Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Ursprungligen postat av Mathias Bred
Sverige är ett tydligt exempel på ett samhälle som tror på den vite mannens börda. Det skulle vara svårt att förstå svensk utrikes- eller migrationspolitik om man inte förstår det tankegods som Kipling beskrev i sin berömda dikt. Per capita är vi världsmästare på bistånd och vi är bäst i Västvärlden på att ta emot flyktingar. Båda sakerna motiverar våra politiker med att vi har en plikt att ta ansvar. Vidare ställer vi olika krav på hur andra nationer beter sig beroende på hur lika de är oss själva. Vi kritiserar Israel och USA hårdare än vi kritiserar Kina eller Thailand. Vi ställer krav på danskar och ungrare som vi aldrig skulle drömma om att ställa på palestinier.

Den underliggande tanken kan knappast vara någon annan än den att vithet och europeisk kultur medför större krav på hur både nationer och enskilda ska bete sig. Religionen som skymtar fram i Kiplings idévärld är också fortsatt grunden för vår moderna solidaritet. Frågar man politiker varför Sverige ska ta ansvar för vad som sker i andra delar av världen är svaret ofta religiöst. Man hänvisar till alla människors lika värde, eller till mänskliga rättigheter. Det vill till säga begrepp som är sekulära översättningar av Jesusberättelsens radikala budskap om människans helighet, och som aldrig fått fotfäste utanför den kristna kultursfären.

Dikten "den vite mannens börda" handlar inte om 1800-talets européer, utan om oss.

Året är 2015 och världen är mer globaliserad än någonsin. En semesterresa till Thailand eller utbytesstudier i Japan är inte längre särskilt långt bort. Vi dricker kaffe från Brasilien, äter fisk från Island, ris från Vietnam samt har på oss kläder gjorda av de underbetalda barnarbetarna i Bangladesh. Vi surfar på mobiltelefonerna gjorda av den viktiga mineralen coltan som bryts i Kongo och minst sagt göder konflikten där. Vi bidrar till den globala uppvärmningen som hotar att inom en snar framtid dränka ö-nationer som Fiji i stilla havet.

En klimatförändring som enligt många experter bidrog till att spänningarna ökade i Syrien och spädde på den konflikten som var i antågande. Vi säljer vapen till Saudiarabien och gläds över de jobb som exporten skapar i Karlskoga. Glädje, ekonomisk vinst, kärlek eller fint väder begränsas inte av nationsgränser. Det gör inte heller terrorism, miljöförstöring, trafficking eller flyktingströmmar. Sverige är en bestående del av en globaliserad värld, och vilken tidsmaskin skulle vi behöva sätta oss i för att förändra det? Och vem vill egentligen göra den resan?

Kanske var det enklare att upprätthålla nationalstaten och tanken om att det här är vårt land och här ska vi bo, på den tiden när afrikanerna bodde i hyddor och araberna satt i sina tält och drack te. Kanske var det enklare innan TV visade bilder på döda barn som spolas i land på medelhavets stränder. Kanske var det enklare innan vi såg den första tiggaren utanför ICA. Men vad gör vi nu?

Till vilken utsträckning är du beredd att försvara landets gränser och neka invandrarna rätt till vad du anser vara ditt? Kanske vore det ett sätt att göra som den Sverigedemokratiska politikern Gunilla Schmidt föreslår, att ställa någon med kulspruta på Öresundsbron. För nu är hon trött på araberna! Kanske är det en tänkbar strategi för framtiden? Känns det som en konstruktiv lösning? Kanske fungerar det om vi stänger in oss i en mörk garderob och högt önskar tre gånger baklänges att det inte är något krig i Syrien och att människor inte dör i hopp om ett bättre liv?

Är det kanske inte så att världen har förändrats? Kanske måste vi börja inse att vi alla är världsmedborgare? Kanske måste vi vara så pass naiva att vi börjar söka efter gemensamma lösningar på de problem som inte längre begränsas av gränser och nationalitet? Vare sig vi vill eller ej måste vi kanske börja förstå att världen inte ser ut som den gjorde förr. Man äter inte längre ärtsoppa på torsdagar och män bär inte längre hatt och rock.

I Växjö har vi en kvinnlig präst som brukade vara man, och tacos har blivit svensk nationalrätt. Vi har älskarinnor från Thailand och skolbarnen har keps på sig inomhus. Vart är världen på väg och vad gör vi med förändringarna? Det är bara upp till mig och dig, men att stoppa huvudet i sanden och önska sig tillbaka till idyllen om Anderssonskans Kalle är nog fel väg. Nationella gränser kan inte längre bestämma rätten till ett gott liv. Flyktingarna kommer att fortsätta att knacka på vår dörr, oavsett om vi drar upp taggtråd eller ställer beväpnade Sverigedemokrater på Öresundsbron för att hålla gränsen. Världen är här för att stanna, och istället för att försöka motverka det eller förneka det är det dags att vi alla ser mot framtiden med tillförsikt och välkomnar den.

Owe Nilsson
‏@owenil Owe Nilsson retweetade Lovisa Loan Sundman
Oj, då.

Regeringen mörkar att 80 procent förlorar på budgeten

Finansdepartementets beräkningar visar att 80 procent av hushållen förlorar i disponibel inkomst på regeringens politik under 2016. Det erfar SvD.

Men i budgetpropositionen finns siffrorna, som normalt redovisas i finansplanen, inte med.

Den som har tagit beslutet att lyfta ur siffrorna är finansminister Magdalena Andersson.

– Men ökande kostnader på kort sikt kan vara motiverat för att integrera flyktingar. Det gynnar inte integrationen att snåla, säger Erik Höglin på KI.

Migrationssiffrorna i höstbudgeten inaktuella
Regeringens bedömning av vad migrationen kostar bygger på inaktuella siffror och den verkliga kostnaden för nästa år är klart högre. Den för MP kontroversiella finansieringen – att ta från biståndet för att bekosta asylmottagandet – kan komma att öka.