övertydligt sätt kan vi ta Neudings artikelserie om våldet mot räddningstjänsten och om bråken på biblioteken. Det är företeelser som vi i vår vildaste fantasi inte kunde tänka oss för 15 eller ens 10 år sedan. I dag är det vardag. Och snart är det allhelgonahelg med besök på våra kyrkogårdar. Som vanligt sitter då tiggare där. Fullständigt respektlöst.

Om det kommer två miljoner till är det slut med landet. Invandrarna behöver inte vara i majoritet för att det ska inträffa. I Tyskland förväntas det komma 1,5 miljoner i år. Inte 800 000 som är den officiell siffran. Den tyska tidningen BILD har fått tag i en hemligstämplad rapport som klargör kaoset:

Min översättning

Men Angela Merkel viker sig inte. Hon har nu knutit koordinationen av flyktinghanteringen till sitt eget kansli berättar Aftonbladet när de gör ett snyftreportage en en ensamstående fyrbarnsmamma. I reportaget får en kritisk röst göra sig hörd:


Tror inte Aftonbladet riktigt förstår vad som sker i folks medvetande när de gör sådana här snyftreportage. Mamman och barnen har åkt runt i Tyskland i snart fem veckor eftersom det inte finns plats.



Nu kommer alltså 1,5 miljoner till som ska gå samma öde tillmötes.

Jag läste nu på morgonen en kommentar på facebook av Thomas Gür, där han liknade Fredrik Reinfeldt vid Francesco Schettino. D.v.s. kaptenen på Costa Concordia, fartyget som förliste vid Italienska kusten.

Sista tiden har jag alltmer fått känslan av att ett utomparlamentariskt konservativt (intellektuellt) uppror börjar ta form. Eftersom det inte finns ett accepterat politiskt parti att ty sig till för upprorsmakarna, likaväl som att det saknas tidningar att vara verksamma i utan olika grader av partiell bakbundenhet, tar frispråkigheten form i sociala medier. Under öppet namn, alltså. Arpi, Sanandaji, Gür, Birro(!) m.fl. i en brokig skara återfinns här. Invandringsfrågan är naturligtvis central, men utgör inte ensam på något sätt maskin i den reaktion som "upproret" utgör.

När det - ännu - inte finns en medial plattform som kan samla denna konservativa flock(*), så blir det till att blogga och nyttja sociala medier. Det senare gör man otroligt effektivt. Vem hade kunnat tro det för några år sedan? Reviret var liksom inpinkat av vänstern och liberalerna. Jag finner den utvecklingen fascinerande. Socialister och liberaler verkar ha nått ett närmast dekadent tillstånd i sitt nyttjande av facebook och twitter, medans den konservativa sidan uppvisar en produktion läsvärda texter och kommentarer i en strid ström, på en helt annan intellektuell nivå än vad man finner hos motståndarna. Och det är vi som blir kallade populister! Se t.ex. detta inlägg från Malena Ernman på facebook, https://www.facebook.com/malenaernma...type=3&theater Läs även kommentarerna och notera antalet likes. Vänstern har reducerats till pamflettoneliners, som i sak inte ens är med sanningen överensstämmande. Och församlingen talar i tungor.

Den här utvecklingen är mycket positiv inför framtiden. De ungdomar som idag intresserar sig för politik och samhällsfrågor, och likt unga människor brukar, har en dragning mot det avancerade och mer spännande, finner just nu förmodligen en större lockelse i konservatismen (inklusive en försiktig nationalism) än i dumvänsterns populism. Jag förutspår att på 5-7 år så kommer vi få se en enorm divergens i begåvning hos de unga politikerna i å ena sidan det konservativa och Svergiedemokratiska lägret, å andra sidan socialliberaler, socialister och miljömuppar.

Not: Ordet populism förtjänar ett bättre öde. Jag använder här ordet i den bemärkelse vänstern har gett det. Det finns en annan populism, en god och önskvärd populism.

(*) Nej, Svd uppfyller inte kriterierna och fru chefredaktör är globalistliberal.

Pendeln svänger och detta är ändå bara början. När väl MSM-pendeln fått upp farten blir det en rivningskula av episka mått mätt i svensk politik.
Tyvärr är det MSM som fortfarande har den största kulan. Men det beror på att politikerna är mer trendkänsliga för vad som skrivs i MSM än för folkets åsikter.

Folket har sina egna rivningskulor som slår mot både den förda politiken och MSM. Som till exempel Tino.

MSM är mer stryktåliga än politikerna. Men det visar också att det är ett tvåfrontskrig för alla inblandade. Politikerna har kämpat mest mot MSM men inte förstått att de nu har fått en kraftigare motståndare i alternativ media. De har reagerat sent och fel på den nya "utmaningen" (För att använda deras nya favoritord)
Medierna har haft politikerna som huvudmotståndare och ignorerat alternativmedia utifrån sin förhöjda position. Också de har reagerat sent och helt fel när de blivit konkurrentutsatta.

Alternativmedia och sociala medier är inget annat än ett folkligt uppror mot inte en utan två härskande klassers åsiktshegemoni. Politikerna och MSM.

Dess svarade på "utmaningen" genom att först gå samman mot "utmaningen" = folket men nu ser vi hur de tvingas ta strid med varandra igen. För att själva överleva.

Därav: "Aldrig har väl S och framför allt MP fått så mycket pisk i MSM."

Vi kommer därför också snart få se hur MSM får pisk av politikerna.

Gymnastiksalar börjar bli legio som bostad för flyktingar. Nästa steg lär vara att man börjar fråga SMHI och försvarsmakten om vilka områden som är meterologiskt och hydrologiskt lämpliga att bygga tältläger på över vintern. Detta som en följd av att man fört den politik som ivrigt framförts på våra ledarsidor och i SVT/SR.

Realiteten tränger sig på och det börjar nog bli pinsamt för vissa grupper som trots allt har vissa intressen att skydda, som exempelvis LO, att då fortsätta att tolerera folk som fortsätter att propagera för ännu mer invandring, och kallar de som påtalar problemen för nazister.

Jag tror att personer som Anders Lindberg på Aftonbladet kommer att få andra uppgifter inom en snar framtid. Att framstå som Baghdad Bob för läsarna på flashback är en sak, men man vill inte framstå som det för befolkningen i stort.

Är några av dessa personer riktigt smarta så utnyttjar de situationen till att skriva en serie krönikor om hur blind man var inför verkligheten (garanterad inbjudan till TV-soffan), att det här är ingenting som Sverige kan lösa på egen hand, och att man nu inser fördelarna med att flyktingarna fördelas jämnare över Europa, och att situationen i flyktinglägrena måste förbättras, för flyktingarnas skull så klart, och reser ned till lägren i mellanöstern för att göra en serie reportage om hur mer pengar till UNHCR WFP o.s.v. faktiskt gör skilnad.
Godhetsknarkandet kan helt enkelt överrgå i en mer vuxen fas, där man kanske kan få synas på bild med Bono, eller besöka FN i New York.

De förnekar sig inte kulturmarxisterna! Helt öppet bedriver de en politik likt den som höll på att fälla England på 70-80 talet. En liten väldigt engagerade och välorganiserad skara ska få inflytande och anses som representanter för andra de inte alls representerar. Högst besynnerligt att inga vettiga allmänt högst respekterade medborgare talar ur skägget.

Migga X informerar oss om att det nu kommer långt över 10 000 per vecka. Den officiella siffran är ca 7 700 men åtskilliga tusen hinner man inte med att registrera säger Merit Wager.

Moderaterna hade pressträff igår och då var man orolig:


Men ingen tendens till sans. Nej då, enligt M klarar vi biffen genom sänkta trösklar på arbetsmarknaden och lägre skatter som ska stimulera företagen. Ungefär så låter även Tove Lifvendahl på svd.

Kul ändå att man tvingas uppge storleken på invandringen, att de kostar långt över 80 miljarder (vilket folk förstår är flerdubbelt mer) och att välfärden hotas. På detta har Rosling nu sagt att SD haft rätt angående betydelsen att hjälpa på plats.

Kulturmarxisters och vänsterliberalernas hela idé är dock att aldrig ange empirisk data. Allt är diskurs. Dit sätter jag nu också tramset med högre eller lägre skatter, lägre trösklar inom arbetsmarknaden, lägre lägsta löner, trainee-jobb, utbildning med mera. När migga X snart säger att det kommer 20 000 per vecka når vi vägs ände med dessa diskurser. Massinvandringen blir alltför fysisk påtagbar.

Det imaginära "vi:et" kommer nog att användas framöver för att skaka fram allt som går att skaka fram i form av samhällsresurser. Som om vi befann oss på 80-talet eller varför inte 90-talet.

Paradoxalt är väl att detta "vi" som är det svenska folket i åratal har förtalats och förnekats. Gemenskapen har framställts som en "föreställd gemenskap" i meningen "icke-existerande"/"föraktligt homogen" etc.

Nu åkallas denna gemenskap när samhället har blivit något annat än ett svenskt samhälle, när "vi:et" i en mening verkligen upphört att existera. "Vi måste..." blir alltmer en innehållslös fras.

Igår anklagade Anna Dahlgren Aftonbladet för att sakna realism. Karin Pettersson replikerade att Aftonbladet visst ser problemen i samhället.

Den där märkliga lilla debattstunden kändes viktig på något sätt. Idag skriver Oisín Cantwell om Charles Dickens och gatubarnen i Stockholm:


http://www.aftonbladet.se/nyheter/ko...cle21436621.ab

Samtidigt idag anklagas AB för att ha en övertro på "någon högre upp" som fixar allting. Peter Santesson skriver:


http://www.dagenssamhalle.se/kronika...-pa-spel-18916

Oisín parerar både Dahlgren och Santesson genom att dels dra in realismen och dels utkräva svar från denne "där uppe".

Vänta bara tills de troende blir otåliga över att mannan inte kommer. Men det spelar heller ingen roll hur mycket man förbannar himmelen, när det ändå inte finns någon som lyssnar. Sverige saknar ledarskap. Det finns INGEN där uppe.

Dick Erixon resonerar på sin blogg kring konservatismens återkomst, i två inlägg (den 3 och 4 oktober):

http://erixon.com/blogg/

Tino fortsätter släpa Anders Lindberg i smutsen.

https://www.facebook.com/tino.sanandaji?fref=nf

Lindberg menar, i ett i affekt skrivet blogginlägg, att begreppet "invandrarbakgrund" är rasbiologi (?).
Tino smular sönder Lindbergs vildsinta utbrott och gör honom till åtlöje. Igen.