Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det är en tillställning för inbördes beundran, inte en tillställning för debatt.

Piratpartiet avviker från konsensus på ett för makten acceptabelt sätt och kan därför användas i sammanhang där man vill ge sken av att man låter olika åsikter komma till tals.

Men om globalisterna bestämmer sig för att frågan om att strypa friheten på nätet har högsta prioritet så kommer det inte ta mer än någon månad innan Piratpartiet är ännu mer förföljt än Sd idag och media kommer att gå i frontlinjen för att stoppa hat och barnpornografi på nätet.

Hade Sd varit representerade så skulle man indirekt erkänt att begränsningen av kommentarerna är riktad mot Sd.
Sen är det som popeondope och Andraandningen är inne på att man ska hålla debatten på ett behagligt avstånd från verkligheten.
På PK diskuterar man aldrig med de riktigt berörda, utan det är ett antal mediarepresentater som diskuterar runt frågan utan att någonsin beröra kärnpunkten.
Endast en gång har jag varit med om att det bränt till, och det var när man diskuterade mediabevakningen av OS i Kina och om man skulle kunna tänka sig att nämna att det förekom diktatur i landet eller om man enbart skulle hålla sig till rent sportsliga frågor. Då vaknade en gammal stofil upp och berättade om när han var på plats och rapporterade från Berlin-OS 1936! Det var en nyttig påminnelse om att det faktiskt finns en verklighet utanför mediebubblan.

Jag bryr mig inte särskilt mycket om de politiska följderna just nu. Jag tror att på sikt så kommer internet bli lika styrt som kabel-TV är idag. Den s.k. 'nätneutraliteten' blev avskaffad via lag förra julen. Ni kan läsa om detta här:

http://en.wikipedia.org/wiki/Network_neutrality

När det gäller yttrandefrihet så är det väl känt sedan länge att vi lever i en något av en skendemokrati. Detta gäller för övrigt i princip alla länder i världen, med möjliga undatag som exempelvis Island och liknande länder.

Det finns helt enkelt vissa saker som inte är tillåtna, och att kritiskt diskutera mångkulturen hör till dem om det når en viss kritisk massa. Man får diskutera den, men bara ur vissa snäva perspektiv och bara i kanterna. T.ex. så diskuterar Axess en påhittad uppdelning mellan mångkulturen och 'mångkulturalismen'. Man kritiserar alltså utförandet av mångkulturen, inte mångkulturen(ohejdad mångkultur, alltså) i sig. Det vet man är tabu. På så sätt är repressionen mycket mer sofistikerad, en lat observatör kan få intrycket att 'fri debatt' råder.

De senaste lockropen från medierna visar att så inte är fallet.

För min egen del så är semantiken mer intressant. Det finns ett eko som fortsätter att höras ända sedan 60-talet. Dessa människor kan faktiskt inte riktigt något annat trick, kanske för att det fortfarande är effektivt.

Jag talar naturligtvis om begreppet 'näthatet'. Genom den typen av obehagliga begrepp så blir plötsligt andra åsikter blir ett 'hat', som ska utplånas istället för legitima åsikter som kan debatteras(och naturligtvis också förkastas i en genuin diskussion).

Det finns en viktig skillnad här: Det handlar alltså inte längre om rätt eller fel, utan om känslomässigt laddade begrepp som 'hat' som gör att vissa åsikter de facto brännmärks och på förhand delegitimiseras.

Jag tycker mig finna en koppling till engelskans 'hate speech', som används ganska brett. Hate speech är ett ganska gammalt begrepp, men som alltid så finns det ofta en väldigt stark samstämmighet i västerländska medier idag. Ofta lånar svenska medierna begrepp som lanseras i USA först. Ett annat sådant är 'papperlösa', från den amerikanska debattens 'undocumented workers'.

Det som också intressant, för mig åtminstone, är den totala homogeniteten i responsen. 'Näthatet' är använt i alla medier om och om igen. Det är verkligen en hjärntvätteeffekt, vilket också är ett kännetecken. När en viktigt kapitel i den mångkulturella hegemonin ska skrivas så är homogeniteten nästan total. Det är ganska sjukt egentligen hur lite utrymme det finns för avvikande åsikter när en sådan här rörelse drar igång. Och återigen, för att låna ett begrepp som väl fångar situationens zeitgeist, obehagligt.

Man hittar på ett problem, kommentarer, och kopplar det till Norge. De döda i Norge utnyttjas industriellt och kallt för helt andra politiska ändamål(som man rationaliserar är 'för demokratin'. En ensam galning är en ensam galning är en ensam galning. Men genom att man kopplar kommentarer på nätet(något journalister alltid har hatat och antagligen sedan länge ha velat få bort) till blodiga massakrar så legitimeras angreppet mot yttrandefriheten.

Tänk efter hur dessa människor tänker: man ska alltså stärka demokratin genom att angripa den. Sen exakt hur dessa hjärnor rationaliserar deras sjuka tankesätt är för mig ointressant. Det är vad de gör - inte hur de intalar sig själva lögner - det som är det viktiga.

Man kan naturligtvis hävda att det inte är en naturlag att få kommentera på olika nyhetshemsidor. Jag läser nästan aldrig svensk press och kommenterar i princip aldrig så det berör mig visserligen inte, men nyheter är per definition något som människor vill prata om, och för människor gärna framhäver sig om mer demokratiskt finmärgade än många andra, jag talar om journalister och även publicister, så är beslutet ännu märkligare.

Kanske orkade man inte bli påmind om hur isolerad man är i sina uppfattningar.

Jag tycker hela denna pseudo-debatt som medierna har startat och själv måste försöka 'lösa' genom angrepp mot yttrandefriheten är väldigt viktig att diskutera, ur ett metaperspektiv, för den säger oändligt mycket om svensk och även västerländsk demokrati och brist därav. Hur man systematiserar en förföljelse av människor, men man går efter deras tankar snarare än dem fysiskt genom subtila och i detta fall inte-så-subtila(för de som är uppmärksamma) angrepp och starka känsloladdade ord ('hat') istället för att diskutera rationellt.

Kanske är man rädd helt enkelt? Man vill inte ha mothugg. Oavsett vad så kan vi alla lägga illusionen om ett utbrett demokratiskt patos åt sidan när det gäller de som styr våra medier, och även till en viss del de som skriver i dem(även om de säkert själva rationaliserar sina antidemokratiska idéer genom löjeväckande strawmanargument som att de slåss mot 'ondskan', 'hatet', 'mörket' etc etc. Många människor tror på sina egna lögner till slut).

Det är ändå trots allt väldigt obehagligt att se hur homogent medierna rör sig när det gäller repression av oliktänkande och hur de systematiskt förföljer människors självständiga tänkande, och vilka typer av repressiva metoder och känsloladdade ord de omsorgsfullt väljer att bomba på med i en enda strid propagandaflod.

Detta visar återigen att medierna har en klart viktigare roll i en demokrati än ett enskilt politiskt parti, även det största partiet för dagen. Medierna sätter ramen för samtalet, om de inte försöker strypa samtalet helt och hållet som de nu försöker göra.

Mycket sant och skrämmande. Jag har också med stigande oro lagt märke till etablissemangets lansering av begreppet "hat" den senaste tiden. Det är en jättedrive, vilket innebär att det är hjärntvätt på gång. Allt som eliten inte gillar kategoriseras som "hat", och sen är nästa steg att lagstifta mot "hate speech". Det finns ju för övrigt en lagstiftning om hatbrott redan, så det kommer inte att bli svårt för dem som drar i trådarna att koppla för dem icke önskvärda, men objektivt sett helt legitima, åsikter (="hat") till brottslighet.

Minns bara Pie rre Sch*ris ryktbara yttranden om att "främlingsfientlighet ska jagas och kriminaliseras". Nu har de hittat en nisch. Slaget om verkligheten förs genom orden, begreppen och kategorierna.

Väl formulerat!

Om man studerar de svenska marxistiska 60-tals och 70-tals författarna (Sonnevi, Palm, Lindqvist, Berggren etc.) ser man hur besatta de var av sambandet mellan språket och makten. Att privilegierna att benämna, formulera problem och beskriva verkligheten är nycklarna till den reella makten har man tidigt insett. Vi har ju nu 3-4 decennier bakom oss där vänstern i allt väsentligt har kontrollerat tänkande och språkproduktion i Sverige. Internet har börjat förändra maktbalansen och får utvecklingen fortsätta utan ingrepp kommer vänstern (inkl. liberaler) snart tappa sin hegemoni.
Man har dock nu fått ett gyllene tillfälle post-Breivik att flytta fram positionerna igen och det vill man självfallet utnyttja. Man kommer jobba hårt för att förbjuda nätanonymitet och sedan systematiskt brännmärka oliktänkande mha diverse epitet samt med offentlig uthängning vid virtuella skampålar. Det civila samhället kommer sedan frysa ut de brännmärkta ( man tappar arbete, anseende, får inte vara med i facket, kyrkan och idrottsklubben.. man släpps inte in på krogen eller på teatern.. man får inte hyra folkdräkt..) och i slutändan kommer mycket färre ta risken att drabbas av EXPO:s eller liknande organs bannstrålar - det är planen..
Räcker inte ovanstående kommer nästa steg bli en utvidgad applikation av HMF-lagarna där "islamofoba" eller "rasistiska" bloggar/nättidningar censureras och stängs ner.

En svensk författare som jag umgicks en hel del med tidigare dök idag upp i kommentarsfältet på en blogg som jag följer. Det är minst tio år sedan jag såg honom senast men som jag kommer ihåg det så diskuterade vi aldrig invandring. Nu ser jag att han använder samma språkbruk som jag gör här i skydd av anonymiteten på Flashback: "förräderi", "svek" och liknande uttryck.

Vi är på väg mot en kritisk massa av oppositionella, ur alla samhällsklasser och med olika ideologiska utgångspunkter.

Rosenberg drar sitt strå till stacken. Europa har tydligen varit multikulti sedan urminnes tider. Som vanligt är han svamlig och trycker ner i halsen på läsaren att är man emot multikulti är man nazist.


http://www.dn.se/ledare/kolumner/behovet-av-hem

@Cellar

Att styra internet är svårt eftersom internet är folket. Ipred och piratfrågan visar verkligen hur svårt det är att stoppa ett samhällsfenomen.

Kina lyckas inte stoppa det, bara begränsa det trotts att de har 100 000 politiska fångar som sitter i förjävliga omständigheter. Skulle staten börja spärra in folk till höger och vänster för det dem skriver på internet blir det en öppen diktatur. Staten skulle då tappa legitimitet.

Fan vad obehaglig han är. De där formuleringarna måste väl uppröra varenda normal europé som läser dem.

Europa har ju varit multietniskt sedan urminnes tider. Rosenbergs trick här är för det första att smyga in de senaste decenniernas stora befolkningsförändringar som en naturlig konsekvens av att den europeiska landmassan historiskt bebotts av friser, walesare och katalaner, och för det andra att förekomsten av en mångfald europeiska etniska grupper på något naturligt skulle rättfärdiga dagens hegemoniska, elitära politiskt-ideologiska förståelse av mångfald. Det är ett fult, men förmodligen ganska effektivt trick.

Att de använder begreppet "hat" är bara början. Nu får vi snart en lagstiftning. Man bör slå tillbaka med samma mynt. "Sverigehatare" är ett bra epitet.

Skulle det bli så att de lyckas tysta debatten på nätet så kommer hela rörelsen att bli extremt svårövervakad och långt mycket mer aggressiv. Så det är en win-win.