Vad gäller Staffan Danielsson så kommenterade han ju även saken på sin blogg i anslutning till sitt inlägg i Expressen vilket ju gav lite tilläggsinformation. Danielsson är ju på väg tillbaka in i riksdagen i och med att han måste träda in som ersättare nu då hans företrädare lämnar för andra uppdrag. Det kan ju bli intressant att se hur han fortsätter att agera nu då han inte längre är en outsider som har lämnat politiken och bara är frispråkig av det skälet.
http://staffandanielsson.blogspot.se...-men-vill.html
Det Goda Samhället fortsätter att leverera och jag tycker att en inkludering av dem som aktör i mediakriget i högsta grad vore relevant i och med att det inte bara är en enskild persons blogg utan framträder alltmer som en plattform för mer etablerade personer som vill ta ut svängarna och gå längre med sin kritik utan att behöva gå hela vägen till Avpixlat och andra plattformar som ses som klart SD-allierade. Flera av de som skriver där har ju skickat inlägg till mainstreammedia, och i vissa fall har ju mainstreammedia svaret på inlägg och inlett en debatt med utgångspunkt från något som publicerades på DGS först. Se länkarna i det här inlägget som sammanfattar en sådan debatt.
http://detgodasamhallet.com/2015/07/...t-men-har-fel/
Ett par utdrag från de senaste dagarnas inlägg:
Citat:
Så hur ska Sverige ställa sig? Ska vi ha assimilation eller mångkulturalism? Jag tycker assimilation, och detta av två skäl.
Det första skälet är att den västerländska kulturen, där den svenska ingår, är bättre än många av de kulturer varifrån invandrarna kommer. Själva beviset är att det är invandrarna som söker sig till Sverige, inte svenskarna som söker sig till invandrarnas hemländer. Den västerländska kulturen är mildare, bryr sig mer om mänskliga rättigheter, är tolerantare och rent allmänt mer utvecklingsinriktad än dessa andra. (Observera att det problem som här diskuteras inte fanns förr i tiden när invandrarna kom från Finland, Italien och Tyskland. Ej heller amerikaner och norrmän har satt frågan på sin spets.) Varför ska vi skjuta oss i foten genom att frivilligt göra avkall på denna nyttiga och värdefulla kultur?
Det andra skälet till att jag föredrar assimilation är att det känns mer rättvist. Beakta följande två motsatta utsagor (och ursäkta all denna systematisering):
Sverige tillhör svenskarna. Om vi nu är så hyggliga att vi upplåter vårt land till invandrare får dessa vara så hyggliga att de anpassar sig till vår kultur. Det är rättvist.
Sverige tillhör inte svenskarna, utan alla världens folk. Om dessa kommer hit har de därför lika mycket rätt till Sverige som vem som helst. Därför är det rättvist att även svenskarna anpassar sig minst lika mycket som invandrarna.
Båda utsagorna kan ha någon sorts logik, men jag tycker att den andra är uppåt väggarna.
http://detgodasamhallet.com/2015/07/...kt-dilemma-ii/
Det här är ju ett enkelt och konkret bekräftande av svenskarna är ett folk som alla andra, och att det svenska kulturen kanske är bra på något sätt. Därför är det inte självklart att folk får komma hit och bete sig hur som helst. Lite tragiskt kanske att det framstått som radikalt att säga det i vanlig media.
Citat:
Varför matas vi ofta med felaktiga eller ofullständiga uppgifter i massmedia vad avser invandringen till Sverige? Ett par exempel:
– I en ledarartikel från november förra året, publicerad i Dagens Nyheter, står att läsa att Storbritanniens premiärminister, David Cameron, är fel ute när han talar om behovet av en diskussion om kostnader och volymbegränsningar. Det hävdas att invandrare i Storbritannien generellt sett arbetar mer, betalar mer i skatt och utnyttjar sjukvården mindre än genomsnittsbritten. När jag ställer frågan om underlag svarar skribenten omedelbart: det han skrev avsåg polska invandrare till England efter EU-inträdet 2004. På min vidare fråga till ledarredaktionen och tidningsledningen, om det rimliga i att DN på sin ledarsida innehåller direkta felaktigheter, får jag inget svar.
[...]
Om vi inte ser verkligheten kan vi inte fatta riktiga beslut om rimliga åtgärder att hantera dem som kommit och kommer till vårt land. Några exempel:
– I Financial Times återges den 18 juni i år hur stor andel av de asylsökande som beviljades uppehållstillstånd förra året. I Tyskland var siffran ca 40 procent, i Frankrike ca 20 procent och i Sverige 80-90 procent.
– I DN angavs för en tid sedan att av de ensamkommande barnen visar sig i våra nordiska grannländer 60-70 procent vara över 18 år. I Sverige anges den siffran endast vara 10 procent.
Henric Ankarcrona är civilekonom och har en MSc från Stanford. Efter uppgifter inom Saléns med kyltransporter, olja och flygtrafik ägnar han sig numera huvudsakligen åt kapitalförvaltning för stiftelser och olika styrelseuppdrag. Ett politiskt engagemang från 1970-talet lever vidare.
http://detgodasamhallet.com/2015/07/...-invandringen/
Det kanske allra intressantaste är beskrivningen av vem gästskribenten är och att denna person skriver detta under eget namn. Det är lite svårt att avvisa den här personens kritik att lögnerna som att man är en intolerant EPA-traktorkörande efterbliven lantis om vi säger så, utan nu snackar vi om folk allra högst upp i näringslivet som i princip går ut med vad som varit allmängods bara på Flashback och andra skumma ställen, fast nu i eget namn. Det kan väl ses som en form av utökning av den invandringskritiska motoffentligheten till samhällets övre skikt, visst, det är inte så mycket kommentarer, men det fungerar ju som fortsatt legitimering av perspektiven för den övre medelklassen. Det länkades till inlägg av Dick Erixon för ett par sidor sedan, och jag vet inte hur många som klickade sig vidare till länken till Dagens Arena, men just det inslaget är faktiskt läsvärt.
Citat:
Nancy Fraser är professor i politisk teori vid New School i New York. I sin bok ”Rethinking the Public Sphere” beskriver hon hur folkrörelser som arbetarrörelsen och kvinnorörelsen i ett tidigt stadium under sin framväxt behövde skapa sin egen offentlighet. En ”subaltern motoffentlighet”, separerad från den borgerliga offentligheten. Dessa subalterna (underordnade) motoffentligheter betraktas ofta utifrån den borgerliga offentlighetens perspektiv som vulgära, plumpa och hotfulla.
Skapandet av en motoffentlighet var nödvändigt för att kunna utveckla en egen analys, en egen problemformulering och ett gemensamt språkbruk. Avpixlat och de rasistiska nätsidorna knutna till den Sverigevänliga rörelsen fungerar på samma sätt, som en subaltern motoffentlighet.
[...]
Upprepandet signalerar samhörighet. Det kräver ett aktivt deltagande, att själv skriva och formulera sig inom gemenskapens satta ramar. För deltagaren blir det en frihetskänsla, att kunna säga det som inte går att säga i den etablerade offentligheten samtidigt som det för en yttre betraktare framstår som monotont och strömlinjeformat.
Motoffentlighetens mål är att utmana den hegemoniska offentligheten. För Avpixlat innebär det en kulturkamp mot den ”politiskt korrekta” värdegrunden. Avpixlingar som visar upp det medierna döljer är en metod, men rekontextualiseringen av nyhetsflödet innehåller fler steg än så.
[...]
När cirkeln är sluten har antirasism förvandlats till en rasism som förnekar svenskarna deras rätt till sin kultur. Språket i offentligheten och språket i motoffentligheten är inte längre kompatibla. Vilken tolkning och vinkel man väljer att tro på görs till en fråga om subjektivt politiskt val. Om den politiska korrektheten är en dominerande hegemonisk kultur kan representanterna för motoffentlighetens sparkande nedåt omvandlas till en spark uppåt mot den dominerande normen.
http://www.dagensarena.se/magasineta...ar-ut-i-solen/
Artikeln är påtagligt lång så det är omöjligt att citera på ett vettigt sätt, men läs den gärna. Även om jag inte håller med Wåg i speciellt mycket så verkar han ju i varje fall fatta lite av vad som händer och vad kriget om verklighetsbeskrivningen handlar om till skillnad Lindberg och andra rikspuckon som bara ylar om rasism och annat.
