Början på ett mediakrig om mångkulturen?

För att återgå till topic, så kom ett intressant tips från ett annart FB-forum.

http://al-lodenius.com/2015/01/10/ka...n-gangs-skull/


När tom. Lodenius (dessutom klockrent) reagerar på nyhetsförmedlingen av terrordåden kan det möjligen få public service att ägna sig åt självkritik. Eller inte?

Det är helt enkelt en fråga om "Fiendens fiende". Vänstern hatar samma saker som islamisterna, därför blir dom naturliga allierade. I vänstern hjärnor alltså, islamisterna hade skurit halsen av vänsterdårarna direkt utan att blinka.

Och det var väl precis vad som hände i Iran under revolutionen? Vänstern har tydligen inte lärt sig nåt alls av det.

Jag läste i en annan tråd här på flashback, att expRGessen i en ledare skulle ha uttryckt missnöje med AFAbladets vurmande för jihadister och islamsk terror?

Någon som vet vad det rör sig om?

Vore ju kul om det blir en polarisering mellan dessa två otäcka tidningar.

Det som menades var nog Anna Dahlbergs ledarkrönika från i natt där hon skrev om Linderborgs selektiva minne.

Tackar. Apropå etablissemangets olika måttstockar så kommmer här ett litet tankeexperiment.

Föreställ er en person som inte är muslim och som har följande åsikter:

- Kvinnor ska enligt lag ha färre rättigheter än män.
- Spöstraff är ett lämpligt straff som bör utdelas även för mindre brott.
- Yttrandefrihet och demokrati är inte så viktiga, och kan gärna begränsas eller helt tas bort.
- Våldtäkt är inte fel om det sker inom äktenskapet.
- Homosexuella bör avrättas.
- Terrordåd mot civila kan vara okej under vissa omständigheter.

Vad hade det varit för person? En nazist antagligen, en knäppgök som aldrig hade tillåtits jobba inom statlig tjänst. En person för extrem t o m för SvP. Misstänkt psykopat. Någon som man varnar sina barn för.

Men... om personen däremot hade varit muslim och haft precis samma åsikter ovan, då hade allt varit helt okej. Han hade sannolikt inte ens klassats som en muslimsk extremist, utan tillhört gruppen någorlunda moderata (måttfulla) muslimer. Personen hade varit allmänt respekterad och försvarats även av sk progressiva och feministiska tyckare. Den personen kan utan problem bli t ex talesman för en skattefinansierad muslimsk förening, eller t o m bli riksdagsman.

Är det inte märkligt vilken skillnad det gör om personen är muslim, och vilka hårresande åsikter som tolereras om så är fallet?

OBS att alla muslimer givetvis inte har "hårresande" åsikter, men de som faktiskt har det visas en tolerans av media och samhället i stort som aldrig visas icke-muslimer med samma åsikter.

Cecilia Uddén rapporterar nu från Egypten i P1. Det har hållits demonstration till stöd för Frankrike där. Hundratalet deltagare, en spillra hon är ärlig om. Men hon driver helt yttrandefrihetsdoktrinen. D.v.s. undviker islamism och ignorerar gärning - mord - och offer - vita fransmän. Hon drar in Saudiarabien och den nyligen aktuella piskningen av en hädisk bloggare. Använder detta som exempel på komplexitet. Saudiarabien fördömer dådet mot yttrandefriheten men piskar sina egna frispråkiga medborgare. Det kanske äger intresse, men är naturligtvis bara ett sätt att älta yttrandefrihet.

Brotten som begåtts i Paris må kunna kategoriseras som begångna mot yttrandefriheten i någonslags filosofisk mening. Men filosofi har lite med vardagen att göra. Mord och ond bråd död är vad som drabbade Paris. Motivet är religiöst hat och en religiös agenda som inte bara stannar vid att skrämma till tystnad. Det här vet Cecilia Uddén, P1 och alla andra fega agendajournalister. Men i akt och mening att ge walk over till en svärdsviftandeande imperialistisk islam, så underkastar man sig frivilligt samma religions krav på att inte synas och ffa inte mätas med samma moraliska måttstock som vita, kristna fransmän. Tvi vale Cecilia Uddén och P1. Emigrera. Nu!