Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det handlar ju om en kolonisation och kolonisatörerna har alltid använt moraliska argument för att försvara sin kolonisation. Om det så handlar om att "frälsa de ogudaktiga" eller "införa demokrati" så är det alltid fel på ursprungsbefolkningen, i retoriken det vill säga. Besynnerligt nog har inte arbetarvänstern, så antikolonialistiska de än påstår att de är, ens insett att det är kolonisation det handlar om. De är för upptagna med att reproducera falsk "vit skuld".

Det ovanliga är här att en inhemsk elit medvetet och aktivt försöker kolonisera bort sitt eget folk, men det fanns inhemska medlöpare även inom "traditionell" kolonialism. Småkungar sålde människor till slaveri etc. Det finns alltid opportunistiska profitörer.

Precis. Men skulden för situation skall inte de ansvariga slippa undan genom att skylla på andra. De som är riktigt politiskt ansvariga måste också ifrågasättas. Det sker inte idag. Istället använder de politiskt ansvariga flyktingar som en mänsklig sköld mot berättigad saklig kritik.
Det är så lågt. Och det får fortgå i medierna.
Vem blir först att ifrågasätta de politiska bruket av mänskliga sköldar till priset av ett havererat samhälle?

Kommer det komma från vänstern eller från högern? Eller blir SD först där med? GP?

Teodorescu, PM Nilsson och Gudmundson är några av de stora namn inom den erkända mediasfären som fortsätter peta på åsiktskorridorens väggar och testa dess spänst. Så länge man inte gör hål i väggen så vidgar man den något.

För vänstermedia är detta oerhört problematiskt. På något sätt närmade man man ju sig punkten för absolut godhet i takt med att ÅK blev allt trängre. I dess ultimata tillstånd skulle endast en perfekt, renodlad sanning existera. Men nu har krympandets kraft vänts till en utåtgående riktning.

Precis som det fanns en inre gräns av fullständig godhet så finns det en yttre gräns, direkt utanför ÅK:s skyddande membran, av fullständig ondska. Att pressa väggarna utåt är att närma sig denna bruna ytterlighet, något som vänstermedia närmast panikartat varnar sina rebelliska kollegor för. Men ur rebellernas perspektiv så håller man ändå ute den fullständiga ondskan så länge ÅK är intakt och lagom bred. Det är givetvis därför som varken Teodorescu, PM Nilsson eller Gudmundson inte har några som helst önskningar att få ÅK att brista. Den behöver bara vidgas tillräckligt mycket för att den rätta mängden klassisk argumentation och förnuft ska få företräde i debatten.

Men hur långt ska man då pressa ut ÅK? När blir bredden i ÅK så stor att logiska resonemang börjar utgöra ett inre hot mot de liberala krafter som nu förespråker dess vidgning? Och hur ska man stoppa vidgningen vid exakt rätt bredd?

Sanandajis nationalekonomiska inlägg i invandringsdebatten är ett tydligt exempel på hur förnuft inte automatiskt leder fram till slutsatsen att man bör öppna en nations gränser för allsköns lyckosökare. Ändå finns det liberala debattörer som Teodorescu som sagt sig vilja nå den slutsatsen.

Liberalernas roll i mediakriget är otacksam, för det enda de kommer lyckas med är att kratta manegen åt nationalismen. De är kraften som kan få pendeln att vända men de kan aldrig få pendeln att landa på deras egna ideologi. Precis som Reinfeldt behövde PK-ismen kommer framtidens Allians att behöva nationalismen. Och det smartaste som dagens liberaler kan göra är att själva börja bekanta sig med morgondagens makthavare, SD, och skapa inflytande åt sig själva på deras planhalva.

Och lösningen från akademiskt håll (läs elmeroth samt elmeroth & häger) är att vi slänger ännu mer pengar på problemet genom att utbilda modersmålslärare med ämneskompetens så att invandrare direkt kan börja tillägna sig svensk gymnasiekompetens, parallellt med att de lär sig svenska.

Det är klart, när sedan exempelvis krisen i Syrien upphör så kommer vi sitta med en hel yrkeskår av överflödiga lärare. Varje humanitär kris kan resultera i ytterligare horder av tvåspråkiga lärare som utbildas för att några år senare bli överflödiga. Världsfrånvänt så det förslår. Eller så har vi ett ymnighetshorn som jag inte känner till?

I vilket fall. Min gissning är att en stor del av även svenska elevers sjunkande resultat kan förklaras med invandringen. Klart de påverkas när mer av resurserna går till en arbetsintensiv grupp och mindre blir över till dem. Det blir rörigare i klassrummen och de får klara sig själva. Deras lägstanivå är ändå jämförelsevis hyfsad.

Just det där med att ha forskning och fakta på sin sida måste vara ett guldläge. Att ifrågasätta det är som att ifrågasätta rösträtt eller demokrati. Eller i vart fall borde vara det. Vilket ju är Neudings poäng.

Verkar som team Teoderscu, Dahlberg, Arpi med flera börjar inse vilken makt de kan få i frågan om mångkultur och invandring, det vill säga de i särklass största politiska frågorna eftersom de berör nästan allt i samhället. Ullenhag lär sitta säker eftersom han är en frontfigur för ett helt kollektiv som uttalat sig på samma ledsamma sätt. Denna sammanhållning är dock inte starkare än att de haft tolkningsföreträde. När det inte gäller längre lär ju sammanhållningen brista. Alexander Bard har skapat stor spricka i hbt-q-rörelsen i och med hans ställningstagande för Järva-prideparad.

Här finns det anledning att uppskatta de rasifierades insats i debatten - och Åsa Romsons.

Det är deras förtjänst att det idag faktiskt går att oblygt tala om vita, heterosexuella män som en grupp med rättigheter och förtjänster, mer än det är SD:s. Tvärtom - SD har medvetet osynliggjort det svensketniska, det där folket som har arvsrätt till Sverige till skillnad från de koloniserande "nybyggarna". En familj som inte ens anser sig själv existera på riktigt lika villkor, kan ju svårligen klaga på att dess medlemmar görs urarva.

För att kunna bestrida bluffakturan om vit skuld, så måste man ha verktygen och viljan att påvisa vitt tillgodohavande. Det fungerar inte att ifrågasätta den principiella existensen av räkningar.

Istället för att fly debatten om svensk/vit/europeisk skuld för slavhandeln t ex så ska man ju avkräva varje afrikan och arab TACK för att den vite mannen stoppade deras mångtusenåriga inbördes slavhandlande. Den ståndpunkten är förstås inte okontroversiell eller ens i alla avseenden sann - men resultatet av ett sådant radikal, polemiskt anslag skulle definitivt vara en strategisk seger.

En orimlig tes i form av europeisk skuld skulle mötas av en mindre verklighetsfrämmande antites av europeisk berömvärdhet - och landa i en nyanserad syntes som helt neutraliserar de rasifierades anspråk och landar i insikten att svensken inte är skyldig dem något.


När liberala opinionsbildare nu avreglerar den repressivt monopolistiska åsiktsmarknaden har de valet att själva konkurreras ut, eller byta sortiment.

Det enda trådens analysföremål gör än så länge är att saluföra ett behov hos väljarna, att legitimera brännande frågor som nyss var tabu. Man gör mördande reklam för svar som rullar av någon annans produktionsband.

NB: min fetning ovan.

Komiskt hur fundamentalistiska och antidemokratiska dessa "toleranta" mångfaldssekterister framstår, vare sig under liberal, progressiv eller mer identitetspolitisk flagga; nu när sammanhållningen brister. Dags för åsiktsmångfald, efter nomenklaturans självbelåtna egoism under falsk godhetsflagg.

Många inom PK-etablissemanget, inte minst Ullenhag som investerat så mycket, kommer säkert aldrig att ge sig. Men i bästa fall blir de mer och mer en separat och alltmer extrem bubbla utan politiskt inflytande. Men det jag är rädd för är att den nya kritiken fortgår utan att det händer något eller händer väldigt lite på marken dvs lagstiftingen. Media kan köra hårdare retorik och skapa känslan av att nu tas problemen på allvar, men frågan är vad som sker i verkligheten.

Jo! Det går utmärkt -- en bluffaktura bestrids, eftersom den är ett påhitt. Man hittar inte på en egen bluffaktura som svar. Däremot kan man börja diskutera om bluffakturans otacksamme och fräcke avsändare verkligen varit värd all omsorg man lagt på denne genom åren, och visst kan och bör man kräva betalt på en existerande räkning som man tidigare ignorerat.

Jag skulle hellre vilja använda liknelsen om ett knytkalas. Det enda som krävs av en gäst är att man dyker upp, beter sig trevligt och medför något att bjuda på. Det man tar med behöver inte ens vara speciellt märkvärdigt hos en någorlunda accepterande och väluppfostrad värd.

Om gästen däremot dyker upp utan något att bjuda på, OCH äter upp de andras medhavda mat, OCH förolämpar de andra gästerna, då kan man med viss rätta börja tvivla på dennes vilja att faktiskt ingå i en gemenskap. Om gästen dessutom ställer sig och pissar på äkta mattan och skriker att han minsann kommer komma tillbaka imorrn och kräva en ny, finare middag som han minsann har RÄTT till, då skulle nog många börja ifrågasätta gästens välvilja mot värden, hans grad av uppfostran, och huruvida han verkligen är välkommen dagen efter.


Man bör förstås göra båda delarna, och gärna samtidigt.

Intressant textdel: "Det ironiska med att skriva om migration i en dagstidning är att de som skriker allra mest högljutt om att man inte får prata om invandringen i det här jävla landet har slutat ta del av etablerade medier. De sitter i stället och surar framför Avpixlat eller ett Facebookflöde fullt av vardagsrasism. Där odlar de myten om åsiktkorridoren och vänstervridningen av medierna. I denna lilla värld är rasismen normaliserad och världen spegelvänd. Det är världssamfundet, EU och Sverige som är extrema, i sina halvdana försök att leva upp till grundläggande humanitära åtaganden."

Å ena sidan är man i en liten värld och inte tar del av etablerade medier. Medan den andra journalisten pratar om SD trollarmé. Om man nu inte tar del av etablerade medier, hur kan man då skriva i dess kommentarsfält?

Lade till ett mellanrum och markerade ett ord som gör att jag undrar vad han syftar på. Egentligen.

För vad han säger är att i dagstidningen är rasismen normaliserad. Syftade han på de andra borde han skrivit "I deras..."

Kan därför inte annan än hålla med. Tidningarna och de etablerade medierna har normaliserat rasismen.

"Denna lilla värld" är avsett att vara ett avståndstagande med en betoning av "lilla". Han menar "I denna lilla värld, [där de vistas, som ... har slutat ta del av etablerade medier] är rasismen normaliserad och världen spegelvänd".