Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Skönt med lite ärlighet på ett så frankt sätt.

Jag har tidigare skrivit flera gånger att den svenska socialdemokratin är djupt splittrad och den här konflikten kommer förvärra den situationen ännu mer.

Å ena sidan så är medlemstalen allt mindre i socialdemokratin. Det gör att medlemmarna blir en liten, hängiven kärna utan särskilt stark folklig förankring eller ens legitimitet.

När denna lilla kärna sedan är fylld av människor med rötter inte bara utanför Sverige utan troligen även utanför Europa som vill 'krossa den svenska normen', så är konflikten väldigt uppenbar.

Det blir allt svårare att låtsas längre. Många talar om 'nysvenskar' men innerst inne så har de flesta ändå en viss etnisk komponent kopplat till svenskhet. Jag skulle t o m gå så långt att hävda att denna syn på svenskhet som något åtminstone etniskt är starkare bland utomeuropeiska invandrare än tvärtom. Det är relativt lätt att bli klassad som svensk om du är en etnisk tysk eller holländare till exempel, även om du är född utanför Sverige.

Det Miriam skriver om är en slags mångkulturell uppgörelse. Kanske är Juholt medveten om de radikala som nu formas i SSU, säkert än mer radikaliserade av Norgedåden. Kanske är han rädd för dem, en hel generation av unga nya Mona Sahlins. Kanske har många svenskar närt en misstro mot det mångkulturella samhället men eftersom tiderna har varit bra och de utomeuropeiska invandrarna (särskilt från MENA) har fram till ca 20 år sedan varit relativt lätta att integrera, inte minst för att de var så få (och de som var problematiska var få i antalet ändå).

Den situationen är nu bortblåst. Jag skrev för ett tag sedan om mångfaldsbarometern, om hur medierna struntade i den kanske viktigaste statistiken. Hela 65 % av alla svenskar anser att 'vissa invandrargrupper inte kan integreras'. Alltså, alls.

Och i denna siffra inräknas 20 % utomeuropéer. Tänk er vad siffran är för etniska svenskar(fortfarande 75 % av befolkningen enligt SCB).

Mot detta står alltså en liten, isolerad men alltmer radikal SSU-generation som vill 'krossa den svenska normen'.

Det bör påpekas att socialdemokratiska väljare i undersökning efter undersökning vill minska flyktinginvandringen i procenttal mellan 42-45 % - detta med tanke på att som Miriam säger så är nästan alla invandrare röstare på socialdemokratin. Siffran för svenska socialdemokrater är nästan helt säkert i en klar majoritet.

Det mångkulturella samhället har alltid varit splittrande och konfliktfyllt. Nu börjar revorna gå mitt i socialdemokratin. De har funnits där de senaste 40 åren, men nu skär de rakt igenom hjärtat. Hur länge ska den här charaden hålla på? Hur många svenska socialdemokrater kommer överge partiet i allt högre takt till SD i och med att folk vänjer sig vid SD och partiet normaliseras?

Miriams inlägg tycker jag är väldigt avslöjande för den interna frakturen som bara växer. Stackars Juholtarn. Han leder ett parti som blir svårare och svårare att hålla samman, gräsrötter i arbetarorter och förortsradikaler som dominerar SSU.

Det visar väl om inte annat att denna tråd är väl värd att följa för den som vill ha koll på trender och undervattensströmmar i mediakrig och det samhälle det återspeglar och formar.


Ja, egentligen håller jag med dig, varför ska invandrare hela tiden accepteras att styras av välmenande på-huvudet-klappande svenska makthavare när de själva är en del av befolkningen och har kadrer som kan föra deras talan. Regnbågen är en produkt av ett svensk elitkonsensus av sen folkhemsmodell där goda svenskar ger invandrare resurser och skyddar dem mot rasism i utbyte mot stöd, och kan inte förväntas fungera konfliktfritt när en kritisk massa utomeuropeiska invandrare vill upp och ta sina egna resurser. När Juholtarn uppenbarligen går hårt fram i kaderpolitiken (även om jag tror att han inte rensar på etnisk grund utan efter lojalitetsband, men det slår på samma sätt då Juholts folk uppenbarligen främst är svenskar), tar det inte långt förrän invandrare i riksdagsgruppen börjar vifta med det demografiska kortet och lovar krossa den svenska normen (samma språk används även av svenska NK men det får en mycket konkret gestaltning i munnen på invandrarkadrer i en maktkonflikt med svenska kadrer).

Regnbågsmodellen bygger på att varken vanliga svenskar eller invandrare tillfrågas. Det ser vi redan nu att det inte kommer att hålla, varken från det ena eller det andra hållet. Vi får alltså i stället en direkt kamp om resurserna, som nu till slut får en rent politisk dimension. Det är en logisk konsekvens av snabba befolkningsutbyten i en parlamentarisk partidemokrati. Politiken etnifieras i samma ögonblick invandrare inte accepterar att vara an sich, och inte für sich, som Siegfrid skriver. Den etniska dimensionen blir explicit. Så fort detta sker kommer det demografiska kortet fram, samma demografi som avfärdas som xenofobisk fantasi när den lyfts fram av invandringskritiker.

Det är därför ett något lustigt uttryck för frustrationen att Mavi börjar snegla på centerpartiet, som ju numera har en klassisk regnbågsinställning där invandrare är subjekt för välvilliga svenskars politik. Invandrarrepresentationen i det partiet är väl notoriskt låg. Nu är det inom vänstern vi får de första tydliga etniska kaderkonflikterna. Förmodligen har invandrare en starkare ställning i v än i s under Juholt, men valet av partiledare blir intressant.

Socialdemokratin har varit den definierande svenska rörelsen under 1900-talet, på ett annat sätt än i t.ex. Holland, och svenskarna i partiet, som ju heller inte är für sich utan splittrade i glesbygd och urban medelklass, fackföreningsrörelse och folk direkt från universiteten m.m., kommer inte att ge upp partiet vid minsta vindpust. Den nygamla linjen, med svensk paternalism och bevarad invandrarlojalitet kommer inte att hålla när fotfolket och påläggskalvarna i förorterna inte accepterar den. Antingen blir det en comeback för Sahlins modell där svenskar ur medelklassen tillsammans med invandrarkadrer anfaller den svenska normen och slutgiltigt knäcker glesbygds- och småstadssocialdemokratin (om t.ex. Juholt skulle misslyckas i nästa val), eller så går en kritisk massa förortssossar till v och abouifierar det partiet slutgiltigt (några kanske till m, flera till mp), eller så bryter man sig ur och bildar ett eget multikulturalistiskt vänsterparti med sikte på 10-15% av rösterna.

Alla grupper kan då representera sig själva, vilket ju är fullt logisk i en multietnisk demokrati


Ja, utan tvivel. Jag tror att detta hade kunnat fungera riktigt bra med i grunden samma eller t.o.m. lite mer multietnisk demografi än vad landet hade i början på 1990-talet. Sverige hade varit ett i allt väsentligt svenskt land med många etniska grupper, religioner, traditioner m.m. men allt hade kunnat fungera inom en svensk ram som varit tillräckligt stark och överlägsen för att kunna fånga upp även de invandrare som vill upp utan att detta hade hotat systemet som sådant, och utan att intressemotsättningar kommit att definieras i etniska termer. För att inte tala om alla andra aspekter, med kanske bara några enstaka ghettoliknande områden i stället för minst ett i varje stad med över 5000 invånare. Det är de senaste två årtiondenas urspårade invandringspolitik (i kombination med andra processer som vi väl känner till) som skapat en situation när samhällets grundvalar hotas och där demokratin antingen etnifieras eller helt urholkas, och där område efter område byter befolkning.

Niels Paarup-Petersen, C-ordförande i Malmö svarar på Ilan Sadés debattartikel:


http://www.newsmill.se/artikel/2011/...-m-nniskosynen

Semestern verkar ha gett PG en nytändning:

http://blog.svd.se/ledarbloggen/2011...maste-stoppas/

"Statsminister Fredrik Reinfeldt, som naturligtvis tar avstånd från alla former av politiskt våld, kommenterade dock attackerna mot SD så här under den senaste valrörelsen:

”— Jag vill gärna påpeka att de som lever på att driva upp ett vi och dom-tänkande och ett i grunden hatfullt sätt att se på relationer mellan människor inte ska bli förvånade om sådant händer.”

Att en regeringschef uttrycker sig så om organiserat våld mot den politiska oppositionen brukar vi normalt bara höra från länder som saknar demokratiska traditioner. Och visst ska man inte övertolka vad Reinfeldt sade. Men om det synsättet råder i de högsta politiska kretsarna är det inte konstigt att tjänstemännen i ordningsmakten känner sig nöjda med polisinsatser som släpper igenom attentat på politiker. Våldet sanktioneras ju, kan man få intryck av, från högsta ort."


Det måste vara den första utanför SD/PI-kretsen som använder sig av det numera ökända citatet.

Statsvetaren Andreas Johansson Heinö var snabb att fördöma uttalandet, på sin blogg, kort efter att det fälldes av statsministern:

- [Fredrik Reinfeldt] valde att antyda att Sverigedemokraterna har sig själva att skylla, enligt en logik som är alltför vanlig i alltför många sammanhang i den svenska debatten (kvinnor i korta kjolar, judar som inte döljer sin judiska identitet, Sverigedemokrater som har fel åsikter).

Det är faktiskt riktigt skrämmande att se att Fredrik Reinfeldt är beredd att se igenom fingrarna när det gäller politiskt våld på det sättet som han gör. Det avslöjar om inte en liten del att den mannen är en ideologisk extremist när det gäller mångkultur, en extremist som är t o m beredd att acceptera(vilket inte är samma sak som att hylla eller förespråka) politiskt våld mot oliktänkare som inte tycker som han i mångkulturella frågor.

Jag menar att Reinfeldt är minst lika fanatisk som Sahlin, med skillnaden att Sahlin åtminstone var ärlig nog med att visa var hon stod, medan Reinfeldt är en patologisk lögnare, och väldigt rädd för att visa sina sanna åsikter, till sin natur.
Vi ser det med mångkulturen, men vi kunde även se det i FRA/Ipred-debatten("Vi kan inte kriminalisera en hel ungdomsgeneration") och till en viss del även hur han i praktiken helt finansierade sina skattesänkningar med enorma privatiseringar och utförsäljningar, inte med någon genial finansiell politik som en del mindre bevandrade medborgare verkar tro, men han nämnde det nästan aldrig för han visste att han kunde lova sänkta skatter på en engångsgåva från socialdemokratins 'starka stat'(som ändå skulle säljas av sossarna)

Men, det är en annan fråga.

Centerpartisten Ilan Sadé skriver klarsynt om behovet av att förkasta multikulturalismen och begränsa invandringen från vissa områden
http://www.newsmill.se/artikel/2011/...tionspolitiken

Intressant här är att Sadé inte nöjer sig med att angripa det som brukar kallas för normativ multikulturalism - han verkar vilja nedsabla idén om ett harmoniskt mångkulturellt samhälle som fullständigt befängd. Därtill gör han det genom att delvis luta sig mot centerns historia av värnande om lokalsamhällen och -demokrati.

Federley går medelst floskelspäckad krönika i svaromål, och blir massakrerad i kommentarfältet:
http://www.newsmill.se/artikel/2011/...cs-v-rderingar

Det är väl egentligen ingen högoddsare att centern, eller åtminstone delar därav, kommer bli det första etablissemangsparti som tar bladet från munnen. Dels med tanke på deras historia, dels med tanke på deras kärnväljarkår. Därtill är partiet så långt ner i skiten nu att något radikalt måste göras, eller också är det byebye 2014. En dansk situation verkar ändå bli det vi får till slut.

Edit: Sadés krönika kretsar kring centerns "nybyggarprogram", till vilken jag känner att jag verkligen vill bifoga länk, då den var så fantastiskt rolig i sin verklighetsfrånvända galenskap. Bör inte vara alltför OT. http://www.centerpartiet.se/Document...0_low_kom7.pdf

Touché. Det är en mycket intressant och tänkvärd tråd, väl värd att följa. Och visst återspeglas och formas samhället av svängningar i media.

Likväl hävdar jag att "mediakriget om mångkulturen" i det stora hela förs i ett slutet rum, bland tyckarproffs. Och därför kommer S att fortsätta vara ett 25% + parti även efter nästa val.

Det är människors vardagserfarenheter och tv som formar deras åsikter, inte debatt i obskyra textmediakanaler.

Men det var OT.

Eller så "rensar han ut" människor som har haft som främsta uppgift att fylla Socialdemokraternas invandrarkvot och driva sin egen folkgrupps frågor, och nu försöker Juholt få lite riktigt jobb gjort och roterar in folk som faktiskt kan producera nåt annat än slagord och diskrimineringskriterier?

För att de är invandrare, menar du? Eller för att de faktiskt kan något?

Ja, det var en skräckblandad upplevelse att läsa det programmet. 40 miljoner invandrare i Sverige, det finns inga gränser - för galenskapen alltså. Tack ändå för en roande insikt i hur en intellektull härdsmälta fullbordas mitt framför ögonen.

Kommer ihåg ett citat från Peter Wolodarski när han just tillträtt posten som chefredaktör för ledarredaktionen. Han ansåg att centerpartiet inte hade gjort upp med och bett om ursäkt för sitt bruna förflutna (ungefär). Är detta vi ser nu en sådan uppgörelse?

Heh, jag tänkte på exakt samma sak själv.
Om jag minns rätt så skrev han att han hade röstat på alla borgerliga partier utom just centern eftersom de var väldigt nära nazismen som du skriver.

Och ja, jag tror också delvis det faktum att deras nazistiska historia är som den är, samt att centern sedan länge varit det mest etniskt svenska partiet i riksdagen(och därigenom gett dem enorma komplex i en tid då allt svenskt helst ska utplånas) har spelat in i deras nyfunna roll som kanske det tokigaste partiet i riksdagen när det gäller mångkulturella frågor - vilket kanske låter som en tveksam ära men om ni tänker efter så är konkurrensen ganska extrem.

Sedan var Maud, precis som många svenska politiker, en total mångkulturell fanatiker. Nu är det så att i Sverige så är det extrema normalt och inte vice versa, men hon styrde partiet runt 10 år och gjorde om det helt.

Hon tömde det på all själ och skapade ett brutaliserat nyliberalt monster som i praktiken förnekade att något socialt/folkligt/kulturellt('vad är svenskt?' var en av Mauds favoritfrågor) arv alls ens existerade utan såg/ser människor som blott varor på en världsmarknad som kan bytas runt. Länder är lite mer än obekväma gränser som förtjänstfullt ändå håller på att suddas ut, särskilt bland länder som har Euron som valuta(som Centern ville och fortfarande vill införa).

Denna kalla, tomma och materialistiska syn på livet är perfekt för ett parti som helt tömts på något innehåll av värde överhuvudtaget - och denna ihåliga syn på livet gäller naturligtvis en historisk urbefolkning också.

I och med att Sadé har gjort sin debattartikel så är åtminstone frågan öppnad. Hans karriär i det nutida Centerpartiet är sannerligen slut. Annie Lööf(den nya partiledaren) är en hängiven nyliberal av samma snitt som Maud. Nyliberal på synen när det gäller svenska folket(alltså en inställning som nästan kan klassificeras som passivt folkmord genom att t o m förneka dess existens) så väl som ekonomiska frågor.

Det enda jag ser som kan hindra att de åker ur 2014 (förutom massiva stödröster) är någon intern debatt. Men någon centerkännare kanske kan säga hur väl det lär gå? Med tanke på att Maud och hennes nyliberala kloner har styrt i 10 år så ser jag inte stora möjligheter för någon reell debatt.

De har dessutom sålt sin landsortspress till stora delar också.
Det enda som är kvar är någon extern media, men ingen stor medial kanal kommer att lyfta den här frågan(PI räknas naturligtvis inte).

Även om SvD eller Axess biter lite grann ibland så är det ingen av dem som i grunden ifrågasätter hela systemet/politiken ändå. Därav lär inget hända i Centern förrän katastrofen är ett faktum för dem. Och då lär de ändå vara irrelevanta.

Angående Mariam Yazdanfar och hennes tankegångar, är det någon som vet exakt hur socialdemokraterna förhåller sig till invandrare, och hur troligt det är att ett mer utpräglat invandrarparti tar form? Någonstans måste ju svenskarna skiljas från invandrarna menar jag, om det är vad Mariam är ute efter.

Är det någon som vill kommentera det faktum att de stora rikstidningarna nu återinför ett förbud att debattera deras ofta väldigt hårdvinklade artiklar?

Bonnier började trenden för ganska länge sedan, innan Norgedåden, antagligen för att Bonnier är den mest ideologiskt extrema organisationen av alla. Jag tror en del har närt en bitter tanke om att ta bort all åsiktspluralism ganska länge och Norgedåden, plus Bonniers tidiga kväsning, gav dem den typ av skydd som de behövde.

Det bekräftar också på ett mer fundamentalt plan något många systemkritiker har skrivit länge: detta är ett anti-demokratiskt projekt.

Man rådfrågade inte folket när man införde det och man vill inte tillåta folket att debattera det. Man kan ha milt kritiska synpunkter i utkanten av frågan, men ändå helst inte ens det, men att däremot ha en helt fri och öppen debatt är helt enkelt inte godkänt.

Idag så tycker jag man kan med enkelhet lägga ner diskussionen om svensk massmedia drivs av en väldigt stark ideologisk agenda - istället för att vara objektiva granskare som de själv försöker propagera. Det är solklart med facit i hand att de flesta av oss som är systemkritiker hade rätt.

Detta återgår också till en debatt om trådens tema: nämligen om media.
Jag har nämnt, precis som folk innan mig i tråden har nämnt, att media i mitt tycke är viktigare än politik. Politiker kan bestämma detaljer men de begränsas av tidsandan som till stor del påverkas av medierna. Medierna sätter ramen för det tillåtna samtalet. Och mediernas kollektiva makt över människors mentala bräcklighet är stor, det tror jag de flesta av oss kan vara överens om.

Därför om man på allvar vill inte bara bekämpa den allt större splittringen och balkaniseringen utan numera ens diskutera den, så måste det ske genom egna mediala kanaler. Så var det även för 30-40 år sedan, men många har närt en illusion att dessa mediala ägare vill ha en fri debatt: det vill de inte.

Förhoppningsvis kan den här illusionen nu officiellt förpassas på historiens soptipp.
Samtidigt är det skrämmande att det finns en så stark enighet i den mediala oligarkin om en åsikt som så flagrant går emot den svenska folkviljan, och har gjort det i så många år, därigenom utplånat en möjlighet till förklaring om ett enda 'stort missförstånd'.