Citat:
Ursprungligen postat av
Meiji
Erixon närmar sig insikten, att
svenska politiker har sagt upp samhällskontraktet med medborgarna/väljarna
Kan man månne hoppas, att även SD (sent om sider) 1. begriper det och 2. vågar påpeka det.
Citat:
Ursprungligen postat av
Nebeltag
Det där med det upphävda samhällskontraktet är något som har legat och gnagt i mig länge. Det är en mycket större fråga än fri vård till illegala dessutom, vilket Erixon säkert är medveten om.
* Varför ska svenskarna och andra européer förväntas vara toleranta mot och hjälpa invandrargrupper som så uppenbart föraktar det västerländska sättet att leva?
* Varför ska svenska kvinnor acceptera massinvandring från länder som Afghanistan, Somalia och Irak, där kvinnan ses som mannens egendom?
* Varför ska européerna acceptera att bli pådyvlade kollektiv skuld för slavhandel, korståg och diverse folkmord när inga andra grupper ställs till svars för liknande illdåd?
* Varför ska svenskar förväntas bli upprörda av rasistdåd mot invandrare när media och politiker vägrar att tala om invandrares rasistiska våld mot svenskar?
* Varför förväntas svenska skattebetalare tycka synd om asylanter som klagar över att de bara serveras kaffe tre gånger om dagen (Frånö), när de gamla får nöja sig med ett halvt ägg?
* Varför ska svenskarna acceptera en kostsam och samhällsnedbrytande asylinvandring samtidigt som stöddiga asylanter deklarerar att de minsann inte har något att vara tacksamma för?
* Varför ska svenskarna gå med på att ständigt få sin etnicitet ifrågasatt samtidigt som stora resurser läggs på bevarandet av invandrar- och minoritetskulturer?
* Varför ska invandrares identitetspolitik betraktas som antirasism medan svenskars identitetspolitik ses som rasism?
Exemplen kan mångfaldigas. Politiker och media har ingen som helst rätt att kräva att svenskarna ska engagera sig i antirasistiska frågor, eftersom det inte finns någon ömsesidighet här. Samhällskontraktet är brutet, och det sorgliga är att det även drabbar gamla och sjuka svenskar. Från nyliberalt håll var det säkert detta som var planen. Hur vänstern tänker har jag ingen aning om.
Kalla det sprängkraften. Jordmånen. Nerven. Existensberättigandet.
Det är just detta sönderrivna samhällskontrakt, sveket från politikern och journalisten mot medborgaren som är drivkraften i den politiska förändring vi har påbörjat. Det alldeles oerhörda som skett och sker utan hänsyn till folket,
demos från vilket all makt ju påstås utgå.
Det är därför det för mig känns relevant att tänka på små folks kamp för sitt självbestämmande och därför jag
inte vill ha ett debattklimat fritt från dagens överflödande patos och retorik kring allas lika värde och rätt. Alla folk består av människor och har sin
folkrätt. Även svenskarna.
Hur mycket kraft finns inte i det budskapet? Vem kan försvara sig mot dess polemiska udd?
Det parti äger framtiden som förstår och försvarar denna det svenska
folkets existens, med en
populism som ringaktar den föraktfulla eliten och högaktar väljarens rätt till egenintresse, genom
demokratins återerövrade primat.
Folk-populus-demos. All makt ska utgå från folket. Våra företrädare ska vara våra tjänare, inte våra herrar. Och ansvar ska utkrävas för oförrätter och maktfullkomlighet - för makt som inte utövas är ingen makt alls.
Är det partiet SD? Inte i dess nuvarande form, idag är det mest den saliga avsaknaden av konkurrens som leder tillväxten. Jimmies hemlighet är inte att han är tilldragande - utan att han inte är frånstötande, när övriga partier tävlar i väljarförakt.
I längden måste partiet vara
för något,
representera några. Att sträva efter en harmlös allmängiltighet och
förlänad rumsrenhet är bara fördelaktigt så länge övriga partier leds av självskadare.
Ett rivet samhällskontrakt är inte återupprättat för att en ny, förnöjd partigrupp sväller - det krävs en anklagelseakt och ansvarsutkrävande för att den levande demokratins maktordning ska vara etablerad.