Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Hej,

Jag har läste alla svar här inne och finner denna tråd väldigt intressant.
Och jag håller fullständigt med i namnet på tråden.
Mediakriget kommer, det är bara en tidsfråga.
Och det kommer nog snabbare än de flesta tror.
Inte för att jag har några belägg men det är väl kanske mera en känsla.
Jag stötte på en intressant artikel som påstår att det finns en brytpunkt på 10% för en ståndpunkt där majoriteten övertar minoritetens ståndpunkt.

http://www.sciencedaily.com/releases...0725190044.htm

Synpunkter på det?

Jag vet att det här citatet inte är riktat till mig, men jag tycker ändå att det är viktigt att poängtera.

Jag kan inte tala för alla i tråden, men en viss generell konsensus verkar råda, över stora delar av nätet, att muslimer är bedrövliga där de drar fram. Politiskt Inkorrekt är ett typexempel. Allt muslimer gör är helt åt helvete, och så är det bara. Det gäller inte nödvändigtvis alla som skriver i den här tråden, men det är den generella uppfattningen man får av ganska många inlägg/kommentarer på nätet, och som till viss del undereldas av PI. Och det är många som håller med om att Islam som ideologi är en kraft att räkna med, utefter vad dess anhängare har åstadkommit, och vad de kan åstadkomma i framtiden. Förutsatt att det fortsätter i samma spår, med ökad invandring till Europa, White flight osv..

Samtidigt verkar det på något vis vara helt omöjligt att judar skulle kunna vara etniskt medvetna, och ideologiskt drivna i sina handlingar. En stor del av judiska mytologin handlar om att de är förföljda och förslavade vart de än går. De flydde från Egypten, och vandrade i öknen. Sen kom Hitler och mördade mer än ett par, strax därefter blev en Judisk nation erkänd av FN. Skulle man bli mindre etno-nationalistisk av det?

Visst var det nästan 70 år sen Israel erkändes som stat, men vad har hänt sen dess? Araber, pansarvagnar och i dagsläget ett potentiellt kärnvapenhot från Iran. Varför skulle de i dagsläget vara mindre solidariska gentemot sin egen grupp, jämfört med för hundra år sen?

Om något är judarna den kanske mest intressanta gruppen just nu, och det kan man inte bortförklara med att det är socioekonomiska skillnader eller något annat trams, Israel bildades som en stat av och för judar, och det är än idag en stat av och för judar. Som fortfarande fejdar med sina grannar, efter dryga 70 år.

Att med vänsterhanden svepa bort det som ointressant vore intellektuellt ohederligt.

Det är inte bara en fråga om att det skall kännas bra. Det är främst en fråga om ifall en politisk drivkraft är ideologiskt förvärvad, eller rasmässigt medfödd. Jag tror på det förra, och jag har inga problem med att kalla den sortens liberalism för kosmopolitisk och globalistisk.

Intressant. Jag tror man kan tolka ena sidans alltmer tydliga och nakna spel (t ex rop på mer Nyspråk och avskaffande av anonymitet) som ett tecken på en viss desperation. Dvs att man är rädd för en brytpunkt. Man har inte tid att hålla masken längre.
I brist på argument (eller ovilja att öppet redovisa dem) är man hänvisad till att forma språket och utnyttja rädslan för social stigmatisering.
Hittills har det gått ganska bra, men vad händer när folk slutar vara rädda? När Johan Lundberg inte böjer sig för Expo utan klär av dem till allmänt åtlöje.
Ja, vad händer då?
http://www.youtube.com/watch?v=GU53qv5aA1M

De kanske gillar att strypa sig själva om snaran är byggd av rosa fluffiga floskler, vem vet?

Mariam Yazdanfar, s-riksdagskvinna, feminist, född i Teheran, noterar en förändring efter ledarskiftet i mars och kritiserar skarpt det faktum att s-ledningen nu saknar invandrarrepresentanter:


Hon tycks mena att den svenska s-ledningen ser mångfaldspolitik som en regnbågsfärgad patron-klientmodell där en svenskledd elit välvilligt fördelar medel till invandrargrupper i utbyte mot lojalitet. Sannolikt menar hon att Mona bröt mot det mönstret genom att ta in invandrare på viktiga poster, men att Juholt nu återgår till ursprungsmatrisen, alltså s-märkt multikulti före uppluckringens och den nya klassens framväxt under 1990-talet:


I stället menar Yazdanfar via Qaisar Mahmood att samhället behöver uppdateras för att avspegla den nya befolkningssammansättningen (t.ex. genom att s-ledningen tar in fler invandrare). Dessutom bör "en ny svensk normalitet"/.../" växa fram, en svensk självbild som faktiskt speglar dagens svenska befolkning. Här måste socialdemokratin börja med sig själv."

Sen kommer det tyngre artilleriet - vill Juholtarn inte uppdatera sin självbild frivilligt tar vi till demografin. För det första påpekar Yazdanfar försynt att de invandrare som röstar ofta gör det på socialdemokratin, eller har gjort så länge de såg någon anledning att göra det. För det andra är aboufieringen av SSU redan i full gång ändå:


Huvva.

Utan uppåtmobiliserande förortsblattar har partiet ingen framtid, och fattar man inte det så kommer dessa att visa det om några år när de dominerar s överallt utom i glesbygden och småstäderna. Glesbygdssossarna får helt enkelt uppdatera sin självbild.

http://maryambloggar.blogspot.com/20...in-behovs.html

Notera att Yazdanfar inte påstår att Juholtarn sviker mångfaldsidealen rent ideologiskt, hon ser, förmodligen helt riktigt, en svängning tillbaks till en klassisk s-paternalism där invandrarna är objekt, inte subjekt för politiken. Precis det som någon här skrev att Juholt gör, alltså markerar att man inte fortsätter Monas politik men inte gör några dramatiska utspel av det hela, enligt modell äta kakan men ha den kvar.

Desperationen visar sig på flera sätt, bland annat i kritiken av Håkan Juholt. Vänstern definierar sig alltid som en elit som driver majoritetspolitik. Försvinner nu majoriteten, i form av Juholts indragna stöd, är inte längre extrem multikulturalism en majoritetspolitik utan en minoritetspolitik.

För den som vill studera långsiktig opinionsbildning så rekommenderas starkt denna bok, Företagarrörelsen och opinionen.

Där beskrivs det långiktiga och målmedvetna arbete som bedrevs för att ändra samtalsklimatet i Sverige från socialdemokratisk hegemoni till ett företagsvänligare klimat. I kamp mot regering, företagarrörelsens egna och en motvillig allmänhet.
Detta utan alltför stora resurser och i stort sett utan tillgång till mediaapparaten.
Institutioner som SNS och Timbro var otroligt viktiga för att bredda debatten.
Idag har vi ingen tankesmedja som kritiserar multikulturalismen, förutom i någon mån Axess. (Ekeroths islam-konferenser förbigår jag med tysthet).
Webbsidor som Politiskt inkorrekt är måhända effektiva propagandacentraler för de redan frälsta men saknar bredd, bildning och lyftning.
På det politiska planet är det inte mycket bättre. Det ledande invandringskritiska partiet går till val utan utrikespolitik, man har utlovat en utredning om invandringens kostnader som vi nu väntat ett år på, den hemkokta utredningen om våldtäkter hade en diskutabel vetenskaplig nivå. Enstaka privatpersoner engagerar sig och skriver böcker med varierande nivå.

Utan en tankesmedja där tänkare och tyckare kan utvecklas och fostras, och som kan leverera tankar och insikter utöver dagspolitiken blir det mycket svårt att få någon kritisk utveckling till stånd.

Mycket intressant. Socialdemokraterna har historiskt varit väldigt duktiga på att assimilera in olika brokiga grupper till ett konglomerat där alla vetat sin plats.
Nu stiger Maryam fram med ett nytt krav, att inte bara vara en i familjen utan att kräva en större plats. Att gå från klass i sig till klass för sig, som marxisten skulle uttryckt sig. Från en position med gemensam ställning i produktionsprocesen (läs partiproduktionsprocessen) till en grupp med medvetenhet om denna position och som lägger den till grund för handling.
Det är en mycket intressant utveckling. Hittills har man sett invandrarna i parti och media som trevliga alibin, och man har somm trendkänslig svensk förhöjt sin egen ställning genom att dra fram invandrare.
Nu träder de gamla invandraralibina fram som klass för sig och därmed grundläggs en ny motsättning mellan invandrare och de svenskar som först släppte fram dem och som nu får se sig stå ivägen.
Från färgstarkt alibi till reellt hot om platserna vid makten. Invandraralibina är vana vid klantänkande och kommer att utnyttja det.

En annan vinkel är den som Maryam gör längre ner, att om inte SSU öppnar sig som karriärstege så kommer förortsfolket att välja andra vägar och andra partier:
Waberi har redan visat vägen, en riktig somalier kan välja ett annat arbetareparti att göra karriär i.

Lite förvånad blir man när det igen försöks, efter jämtins förra misslyckande, med att försöka lansera en muslimsk helgdag i våras.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt...ag_6425132.svd

Peter Weiderud, ordförande för Socialdemokrater för Tro och Solidaritet vill att aid el fitr blir ny helgdag.

Kommer globalisten Weideruds förslag bemötas annorlunda än Jämtins, måntro?

Han menar också att det är fel att ha högskoleprovet på sabbaten/lördagen då ortodoxa judar inte kan delta.


Och från djupet av sitt sossehjärta:

Precis, en välfunnen jämförelse. Klass för sig betyder slutet för regnbågen i dess klassiska variant.


Japp, detta blir en strategiskt fördel, partiet är vant vid andra typer av särintressen, men dessa är väl ändå delvis urholkade och dagens helsvenska solidariska världsmedborgare från medelklassen kommer inte att fatta vad som drabbade dem.


Jo, det är ju det som är det underförstådda i det demografiska hotet: antingen aboufierar vi partiet eller så går vi till någon annanstans eller öppnar ett eget vänsterparti för förorten och minoriteter. Långt mer sannolikt i ett tioårsperspektiv än ett framgångsrikt parlamentariskt "islamistiskt" parti i samma områden.

Ja det här med tankesmedjor är intressant. I andra trådar har det ju diskuterats huruvida sd har en intelligentia kapabel till idéproduktion. Min känsla är att de med strategisk tänkande och förmåga att författa en långsiktig strategi i fråga om samhällets reconquista befinner sig mer åt det "etno"-nationalistiska hållet. Personligen ser jag inte hur sd med sina verktyg, dvs sitt principprogram, skall kunna lösa Sveriges problem. Såtillvida det inte är deras ursprungliga och genuina plan att endast vara en startramp för andra mer handlingskraftiga partier, med repatrieringsstrategier i programmet. Med bloggaren Jan Olof Bengtsson har sd i alla fall en tänkare av rang, dock tveksamt om han kan kallas visionär. Bloggarna på motpol är ju annars både klarsynta och visionära. Det känns faktiskt som att tex projektet identitär idé, som hade sitt tredje seminarium nu i Lördags, och drog ca 300 pers (Jag var där) är en bra väg att gå. Där kan man ju faktiskt snacka om att det produceras kulturkritik! Och då menar jag kritik av sådan kultur (vår nuvarande) som skall kritiseras, inte en fungerande.

/JTS

Det här var precis, för bara två sidor sedan uppe i tråden i mitt meningsutbyte med Ivan Lendl även om vi inte berörde den senaste händelseutvecklingen. Mariam Yazdanfar är alltså den person som Juholt, enligt KG Bergström 15:e april i Expressen, sparkade som ordförande i civilutskottet.
http://www.expressen.se/1.2403976

Om det skrev jag följande i annan tråd:

Nu bekräftar alltså huvudpersonen själv att det är precis detta det är fråga om. Juholt rensar ut invandrare för att skicka en signal till partiet att sahlinismen är död.

Jag vill understryka att min sympati helt och hållet finns hos Maryam Yazdanfar. Sverige är en demokrati och det innebär att också invandrare ska vara representerade i de högsta beslutande organen. Om det inte är möjligt så är det mångkulturella samhället en form av tyranni där en folkgrupp - svenskar - förtrycker alla andra folkgrupper. Problemet är bara att i samma stund som som vi lättar på trycket så är det vi som kommer att bli de förtryckta, vilket redan har hänt i Holland om jag är rätt informerad, där det socialdemokratiska partiet nu är ett rent invandrarparti som medvetet väljer bort vita europeér från alla viktiga poster.

Det mångkulturella projektet är det största misstag Sverige någonsin gett sig in i. När vi nu anar att Håkan Juholt börjar backa så ser vi omedelbart hur omänskligt det är. Om vi nu inte ens kan fungera tillsammans inom ett och samma politiska parti som är tänkt att knytas ihop av en stark åsiktsgemenskap, hur i helvete ska vi då kunna dra åt samma håll i samhället i stort?