Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det konstiga är att Schibstedt numera äger majoriteten av aktierna i både SvD och AB men ändå låter man skvallerblaskan fortsätta sin kommersiellt destruktiva PK-väg med pixling, Anti/tigaihjäl-SD-taktik samt invandringskramande. Verdens Gang i Norge är raka motsatsen till AB och ändå ägs de av samma koncern. Kanske ska skriva ett brev till VD:n och upplysa honom om vinstmöjligheterna i den politiskt inkorrekta branschen

Det är nog korrekt att det inte finns någon explicit särlagstiftning annat än just vad gäller samerna, men det är å andra sidan inte speciellt relevant. För vem behöver explicit särlagstiftning när många myndigheter redan agerar som om sådan existerar? Exempel:

• JK tar inte upp anklagelser om hets mot etniska svenskar, vilket JK motiverar med att straffregeln inte gäller om den som hetsas mot är en del av "majoritetsbefolkningen".
• DO tar inte upp diskrimineringsärenden som gäller diskriminering av svenskar, män, heterosexuella, osv.
• Det är tydligen tillåtet att diskriminera kvinnor om man kan hänvisa till sin religion. Det gäller i synnerhet om religionen är islam. Exempel: Handskakningsmålet där en muslimsk man vägrade ta en kvinnlig chef i hand, blev utan praktikplats och därmed förlorade sin aktivitetsersättning från arbetsförmedlingen. DO stämde arbetsförmedlingen för diskriminering och vann i tingsrätten (vad jag vet har domen inte överklagats). Ett annat exempel är ju fallet med uzbekerna på en SFI-skola i Strömsund som krävde att kvinnor i undervisningen skulle sitta längst bak i klassrummet, bakom en skärm och endast tala med männens tillåtelse, vilket skolan gick med på. En kvinna ansåg detta vara kränkande och gick till DO, men DO ansåg att det var helt acceptabelt och lämnade ärendet utan åtgärd.

Alla ovanstående fall är skolexempel på särbehandling utifrån grupptillhörighet. Här kan man verkligen tala om att "ställa grupp mot grupp".

Millningar kan ibland ge oväntade resultat för de som skapar dem. Jag minns en kontrovers förra året angående en snyftartikel om zigenare där man lagt upp millningen "Vad känner du för: Romer i Sverige" [1], där resultatet snabbt blev 80% arg. Detta orsakade viss uppståndelse i medierna, där man som vanligt menade att man inte borde lägga upp sådana frågor, då det bara gynnar ni-vet-vilka. För bara någon dag sedan läste jag en artikel [2] om rasism av UMRs Ola Karlman. Där hade man lagt upp millningen "Vad känner du för: Rasism", och det alternativ som hade högst resultat efter ett hundratal röster var 45% glad. Nu är glad mot arg 41% mot 40%, efter 241 röster.

Jag tvivlar på att båda dessa exempel gav de resultat författarna hade väntat sig.

Å andra sidan är det ju lätt att manipulera och/eller trolla i sådana här omröstningar. Det var t.ex. väldigt lockande att klicka glad på rasismfrågan, bara för att ge artikelförfattarna en ordentlig näsbränna, trots att jag inte är positiv till rasideologier.

[1] http://www.newsmill.se/millord/Romer+i+Sverige
[2] http://www.newsmill.se/artikel/2011/...men-lever-kvar

Markus Uvell är en märklig typ. Dagen efter att SD röstats in i riksdagen skriver han följande artikel:

"Tigandet kring invandringspolitikens problem måste få ett slut"
http://www.newsmill.se/artikel/2010/...ste-f-ett-slut


Delar av det han skriver där tycker jag motsäger hans positiva attityd till ett "stökigt, konfliktfyllt och orättvist samhälle". Men å andra sidan fortsätter han i samma artikel med något som liknar det han nyligen skrev:


Jag tycker att han låter något motsägelsefull, i och med att han ena minuten kritiserar "en situation som låser fast stora grupper i utanförskap, arbetslöshet och sociala problem" medan han nästa minut bejakar ett "stökigt, konfliktfyllt och orättvist samhälle". Jag tycker att det senare låter som att arbetslöshet, utanförskap och sociala problem är precis vad han vill ha.

Självklart. Intressant är emellertid att svenska, heterosexuella män inte alls som grupp är i majoritet. Sammantaget är människor med dessa egenskaper en minoritet, och i allt högre grad.

Vi kan t ex se att med undantag för första levnadsåret, så finns det alltid fler flickor/kvinnor än pojkar/män i varje levnadsår, och skillnaden ökar över tid, så att det i åldersgrupperna över 80 år är en mycket stor övervikt för kvinnor i befolkningen. Trots detta så kan kvinnor bli diskriminerade, men inte män, vilket ur ett minoritetsperspektiv är uppseendeväckande.

Det är därför Bonnier kämpar för att avskaffa pressstödet. För att förinta dom sista icke bonnier rösterna.


Skillnaden mellan Bonnier och Schibstedt är att Shibstedt inte styr vad som skrivs i tidningen. Dom har en stiftelsekonstruktion som garanterar visst oberoende för AB och SvD.
Arne Ruth sa ju upp sig från DN för att Bonnier ville detaljstyra allt som skrevs i tidningen och inte fungerade som SvD.

För några dagar sedan uppstod tillsynes en konflikt mellan Expos och SR:s Ametist Azordegan och Sakine Madone. Sakine Madone tillhör dem som är liberala kritiker till multikulturalism (För mer information för "newbies" och lågutbildade se Till Frihetens försvarar - en kritik av den normativa multikulturalismen av Dilsa Demirbag Sten)

Sakine Madone har till och med skrivit en längre utredning om detta (omkring 30 sidor) för Timbro där hon menar precis som jag har pekat på tusengånger att det råder en konflikt mellan liberala principer och multikulturalism. Nu visar det sig att Sakine Madone har snackat med Erik Almqvist (sd) över twitter. Vad det handlar om har jag inte satt mig in i men det är ingen hemlighet att dessa liberala kritiker av multikulturalismen har vissa gemensamma intressen med den mer liberala och mer begåvade medelklassfalangen i Sverigedemokraterna - där Erik Almqvist utan tvekan ingår. Bonnier-tidningarna och även Schibstedts Aftonbladet har sedan länge varit rädda för att Sakine Madone med flera är så pass civiliserade mot Sverigedemokraterna och för en ovanligt spännande dialog med dem. När jag bedömde att ett media-krig var på väg såg vi det ta sin början några dagar efter. Dogdylan brukar kunna se in i den politiska framtiden.

I vilket fall. Sakine har varit snäll och lagt delar av bråket på sin blogg. Tydligen gick det någ rätt vilt till. Ametist Azordogan skrev:


Det kanske är dags att sätta upp laguppställningen för etablissemangets konservativa och liberala laget som är kritiska till "multikulturalism" och dess motståndare

Konservativa-liberala-socialistiska kritiker till multikulturalism

Media
Per Gudmundson, Ledarkrönikör för SvD
Sakine Madon, Krönikör Expressen
Dilsa Demirbag Sten, författare och frilansande journalist
Nima Daryamandj, bloggare och hårdrocks-skribent
Paulina Neuding, chefredaktör för Neo
Johan Lundberg, chefredaktör tör Axess
Merit Wagner, krönikör för SvD
Thomas Gur, krönikör för SvD
Susanna Popova, krönikör för SvD
Lotta Gröning, krönikör för Expressen
Göran Skytte, krönikör för SvD
Ulf Nilson, krönikör Expressen

Övriga
Tanja Bergkvist, Matematiker, bloggare och skribent på Axess (främst feministkritiker)
Andreas Johansson Heinö, bloggare, statsvetare och skribent på Axess
Sara Mohammed, liberal kvinnorättskämpe
Adam Cwejman, ordförande för LUF
Charlie Weimers, ordförande för KDU
Hanif Bali, riksdagsledamot för Moderaterna
Karl Olof Arnstberg, professor Antropologi
Markus Uvell, VD Timbro

Motståndarlaget - (liberala) multikulturalister och socialistiska multikulturalister

Media
Jan Helin, Chefredaktör för Aftonbladet
Åsa Linderborg, Kulturchef för Aftonbladet
Robert Aschberg, producent och krönikör
Ametist Azordegan, Expo och SR
Jonathan Leman, Expo
Daniel Poohl, chefredaktör Expo
Annika Ström Melin, ledarskribent Dagens Nyheter
Lisa Bjurwald, ledarskribent Dagens Nyheter
Peter Wolodarski, ledarskribent Dagens Nyheter
Leo Lagerkrantz, fd. Newsmill
Ann-Charlotte Marteaus, Expressen
osv.

Övriga
Peter Weiderud (S), Broderskapsrörelsen
Ulf Bjereld, (S), Professor i statsvetenskap och socialdemokrat
Fredrik Malm, Riksdagsledamot för Folkpartiet
Birgitta Ohlsson, Riksdagsledamot för Folkpartiet
Erik Ullenhag, integrationsminister
Katri Linna, Fd. DO
osv.

Analys av mångkulturalist-lägret.
Naturligtvis är det inbördes-konflikter. Wolodarski gillar inte socialister och islamister och Jonahtan Leman ägnar nog mer tid åt att spy galla över MANA Och Counterpunch - trots att de i grunden delar väldigt mycket - speciellt synen på att varje "folk skall behålla sin etniska och kulturella särart" och inte "rasblandas" bort. Däremot är man inte överrens om Islam och Israel. Detta präglar den inbördes konflikten rätt så mycket. Aftonbladet är en försvarare av etnokratier i arabvärlden men tål inte att Israel är en etnokrati. Dagens Nyheter gillar inte etnokratier i arabvärlden men älskar att Israel är en etnokrati. Sedan är det också den ekonomiska skiljelinjen.

Analys av anti-mångkulturalist lägret
Började växa någon gång efter 2001. Några så som Gur, Arnstberg, Nilson och Popova har varit med mycket längre än så. De tillhör den konservativa falangen och är kritiska till att samhället är mångkulturellt i sig. Helst vill de nog ha en Sverigedemokratisk assimilationspolitik. Snart kan nog Gudmundson och Johan Lundberg räknas in i den gruppen. Sedan har vi liberalerna som drar deras åsikter från Rawls, Rothbad och Nozick och ibland mer egalitära kritiker av multikulturalismen. Den stora delen i detta anti-mångkulturalist falang är liberaler. Sakine Madon, Nima Daryamandj och Dilsa Demirbag Sten bräcker mest. De är också internationalister och ställer upp på alla etablissemangets principer, men de är inte villiga att byta bort individuell frihet mot kollektivistisk identitetspolitik. Man skulle kunna säga att Neo är medias liberala mångkultur-kritiska falangs tidning och Axess är de konservativas tidning. Båda är lika utskällda av den mångkulturalistiska etablissemanget.

Det är viktigt att notera att det är fan i mig omöjligt att vara kritisk till normativ multikulturalism och samtidigt inte vara kritisk beskrivande mångkulturalism. När det går blir det en balansgång - som mest är rent akademisk. Till och med Dilsa Demirbag Sten som mer eller mindre kan beskrivas som en radikal internationalistisk nyliberal kan inte helt rakt ut säga att hon vill avskaffa Sverige och ersätta det med någon slags libertariansk stat. Det vill hon inte heller och speciellt inte när hennes ungar uppfostras med skolavslutningar i kyrkor och julafton - vilket är en produkt av att hon och hennes syskon alla gift sig med något som Ulf Nilson kallar för "pursvenskar".

Alla i det här lägret måste förhålla sig till Sverigedemokraterna. Sverigedemokraterna och då Jimmie Åkesson är den svenska politikens Marc Jacobs (som Leo Lagerkrantz sa i TV4) - ingen kan gå ut och säga att de stödjer honom men inte heller att allt han säger är skitsnack, då Åkesson och hans gangstergäng (om de har något i huvudet) kommer använda sig av liberala argument kombinerat med svensk konservatism för att skapa oreda i motståndarlaget. Vad Åkesson gör är att bedriva svensk identitetspolitik och samtidigt kritisera andras identitetspolitik för att vara amoralisk. Detta är precis samma taktik som Post-marxisterna, anti-sionisterna och rätt många sionistiska liberaler har ägnat sig åt. Det liberala lägrets Cwejman ser igenom detta - men han kan inte bemöta SD med detta eftersom han - mina damer och herrar företräder ett parti som bedriver just samma hyckleri som nu Åkesson tänker börja ägna sig åt. Hela den här cp-skadade dikotomin har det svenska folket börjat se igenom.

Alltså - När Erik Almqvist skrev sin väldigt smart artikel på Newsmill förra veckan blev det mycket svårt för Cwejman att bemöta honom. Cwejman måste balansera på en sådan skör-tråd att han skulle ramla av om han försökte sig på något radikalt. Cwejman kan inte formulera några lösningar, bara intellektuellt resonera om problemet och säga att man får vara kritiker till särrättigheter (normativ multikulturalism). Det kanske svåraste problemet är att Cwejman måste ta avstånd från Geert Wilders och Pim Fortuyn. Visst går det - men bara om Cwejman är villig att precis som Birgitta Ohlsson säga att man skall avskaffa Sverige.

Erik Almqvist kan säga "Jag tycker det och det och det är svenskt och därför har det ett intrinsikalt värde och därför skall bevaras. Det är just det faktum att Erik Almqvist kan säga det inte Cwejman inte får säga (politiskt självmord för hans del) som gör situationen så himla svår för Cwejman och de övriga liberala multikulturalist-kritikerna att hantera SD. Skall Cwejman ha en stående chans (och då menar jag inte bara filosofiskt) måste han precis som Philip Wendahl (Fp) börja digga Geert Wilders eller åtminstånde Pim Fortuyn.

Svårare än Cwejman har de konservativa multikulturalist-kritikerna så som Gudmundson, Johan Lundberg, Thomas Gur och i viss mån Neuding osv. Läser man Axess så försvarar de ständigt naturrättsliga principer. De är kritiker till liberalismen, det undgår ingen. Alla vet och då menar jag att ALLA vet att Axess och Johan Lundberg delar Åkessons uppfattningar i väldigt många frågor. Några av Axess-skribenterna är ju till och med mer reaktionära än Sverigedemokraterna - även om de öppet säger något helt annat. Det är inte konstigt att DN-kultur och Aftonbladet-kultur sedan tidningens grundande bedrivit skyttegravskrig mot Johan Lundberg.

Fortsättning...

På Axess redaktionen har nu Kenan Malik blivit mäktiga populär med sitt försvar för den liberala staten och han mina damer och herrar är för assimilation in till liberal demokrati. I princip innebär det att alla blattar bara kommer få sin kultur erkänd om den är liberal. Kenan Malik vet (precis som alla vi andra) att denna dikotomi om "Varför skall bara Europeer göra avkall på sina värderingar och sitt folk" i princip ställs mot sin spets i ett mångkulturellt samhälle och det måste således lösas.

Men vad Malik inte riktigt hajar är att när han skall avskaffa denna dikotomi måste han spännande nog avskaffa Israel som en judisk stat och låta den bli en såkallad "liberal demokrati". Det kommer ALDRIG den liberala falangen av multikulturalisterna acceptera även om de kanske säger. Okej, visst, fine..vi förlorade - assimilera muslimjävlarna men ge fan i judarna och Israel. Den socialistiska falangen kommer säga: Visst, Bränn Israel och judarna på bål, assimilera dem allihopa men leve den arabiska muslimska etnokratin och allt sägs på mångkultur-vänsterns radikal-maner.

Man undrar ju också vad alla världens folk kommer säga - kommer de vara villiga att alla bli kosmpoliter och underkasta sig liberal demokrati. I DO NOT THINK SO!

Det är som sagt rena julafton för SD - mediakriget fortsätter och fortfarande är det bara ett fåtal som förstår vart det hela brakar.

Vad går du på Dogdylan? Intressant försök till översikt men som vanligt lite för mycket exercis i akademiska snömosbegrepp...post-postmodernistiskt Newspeak är en gångbar härskarteknik som bländar populasen..


"Identitetspolitik"= snömos i Adorno-traditionen

Etniska svenskar finns och har en kultur och ett land. Vi är fortfaranande i majoritet i landet och bestämmer hur många och vilka som släpps in. Vi bestämmer hur mycket de som kommer hit ska anpassa sig med de lagar och bestämmelser vi beslutar om. Vi har all rätt i världen att hävda att vår kultur, vårt språk och vår tradition ska fortsätta att vara det först och främst gällande. Vi har genom vår generositet låtit folk från andra länder komma hit och vi har betralt uppehälle och utbildning för dom. I och med att en utländsk medborgare välkomnas till Sverige så sluter vi ett avtal med denne där det ingår rättigheter och skyldigheter(följa svensk lag tex). Kontraktet har fn en stor obalans mellan rättigheter och skyldigheter vilket jag i likhet med Åkesson skulle vilja justera väsentligt.
DET ÄR AMORALISKT att vilja isolera sin egen etniska/religiösa grupp i det land som generöst tagit
emot en som "flykting". Att inte göra allt för att bidra, anpassa sig och att kämpa för att lära sig språk, kultur och seder i det nya landet. Att uppfostra sina barn till att se ner på ursprungsbefolkningen, att låta dom bli kriminella. Att utnyttja bidragssystem maximalt etc- etc.

Invandrarnas amoraliska beteende beror till stora delar på den perversa "dumsnällheten" i det svenska kontraktet. Kontraktet behöver skrivas om och dessutom bli betydligt svårare att få skriva på.



För övrigt tycks det urspårade skolastiska sofisteri som tycks förekomma i den akademiska mångkulturteori-branschen behöva en G.E. Moore.
http://en.wikipedia.org/wiki/Here_is_a_hand

Intressanta iaktagelser och inlägg av Hr.Dogdylan. Men Leif D anser att det "mediakriget" i alla fall än så länge måste betraktas som tämligen akademiskt. Mungkulturförespråkarna har aftonbladet, Dagens Nyheter, TT, SVT + SR större delen av SvD och expressen även om dom senare klämmer in en och annan Sanning emellanåt. + en uppsjö av obskyra tidsskrifter som drivs av presstöd. Plus expo förståss.

Dom som är kritiska till mångkulturen är några skribenter och chefredatörer på små magasin med en upplaga på, tja vad kan det vara, 1500 ex?

Alltså: Mångkulturförespråkarna dominerar totalt. Det ör en Davids kamp mot Goliat och David har ena handen bunden på ryggen och foten i en saxofon. Han är chanslös. Tyvärr.

Du glömmer dock det viktigaste och det är folket. Folk i allmänhet är relativt konservativa av sig och framföralt är de inte dumma. Människor kan dra egna slutsatser av vad de ser och vad som händer i Sverige. Ännu viktigare är att de ignorerar mer avancerade akademiska resonemang och helt enkelt går på någon slags sunt förnuft. De behöver inte förhålla sig till akademiska principer speciellt inte då de flesta inte har någon aning om dem.

Mångkulturalism, normativ mångkulturalism och kulturrelativism etc etc må fungera någorlunda inom en akademisk värld. Om inte läsaren till motståndaren är väldigt uppmärksam och har en annan stabilgrund att stå på. Det är dock betydligt lättare att avfärda utifrån någon allmän sänt förnuft princip som de flesta människor har.

Sen ska inte skillnaden överdrivas då det inte är någon enorm ravin mellan de två blocken. Snarare en mindre klyfta om hur Sverige ska mötta framtiden. Det är dock utan tvekan en intressant kamp att följa dessvärre lär Sverigedemokraterna stå som segrare ur ett kortsiktigt perspektiv oavsett vad utgången blir. Det krävs dock en förändring mot ökad liberalism för att stoppa Sverigedemokraterna på längre sikt och förhoppningsvis kommer liberalismen att segra även denna gången.

Det är naturligtvis ohållbart att invandrarna får bedriva identitetspolitik i Sverige, då faller ju hela Sveriges idé. Alla i AB Sverige måste dra åt samma håll och följa samma företagspolicy annars brakar det ihop. Jimm*e Åkesson tog upp delar av de tankarna i samtalet med Eva Bru*ne i Engelbrektsskyrkan (?) härom dagen, vikten av socialt kapital osv i ett högskattefinansierat välfärdssamhälle som det svenska.

Ska vi hålla ihop det här måste alla dela identitet - den svenska -, annars blir det ett barnvagnskrig där den gruppen som lyckas bli flest styr övriga svenskar. Och det kan nog bli ganska stora skillnader mellan de olika gruppernas önskemål, så det är inte så säkert att minoriteterna kommer att vara helt bekväma med majoritetens politik.

Btw, TACK för G E Moores sunda förnuft!