Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Jag ställer mig alltid väldigt frågande när folk, vare det liberaler, socialister eller nationalister, tror att det går att bestämma vad begreppet svenskhet ska innehålla via statliga styrmedel. Svenskhet är alltså summan av allt det det innebär att vara etniskt svensk. De etniska svenskarna är en del av civilsamhället, och därför avskilda från staten. Staten har ingen rätt att bestämma eller dra upp riktlinjer för vad svenskhet är, eller bestämma vilka som är svenska eller inte (mer än på det smala identitärt meningslösa papperssättet).

Därför blir alltid sådana där debattartiklar som ovan nämnda, när det ska "byggas" en ny identitet, alltid så jävla konstiga. Det är tydligen ett "vi" som ska bygga den här identiteten, detta trots att problemet är att det inte finns något riktigt "vi". Denna nya identitet ska tydligen delvis byggas med politiska medel (muslimer ska få halalslakta i Sverige), men och genom några mer diffusa medel där "vi" inte ska begära att folk ska ge upp sin identitet vid flygplatsen.

Det hela blir så väldigt försåtligt. "Vi":et (som här uppenbarligen handlar om ursprungsbefolkningen och deras idé om vilka som är en del av deras grupp och inte) förväntas att acceptera en stor bredd av sedvänjor och praktiker som varandes svenska, och man ska "inte se" de här praktikerna och sedvänjorna är något annat än svenska.

- "Mamma? Hur kommer det sig att vi inte firar Ramadan för?"
- "Ja Lotta, jag har faktiskt ingen aning. Många andra svenskar gör ju det, men det har liksom aldrig riktigt varit någon tradition i vår familj".

?

- "Vi firar inte Ramadan för att det är babbigt att fira ramadan för i helvete, och vi är inte babbar vi är svenskar!", är ju naturligtvis det sanna svaret på frågan, men detta är verboten tankebrottslighet enligt det liberal-marxistiska paradigmet.

Sen om man skärskådar de förslag om inkludering av t.ex. muslimska högtider på kommunnivå, så kan jag bara säga: Bara kör. Det kommer alienerar folk fortare, och svenskarna kanske äntligen lära sig att fatta att staten och folket är två skilda saker. En klubb för alla, är en klubb för ingen. En identitet som inte är exkluderande, är värdelös och oanvändbar. Ju fortare statens svenska form försvinner, ju fortare kommer svenskarna distansera sig ifrån den och motståndet kan börja ta fart på allvar.

Vet inte om tråden missat denna "Till kulturrelativismens försvar". (Sökte men hittade inget).
http://magasinetneo.se/artiklar/till...smens-forsvar/

Och den borde väl vara on topic.
Här går den gode? Dan Korn igenom kulturrelativismens historia.

Och på slutet muttrar han om medias:

Den svenska extremismen, den politiska upptagenheten och den faktiska mångåriga verkligheten, beträffande "flyktingar" och invandring belyses väl genom nedslag i grannländernas politik och mediala uppmärksamhet. Finlands statstelevision gör det lättillgängligt med sådana utflykter genom svenskspråkigheten som erbjuds; här en artikel inför det stundande valet till finska riksdagen:

Försvaret är populärare än flyktingarna



http://svenska.yle.fi/artikel/2015/0...e-flyktingarna

Skillnad på SVT och YLE... Det uppfostrande anslaget och korrektheten framgår inte hos YLE, medan SVT gör ett nödigare intryck än någonsin och plumsar ut Edit.se innevarande vecka, med den identitetspolitiska agendan given.

Han gör många intressanta iakttagelser.
Vilket inte minst känns igen just från debatten om mångkulturen. Även om försöket att härleda detta från Foucaults egen aggressivitet i skolåldern kanske känns lite tunt.

David Korns försök till äreräddning av Franz Boas och hans lansering (i Paulina Neudings tidning) av att bovarna i dramat "främst [är] Martin Heidegger och via honom andra tyska filosofer från 1700- och 1800-talen" är av ngn anledning ... tyvärr inte heller helt och hållet övertygande.

Jag kan aldrig sluta fundera på vilka dessa "vi" är som vänstern alltid tror sig vara en del av. Det är omöjligt att först i decennier bryta upp samhällskontraktet, för att därefter hävda att det finns ett "vi" som "måste" göra något. Det finns numera inget vi, och de får försöka reda upp sin soppa själva.

Sannolikt är det kring dessa frågor som mycket av mediekriget kommer att handla framöver.

Det är nog det kungliga vi som åsyftas.

I detta sammanhang ska "det kungliga vi" troligen läsas: Kulturmarxisterna. Det är *kulturmarxisterna* som ska "bygga en ny svenskhet".

Mja, han verkar skriva i eget intresse. Googlar man lite är det en jeppe som med sin fru konverterade till islam för ca 14 år sedan. Kanske inte så mycket att fästa sig vid.
Han verkar ha problem med att vara musselman i Sverige.

Notera dock att denna artikel har 4% som röstat på "Håller med" och 96% som röstat på "Håller inte med".

Han ser nog en roll för sin egen organisation (och troligen sig själv) Ibn Rushd att spela i detta
"byggande ". Tror mycket av sånt här drivs av entreprenörer som hittar på och lanserar "uppgifter och problem" som de kan bli anställda någonstans för att lösa.

Dom har fått liknande siffror avseende "Håller inte med" på en hel del andra inlägg i liknande PK-stil.
Så det finns anledning att misstänka att denna möjlighet att hålla med eller inte hålla med kommer att försvinna ganska snart.

Om vi bara tar med oss en lärdom ur den här tråden- låt det bli det du skriver ovan. Låt oss också komma ihåg det i kommunikationen med socialliberalerna och den postmarxistiska henvänstern. De har i mer än ett halvt århundrade dekonstruerat varenda existerande samhällsreproducerande gemenskap och institution med den hånfulla frågan ”Vilka vi?”. Den frågan har de kastat mot allt och alla. Folkslag, nationer, stater, politiska institutioner, sociala grupper, traditioner, lokalsamhällen, generationer, kön, familj, äktenskap och religionen.

Nu när sprickorna löper genom hela samhället ska vi minnas det. När socialliberalerna och henvänstern gnyr över den där hemska segregationen, barnfattigdomen, mångkulturmisären och de brinnande förorterna och tycker att ”vi” har ett ansvar då har jag bara en fråga. Vilka jävla ”vi”? De dekonstruerade svenskarna? Vita människor? CIS-personer? Vilka är ”vi” som ska hjälpa dem att städa upp efter det här haveriet? De rev samhällskontraktet. Min lojalitet riktas numera till snävare kollektiv.