Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Haha, jag gillar hans kommentar Rätt attityd.

Avväpna fjantarna på det här viset och fortsätt inte skriva om dem som "farliga" gäng. Det gör bara det hela värre. Det är bara en hög ouppfostrade idioter som skulle behöva en omgång av riset...och helst av allt utvisning.

Lite intressant att se vart Wolodarskis gentemot svenska polisen ytterst kritiska resonemang leder, när han 2:a oktober sammanfattar och spinner vidare på en DN-artikelserie av Kristoffer Örstadius:

http://www.dn.se/ledare/signerat/sve...ligt-tillstand


Att polisarbetet inte sällan bedrivs slentrianmässigt, felprioriterande och ineffektivt är säkert korrekt - samtidigt har svensk polis i många distrikt en allt svårare arbetssituation, p.g.a. de oundvikliga brottslighetsepidemiska följderna av den utomeuropeiska massinvandring DN under decennier hyllat och lovprisat med alla propagandalögner som finns att ta till. Men artikeln mynnar ut i att Wolodarski funderar på hur "våldsmonopolet kan säkerställas".

Jämför Daniel Sachs grumliga formulering i Expopressen häromdan:

http://www.expressen.se/debatt/1.260...samhallsansvar


Nya bilder på Wolodarski :

http://gotiskaklubben.wordpress.com/...te-pa-polisen/

Wolodarski är kritisk mot polisen och det har han i och for sig rätt att vara. Men problemet är inte att polisen är särskilt släpphänt just i Seved, utan att problemen med kriminella invandrargäng är så koncentrerade där.
Wolodarski flummar bort det i ett par meningar och vill styra bort uppmärksamheten till frågan om polisen är effektiv eller inte.
Det är kriminaliteten och invandringen som havererat (bland annat), inte bara polisen.
Att invandringen havererat vill inte Wolodarski låtsas om på några villkor.

När man läser de senaste 2-3 sidorna i den här tråden så springer många här bara varv efter varv - med lätthet - runt Wolodarski/Sachs trånga, otympliga cirkelargument.

Det är uppenbart för alla vad som är problemet, även om Wolodarski/Sachs vill undvika diskussionen till varje pris, och till sist när t o m DN:s egna nyhetsteam blir bortjagade så lyckas Wolodarski med konstycket att skylla på polisen.

Han vill också inte diskutera hur situationen i Seved, Rosengård, Backa, Rinkeby, Alby, Hammarkullen etc etc etc ens kom till. Den bara finns där, magiskt, och nu har 'polisen tappat greppet'.

Polisen vet att om de gör något substantiellt så kommer skriken om 'rasism' direkt från samma hycklare som nu ojar sig över läget. För att inte nämna att alla dessa krigszoner där staten i praktiken har tappat makten är ett direkt resultat av den mångkulturella massinvandring som Sachs/Wolodarski själva är extremt personligt ansvariga för, särskilt Sachs som är en av Sveriges kanske viktigaste makthavare vid sidan av Bonniernomenklaturan när det gäller bevarandet av den dogmatiska fixeringen vid massimporterad mångkultur från tredje världen.

Det är en lärd, högt intelligent man som klart och tydligt ser vad som håller på att hända. Han låter sina odugliga underhuggare komma med de allt mer hjärndöda kampvisorna till massorna. Att han nu plötsligt ens visar ansiktet, om än så tillfälligt, är för mig intressant. Kanske ett tecken på en krisinsikt, hans rädsla, som yttrar sig? Detta fungerar inte. Utvecklingen i Europa är ett hot mot mig och min paradigm, som långsamt faller sönder. Men min och mina oligarkers makt? Räknas den inte för något!

Det uppenbart varför oligarker som Sachs, Bonnier och de andra måste ha medial kontroll. De hade inte överlevt ens några sekunder i en öppen och demokratisk debatt eftersom de inte har några argument: de har bara propaganda och den inre, reflexmässiga rädsla för etniska européer som gång på gång framkommer i deras text och ännu mer i deras handlingar. Alla reaktioner har en motreaktion, och det är detta Sachs nu börjar inse i allt högre grad. Och det gör honom rädd.

Sachs är nog själv rädd delvis i form av att han är jude. Visst finns det fog för delar av den rädslan, särskilt när man läser vad en del här i tråden skriver när ämnet 'judar' kommer upp. Själv så gör jag en stark skillnad mellan isolerade kosmopolitiska oligarker som Sachs och folkflertalet vanliga - och fullständigt oskyldiga - svenssonjudar som är lika hjärntvättade som svennebananer är i gemen när det gäller förhärligandet av mångkulturen.

Men när man läser hans text så framstår mycket snabbt en bild av en man plågad av rädsla, och en misstänksamhet för det folk som han bor bland. Jag skulle nästan sträcka mig och kalla det subtila drag av paranoia som växer fram allteftersom man läser hans konfrontation med hans rädsla.

Den typen av inställning bland ledade oligarker i ett samhälle påverkar också debatten, särskilt när det är oligarker som är medialt intresserade och finansierar mediala monopol.

Paranoian kring nervcentrumet slår rot i den vida samhällskroppen, som inte kan undvika att smittas.
Den slår nästan alltid tillbaka väldigt hårt, inte mot Sachs(som alltid kommer klara sig). Det blir istället folket här i landet som får ta priset, i form av ett alltmer splittrat och konfliktfyllt land och när the shit hits the fan, så är det en helt oskyldig Leibowitz down the road som kommer få ta smällen åt Sachs, likt många svenssonbananer idag får ta smällen för något som en galen tysk diktator gjorde för herrans många år sedan.

Sachs karaktärsdefekter får direkta konsekvenser över hans livsval och oundvikligen också över Sverige. Men det är inte Sachs som får betala priset för hans rädsla och paranoia som splittrar och långsamt gnager sönder tilliten mellan människor i ett historiskt fredligt samhälle.

Jag är minst lika rädd för överreaktionen, för den kommer, som Sachs är.
Men han har planterat denna draksådd själv genom sina handlingar, kanske utan insikt om det - därav ironin i detta drama som närmar sig slutfasen.

Intressant inlägg i den andra tråden.

Rapporten från Chatham house, som går att läsa här, nämner en handfull strategier i kampen mot mångkulturkritiska partier. Dessa är: exclusion, defusing, adoption, principle, engagement and interaction. Här i Sverige har väl i stort sett samtliga strategier tillämpats, förutom adoption då. Lustigt att de menar att interaction - alltså fler möten mellan invandrare och svenskar - är den mest lämpliga strategin. Jag menar, SD har väl starkast stöd i just invandrartäta kommuner.


En sak har multikultiförespråkarna onekligen: ambitiösa visioner. I form av fred på jorden (inga nationer); samt globalt samordnad problemlösning (klimatpolitik med mera).

Ibland kan jag sakna ett motdrag till dessa. Vilka olika visioner finns det bland deltagarna i denna tråd? Producenterna försöker etablera en bild av att det enda som finns är en "längtan tillbaka till något påstått genuint" (Wolodarski), eller att "återupprätta en mytisk nationell gemenskap" (Sachs).

Vad betyder det ens, att problemen har flera etniska bottnar? Snacka om att inte snacka klarspråk.

Förresten, Ezzelino, är det spännande vad du uppmärksammar i ditt inlägg i den andra tråden: ökad mångfald i europa är ofrånkomligt-diskursen. Det påminner om Reinfeldts "vad SD föreslår är omöjligt - fullständigt omöjligt"-argument. Jag undrar just vilket möte vi missade där man slog fast detta?

Sachs:
Wolodarski:
Jag tror inte att man tolkar in för mycket om man ser det som att vad dessa vill säga är att det som inte är genuint, och det är som är mytiskt är på något sätt sämre, rentav diskvalificerat i politiken.

Eftersom i stort sett varje nationalism (ja inte bara nationalister) ser bakåt för att legitimera tolkningen av nuet och agera för framtiden så kan man se det som att det är just historien som är artikelförfattarnas fiende. För om man tittar tillbaka så kan man se ett i allra högst grad svenskt Sverige, och det är inte så mycket en fråga om en nationalistisk retorik som ett historiskt faktum. Och det är just det som är problemet man söker komma tillrätta med genom att kalla det "påstått genuint" eller "mytisk nationell gemenskap".

Ironiskt blir det då deras attack på det "påstått genuina" genast följs av en prognos om hur historien skall utveckla sig, där mänskligt handlande (och politiken) får finna sig inta åskådarplats.

Sachs:
Wolodarski är lite mer mångordig men argumenterar likväl som vore det ett ofrånkomligt faktum utifrån ekonomi, åldrande befolkning osv., att ösa på med utlänningar.

Där kan man snacka om "mytisk" och "icke-genuin" i en, med rätta, nedsättande betydelse.

Nationell gemenskap har inte mycket med myter att göra. Det handlar om att dela språk och kultur med sina landsmän. Det räcker för mig och säkert för dom flesta.

En vision måste inte bemötas med en annan vision lika grandios och utopisk.

Idealet och visionen är förstås frivilligt samarbete mellan fria folk i självständiga och suveräna stater, i en värld präglad av genuin mångfald och respekt för varandras olikheter.
Detta kan ställas i kontrast till mångkulturalisternas totalitära liberalism, själlösa konsumtionskultur och utopiska strävan efter en världsstat.

Wolodarski är smart till skillnad från de som försöker förminska och släta över kriminaliteten med argumnet som att anmälningsbenägenheten har ökat. Han förstår att det inte går hem i folkdjupen. Han går inte i den fällan.
Att sätta polisen som fiende är smart på flera sätt. Dels flirtar han med ett allmänt hållet vänsterpatrask som misstror polisen av princip. Dels framstår han som att han bryr sig om vanligt folk på gatan och deras behov av trygghet. Men sist och inte minst driver han in en kil mellan polisen som bevarar samhället rent praktiskt och vad Wolodarski uppfattar som vanligt folk.
Nästa gång polisen talar klarspråk om vad som ligger bakom den ökade invandrarrelaterade brottsligheten har Wolodarski varit där och drypt sitt gift i allmänhetens öron. "polisen gör inte sitt jobb, de sköter sig inte, de skyller bara ifrån sig på invandringen."

Lite grovt tillyxat, men jag skriver under på huvudbudskapet. En god positiv insats vore att verkligen bena upp frågan om etnopluralism, vilka huvudsakliga inriktningar man finna inom den och hur en praktisk tillämpning av dessa skulle se ut i ett realmultietniskt Sverige. Det är ett i grunden bra begrepp. Det är väl knappast något för denna tråden dock.

Att det är ett mångkulturellt problem så klart.