Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Skriver författaren till denna debattartikel under pseudonym... eller är namnet ett sammanträffande?

http://www.svensklyrik.se/poeter/joh...erg/sven-dufva

TILLÄGG

Måste rimligen vara en pseudonym.


http://www.alingsastidning.se/2014/1...-vara-hjartan/

http://www.alingsastidning.se/2015/0...ndringsfragan/

-----


Så ska det låta! Heja Arpi!

Många bra frågor. En sak som jag kunnat se är att många sneglat på Tyskland. Man siktar på europas lägsta arbetslöshet (Tyskland ligger om inte lägst så nästan..) och då bör man väl ta efter lite.

En sak: Minijobs som finns i Tyskland. Jobb för kanske 4500 i månaden som man inte behöver skatta för. Där har du en låglönemarknad som även afganska analfabeter kan bli lönsamma på. Kanske. Sen har ju Tyskland en hel del enkla jobb. Alla som varit i Tyskland har ju sett tanten vid offentliga toaletter eller på McDonalds som tar emot en peng. Det kan även en analfabet göra.

Redan finns "tankar" om minijobb från M. ( http://www.aftonbladet.se/ledare/led...cle20528434.ab ) Även Ylva Johansson, S arbetsmarknadsminister har jag sett i intervjuer fått frågan om minijobs. Om S vågar ta det steget är oklart, men frågan har kommit upp.

Kan man leva i ett högkostnadssamhället? Tja.. ta två minijobs som ger 9000 ska man väl klara sig på. Kan en student så kan nån annan. Men man har noll guldkant på tillvaron, bara överlever. Det kanske är dit vi ska om vi ska få in alla i jobb.

Sen är frågan om vi vill ha detta? Har svenskarnas blivit tillfrågade om denna typ av arbetsmarknad? Nej! Men sen när bryr sig politikerna om det? Kanske säljer politikerna in detta som enda sättet att klara arbetslösheten och stora delar av väljarkårenblundar och tänker att dessa minijobs kommer aldrig gälla för mig ..

Stämmer ganska bra. Har fortfarande Sydsvenskan i brevlådan och Skogkär har varit rätt vettig hela tiden. Allt eftersom åsiktskorridoren breddats har han precis som andra skribenter blivit tydligare med vad han menar. Precis som andra ledareskribenter har han dock varit försiktig för att inte bli utstött.
För övrigt måste Sydsvenskans redaktion vara ett intressant ställe. Per Svenssons text i förra veckan fick en syrlig kommentar i Skogkärs Twitterflöde och det borde finnas gott om andra konflikter där.

Tror inte man bryr sig om Arpi eller andra. Det är bara som irriterande flugor, knott och mygg och andra mindre flygfän. Skulle det dock dyka upp en riktig geting, kunde man nog börja dra örona åt sig på Dagens Nyheter. Expressen är dock inte att hoppas på, om nu nån trodde att jag menade det.

Nä, mer av samma, det vill säga agendasättande. Passar sanningen in i agendan, används sanningen. Passar halvsanningen in i agendan, används halvsanningen. Passar lögnen in i agendan, används lögnen. Passar fördömandet in i agendan, används fördömandet. Passar smickret in i agendan, används smickret. Nåja, smickret används väl i stort sätt alltid med något litet skuldbeläggande. Och så vidare i DN:s agenda.

Det är nu en gång så, att är man rikslikaren, så är man. Spelar ingen roll om vi andra vet om att DN kommer att ljuga fritt efter behag. Det rör inte riksjämkande agendasättande DN i ryggen, att DN har vetskap om vår vetskap. Och det är så man bör se på allt som skrivs i DN, Dagens Nyheter. Det kan vara sant, det man läser där, men det kan lika gärna vara ogenerad lögn. I andra medier, som till exempel Aftonbladet, så kan det hända att man ljuger, men har där sina tokiga idéer till trots ändå viss skam i kroppen. Där skäms man ändå lite grand, när man ljuger allt för uppenbart. Icke så på Dagens Nyheter. Där vet man hur det är och ska vara. Och därför anser man där, att man har rätt även när man vet att man ljuger.

Brukar överdriva, men den här gången gör jag det inte, för ovanlighetens skull.

Ja, du har helt rätt. Det beror på att Våldoarski har fått lära sig hur man ljuger på Harvard i USA. Det gör att han känner en viss stolthet över sina lögner ungefär som en advokat i en film som drar en vals, alla vet att han ljuger och drar en vals men han får respekt och vinner målet och är en hjälte ändå. Våldoarski har tittat på för mycket amerikanska filmer.

Som förutspåtts så sätter PM Nilsson nu igång och argumenterar för en alliansregering med stöd av SD. Hösten har börjat.

http://www.di.se/artiklar/2015/8/19/...sd-och-makten/

Bra där. Bollen är i rullning. Opinionen vänder. Folk börjar inse allvaret i Sverige idag. Även om det inte är en öppen förklaring till Alliansen att samarbeta med SD går det inte att missa antydningen mellan raderna.

Nu ska jag gammal gubbe berätta en historia för dig. Vare sig du vill eller inte. Nu är det så, att som gammal vit medelålders man, och därmed alla onda sagors orsak och skurk, så vill jag bara berätta att jag minns allt mycket tydligt från det svenska sjuttitalets mitt och framåt. Så, förr i tiden fanns i debatten inga polska judar, som Peter Wolodarski, eller Pidde Woldemortski som jag valt att kalla honom. Då var alla debattörer svenskar. Då fanns vi svenskar utan att skämmas för oss. Vi fanns och behövde inte i nåt slags postkolonial skamkulturell skugga skämmas för vår egen existens. I dag är det annorlunda.

I dag är det som sagt så klart annorlunda. I dag sätter polska judar agendan, utan en droppe svenskt blod i ådrorna och utan varje annan historisk koppling till Sverige, än att hans föräldrar flyttade hit från Polen. Har själv judiskt påbrå - shalom - det är inte det, men polacker, nä de är inte svenskar. Inte ens när de är judar. Den polska historian, den judiska historian, är jätteviktiga, för Pidde Woldemortski. Det svenska är skräp och avskräde. Så tycker Pidde Woldemortski. Hit har han kommit för att skapa nåt nytt. Alla vi svenskar skiter han fullkomligt i. Han kallar sig gärna svensk, men skiter samtidigt i all svensk historia. På det sättet är han i dag, denne Pidde Woldemortski, chefredaktör och agendasättare i sitt approprierade hemland Sverige, som han egentligen inte har nån som helst anknytning till, ungefär som Brezjnevs dotter. Såg nämligen för cirka 20 år sedan henne i en intervju.

Har letat och letat, men inte kunnat hittat den engelskspråkiga och rysköversatta intervjun på Internet. Men sett den har jag. Även om jag inte kan vederläggas. Där satt Breznjevs dotter och grät. Grät och grät. Det fantastiska land man byggt, hur kunde det raseras? Varför tyckte man illa om henne och hennes far och hans kollegor? Varför? De alla goda ville ju alla väl. De hade ju alla haft de så bra så bra. Inte minst Breznjevs dotter själv. Hade haft det bra. Det hela måste ju har varit ett missförstånd. En konspiration rentav, mot diktaturen i Sovjetyssland, med satelitstater. Liksom det i dag är en konspiration mot det mångkulturella Sverige. En konspiration att nån ens protesterar emot detta vårt svenska paradis. Visst måste det vara en konspiration? Visst tycker man så, även på de mest frisprå¨kiga liberala ledarsidorna och Internet-sidorna? Ja, uppenbart visst tycker man just och precis exakt så. Mångkultur och anti-svenskhet är jättebra. Att allt mer och mer inte funkar som det ska i Sverige, är en konspiration från de elaka svenskarnas sida.

Tycker mig känna igen samma reaktion hos inte bara Pidde Woldemortski på Dagens Nyheter, utan hos många andra inom främst liberal media i dagens Sverige. Samma reaktion, som reaktionen hos Breznjevs dotter. Samma tårögda rektion kan du i dag se hos många svenska politiker, jounarlister och diverse underhållare. De kommer utan undantag att sjunga mångkulturens lov. Förstå ingenting, när allt rasar omkring dem. För rasa kommer det att göra. Tro mig. Rasa kommer det att göra. Eller är det rassa det kommer att göra? Hur som helst, så kommer tårarna att vara många, när det väl rasar. Eller rassar. Hur som, håll utkik efter tårarna.

Skojar bara. Men bara lite, lite. Men det måste man få lova att göra ibland.

Om vi nu antar att de från Yougov/Metro förtidigt publicerade siffrorna på 25,2% för SD stämmer, så kommer det att bli ett psykologiskt grundskott för borgfreden i media.

Och kanske symptomatiskt att sifforna läckte ut här på Flashback, när användaren Madagascar överlistade Metros sökfunktion, och fick blixtsnabb spridning utanför MSM. Samtidigt som "mobben" på Flashback, inklusive de verserade trollen i den här tråden varit föremål för intresse i etablerad press.

Situationen påminner mig om en scen i filmen A Brooklyn Tale, där ett gäng bikers våldgästar en italiensk restaurang. Först ber den lokale gangstern spelad av Chazz Palminteri dem artigt att lämna, vilket de hånskrattar åt. Då låser Palminteri istället dörren och säger "Now youse CAN'T leave..."

Både politiskt och medialt finns den punkt där det faktiskt inte längre spelar någon roll vilken medias berättelse är eller vilka som berättar den. "Dialogen" mellan systemets kritiker och dess försvarare har hittills varit ett ensidigt, kategoriskt förkastande av de förra från de senare. Men, som jag brukar påpeka: Det är inte debattmotståndaren som är måltavlan, måttstocken för seger - utan åskådaren.

Innevarande, borttynande paradigms tolkningsföreträde är nu så eroderat av alternativ- och sociala medier, misstrogenheten och det reciproka föraktet från allmänheten så utspritt att varje beskäftigt uppfostrande ledare antagligen gör mer skada än nytta.

Cantwell skrev idag om "nätmobben" i Aftonbladet, utan att begripa att dem han beskriver är läsarna. Han, Wolodarski och många andra dryper av demokratiförakt synonym med folkförakt. I deras 1800-talsmässiga tankefigur är folket en föraktlig pöbel och demokrati blir därför pöbelvälde.

Håna, hata, häng ut meningsmotståndarna. Nedvärdera, läxa upp, osynliggör det svenska folket. Men glöm inte att den debatt ni stövlat in i med skrävlande, bullrande föraktfullhet, inte kommer upphöra bara för att ni börjar tappa greppet och självsäkerheten. Now youse can't leave.

Hahaha, jag såg den filmen i veckan & fick exakt samma tanke. Kanske befinner vi oss nu just i det läge där det överlägsna & självsäkra hånflinet förbyts i ett nervöst flackande med blicken efter en nödutgång.
Men se, den gubben gick inte, där står ett gäng från Flashback & spärrar vägen.

Hur mycket jag än ogillar det, måste jag hålla med. Det är vad åskådaren tycker, som spelar roll. Jag vill inte hålla med dig! Men jag måste göra det. Jag vill inte, men jag måste göra det. Och jag undrar, slutar det lyckligt? Denna föreställning. Är vi svenskar just bara åskådare i en biograf, och kan vi gå tryggt hem efter att föreställningen är slut. Är det så, att jag svensk efter den dagspolitiska föreställningens slut, tryggt kan gå hem? Kan jag det? Oyto, kan jag det?

Detta är dynamit så det stänker om det. Tror dammluckorna är öppna på vid gavel nu. Ska bli mycket intressant att se reaktionerna i MSM imorgon för tiga ihjäl den går inte.