Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Jo, fast Lifvendahl har ändå en poäng i att det är ett svek från Sveriges sida.
När Sverige ger medborgarskap till en flykting är det ett implicit löfte till flyktingen om att fullvärdigt inlemmande i det svenska samhället är en realistisk möjlighet.

Real Madrid (Sverige) säger till korplagsspelaren: "Kom till oss! Vi tränar upp dig så du platsar i laget! Alla kan bli lika bra på fotboll som vi!".

Visst har då Real Madrid ett ansvar för situationen som uppstår när träningen inte lyfter korplagsspelaren till samma nivå som övriga laget?

Sverige ger löften som man inte kan hålla. Det är detta som är sveket.

Artikeln hänger inte ihop, då Lifvendahl argumenterar för att FLER korplagsspelare ska kunna anslutas till Real Madrid.

Huruvida du har rätt vågar jag inte ha en uppfattning om, men du får mig att tänka på den demografiska aspekten och hur den i medias analyser och samtidsskildringar lyser med sin frånvaro. Vi ärver i stor utsträckning såväl politisk uppfattning som livsåskådning, inklusive religion och religiositet. Därför lever laestadianismen fortfarande. Med höga födelsetal har man råd att förlora en del av flockens barn till det sekulära livet. Den stadsboende liberala/socialistiska akademikerklassen med sina 1,4 barn per frigjord kvinna krymper om den inte ständigt rekryterar utsocknes. Det här låtsas man inte om på Aftonhorans kultursidor, samtidigt som man förespråkar massinvandring "för att ta hand om oss när vi blir gamla".

En tanke i tiden som visar tydligt den liberala linjen om fri rörlighet. I GP var annars?
Liberalismens högborg en gång i tiden.
För att citera TS: "Jag har tidigare sagt att kampen kommer först stå mellan liberalismen och multikulturalismen "

Men den kampen har inte börjat. Tvärtom mångkulturalismen och globalismen försvaras av liberalismen.

http://www.gp.se/nyheter/ledare/gast...gen-ar-av-godo

Författaren: http://blogg.gp.se/ledarbloggen/2015...ill-gp-fabian/

Nu är det minskade globala inkomstskillnader som är målet. Ett moraliskt mål. Ett liberalt globalt mål med mångkultur. Baksidan med överbelastade trygghetssystem i vårt land med fri rörlighet nämns inte alls.


Jag förstår inte det moraliska i att folk skall lämna sina hemländer för att skaffa sig privat vinning på någon annas bekostnad.
Dels på bekostnad av att deras hemländer sjunker allt längre ner i i misär. Hur kan brain drain vara ett moralisk argument för fri rörlighet? Dels för att det mottagande landet får extra kostnader.
Framförallt förstår jag inte hur liberalismens frihetstankar som uppenbart enkom är en förklädd snöd strategi för personliga vinning kan samsas med vänsterns solidaritetstankar i argumentet att världens fattigdom löses genom att alla blir svenskar.

Varför bor inte författaren söder om gränsen?

Gör hon verkligen det? I mina ögon är hennes text långrandig och diffus, men jag upplever inte att hon argumenterar för fortsatt rekordinvandring.

Snarare säger hon att Real Madrids träningsinsatser för korplagsspelare är otillräckliga. Real Madrid bör därför utreda om ytterligare träningsresurser bör spenderas för att höja korplagspelarens nivå så att vederbörande kan platsa i laget.

Och kanske är det möjligt i teorin? Kanske kan man få en korplagsspelare matchklar för Real Madrid om man spenderar, låt säga, en miljard kronor på träningen?

Hela hennes text ser i mina ögon ut som bara ett omständligt sätt att leda PK-hästen till vatten. Om en dylik utredning skulle göras skulle man snabbt finna den absurda orimligheten att spendera en miljard på att få den Afghanska analfabeten universitetsexaminerad. Då återstår alternativ A. Stäng dörren.

Lifvendahl skriver:


Det är nog ett önsketänkande, att ovanstående skulle försöka åstadkomma ett omständligt sätt att stänga dörren.

Det man inte heller låtsas om är varför klanmedlemmar från andra sida jordklotet skulle vara intresserade av att "ta hand" om oss när vi inte längre betalar skatt till deras bidragsförsörjning.

Lifvendahls argumentation går i linje med att media allt oftare låter asylsökande framträda med uttalanden som: "Varför tar ni hit så många flyktingar om ni inte kan ta hand om dem?"

Asylsökande får uttala sig om sin hårda lott med långa väntetider etc.

Men svaret finns ju där, fast det aldrig uttalas av det svenska samhället: "Vi tar emot så många för att rädda liv". Det är det flyktingkonventionerna går ut på. Att rädda liv. INTE att ge människor en högre levnadsstandard eller "chans till ett bättre liv".

Så det tydligt formulerade svaret borde bli:

"Vi tar emot så många människor för att vi vill rädda livet på dem. DU har sagt att ditt liv är hotat i hemlandet. Därför tillåter vi att du vistas i vårt land medan ditt fall utreds, och vi ger dig mat och husrum under tiden. Om du befinns ha asylskäl får du stanna i vårt land.

Vi förväntar oss faktiskt att du ska vara tacksam för att vi gör detta för dig. Om du verkligen har räddat ditt liv genom att komma till Sverige borde en väntetid vara oväsentlig för dig, och standarden på flyktingförläggningen kan inte vara viktigt för en som försöker rädda sitt liv.

Att väntetiderna blir långa beror på att det är många som har gjort som du, sökt asyl. Just nu är det många som står i kö. Våra handläggare arbetar så snabbt de kan. Du har plats nr 105 367 i kön. Ditt ärende beräknas ta ca 11 månader. Medan du väntar spelar vi litet musik".

Och vidare:

"Om du får stanna har vi räddat ditt liv. Resten får du fixa själv. Och vi förväntar oss att du ska uppskatta vad vi redan har gjort för dig. Ha ett bra liv".

Lifvendahl har alltså fel. Fokus i flyktingkonventionerna är just räddandet av liv. Debatten ska inte handla om hur stora insatser Sverige ska göra för att integrera asylbeviljade, utan på vad de kan göra själva för att integrera sig.

Frihandelsargumentet är enkelt att förstå och stämmer nog även hyfsat. Bevisligen så har inte Sveriges levnadsstandard sjunkit pga handeln med Kina samtidigt som den handeln hjälp åtskilliga kineser till högre levnadsstandard.

Att sänka ojämlikheten i världen genom att släppa in tredjevärlden-folk i Sverige är däremot nåt helt annat. Somalia blir ju inte bättre bara för att vi släpper in somalier i Sverige. Antagligen tvärtom t o m då Somalia då kan tömma sitt befolkningsöverskott här istället för att ta tag i skälen till varför Somalia fungerar dåligt. Sverige blir däremot sämre, t ex med en sjunkande bnp per capita. Migrationsmetoden för att minska världens inkomstklyftor mellan t ex Somalia och Sverige går grovt sett ut på att ösa in så pass mycket tredjevärlden-folk att Sverige blir en del av tredje världen. Det är ju egalitärt ur jämställdhetssynpunkt men samtidigt knappast speciellt bra för svenskarna.

Det här liberala argumentet påminner rätt så mycket om ett liknande utilitaristiskt där man anser att världslyckan ökar maximalt om vi har totalt fri invandring ifrån Afrika/Indien/Pakistan osv. I nåt snävt filosofiskt synsätt så kan det vara så. Samtidigt så innebär det en total förintelse av allt som vi byggt upp i Sverige och vårat folks undergång. Väldigt snett och missriktat moraliskt resonemang.

Det fetade stämmer inte alls, ur någon synvinkel.

Ens om det var så hatiskt att det enda syftet med Sverige och svenska folket var att "öka världslyckan maximalt" - så är invandringen till Sverige fortfarande oförsvarbar.

Ur ett globalt marknadsmässigt, nyttomaximerande godhetskapitalistiskt perspektiv så ska den första skattemiljarden som avtvingas trälfolket i norr spenderas nära ekvatorn. Den andra också. Liksom den allra, allra sista kronan man kramar ur oss.

Moraliskt så är det kategoriskt, lika kategoriskt som svaret på hur stor andel av kaffet vi dricker som ska odlas i uppvärmda växthus i Norrland: Ingen andel av godhetsproduktionen, av den humanitära bruttonationalprodukten bör ske där det är som mest ineffektivt på jordens yta.

Det rasmusiterna i svensk "borgerlighet" sysslar med är att vara kuggar i en resursförstörande, konkurrenssnedvridande globalsocialism. Politiker som lägger beslag på människors privata och gemensamma egendom och omfördelar den till sig själva, sina kompisar i det skyddade godhetsindustriella komplexet och en liten grupp relativt kapabla och resursstarka migranter.

Rasmusiterna är tärande roffare och förlorarna är svenska folket, såväl som "jordens befolkning" som kollektiv.

Fast det finns inget ömsesidigt förhållande. Korplaget deklarerar tydligt att de inte vill vara en del av Real Madrid, utan endast ta del av dess vinster. I förlängningen en destabilisering av Real Madrid där endast små lösa fraktioner finns kvar. Man skulle kunna jämföra det med att slakta ett företag.

Tove Lifvendahl har en gång för alla visat sin antinationalistiska agenda. Vilket betyder antidemokrati och att endast ha sin uppdragsgivares (Svenskt Näringsliv) väl och ve som styrande i allt som sägs. Märkvärdigare än så är hon inte.

Här har du nog missförstått hur majoriteten av denna metods förespråkare uppfattar världen.

De har inte reflekterat över att ett Sverige påfyllt med 100 miljoner afrikaner på något sätt skulle skilja sig från dagens Sverige. Den västerländska välståndsskapande kultur som Sverige ännu har relativt gott om ses som en oändlig resurs som likt ett homeopatiskt preparat bara blir mer potent av utspädning.

Ställt mot en sådan världsbild så är det ju i princip omöjligt att argumentera för en restriktiv migrationspolitik; alternativen som ges är nio miljoner välmående i Norden och hundra miljoner fattiga i Afrika eller 109 miljoner välmående i Norden.

Att vara mot det senare är inget annat en ren ondska.

I mediekriget görs ibland små ansatser att bryta denna förödande missuppfattning. Antingen genom Oytos klandrande av de konsekvenser som drabbar den i globala mått lilla folkspillra som kallas svenskar, eller genom att försiktigt påpeka fakta att välstånd inte följer per automatik med hög befolkning.

Ingen av dessa anfallslinjer är framgångsrik.