Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det jag finner så intressant i det hela är hur förutsägbart media agerar. Denna upptrappning har kunnats se en längre tid.

Ungefär som debatten angående invandring så är det många som pratat och varnat hur msms agerande bara kommer leda till ökad polarisering.

Man kan se hur även alternativ media flyttar fram positionerna t.ex genom avpixlats senaste uppmaning om att skippa tv avgiften.

Jag tror att vi med hög säkerhet säga att det pågår ett media krig. Som tur är agerar MSM förutsägbart och reaktivt och utan att tänka efter. Deras aagerande driver fler till att ifrågasätta deras metoder och för de som redan är kritiska är det enbart en bekräftelse på att man har rätt.

Ex, när man kritiserar hur media hävdat hur det är högutbildade flyktingar som kommer hit trots att det finna bevis på motsatsen hör man några dagar senare hur P3s Tankesmedjan försöket hävda att det är en medelklass med hög utbildning som kan jämföras med den svenska medelklassen som flyr.

Mao en ren reflexmässig reaktion.

Jämförelsen någon drog för några posts sedan med verkliga slag och offensiver känns väl slående. Det som pågår nu är MSMs Stalingrad.

Exakt. Det är allt vad Annika Hamrud förmår när det kommer till Julia Caesars sakargument - att skrika foliehatt, för mer än så är det faktiskt inte. Det och lite klagosång över att hon uttalat sig i skyddet av anonymiteten på nätet. Nu gråter Annika Hamrud ut i medievärlden:
http://unvis.it/www.medievarlden.se/...hot-och-karlek

Oisín kärleksbombar:
http://unvis.it/www.aftonbladet.se/n...cle21342539.ab

Jo för det är självfallet inte så att MSM-journalisternas beteende ger upphov till stormen. Man kan även betänka att i dessa skribenters öron så bär ordet storm en oerhört negativ laddning till tonerna utav 30-tal och blixtkrig, medan det för andra kan vara något i grunden positivt (se ex nedan).

Så är det. Det finns ingen strukturell styrka till höger och därmed kan inget gravitationsfält utanför SD bildas. Partiet vinner på walk over, inte så mycket på grund av egen opinionsbildning som avsaknaden av konkurrens om den oavbrutet växande del av allmänheten som inte längre köper den uppifrån-kommande verklighetsbeskrivningen. För, återigen - när det lokalt överenskomna, horisontella narrativet väl krockar med det vertikala, vinner alltid närhetsprincipen.

Som jag har skrivit - hegemonins makt är mycket stor där den fortfarande råder. Koalitionen public service-DN-Aftonbladet går all in när SD rusar i opinionen, istället för att söka dialog och försöka bygga upp förlorat förtroendekapital. Ingen kompromiss söks, inga händer sträcks ut, inga alternativa utlopp för opinionen ges.

Protodissidenterna inom etablerad media hamnar då i en situation där de på sin höjd kan fortsätta fundera. Vilket faktiskt ÄR att gå SD:s ärende, om man fastnar i detta ingenmansland som reklampelare för en folklig oro som bara SD bemöter.

Marknadskrafterna är satta ur spel, både demokratiskt, ekonomiskt och för åsikter inom hegemonins strikt reglerade kontrollsfär. Det är inte hållbart i längden, krympandets radikalisering eroderar hela tiden maktbasen i en process som inte går att vända. Men ur ett kortsiktigt kvartalsrapportsperspektiv av maktkapitalism blir agerandet begripligt, eftersom sittande partiledningar och agendadrivande redaktioner är surrade vid rodret.

Och ur ett medialt överlevandspespektiv på sikt kan det kanske också vara rationellt att DN behåller sin makt genom att repressivt utöva den och samtidigt dödar konkurrenterna SvD och GP, om och när dessa retirerar till irrelevant impotens och klickekonomiskt borttynande.

Sa någon Streisand effekten? Vilken enorm reklamkampanj för JC detta är. Kan väl inte vara någon som inte läser lite på hennes blogg efter detta.
Dom försöker tysta henne och gör istället en dunderkampanj för alt media. Vilken makalös taktlöshet dessa krigare har.

Jag tror inte han ser det ironiska i det. De kan inte tänka på det sättet om de ska fungera som "journalister"

På samma sätt som Pascalidou twittrade om vilken belastning det var för Grekland att överhopas av invandrare, samtidigt som hon i decennier påstått att invandring bara är positivt för Sverige.

Extra festligt att de citat från hennes artiklar som man drar fram för att bevisa hennes extremism, i många fall är sådant som majoriteten av befolkningen anser, men kanske inte har kunnat formulera. Förrän nu. Så vi talar om en pyramidal Streisandeffekt, som kommer att generera många tusen nya läsare till hennes artiklar.

Tack för det åsiktsverket.

VAr det han...eller en sommarvikarie, dock etablerad journalist..??....men det kanske är fler som råkade slinta med tungan i P1. Jag vet att vi nämnt Huitfeldt någon gång tidigare i denna tråd.

Tror åsiktskommissarierna än en gång lyckats skjuta sig själva i foten. Precis som du säger så är det ju inga konstiga åsikter som JC framfört. Så den vinkeln kan de inte använda.

De kan anklaga för foliehatterier. Men vem bryr sig? De brunkletar. Men det gör de alltid ändå. Senast så är det Amon Amarth som tydligen är ideologiskt suspekt.

Ser inte hur vänstern kan vinna i det här fallet. Få svenskar tycker om mobbare.

Ytterligare en tanke om Expressens uthängning av Julia Caesar.
Hamrud skriver:

http://www.expressen.se/kultur/hon-ar-julia-caesar//

Hamrud lanserar här ett nytt medienarrativ, nämligen att anonymitet är ett hot mot det demokratiska samtalet.
Men stämmer det?

Vi vet nu att Julia Caesar egentligen heter Xxxx Xxxxxx. På vilket sätt ändrar det förutsättningarna för hennes roll i det offentliga samtalet? Blir hennes texter plötsligt annorlunda?

Självklart inte. Vad avanonymiseringen innebär är att meningsmotståndare slipper bemöta Caesars regimkritik i sak. Istället kan man förgifta källan genom att peka på elallergi, oral galvanism och annat irrelevant.
Det framstår således som om Hamruds uthängning av Caesar tvärtom försämrar möjligheten till offentlig debatt i sakfrågan.

Man kan också ifrågasätta om en pseudonym per definition är otillgänglig för "rimligt samtal". På vilket sätt omöjliggör pseudonymen Caesar att hennes åsikter bemöts och debatteras?
Idén är befängd och motbevisas dagligen i tusentals trådar här på Flashback, där mängder av rimliga samtal utspelas mellan pseudonymer.

Pseudonymer och anonymitet har begagnats av tusentals journalister, författare, källor och regimkritiker sedan skriftspråket uppfanns.
Hamruds narrativ om anonymitetens hot mot demokratin framstår i ljuset av detta som ett löjeväckande argument.

Är det ett hot mot demokratin när en ledarsida i en dagstidning undertecknats "Ledarredaktionen"?
Sovjetiska dissidenter, Brittiska demokratikämpar, journalister i Zimbabwe, Pussy Riot, Subcomandante Marcos, Deep Throat... Regimkritiker som verkar i skydd av anonymitet har en något längre historia än det svenska mediaetablissemangets besatthet av Sverigedemokraterna.

De styrs nu helt av känslor. Folk i deras närhet som fortfarande kan hålla huvudet relativt kallt och tänka taktiskt anses vara förrädare. Alla som kan påpeka hur kontraproduktiv deras galenskap är har redan rensats bort. Likt en diktator som avrättar sina rådgivare vid minsta tecken på folkligt uppror i tron att den egna ökande extremismen är den rätta vägen framåt fortsätter gammelmedia att gräva sin egna grav.

Svenskar tjänar mest på att Faluns bibliotek "lånar ut" svenska människor till nyanlända. Svenskarna får hjälp att släppa hämningar [illustreras av intervjuad som vispar med armarna] och de kan få en vän för livet.

Då blir följdfrågan, varför får inte svenskar vara som dom är? Den avvaktande hållningen kanske har kvalitéer som är värda att bevara lika mycket som ett ivrigt gestikulerande. Varför är det så "fult" att vara avvaktande? Vad är det mer som är svenskt förutom att vara allmänt hämmad och blyg? Några fler egenskaper borde väl finnas? Det kanske är svårt att bli vän med svenskar för en utomstående, men gäller inte detta alla folk? Nu talar jag om djupare vänskap, inte ytlig samvaro.



Man nr 1: Många av oss svenskar, om man ska säga det, är rätt blyga av oss och har svårt att komma fram till folk och säga hej och goddag. Det är nog mest en hjälp på vägen för oss svenskar, tror jag mer, för att det är vi som är blyga. Det är bara att titta på sig själv liksom.


Intervjuare: Kan det inte bli ett problem med språket?

Kvinna: Men då får man väl prata med hela kroppen [viftar med armarna], det brukar jag göra. Det är många utrikesfödda som har sagt till mig att vi svenskar, vi pratar inte, dom har svårt att se om vi är arga eller glada eller ledsna. Men vi ... släpp lös lite, prata med kroppen, man ... det går att förstå varann'. Integreringen är ju en process och det här kan ju vara en del i en sådan process om det blir lyckat och man möter ... en vän eeh mm av ett annat ursprung. Det här kommer inte att lösa integrationsproblemen men det är ett litet inspel.

Man nr 2: Förhoppningsvis så ger det en väldigt bra effekt för dom jag träffar, och det är det som är mitt mål också, att man kanske får med sig dom hära ... det kanske är en vän för livet, jag vet inte. http://www.svt.se/nyheter/regionalt/...pa-biblioteket