Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Inte riktigt...

LO äger Aftonbladets ledarsidor och kultursidor och bestämmer vad som skall skrivas där. De har också rätt att anställa vem som helst och skriva vad som helst. Tex. sparkade Aftonbladets ledar och kultursidor Lotta Gröning, efter klagomål från LO-bossen. Jan Helin försökte försvara henne, men vad Jan Helin tycker, tja, det är litet skitsamma. Däremot bestämmer Jan Helin över resterande av Aftonbladet och är ansvarig för "Gilla Olika-kampanjen". Aftonbladet som tidning (om vi bortser den LO-ägda delen) kommer aldrig bråka med SvD, eftersom det är samma ägare.

Det intressanta är vad Bonnier-pressen säger, eftersom det är ett konkurrerande företag till Schibstedt som äger SvD och Aftonbladet. Jag tycker Bonnier-pressen är jävligt tysta överlag faktiskt. De gnäller om annat istället, så som att svenskarna inte är tillräckligt positiva till EU och byråkraterna i den icke-folkvalda i EU-kommissionen. Vad som händer i de andra medierna, som ägs av mindre bolag har jag dock ingen aning om, då jag bara läser sthlm-pressen.

Andreas Johansson Heinös kommentar på twitter om Lindbergs ledare:


Jag kan faktiskt tycka att Lindbergs hetsjakt och smutskastning av Heinö är synnerligen orättvis då han egentligen bara bistått Timbro-kedjan med relevant forskning på området. Av de konversationer (på twitter) jag läst mellan herrarna så får man intrycket av att Lindberg försöker skrämma AJH till tystnad med hjälp av sin maktposition som ledarskribent på Aftonbladet. Underförstått som " Jag ska krossa din karriär om du inte slutar använda dig av begreppet assimilation". En typisk otäck socialist med andra ord. Skulle f.ö. gissa på att röven hänger rätt så ofta här i tråden för att följa vad multikultikritikerna har för sig.

PG har dock gjort ganska klart att man inte kan få något bra resultat av invandringen om man inte styr den så att rätt invandrare kommer hit. Så som jag uppfattar det är han för en fri invandring av akademiker, men knappast av analfabeter.

Ang. axessseminariet:

Tino är ju så bra. Ingen har ju sagt de här sakerna någonsin i Sverige på en scen som detta. Om man inte är intellektuellt hjärndöd måste detta påverka en stor del av publiken. Även hjärntvättade multikulturalister som Lisa Magnusson. F.ö., närbilden på henne när Tino diskuterade hur vänstern och liberalerna attackerade Gudmundson för att han publierade statistik är i princip obetalbar.

Jag har också slagits av hur tysta judarna varit på sistone. Det är till och med tyst om Kungen numera, man väntar väl in ett särskilt känsligt läge för kungafamiljen då man kan slå till extra hårt och skoningslöst.

Under tiden fortsätter judarna dock med sin symboliska och moraliska krigföring i nyhetsrapporteringen, som t.ex. nu senast på midsommarafton då DN våldförde sig på det svenska midsommarfirandet genom att låta denna pursvenska högtid representeras av 100% blattebarn på såväl förstasidan som inne i tidningens helgreportage.

Sedan går det en judeproducerad, barnsexualiserande dramaserie på SVT just nu där blond, svensk flicka i nedre tonåren med brådmoget kroppsspråk och lystna blickar suktar efter negerpojke. Även de "konstnärliga" strategierna är en integrerad del i judarnas långsiktiga mångkulturella krig mot de etniska svenskarna, men uppmärksammas tyvärr av få.

Ja, det är väldigt sorgligt. Det handlar enbart om att positionera sig i respektive fält. Jag tror inte debattklimatet i det här landet har varit så här fattigt sedan före uppkomsten av den borgerliga offentligheten någon gång på 1800-talet.

Anders Lindberg använder sig av alla möjliga metoder för att slippa ta diskussionen. Han nyttjar smileys, han ställer ovidkommande motfrågor, han spelar dum, och han ignorerar. Det är så jävla frustrerande att se, men tack och lov uthärdar oftast de ovan nämnda debattörerna.

Vem är Anders Lindberg? Vet väldigt lite om honom, men hans artikel är ett väldigt bra exempel på den anti-intellektuella vänsterns sätt att försöka förstöra diskussioner genom guilt-by-associaton metoder istället för att diskutera sakfrågor. Saken är den att aftonbladets ledarredaktion är nöjda med nuvarande situation så de försöker med alla medel stänga ner diskussioner som på något sätt kan förändra vad som är okej att säga. Detta är vad vänstern varit så otroligt bra på; jag har bott utomlands stora delar av mitt liv och alltid när man följer svensk mediadebatt så blir jag chockad av hur snävt det politiska spelrummet är och hur fort folk kan bli brännmärkta som "bruna" när de inte passar inom det definierade utrymmet för acceptabla åsikter. Dogdylan eller annan kan säkert applicera lämplig term för detta sätt att sätta agendan för diskussionen då jag saknar den typen av samhällsvetenskaplig utbildning många skribenter här besitter.

Financial Times hade en artikel i våras om den global succen för svenska deckare. Jag håller inte med om allt, och ogillar skarpt många av de vänsterextremister som nämns i relativt positiva ordalag, men det finns en del intressant om det svenska samhället och hur den svenska vänstern ser nazister överallt vilket illustreras i många deckare.

http://www.ft.com/intl/cms/s/2/6d092...#axzz1R6wyufG4

(Om ni inte har en FT- prenumeration, googla på titeln så kan ni läsa gratis.)

I alla fall, detta citatet av Svante Nycander var intressant. Jag håller inte med om den första delen men väl om det sista.


Problemet i den svenska diskussionen är att det är inte OK att tycka olika i vissa frågor. Skattetrycket kan man idag ha åsikter om, men nivån på asylinvandringen eller multikulturen kan man ännu inte ha en åsikt om utanför konsensus. Detta är det det största problemet för den svenska debatten att den har strypts redan innan man kommer till ämnet. Därför är nuvarande utveckling där termerna definieras och alternatives börjar utformas så otroligt välkommen.

Läste en ännu lägre "krönika" av Lindberg på AB för några veckor sedan i tron att även aftonbladets "journalister" kunde ha något att tillföra - att man aldrig lär sig...!

http://www.aftonbladet.se/ledare/led...cle13192097.ab

Hur är det möjligt för en vuxen man att snöa in på en världsbild och en terminologi som låter så mycket SSU?


Man frågar sig om Lindberg faktiskt tror på 68-ornas verklighetsbeskrivning fortfarande, eller om han bara reagerar reflexmässigt? Diagnos?

Han omnämns på AB:s hemsida som havandes "bakgrund som tjänsteman och fritidspolitiker i Socialdemokraterna, och som politiskt sakkunnig på Utrikesdepartementet" (aka "sossebroiler").
Begrunda särskilt att denne man har blivit avlönad av dig, mig och alla andra svenska skattebetalare för att framföra sin politiska "sakkunskap" *host* på UD, i svenska folkets namn...
Hur känns det, folks?

Den nuvarande vänsterns tankesätt är till stor del uppbyggd på frankfurtsvänsterns kritiska teori. Denna teori har inga som helst empiriska belägg, utan är ett sätt att tolka världen på, eller rättare sagt: att bekräfta sitt eget tyckande på. När det sedan kommer människor som är van att basera sitt tänkande på empiri istället för banalt tyckande så blir de senare rädda och slår ifrån sig. Hellre smutskastar de eller ifrågasätter empiri som teoretisk modell ur en ontologisk synvinkel, istället för att bemöta de resultat empirin kommer med. Som aningen vänstervriden använder jag mig själv stundtals av kritisk teori i mitt tänkande. Men det finns tillfällen då den modellen inte har något värde alls. Det ser dock inte Anders Lindberg och hans likar.

Världsbilden i svenska deckare speglar ganska bra världsbilden hos de som skriver dem vilket till kanske nittio procent är olika kommunistiska falangmedlemmar. Det är ALLTID skumma konspirationer bland högt uppsatta män, insinuationer om att företagseliten i själva verket är fascister osv. Bra böcker antar jag (mer en vän av Houellebecq så jag är inte någon deckarslukare) men det är lite talande om hur författarna ser på världen. Dessa kommunister har dominerat svensk kultur och överbyggnad i femtio år men tror sig fortfarande vara en liten minoritet som slår från underläge. Nog därför de är så rabiata. Om man lurat i sig att man saknar makt och är maktlös så behöver man inte hellre ta ansvar för sitt handlande på samma sätt.

Angående Svante Nycander så håller jag inte med. Det är ingenting som egentligen säger att debatter ej kan försigkomma bara för att länder är mindre. De elitgrupper som diskuterar är ju mindre men det förklarar inte åsiktshegemonin på samma sätt. Egentligen så kan ju intressanta debatter ta vid så fort som antalet deltagare överstiger ett.

Min analys av varför det är såhär i Sverige grundar sig i svensk historia och hur den centraliserade staten och propagandaapparaten byggdes ut för att skapa samförstånd för alla de totalitära krig som Sverige var med i från Gustav Vasa fram till 1809 och att exakt samma mekanismer samt centraliserade stat sedan levde kvar men i lite andra former för att skapa konsensus runt alla andra elitprojekt sedan dess. Det är ett krångligt resonemang men som jag tycker har mycket som talar för sig. Kanske tar upp det i detalj i nån annan tråd. Iaf så förklarar man ju inte ett totalitärt debattklimat med att Sverige är litet utan med just att det handlar om en totalitär mekanism. Att alla i Sverige helt plötsligt måste tycka exakt likadant och genom sociala mekanismer också tycker så är en betydligt djupare mekanism som inkluderar mer helt enkelt. Även om Sverige var tio ggr större befolkningsmässigt så är jag säker på att det skulle vara likadant.

glimmande:
Jag är långt ifrån någon expert på det ämnet, jag utgick från att Svante Lycander hade någon forskning att gå på, men där är väl att överskatta nivån på svenska chefredaktörer. Det som slog mig som mest logiskt med citatet är att länder som Frankrike och Storbritanien bör ha haft en längre historia gällande det offentliga intellektuella samtalet, samt fler personer involverade med åsikter om hur staten ska utformas och rättigheter/skyldigheter, eftersom de har varit större och rikare länder där mer av den filosofiska och politiska utvecklingen tagit plats.

Oavsett varför, jag har egentligen ingen aning varför Sverige är så centraliserat ifråga om åsikter, det är så här så är det ett gigantiskt problem med den begränsade yttrandefriheten som gäller vissa specifika frågor. Oftast är det olika typer sociala-frågor där man måste tycka som etablisemanget, annars så är man en reaktionär fiende till "människovärdet" (eller annan dylik floskel).