Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Ja, media är "the tail that wags the dog." Genom selektiv rapportering, smutskastning, "kampanjer" - och inte minst, genom språket, med hjälp av vinklad terminologi, värdeladdade ord, lömska associationer och nyspråk.

Och se - det fungerar, ty hunden viftar! Politikerna rör sig i takt med gammelmedias vilja. Med risk för att uppgiften är påhittad citerar jag ändå en alarmerande kommentar från inlägget "Bj*rwald och H*lin spekulerar om nätdissidenterna" på bloggen p*litisktinkorrekt:

Man får väl vara uppmärksam på vilka förslag som förs fram från det hållet den närmsta tiden.

Idag får du medhåll av en gammal centerpolitiker.



Jag hade velat citera hela artikeln, men det känns fel. Förmodligen den bästa debattartikel som Newsmill publicerat i sin korta historia. NWO goes mainstream.

Lanestrand känns som en klassisk agrarpopulist, en sådan som skulle känna sig hemma hos Sannfinländarna. Och han har ju rätt: det som förr var Centerns kärna har nu blivit dess yttersta periferi, medan Ayn Rand-vurmaren Annie Lööf utgör centrum, påhejad av näringslivet och medierna.

Rune rockar.

Rune representerar det gamla folkrörelsernas Sverige där politik skulle ha genuin förankring och kontinuitet och formades över hela Sverige.

Annie representerar det nya Sverige där politisk teknologi och snäv urban elitkonsensus över yrkesgränser definierar den politiska dagordningen.

Jag grunnar allt oftare på vad som skulle krävas för att på begränsad tid skapa ett nytt, stort konkurrerande mediehus som på allvar kunde göra anspråk på mainstreamläsarna. De flesta "alternativa medier" - PI, Fria Tider eller för den delen Proletären - överlever och lockar en del läsare men hela deras approach bekräftar hur hopplöst långt bort i periferin de är. Skall man på allvar influera stora grupper läsare skall man vara så stor och så utslätad att folk kan slösurfa utan att reflektera över att: "oj, här finns en politisk agenda! De påverkar min verklighetsbild!"
Alltså, en stor nättidning/TV-kanal som ser ut som konkurrenterna men är lite mer till höger och tar upp lite mer kontroversiella saker, som först låter mainstream nappa och sedan kan koppla greppet om debatten och föra den längre in på den egna planhalvan. Fox News på svenska, typ. Axess, fast i Expressen-format.

Vad kostar det i reda kronor att starta ett sådant projekt? Och om några gammelmoderata finansmän som var klara med sina VD-karriärer kunde hosta upp slantarna, skulle det vara genomförbart att hitta kompetenta medarbetare? Landsortstidningarna?

Axess har en väldigt stark finansier dvs Ax:son Johnson-sfären men når trotts det inte ut till speciellt många. Tror även deras kanal sänds gratis via diverse Comhem, Telia etc. Hur många arbetar på Axess kanske 3-5 pers i jämförelse med Expressen och vad ligger driftskostnaderna för Expressen på? Du kan iskallt räkna bort intäkter iform av annonser då din tidning inte kommer vara PK så att bara hålla skeppet igång kanske skulle kosta 100milj/år om du ska ligga i nivå med Expressen.

Det är en ganska snäv grupp personer som har de finasiella förutsättningarna för att drifta en tidning som kommer ekonomiskt blöda under väldigt lång tid och vad skulle denna lilla grupp tjäna på att driva något som inte luktar nyliberalt?

Nej, då tror jag mer på att Schibsted låter SvD skruva upp tonen och att de lägger lite annan vinkel på de delar av Aftonbladet som inte styrs av LO. Aftonbladets ledare etc kan även att få ändrad kurs ifall LO vaknar och inser att deras arbetande medlemmar inte nödvändigtvis är samma personer som röstar och företräds av S.

Är det inte snart dags att ge upp tanken om någon form av kantring i den etablerade pressen?

Sista tåget går väl med SvD som nu står inför valet att antingen skörda frukterna av att de andra rikstidningarna stänger kommentarsmöjligheterna eller avslöja att de helt och fullt ingår i mediemonopolet och faktiskt inte styrs av sunda marknadskrafter. Schibsted BORDE ju rent rationellt vilja göra sig till ett relevant debattforum och knyta en stor folkmajoritets skepsis inför mångkultur och åsiktscensur. Om deras aktieägare tänker på profiten, vilket de borde göra är ju detta ett gyllene läge. När en artikel på Opinion genererar 1000 kommentarer så är det ju BRA, det visar att man hittat en målgrupp.

Men vad jag förstår ska de nu också "se över" kommentarsmöjligheten för att få bort "flertalet" som inte för en seriös diskussion eller är "rasister". Det verkar alltså som att den enda skillnaden är att man väntar lite längre än de andra med att strypa debatten. Detta trots att det på just SvD verkligen förs en vettig och välformulerad debatt om invandringen. Att mångkultursidan är svårt utklassad och aldrig kan göra sig gällande skvallrar ju bara om svagheten i deras sak. De har fel, helt enkelt.

The writing is on the wall, helt enkelt. Det blir inget internt mediekrig om mångkulturen. Det lilla inavlade kotteriet i Stockholm håller slaglinjen.

Jag tror att det här är den helt avgörande frågan: hur bryta det etablerade monopolet? Det intressanta är ju att samtidigt som underläget är enormt så finns chansen till ett historiskt paradigmskifte liknande det när arbetarrörelsen ritade om det politiska och mediala landskapet.

Ju mer etablerad press och partier VÄGRAR rucka på en mångkulturtanke som folkmajoriteten egentligen ogillar så finns ju chansen att något radikalt händer. I andra, normala länder får ett nationalistiskt parti inte mycket mer än 15%, eftersom de andra partierna sedan anammar en del av dess politik och jämvikt inträder. Samma sak inom media.

I extrem-extremistiska Sverige är uppförsbacken initialt större, men potentialen desto större. PI har t ex ett bättre läge i Sverige än i andra, mer öppna medieklimat. Med ett ordentligt men ändå "billigt" stöd från Sd till PI, FT eller något annat nätbaserat projekt finns kanske möjligheten att skapa ett svenskt Drudgereport.

En sajt som Drudge måste ju vara tokbillig att driva, men har ändå blivit en verklig maktfaktor. Grunden till det var en misstro hos amerikanska folket mot NYT och andra "liberal elite-media".

Jag tror att detta är rätt väg: Sd sponsrar ett Drudgeliknande projekt som täcker in "har det hänt nåt"-klickarna. Lite mer allmängiltigt än PI, lite snaskigt skvaller, sport osv som man liksom Drudge "snor" från allsköns mediakällor. Billigt och potentiellt mycket effektivt för att sätta agendan.

Galna grejer. Trots de fåniga angreppen från Federley ("människosyn") så viker Sadé inte ner sig.
http://www.newsmill.se/artikel/2011/...ationsdebatten

Det vore det bästa, för som det är nu behandlas sakfrågor och viktig allsidig information endast i homeopatisk koncentration på de stora mainstreammediakanalerna.
Problemet är ju inbyggt i väggarna. Det är kommunicerande kärl mellan politiker, lärare på journalistutbildningarna, verksamma journalister i ledarposition, generaldirektörer över hela linjen, polischefer, politiskt tillsatta apparatchik-professorer på Hum- och S-utbildningarna, ja, på jurist- och naturvetenskapskurserna också, btw.

Ingen kan bryta sig ur, för har man kommit så långt i karriären genom att jamsa med så har man för mycket att förlora. Och till sist tror de inblandade kanske t o m själva på vad de säger.

Men: hur stor är chansen att någon gammelmoderat finansman som är färdig med sin VD-karriär vill sätta sitt namn till ett nytt, icke-pk-projekt? Nu, när han änteligen har möjlighet att njuta frukterna av sitt slit - skulle han riskera sin plats bland "pojkarna" på golfbanan eller vid bordet på loge-middagarna?

Berätta om Schibsted - hur skiljer sig deras agenda från alla andras? Är de inte nyliberala globalistdemagoger de också? Men det är ju helt klart så, att SvD är en tidning som alltmer kan förvåna en. Skillnaden mot DN är milsvid nu.

Häromdagen t ex ledarbloggade P G om det politiska våldet, och han citerade uttalandet från Rajnfelt som blivit beryktat bland etablissemangskritiska (”— Jag vill gärna påpeka att de som lever på att driva upp ett vi och dom-tänkande och ett i grunden hatfullt sätt att se på relationer mellan människor inte ska bli förvånade om sådant händer.”).
Och igår fick K Ek eroth skriva en kritisk replik på Peter "wannabe" Weid*ruds femtekolonnsförslag om att splittra det svenska samhället ytterligare genom att på nationell nivå högtidlighålla en för Sverige främmande världsåskådning!

(Weid*rud är ju för övrigt ett exempel på hur maktapparaten verkar på ett mycel-liknande vis: han var tidigare en av Pierre "främlingsfientlighet ska kriminaliseras och jagas" Sch*ris medarbetare på UD.)

Denna var snygg:


För övrigt är Federley en jäkla pajas, han har redan visat att han böjer rygg för partipiskan av karriärs-skäl på det mest förnedrande vis, och har dessutom mage att bokstavligen talat stå och lipa om det i riksdagen.

Nu vet jag inte om Schibsted är noterat men om de är noterade så tror jag inte Schibsted bryr sig för fem öre vad som står i deras tidningar så länge de genererar vinst och aktieutdelning. DN har som tidigare nämnts i tråden andra ägare med andra intressen och skulle aldrig låta SD svara på ett DN-debatt.