Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Som andra påpekat är det rätt dyrt, framförallt med TV.
Internetsidor som PI och Fria tider är billigare, men drar resurser motsvarande 3-5 heltider/styck om det ska skötas proffsigt och inte amatörmässigt som det sker nu.
Problemet med existerande amatör/alternativmedia är att de är amatörmässiga, samt att de främst tilltalar de redan frälsta. Fria Tider framstår som mycket mer seriös än PI, men verkar ha allvarliga problem med resurser. PI däremot kan verka kontraproduktivt, skrämma bort de som inte är så insatta.
Om man vill ha något som fungerar ska det inte vara en utlöpare av sverigedemokraterna, utan en obunden, partipolitiskt fristående organisation. Detta för att inte dras med i kortsiktiga ställningstaganden.
Om du vill ha pengar kan du väl fråga Ian Wachmeister? Men han vill nog vara i centrum för mycket själv.

När det gäller den mediala frågan så är vi mitt uppe i en övergångsfas, jag tror själv att all(eller åtminstone nästan all) större media på nätet kommer så småningom att bli betalmedia. Antagligen kan konglomerat erbjuda 'paket' där man betalar en avgift för att få tillgång till flera tidningar som de äger och kanske få lite rabatt på en tidning hos en konkurrent också, men detta kommer nog att bli framtiden.

Journalistik kostar, även dålig journalistik.

Att hitta en finansiär som skulle kunna lyfta Fria Tider betänkligt och bredda verksamheten också är nog omöjligt. Den enda som jag skulle kunna tänka mig kanske sympatiserar med det är Ingvar Kamprad men jag personligen skulle känna mig obekväm med en finansiär som så sent som förra året uttryckte sig väldigt beundrande om en av Sveriges mest framstående nazister under 1900-talet. Finns säkert en del folk i tråden som säger 'äsch, big deal' men för mig skulle det befläcka tidningen. Visserligen, AB stödde Hitler under kriget and all that, men de har nya ägare sedan länge, länge sedan.

Och även om man hittade en finansiär eller flera så måste de inse att deras liv antagligen skulle bli förstörda då många mediemoguler har ett personligt intresse i mångkulturen och skulle antagligen försöka förstöra deras privatliv genom skvaller och sensationalistiska artiklar. Folk måste inse att detta är en rå maktkamp och alla medel kommer användas.

Problemet är att den här insikten borde ha skett för 40 år sedan, inte nu. Politik är sekundärt i dessa frågor, medier är mycket viktigare.

Jag tror själv att vi kommer få se en betydande mångkulturell kris det närmaste decenniet, som kommer sammanfalla med en lång, utdragen ekonomisk kris.

Som många av oss tidigare har påpekat så är det mångkulturella projektet i grunden antidemokratiskt, både hur det kom till och hur det fortsätter att implementeras(åsiktspropaganda, inte objektiv rapportering är den mediala logiken när det gäller frågorna).

Därför blev jag inte förvånad - även om jag blev än mer cynisk - när de stora medieoligarkernas tidningar stängde av alla möjlighet för läsarna att på ett vettigt sätt säga något självständigt i olika frågor, inte minst de mångkulturella. Men det är avslöjande, tror jag, att det var just i olika kodord ('rasism, hat') som beslutet omsveptes i. Det tyder på att det var diskussionen om mångkultur som fällde avgörandet.

Med andra ord: den fråga som betyder mest för de mediala oligarker är mångkultur, även om frågor om ekonomi och annat också är viktigt. Det betyder att alla teorier om 'missförstånd' kan med lätthet kastas bort. Detta är en ideologisk bunt människor som styr våra medier och de är villiga att gå väldigt långt för att fortsätta med mångkulturen.

Men ingen kommer naturligtvis att granska dem.
Jo, Åsa Linderborg gjorde det. Men hon fick höra att hon är en antisemit på köpet.
(Här och här).

Jag tror att vi kommer se ännu mer censur, ännu mer repression.
Herbert Marcuse, den kanske främste kulturmarxisten under 1900-talet, skrev i mitten av 1960-talet en uppsats som jag tror omkapslar en stor del av denna mentalitet.

Han kallade den 'repressiv tolerans'. Detta är naturligtvis en omöjlighet, på engelska en 'oxymoron', i sig. Men tankefiguren känner säkert många igen.

Han skrev b.la. att om man tillåter helt fri debatt så kommer den politiska högern att dominera i sociala frågor bland folkflertalet. Därför måste kulturmarxister(ur social, inte nödvändigtvis ekonomisk) synpunkt införa en 'repressiv tolerans', en omskrivning för en tankeskola där bara en viss åsiktshegemoni accepteras och alla som träder utanför den kommer drabbas av repression. Detta är alltså för 'toleransens skull'.

Vi har sett en sådan här attityd i Fredrik Reinfeldts acceptans av politiskt våld mot SD, hur Lena Sundström säger att censur kan vara bra och så vidare i all oändlighet. Det finns en grundläggande skepsis mot sann demokrati bland mångkultursivrarna av just den anledningen jag tidigare nämnde: det är en antidemokratisk idéströmning som saknar förankring. Och det är i detta läge medierna har sin nyckelroll, i sin position och skapa och upprättighålla en 'repressiv tolerans'.

Detta kommer inte att förändras och i takt med att experimentet kantrar alltmer så kommer den repressiva delen av 'toleransen' att synas allt mer. Vi ser det dagligen med bortförklaringen eller rentav mörkningen av brott mot etniska svenskar, men händer det omvända så basuneras det ut på förstasidorna om hemska 'hatbrott'(och naturligtvis så pixlas inte ansiktet och namnet syns klart och tydligt. Ibland så följer en brådmogen krönika om vikten att bekämpa den utbredda bland svenska folket dödsknarknazismen också).

När nu kommentarer helt kommer kontrolleras - och så sätt neutraliseras - så kan dessa mörkningar fortsätta med samma takt och intensifieras. Tänk er om en stor slakt sker om 4-5 år av en rasistisk mobb mot svenskar, kanske är det så allvarligt att regeringen vill mörka för risk för 'social oro'. Tror ni många medierna skulle säga nej om de privat blir tillfrågade att hålla sig lågt tills vidare?

I takt med att nätet blir alltmer reglerat så blir det även svårare att få ut information där också framöver. Vi kanske kan alla få ett enda konto kopplat till vårt personnummer som kanske kan inaktiveras om vi strider mot 'värdegrunden'(a.k.a kulturmarxismen) som råder.

När ett system, beroende på sina egna motsägelser, långsamt vittrar sönder så sker en naturlig impuls av kontrollbehov i försök att hindra sönderfallet. Detta kontrollbehov övergår lätt till auktoritära tendenser, som man kan rationalisera genom att tala om 'risken för social oro, nationalism, chauvinism, "hat" etc'.

Om det inte tillkommer en medial bastion som kan agera motvikt - vilket är mycket tveksamt, så kommer oron att öka än mer. Folk är inte dumma och folk vet innerst inne vad som håller på att hända, men man är rädd. Man är väldigt rädd, för man märker vad som händer med dem som råkar tycka olika. Och människa är ett flockdjur.

Kanske är jag pessimistisk, men jag tror inte den här kombinationen kommer sluta väl. Risken för en enorm överreaktion finns tyvärr där, men jag ser den bara växa.
Och jag vill inte beblanda mig med en högerradikal utopi lika lite som jag vill beblanda mig med en vänsterradikal utopi, särskilt om båda vilar sig på repression och antidemokratiskt tankegods.

Frågan om att stänga/kraftigt reducera kommentarsfälten i dagstidningarna bör behandlas ytterligare i denna tråd. Det är uppenbart att detta är ett delslagfält i mediakriget. Mycket intressant blir om SvD följer efter, eller om man fortsätter med Disqus som nu. Gör man så kan man mycket väl efter en tid hävda att man håller en högre nivå av yttrandefrihet och använda detta i sin marknadsföring. Inom media följer man emellertid gärna strömmen, så risken är ju inte obetydlig att man följer efter. Det som talar för att man kan våga göra annorlunda är att man redan nu släpper fram debattörer på Brännpunkt, som de andra tidningarna ogärna vill befatta sig med.

Ingen aning, så jag ställer frågan. Rupert Murdoch och Silvio Berlusconi ville det ju uppenbarligen. Även Jan Stenbeck ådrog väl sig jämförelser med Hitler när han utmanade delar av de svenska mediala spelreglerna på 90-talet, även om han sket i politik och bara strävade efter att bli rik.
Jag talar om en mediesatsning som skulle vara kontroversiell utan att samtidigt vara fullständigt ostracerande. Kliver du ett stort steg till höger om PK är du död, men kliver du ett litet steg till höger om PK kan du bryta ny mark både ekonomiskt och politiskt.

Regnbågsfilosofin inom media utmanas nu även av Martin Ezpeleta i AB:
http://www.aftonbladet.se/debatt/kro...cle13558170.ab
Han hyllar censuren av kommentarer men vill nu gå ett steg längre. Han kräver inkvotering av invandrare till framför allt chefsposterna inom svensk media:
Och som ett körsbär på toppen en utrensning och total censur av mediainnehållet, något som tydligen ska komma av sig själv när invandrarna tagit över:

Ezpeleta säger nu något väldigt viktigt. Det är inte kommentatorerna som skapar underlag för de åsikter som Ezpeleta har något emot. Deras kommenterande betyder inget. Det är själva beskrivningen av verkligheten, i artiklarna, som skapar ett kritiskt klimat kring invandring och mångkultur.
Även om de flesta artiklar är inställsamma och ibland direkt lögnaktiga, så skiner problemen igenom. En gris är en gris även med läppstift och smink, och ett problem med mångkulturen kan inte sminkas över med en glättig artikel.
Ezpeleta erkänner nu, åtminstone indirekt, att en genomgripande censur som utövas av etniskt godkända journalister är det enda som hjälper mot en opinion kritisk mot mångkultur, invandring och integration.

Jag tror du tänker på någonting liknande Nyheter24. Där har ägarna lagt in cirka 30 miljoner svenska kronor.

Kvaliteten och professionalismen suger mastigt RØVHÅL men faktum är att täckningen är bred: allmännyheter, ekonomi, allmän kvällstidningsjournalistik, det mesta. Den politiska agendan är extremt uppenbar - svenskfientlighet för nästan hela slanten och anti-etablissemang/frihetlig halvanarkism för det lilla som blir över. Det hela synes svara rätt väl mot dina specifikationer.

Blondinbella med sitt Spotlife har också någon sorts koppling in i detta som jag inte riktigt har pejlat. Synd på så rara tuttar.

Till slut tror jag inte att detta med kommentarer behöver vara en stor förlust.
Jag menar att det fanns visserligen en plats för människor att uttrycka sina tankar, men trots de fördelar som fanns så fanns även stora negativa konsekvenser.

Mediet i sig (väldigt små utrymmen med få tecken) gjorde att man inte kunde ta sig sin tid(då man gärna ville vara bland de första som lästes, för att kunna få igång en diskussion ur en vinkel som man själv var intresserad av).

Det var starkt censurerat, också, men inte bara det. Det var/är i grunden en reaktiv handling. Man är beroende av en tillfällig samlingspunkt på kommando av ett stort mediehus. Sen försvann diskussionen efter någon dag för att starta om helt på nytt när det väl passade de mediala husen(om de ens tillät kommentering).

Detta gjorde att det aldrig hann bli någon eftertanke eller någon längre sammanlänkad kedja, plus att censuren gjorde att spelet alltid spelades på bortaplan.

I den bästa av världar så kan detta bryska borttagande få människor att bli arga, inse att dessa antidemokrater(Ezpeleta är för enkel att attackera, han är en pajas, men ni förstår vilka jag pratar om) i medierna aldrig ville att de skulle förstå och helst tycka likadant(som i artikeln). När detta inte skett så kommer förhoppningsvis en liten intelligent minoritet att ta detta vidare.

Det vore bra att se en diversifiering mot PI med dess hjärndöda Islamhets. En slags allmänsajt som Fria Tider men med mycket snabbare uppdatering som har relevans inrikes, gärna med lokala delar för människor att känna igen sig.

Detta kan naturligtvis ta några år, men jag såg inte kommentering på fientliga hemsidor som något produktivt i längden i vilket fall som helst, så denna plötsliga totalcensur kan vara bra just p.g.a. dess shockvärde. Människor fattar varför oligarkerna känner sig pressade. Och den ilskan kan vara produktiv, om allt vill sig väl. Ofta så gör en liten, produktiv minoritet mycket arbete och skapar nya plattformar och sedan kommer många passiva välvilliga läsare och släpar efter i deras spår.

Detta inte behöver vara negativt i längden.

Ägarna har poolat resurser och trafik från ett antal stora och lyckade privatägda sajter för att skapa ett eget litet imperium. Vacker tanke att skapa ett fristående mediabolag på internet som ligger utanför Bonnier/Schibstedt men resultatet suger som sagt, bådu ur imperiebyggarsynpunkt och ur innehållssynpunkt. Ett helt affärsinriktat koncept för att mjölka värde ur den internettrafik som finns. Helt utan innehållslig ambition.

Jag tror att han har rätt! Rätt etnicitet, och så klart rätt etnicitetsståndpunkt, är förmodligen avgörande för att hindra att misshagliga nyheter kommer ut och alls kan diskuteras. Att sakligt informera medborgarna om problem i deras land, är förstås helt orimligt.

Vi kan nu se att mediekriget gått in i en ny fas. Från att ha handlat om att en kritisk debatt uppkommit, och MKV-etablisemanget misslyckats med att trycka ner denna md rasistkortet, så kommer nu fasen där man istället stänger nyhetsflödet och möjligheten att publikt diskutera sakernas tillstånd. Nu är det repression mot det fria ordet som är metoden.

Så får vi nu se vilket motsidans drag blir.

Den riktigt stora vinsten kan vara den ekonomiska. Intresset för att gå in på tidningarnas hemsidor lär minska, när kommenteringen upphör. Minskat antal klick, ger minskat klirr i kassan från annonsörerna. Vi får väl se vad det leder till i längden.

Mediernas beslut att ta bort kommentar-funktionerna diskuterades i dagens Debatt, Aftonbladet och Hakan gjorde bort sig som vanligt, Josefsson och killen med ring i ögonbrynet gick segrande ur diskussionen, nästan på w-o. Även om Ab ville ha det till att det inte handlade om kritik mot invandringen så var det ändå det allt kretsade kring.
Gillar förresten det nya formatet med mindre publik. Skär de ner på ämnena och ger mer tid till debattörerna kan det till och med bli bra.

Janne Josefsson ägde hela debatten. Mats Dagerlind, mannen med ring i örat, sa inte så mycket men skötte sig väl och tillsammans lyckades de äta upp Karin Magnusson. Stackars flicka, slängt åt lejonen av Helin som inte vill torska mot Josefsson i direktsändning.
Blir illamående av hennes förakt att folk som inte vill bli förföljda för sina åsikter kan gå någon annan stans med dem.

För övrigt var Abele enbart pinsam. "Det som inte är tillåtet att säga i skolan eller på jobbet ska inte heller få sägas på nätet".