Början på ett mediakrig om mångkulturen?

En ledaranomali som slunkit igenom Asylsvenskans, f d Sydsvenskans, censur. Men kanske ett medvetet förbiseende, eftersom rubriken är ganska tuff liksom avslutningen. Den gömmer sig bakom ett låtsat ädelmod, ett egentligt gott uppsåt som emellertid känner ekonomiska begränsningar.

Rubrik:

Avslutning:

Felet är att ledarartikeln dribblar bort sig i en fråga, med juridiska spetsfundigheter, förmenta konflikter, där andra länder inte har problem; förmodligen är det ett tecken på bristande rådighet istället, bland kommuner och staten (som sägs utreda lagrummet sen ifjor...), dvs en brist på mod som ska hämta kraft från mandatets ansvar, lojalitet med kommunens bofasta och nödvändighet inför det förevarande problemet. Dessutom är det inte ädelt, det är räddhågset och ansvarsflyktigt. Det inbillade ansvar som kommunalpolitiker kan tro sig ta är istället feghetens ansvarsflykt förklädd till något ädelt. Den "ädelheten" erkänner nu Asylsvenskan har ett pris och att en gräns för det priset finns. Det är inte ädelt att sidsteppa grannar vid bygglov. Det är inte ädelt att premiera parasiterande beteende, som vid undfallenhet eller rent av belöning kommer att förstärka incitamenten att lycksöka sig till Sverige och idka social turism!

Lita inte på anomalier, fluktuationer i flumliberala bastioner. Inom ett dygn kan det komma en utslätning eller återgång med dubbel kraft; vi får väl se om detta är en råtta som lämnar det sjunkande skeppet eller om det är en fortsatt hädanfärd för Asylsvenskan på välkänd kurs.

Myrdahl......maoist som han var, verkade i a f inte gilla hyckleri och övre medelklassens hegemoni i media. En dubbelhet som är anmärkningsvärd......men Myrdahl var väl troende Maoist med ett visst förnuft i behåll.

Detta ser ut som en liten försöksballong; man uttrycker sig väldigt försiktigt,men konstaterar att öppna gränser och välfärd är dyrt. Inte illa att SDS vågar tala om kostnader.

Jag läste artikeln och jag ser den i lite annat ljus. Gryningsljus kanske?

Han gör bitvis rätt analys. När de som har ansvaret sviker söker folk efter alternativ.


Det hotet som resten av landet ser som en möjlighet. En globaliserad handel är det som håller Sverige på fötter. Där gör han sitt kardinalfel. Ser omvärlden som ett hot när det är möjligheten.
Lite förvånande då det är globaliseringen som gör att Somalierna kommer hit.
Samma globalisering som han ger skulden för problemen. Är inte det kritik mot sin egen logik?

Po behöver se vem som är ansvarig för att villkoren på landsbygden i Sverige är som de är.
Inte är det den globala ekonomin, eller invandrare. Det är politikernas ansvar.


AKB tror fortfarande att Stockholmare är smartare. Bara den utsagan bevisar att hon har fel.
Att politiker som abdikerat från problemställningarna på landsbygden inte skall få stå till svars för landsbygdens problem är helt otroligt. Och det Po, det borde du ifrågasätta på allvar.

Och det är det jag menar att när journalister gör sitt jobb att ifrågasätta ansvariga politiker med makt kan det också bli ordning också för Norrlands landsbygd. Inte skall politikerna få gömma sin brist på kompetens bakom floskler som "globaliserad kvartalsekonomi" när den ekonomin samtidigt är grunden för Sveriges välstånd. Det måste bli en kompetensökning bland politikerna. Och det och endast det kan stoppa SD:s tillväxt. Att de andra partierna skärper sig. I alla frågor. Invandringspolitiken är bara ett exempel på politikernas inkompetens.
I de andra frågorna har det länge gått att "koka groda" men invandringsfrågan synliggörs tydligare av förklarliga skäl.
Men nu har vi skolan, försvaret, äldrevård, bostadsförsörjning, kommunikationer, industrin, landsbygdspolitiken och så vidare. I fråga efter fråga har Sverige halkat efter på grund av inkompetens i ledningen.

Och skärper sig politikerna kommer de se att mångkultur implementerad som kulturella enklaver av arbetsbefriade invandrare är en infantil dröm för en värld som inte existerar annat än i drömmarnas värld.

Det är denna realitycheck som journalister nu börjar efterfråga. De ser också glappet mellan verkligheten och politikernas floskler som används för att skyla inkompetens och oförmåga till analys, beslut och handling.

Första steget är att inse grundproblemet. Det är inte invandrarna personligen. Det är avsaknad av kompetent politisk ledning. Den förda invandringspolitiken bevisar det.
Där har medierna ett eget stort ansvar då de försvarat sin sida oavsett hur dumt, dåligt eller naivt dessa förslag, beslut eller avsaknad av handling varit.


Ett exempel på att andra gjort denna analys är Anders Sundström och Magnus Alvesson på DN debatt:
http://www.dn.se/debatt/utoka-do-for...nomin?rm=print

Vad han egentligen skriver är: Skärp er för faan och sätt fart. Allihop. Om ni så måste samarbeta över blockgränserna.

Den dagen Po ser att ödet är inte förutbestämt utan går att påverka finns det också hopp för glesbygd. Men då måste det finnas de som kan vill och vågar påverka. En politisk ledning värd namnet.

Som sagt: Politik är att vilja. Fortfarande är det så. Vill man inget har man ingen politik.
Då vill man gärna skylla på andra för sina egna tillkortakommanden. Enklast är att skuldbelägga de som har förslag på lösningar. En form av politisk triangulering. Men det är ingen framkomlig väg.

MSM försöker nu handskas med obestridliga fakta, det är än en gång den redan flitigt refererade rapporten om den svenska skolan, författad av Gabriel Heller Sahlgren vid Institutet för Näringslivsforskning, som slogs upp stort i medierna igår; Barometern förkunnar att fakta inte är farligt i sig...

Sanningen är ofarlig




"mer resurser" antas behövas, för att så att säga hantera massimmigrationens tryck på skolan. Vi står redan inför fullbordat faktum, en invandring som aldrig kommer att bli lönsam eller kunna försvaras etiskt eller moraliskt när facit successivt byggs upp, på samhällets samtliga områden, genom kriminalitet, avtagande social tillit och tro på politikernas ansvarskänsla och förmåga att lösa problem, tron på rättsstaten och demokratin, och genom så kallade undanträngningseffekter. Om sanningen inte är farlig, vilka andra sanningar ska tillåtas komma fram och bli underlag för allt beslutsfattande? Och kommer massinvandringens volym att bli ett ärende, eftersom det finns en ekonomisk gräns för "ädelmodet"? Oaktat alla sociala konsekvenser och svenskens alienation i eget land, som ligger ljusår från debattens finrum. Det fula kommer att segra om makthavarna håller sig för "fina" att artikulera och angripa de verkliga problemen; de kommer att göras irrelevanta och inte bara yrkeskriminella rövarligor kommer att räcka finger åt staten.

Ska de mediala skeppsråttorna erbjudas räddningsplankan "mer resurser till krishärdarnas och oroshörnens närområden" för att förmås diskutera en strypning av volymen, ett närmande till västvärldsnormen - vilket vore en bekräftelse för SD:s politik? Skärpning av asylrättens tillämpning, flödet av "ensamkommande flyktingbarn", kretsloppet av svenska pass osv? Ska statsmakternas köttberg, de förhärskande veritofoberna, förmås att närma sig "den ofarliga sanningen"? Om inte köttberget vill komma till sanningen så kommer sanningen likt en kakelvägg.

Neuding följer upp twitterbråket med Ullenhag med en artikel i NEO som ifrågasätter regeringens "myter".


Får se om spåret nu följs upp och uppfattas som journalistiskt intressant - dvs att ställa sig kritisk till och avslöja försök från regeringens sida att kväva debatt och forskning genom rasiststämplar och påstådda "myter". Här har såklart flera "journalister" varit med och kämpat på ondskans sida.

Jag ser det som mer än en testballong, det är för definitivt uttryckt; Asylsvenskans (a k a Sydsvenskan) sakrilegium kränker föreställningen om den gränslösa godheten, genom att hävda att det finns en ekonomisk gräns för den kommunala cirkusen i fallet Lund. Alldeles oavsett den fortsatta kursen och eventuella kungspudlar härnäst, så har en gränskränkning skett. Har det skett en gång så kan det ske flera gånger, en spricka i Den humanitära stormaktens kulisser. Incidentberedskapen är svag eller obefintlig.

Nej det är inte farligt med fakta och det kommer också att komma fram sanningar (som det har gjort) om invandringen framgent. Frågan är och kommer alltid att vara: vad blir det av dessa sanningar? Det är en sak att säga sanningen och en annan sak att handla korrekt. Den sanning som varit känd sedan länge är sanningen om utlänningars brister i skolan. Och inte bara där. Lösningen - det valda handlingsalternativet - har varit att förespråka och ge mer resurser. Eller att på något annat sätt se det svenska samhället som defekt, diskriminerande och ofullständigt. Så fakta är inte farligt, frågan om vad man gör av dessa fakta är desto mer politiskt. Där framträder vän och fiende på ett mycket tydligt sätt.

Carl Melins stolliga analys - på aktivistplattformen Politism - beträffande SD:s opinionsframgångar, var på trådtapeten igår. Johan Westerholm bedömer att det vi ser mycket väl kan vara den postmoderna vänsterns sista strid:

Sista striden det är




Kartan uppdateras med gjorda landvinningar i debatten. Åsiktskorridorens hermetiskt slutna men detroniserade hegemoni får nu möta frisk luft.

GP fortsätter att slå in på samma väg som DI och Dagens Samhälle för att bli en, med svensk PK-mått mätt, oliktänkande publikation. På senare tid har det runnit över bägarens kant ett antal gånger vilket har lett till en hel del problem för de frälsta att gå till en samlad motattack, och en hel del oönskad frispråkighet har därmed fått passera utan Twitterfördömanden.


https://www.gp.se/nyheter/ledare/1.2...pa-fattigdomen

Läsvärd osignerad ledare. Här får det plats många "myter" (för att citera Ullenhag) och annan fakta som bara för ett år sedan betraktades som ondsint hatpropaganda och rasism. Här bekräftas i princip det som alla redan vet men som inte har varit möjligt att säga öppet. Tiggeriet leder till förslumning samtidigt som övrig kriminalitet, inte minst åldringsbrott, ökar i dess fotspår. Därför är ett förbud den enda rimliga vägen framåt, och "humanister" som påstår att tiggeriet hjälper fattiga talar numera mot bättre vetande.

Absolut. Mediala medgivanden och konkret politik är olika saker. Vi har tidigare på tråden nämnt den politiska latensen. Men att vidhålla en falsk berättelse blir personligen (!) dyrare och stolligare, svårare att gömma sig bakom det krympande kollektivet makthavare som vidhåller mytologiska narrativ som åldras snabbt nu. T ex Ullenhags pedagogiska mytmanifest på den nedplockade regeringshemsidan, som fått stå oemotstritt, så sent som ifjor; men som nu plockas ner på jorden punkt för punkt genom artikulation.

Några kommer efter sanningsbejakandet och det korrigerade narrativet att förespråka si, andra förespråka så; det ligger i demokratin. När kartan är lagd kommer även de kommande, artikulerade åtgärdsförslagen att bli föremål för gränsdragning, en ny sorts debatt. Moraldebatten som aldrig tilläts uppstå i Sverige kan komma, men kan mycket väl hoppas över, om den ideologiska uppgörelsen är tydlig nog; från prat till nödvändiga åtgärder. Jag är inte säker att åtgärderna blir det svåra; det svåraste är att ge upp eller tolka om de ideologiska imperativen. Gnostikernas hotade självbild väcker deras försvar, men de kommer att anpassa sig eller få se sig omsprungna. Många kommer att visa sig ha varit skenheliga opportunister; se de hoppande skeppsråttorna.

Kan man anklaga en kines 5 år efter kulturrevolutionen för att vara nostalgisk, när han tycker det var bättre förr? Idag var det reportage från Pride på sommarlovsmorgon (barnprogram), där en mediahipp idiot i förvirrade ordalag försökte förklara något om "killar som gillar killar". Vi lever i ett post kulturrevolutionärt samhälle. Det är inte nostalgi att protestera mot den nya religionen.

Den viktiga realitychecken är inte en analys av de rent praktiska omständigheterna kring invandringen till Sverige. Vi behöver inte fundera på varför analfabeter inte - i våra ögon - lyckas i samhället (själva tycker de nog att de lyckats jävligt bra!). Ett nytt språk och en ny profession mitt i livet, i en ny kultur, är dömt att misslyckas överlag, var än experimentet utföres. Frågan, som måste avhandlas är: Hur kunde det stämplas som intolerant att inte vilja deltaga i mångkulturens införande? Det kan göras på så väldigt många sätt. Inte minst genom att fråga typer som Po Tidholm: Vilka andra folk än det svenska, tycker du skall underkastas samma experiment?

Sannerligen är det dags att kasta nostalgitramset tillbaka i ansiktet på de som ständigt återkommer till påståenden om SD-stöd som just nostalgi. Sådant återfinns från vänstern (Tidholm) till decentralister gränsande till libertarianer (cornucopia). Deras beskyllningar om folkhemsromantik och nostalgi är bara ännu en variation på sagan om den ignorante SD-väljaren.

Det är själva befolkningsutbytet som är den springande punkten. Införandet av nya kulturer under det axiomatiska påståendet är det är gott, bra, berikande. Det är det som måste ut i ljuset. Den vanlige SD-väljaren tror jag har en betydligt enklare ansats i sitt politiska val: Gode Gud, rädda vad som räddas kan.