Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Bra och intressant liten sammanställning du gjort där. Får se vart det här leder.

Jag tycker att det känns helt fel att placera Markus Uvell bland kritikerna. Tycker du verkligen att följande artikel går ihop med kritik av multikulturalismen? Han låter ju snarare som en fanatisk multikultianhängare.

http://www.newsmill.se/artikel/2011/...ar-integration

Mycket intressant blogginlägg idag av Sanna Rayman, ledarskribent på SvD.

http://sannarayman.blogspot.com/

För första gången hör vi nu argumentet "invandringspolitiken är högerns nya strategi för att krossa välfärdsstaten", från en centralt placerad ideolog i borgerligeten; ett argument vi tidigare mest stött på från Motpol, eller här på Flashback PI, och som ofta förlöjligats som ett foliehattsargument.

Det är inlindat men ändå tydligt, som t.ex. i det följande:
Eller när hon kritiserar Mattias Svensson, en libertariansk anhängare av uppgörelsen mellan Alliansen och Mp:
Det här är inte någon speciellt liberal kritik av massinvandringspolitiken och uppgörelsen med Mp utan Sanna Rayman gör sig här till språkrör för de 5.7 % av väljarna som röstade SD i valet. Det intrycket förstärks av hennes summariska avfärdande av kritiken att hon inte skulle vara tillräckligt liberal:
Nu har vi alltså läst Thomas Gür och Sanna Rayman kritisera uppgörelsen, båda på SvD:s ledarsida. Vi vet sedan tidigare att Per Gudmundson härbärgerar systemkritiska åsikter. Göran Skytte har redan gjort en lång resa politiskt och kan förmodligen fortsätta några meter till.

Frågan är alltså om SvD kan utvecklas till en rent systemkritisk tidning. Det är faktiskt inte helt uteslutet med tanke på att tidningen inte längre har några ägarmässiga bindningar till Moderaterna eller Svenskt Näringsliv, utan man ägs av några norrmän som inte har några ambitioner att bedriva politisk opinionsbildning.

På samma sätt som att något av partierna i sjuklövern skulle kunna växa explosionsartat om man började anamma en sverigedemokratisk problembeskrivning så gäller det att en etablerad tidning som börjar beskriva verkligheten på nyhetsplats och ledarsida snabbt skulle kunna konkurrera ut de andra tidningarna. Det torde vara en lockande möjlighet för Schibstedt.

På 1950-talet gick Moderaterna från att vara ett ”högerkonservativt” parti till att enbart komma bli ett parti som argumenterar för marknadsliberalism. På 1980-talet tänkte SAP och M göra upp i invandrarfrågan. SAP vill inte ha arbetskraftsinvandring och se lönedumpningar och många Moderater ville helt enkelt inte ha invandrare från tredje världen alls i Sverige.

Folkpartiet (Under Westerberg) var ju redan då det parti som hårdast strävade efter öppna gränser. För att en Moderatregering skulle vara möjlig 1991 fick Moderaterna avsäga sig ”Lucia-föredraget” för att få med sig Folkpartiet. År 1993 sparkade Expressen sin chefredaktör (fick sedan jobb på Bonnier) efter han haft dessa ord på framsidan efter en Sifoundersökning. ”Svenskarnas om invandrarna: Kör ut dem”

Efter 1994 så var det i princip tabu att lyfta invandrarkritik. Ny Demokrati marginaliserades snabbt och Sverigedemokraterna hamnade under radaren. Det fanns hela tiden invandrarkritiska partier mellan 1994-2002 – och några av dem större än Sverigedemokraterna.

Det var dock inte förrän 2002 som Sverigedemokraterna etablerade sig som det största invandrarkritiska partiet i Sverige.
Sedan 2002 har man börjat få tala om invandrarfrågan och idag 2010 kan Dilsa Demirbag Sten kritisera identitetspolitik utifrån ett internationalistisk liberalt synsätt. Som många på FB (inklusive jag i min trådstart) har noterat så ser vi en förskjutning i media, där vi ser en liten, liten grupp personer. Alla är borgliga, några var med under 1980 och tidiga 1990-talets debatt om invandringen. Några av dem mer kritiska som Gür och Popova.

Jag tror jag har i den här tråden kartlagt några av de politiska dissenter som inte försvann i den stora mediala rensningen på 1990-talet, där många journalister med ”högeråsikter” hamnade utanför den mediala gemenskapen. Idag röstar ungefär 25 procent av journalisterna på Miljöpartiet och Stockholms stora tidningars (DN, SvD, Expressen och Aftonbladet)medarbetare är till och med bosatta i samma område.

Moderaternas uppgörelse (Efter utpressning från Fp, C och Kd) med Mp kommer nog leda till en fördjupad splittring i Moderaterna. Nya Moderaterna verkar tappa sin popularitet bland kärnväljarna. Detta lär ge en ytterligare spricka och i synnerhet eftersom Arkelsten för bara några månader sedan öppnade för att Moderaterna skulle engagera sig värdefrågor (troligen i syfte att mota bort SD).

Nu har Moderaterna gjorde upp med Mp och vad man gör nu är att vifta till sina gamla kärnväljare att i princip är Moderaternas tid som det konservativa eller det libertarianska partiet över. Idag är vi fulländande post-marxister precis som övriga eliten. Senast idag skrev Peter Wolodarski i sin Söndagsledare en hyllning till den borgliga uppgörelsen med Miljöpartiet. Wolodarski har också tagit tillbaka Lisa Bjurwald (Skriver skit om SD varje morgon) och Lena Ström Melin (Bildad men en riktig hatisk mot det occidentala) .

På Svenska Dagbladet har man som du noterat tagit en liten annan position. Där är man kritisk till det här samarbetet, eftersom det hotar att undergräva Moderaterna. Wolodarski förlitar sig på elitens inflytande över dagordningen skall få väljarna att stanna. Thomas Gur, Sanna Rayman, Pär Gudmundson, Johan Lundberg, Sanna Neuding och många andra ”högerliberala” journalister ser dock det inte alls så. De vet mycket väl att mer samarbete med Miljöpartiet och mer retoriskt övertagande av post-marxistiska dogmer leder till väljarflykt.

Frågan är ju vad Schibstedt tänker göra. Schibstedt tillskillnad från Bonnier ger sina tidningar rätt mycket frihet. Med tanke på hur fria Aftonbladet är så kanske man ger samma frihet till Svenska Dagbladet att ta en roll som den konservativa rösten. Jag är också säker, precis som du att det skulle ge klirr i kassan för Svenska Dagbladet. Bonnierpressen är på dekis, i synnerhet Dagens Nyheter. Dagens Nyheter lever i princip enbart på att läsarna återkommer år efter år. Oftast brukar man ju ärva sin tidning av sina föräldrar. Själv byte jag till Svenska Dagbladet direkt när jag flyttade hemifrån.

Det som är svårt att göra de här analyserna av media är att vi inte har någon insyn. Vi vet inte vad Wolodarski (DN) eller Gudmundson (SvD) snackar om med sina kollegor. Vi vet inte heller vad som sägs i styrelserummen. Det är dock lätt att hänga med vart Dagens Nyheter har för åsikter eftersom familjen Bonnier är rätt så öppna med sitt försvar för liberal multikulturalism, post-marxism, Israel och Folkpartiet.

Vi får helt enkelt se hur det går. Jag tror att man på SvD kommer få stora problem att behålla sin trovärdighet om man följer med Moderaterna på deras seglats mot miljöpartistiska dogmer. Notera också när Moderaterna har gjort detta så förskjuts debattklimatet. I USA blir du kallad rasist för att du kritiserar illegal invandring. Bland annat SPLC och ADL sätter dig på sina listor. Lou Dobbs fick gå från CNN för att han kritiserade den illegala invandringen .

Det kommer ta ett tag innan detta smälter in i borgligheten. Ta tillexempel slöjan (den vanliga). Den var kritiserad när den kom och man kan med lätthet använda västerländsk feministisk kritik mot den. Det var också det som gjordes. Vi fick en diskussion om den något eller några år. Tillslut vann multikulturalisterna eftersom luften i debattklimatet sögs ur. Vad man gör är att med hjälp av stigmatisering och återupprepande av budskapet gör människor rädda. Denna sociala kontroll är otroligt effektiv för hindra ett fritt debattklimat. Du kan således ha samma lagstiftning för yttrandefrihet som tidigare men eftersom ingen vågar uttrycka en oppositionell åsikt (eftersom det leder till ekonomiska och sociala repressalier) så blir det tillslut tyst.

Situationen är nu litet annorlunda. Sverigedemokraterna är med i spelet och vi har internet. Det är därför tex. Lisa Bjurwald vill reglera internet eftersom sådana som oss – vanliga människor kan tycka och tänka om saker och ting. Eftersom vi är anonyma kan de inte komma åt oss. Ett reglerande av internet lär inte någon svensk regering göra inom de närmaste tio åren.

Det gör att Sverigedemokraterna kommer växa ordentligt 2014 och 2018. Redan nu är de (SD) en nagel i ögat på etablissemanget. Tänk då vad de är 2018 med 20 procent av väljarkåren bakom sig och vi ser att kanske 30 procent av Byggnads röstar på SD. Situationen kommer då bli helt galen.
I Belgien hamnade man i den här situationen med Vlaams Block så man såg till att förbjuda dem, eller snarare man såg till så att lagen omskar deras möjligheter att få statsbidrag. Dagen efter uppstod Vlaams Block som Vlaams Belang. Så här agerade även brittiska myndigheter mot BNP.

I vilket fall - Post-marxismen är inte direkt framtiden även om elitens strategi är effektiv. Varken Sanna Rayman eller Pär Gudmundsson är nog så sugna på i framtiden att sitta och försvara en SAP-M-MP allians så därför höjer man sina röster och klagar litet försiktigt. Även Johan Ingarö har klagat på ge illegala invandrare rätt till skola, sjukvård, socialbidrag, näringsbidrag och möjlighet att öppna illegala företag i Sverige. Det är så sjukt så man måste bli upprörd och det undergräver ”the rule of law” – dels som att myndigheter slåss mot varandra och dels att lagstiftning undergräver annan lagstiftning.

Jag tror inte Svenska Dagbladet kommer bli en regimkritisk tidning – i alla fall inte just nu.

Uvell är kritisk till normativ multikulturalism, inte deskriptiv multikulturalism.

Lär dig skillnaderna!

I klartext: Uvell är en nyliberal som är för fri invandring då han tror att det kommer maximera den ekonomiska tillväxten ("deskriptiv multikulturalism"). Han är emot alla former av bidrag inkluderande kulturbidrag till minoriteter ("normativ multikulturalism") då det ökar de offentliga utgifterna och skattetrycket.

Har för övrigt skisserat de 3 polerna i svensk politik här:
https://www.flashback.org/t1476310

Veckans grönblå migrationsuppgörelse är bara det senaste tecknet på den oheliga alliansen mellan nyliberaler och kulturmarxister. Andra gemensamma områden är ju HBT och genuspolitiken där de nya moderaterna helt gått över till den kulturmarxistiska linjen. Moderater och miljöpartister i Stockholm tillhör ju ofta "den nya klassan". De har mer gemensamt med varandra än med centerpartistiska bönder på Öland och socialdemokratsika skogs- eller gruvarbetare i Norrbotten.
Oskorei har skrivit en del mycket intressant om detta ämne senast idag.
http://oskorei.motpol.nu/?p=4723

Nyliberalernas mål med "fri invandring" (maximal tillväxt) skiljer ju sig radikalt från kulturmarxisternas (global utjämning) så stora sprickor kommer snart uppstå.

Det är i alla fall ett gott tecken att flera tunga namn starkt kritiserar den miljöpartistiska uppgörelsen.
SvD:s har tom en ledare med kritik:
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan...n_5983663.svd#

Sanna Rayman, Tomas Gür och Merit Wager har skrivit liknande saker. Kanske allra bäst artikuleras kritiken av Dick Erixon här:
http://www.dagensps.se/opinionen/art...5229/index.xml

En spricka har helt klart uppstått i borgerligheten och något liknande kan säkert hända inom socialdemokratin. Var dessa "dissidenter" kommer ta vägen är den stora frågan..

Varför skulle någon vara kritisk mot deskriptiv multikulturalism?

Du kanske inte har hört talas om den multikulturella brottsepidemin?

Deskriptiv multikulturalism beskriver ett samhälle som mångkulturellt. Vad är det att vara kritisk mot? Ser inte varför du skulle vara kritisk mot en beskrivande term.

Det är faktiskt inte jättesvårt att vara det. Det räcker faktiskt att tro på Universiella principer (Varför inte mänskliga rättigheter) för att hamna i position där man är emot deskriptiv multikulturalism. Orsaken är nämligen den att Universiella principer betyder att vissa kulturella värden är sanna och således också bör gälla för alla. Det skulle innebära människor som inte delar "dessa" universiella principer skulle få sin kultur inskränkt. Således skulle bara några kulturer bli accepterade medans andra förkastade. Detta antingen genom lagen eller genom social normer. Det finns ett par författare som argumenterar för detta, bland annat Wendy Brown samt en till författare. Har glömt bort hennes namn dock men har det någonstans i mitt gigantiska arkiv av PDF-filer över vetenskaplig litteratur jag har på min laptop.

Men för att ge dig något att tänka på. Man också bara säga att deskriptiv multikulturalism är en sociologisk term för att beskriva ett samhälle snarare än en filosofisk term. Det går också - men resultatet av att vara kritisk till normativ multikulturalism blir att man blir kritisk till deskriptiv multikulturalism. Det är i alla fall konsekvensen av att hänvisa till vissa värden som bättre än andra.

Detta kunde naturligtvis inte du räkna ut såklart eftersom du är en politisk drönare och jag är internets upplysta renässansfurste och intellektuella despot.

Platon ansåg att grekerna skulle härska över världen och filosoferna skulle härska över grekerna. Jag anser att jag är världens orakel. Om jag fick bestämma så skulle det vara obligatoriskt med hellenistisk filosofi på morgonen på alla förskolor i hela världen. Sedan skulle det lyssnas till antingen tysk klassisk musik till lunch i skolorna. I informella sammanhang skulle man bara få lyssna på Sophie Zelmani, Van Morrison eller Miles Davis.

Fast innebär deskriptiv multikulturalism något annat än erkännandet att det finns olika kulturer i ett samhälle? Även om du inte anser att det borde vara så torde du rimligtvis erkänna att det faktiskt är så. Kritik skulle väll eventuellt vara om du nu inte ansåg att det fanns flera kulturer i samhället men det är närmast ett bråk om definitioner och inte en kritik.

Sen blir din beskrivning felaktig då du verkar utgå ifrån att om en del av en kultur inte tillåts kommer kulturen inte existera. Vi har förbjudit mord i Sverige men vi har fortfarande haft hedersrelaterade mord i Sverige som begåtts av personer med en hederskultur. Att något förbjuds är inte samma sak som att det slutar existera.

För övrigt kan de övriga delarna av kulturen fortfarande finnas kvar även om de delar som strider mot människors rättigheter förbjuds. En gång i tiden var det en del av svensk kultur att aga sina barn. Svensk kultur slutade inte existera för att aga förbjöds. Utan människor anpassade sig och därmed ändrades också den svenska kulturen. Enligt ditt resonemang skulle det svenska kulturen slutat existera när vi erkände att barn också hade mänskliga rättigheter. (För övrigt ifrågasätter jag om du är libertarian med tanke på allt du ville tvinga människor till att göra, du bör nog hitta en mer passande politisk förebild med.)