Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Skulle inte säga att jag känner mig hatad, mera sedd som nåt obekvämt som helst borde försvinna från det moderna Sverige, ungefär nåt i stil med hur han som i en norrländsk tidning utbras att snart är alla gammelsvenskar döda och då kommer allt att bli mycket bättre, ser på gammelsvenskar. Men min ålder till trots är jag förhållandevis novis när det gäller svensk invandringspolitik och det är kanske verkligen ett hat man hyser mot mig. Hur som helst är det olustigt.

Det är först på senare år när jag fått mer fritid, som jag börjat fundera över vad som egentligen händer i Sverige. Förr om åren brydde jag i princip aldrig min hjärna angående folks ursprung eller bakgrund. Men ju mer jag börjat vistas i Sverige långa perioder, är det en sak som slagit mig särskilt, och det är hur fantastiskt viktigt det är med ursprung och bakgrund och numera också hudfärg, trots att alla, säger alla, som kan göra sin röst hörd längre än våra ords ljudvågor kan färdas på egen hand, är besinningslöst besatta av urspurng o.s.v., samtidigt som man svär vid Gud - Marx om man är kommunist eller Palme om man är sentida invandrad arab - vid att man inte tycker att just det är viktigt. Särskilt besatta verkar man vara vid min svenska existens. Och det märks så oerhört väl i just massmedia. Man slår nästan knut på sig själva för att allt ifrån öppet förneka min existens och identitet, till att bagatellisera dessa två. Och på kuppen har jag och andra svenskar som tidigare varit helt ointresserade av ämnet mångkultur, gått och blivit dödsknarkarrasister. Det man inte ville att vi skulle bli, har vi blivit. Om än dödsknarkarnazister bara i en snävt svensk kontext, i förhållande till det så populärt globala perspektivet där jag fortfarande betraktas som vänstervriden.


Lyckligtvis är de flesta invandrare jag har kontakt med helt normala människor som inte köper massmedias och andra tyckares märkliga antisvenska ideologi. Har en affärsbekant som påstår att han är från Syrien och hans uppfattning är att propagandan här är värre än i hemlandet. Här sköts propagandan dessutom frivilligt av privata aktörer och den svenska staten behöver inte anstränga sig över hövan för att få ut sin ideologi. Visserligen kom han till Sverige sent sjuttital och han är ju till skillnad från prisbelönte syster Marianne inget sanningsvittne, men ändå.

Kulturmarxister skapar inte robusta ideologier utan väldig sköra där minsta kontakt med verkligheten kan få systemet att kollapsa.

Utvecklar man t.ex att dataprogram behöver det i början av utvecklingen inte vara speciellt robust eftersom man själv vet exakt hur allt är tänkt att fungera. Under de förutsättningarna utsätts inte programmet för någon stress eller konstigheter. Vill man senare lansera programmet för miljontals användare och släppa det löst i verkligheten krävs det att programmet är robust och kan stå emot mänskligt beteende. Man kan då inte längre förutsätta att programmet används som man själv tänkt utan miljoner olika människor kan få för sig att göra miljoner olika saker, programmet ska ändå vara robust nog för att fortsätta fungera.

Kulturmarxistiska ideologier fungerar enbart i kontrollerade miljöer där människor beter sig exakt så som kulturmarxisterna bestämt att man ska agera för att ideologin ska fungera. När kulturmarxistiska idéer kommer i kontakt med mänskligt beteende fungerar ingenting. En ensam rasist eller en felaktig åsikt är allt som behövs för sprickor att uppstå. Eftersom allt är så skört krävs en totalitär övervakning som bara gör det hela ännu mer skört. Ord måste svartlistas och andra omdefinieras, åsikter måste totalförbjudas, vanligt mänskligt beteende måste kontrolleras.

Bland kulturmarxisterna är ideologin i centrum och är det något som inte fungerar är det mycket riktigt du och inte ideologin som är problemet.

Underbar konversation. Peter Hitchens är skarp, men så sammanhållet; han levererar verbala smockor med sån behärskning. Trevlig stämning, med en politiker som grillas och det är ett överlägset konservativt styrkeförhållande, men där vänsterpolitikern får det mesta av tiden. Varför har vi inte sådan klass i svensk public service?



Den andra diskussionen med Nigel Farage i numerärt underläge; här kunde man höra honom rada upp fakta medan de två invandringsliberala inte sa något konkret, mest känslopjunk.

Båda BBC-debatterna gav ämnesmässiga beröringspunkter med svenska förhållanden, men debattnivån var skyhögt högre på den utfrågande sidan, tack vare programledaren och kvalificerade deltagare: Hitchens i den första och Farage i den andra. Skyhögt över svensk public service som är ett dåligt skämt av kulturmarxistisk propaganda för multikulti och kampanjande mot det enda oppositionspartiet i riksdagen: SD.

Peter Hitchens är kunglig. Han skulle säkert ha något att säga om den svenska invandringspolitiken.

Citatet är förövrigt helt klockrent.

I Storbritannien finns vad jag vet en tradition av politisk syrlig- och oförskämdhet, som vid framförandet ikläds en skrud av lugn och behärskning. Nåt sånt saknas helt i Sverige och därför är det få som behärskar den kosnten och tyvärr inte många fler som förstår den.


I Sverige är det mera orten-stil när det gäller nästan all debatt, vilket enligt min privata uppfattning passar vänsterns sätt att debattera, det vill säga man skriker och gapar och hotar, samt låter också helst bli att ha nån som helst kunskap om det man debatterar, eftersom kunskap kan inverka menligt på den politiska viljan.


På grund av detta kommer du aldrig att få se nåt liknande det brittiska, i Sverige. Möjligen i privata sammanhang, men aldrig i svensk massmedia, som ju domineras av gissa vilka.

Ja. Det är synd att han inte är lika känd som sin brorsa. Här är ett annat bra klipp som är kort och koncist. Tänk om någon debattör hade sagt samma sak i Sverige under Husbykravallerna; det hade blivit tal om att återinföra offentlig avrättning för vederbörande.

https://www.youtube.com/watch?v=jgjEVTr9r5U

Ett annat exempel, i all fräckhet och falskhet (borde slå tillbaka som en bumerang, i alla fall inför en tänkande publiks åsyn), var kommunisten Jonas Sjöstedt som kallade Jimmie Åkesson för integrationens största problem, alltså SD-ledaren personligen. Vilket retoriskt lågvatten.

Det är en rätt snitsig helomvändning av Borgs svar. I Expressen gick det från att Zlatan inte kunde bli mer svensk, och som han närmast är fransos numera så är det väl korrekt, till svenskarna inte kunde bli mera svenska än Zlatan. Eftersom det är julafton nu, så skall jag välja att se det humoristiskt och inte bli personligt förolämpad att jag inte skulle kunna bli mer svensk än Zlatan.

Jag tröttnade väldigt snabbt på A K-B efter valet. Den så oerhört behärskade - livlösa! - framtoningen. Som om allt är egalt, inget spelar någon roll. Det finns mycket att bli ursinnig över i detta land. Finns inget patos? Övertygelse? Sanning och vilja?

På gott och ont så har vi inte engelska tidningar. En svensk Daily Telegraph hade väl närmast blivit landsförvisad. Även i UK så skämtas det ibland med DT, t ex i boken Jorden runt på 80 dagar. Men vill man ha en fortfarande aktuell beskrivning av de olika brittiska huvudtidningarna så kan man med fördel se detta klipp: https://www.youtube.com/watch?v=DGscoaUWW2M

Men Du har rätt i att det är ont om glimtade ögon i svensk mångkulturdebatt. Jag tror att skälet är som hämtat ur I rosens namn; humor är farligt ty det tar bort rädslan och ger makt. Tillåter man humor så kanske folket inte är så rädda att bli kallade rasister längre...

Nej, offentlig avrättning hade inte hunnits återinföras. Han hade lynchats av journalister och vänstertomtar långt innan dess.

Härligt att höra i alla fall.

Han hade för det första aldrig kommit in i studion. Och om han släppts in av nån vikarie hade intervjun drabbats av "tekniska problem" just när han talade.