Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Man kan ju alltid hoppas på något sorts överbudsrally med S, FP och SD i Sverigevänlig retorik. Det behövs och skulle flytta debatten, även om politiken släpar efter och motiven är falska.

Men jag tror verkligen inte det. Om det är så att Lövfen förstår det tvingande för socialdemokratins överlevnad i att faktiskt lägga om migrationspolitiken under nästa mandatperiod - då kommer det att göras upp bak lyckta dörrar med samarbetspartierna.

Då kommer han att spela hardball med MP och se till att han faktiskt får igenom en stramare politik med blommigt språk om att skydda migrantarbetarna från att utnyttjas.

Men i det här fallet gjorde man bort sig. För en gångs skull dömer "alla" ut tilltaget utom en ensiffrig skara som står på sig in i kaklet för att slippa tappa ansikten som redan ligger i diket.

Man ska egentligen inte lyssna alls. Själva tanken att en diplomat skulle stå inför publik och viska "afroneger" till en annan debattör är så befängd att den kan kastas i papperskorgen utan åtgärd. Är afroneger ens ett ord? Vad har prefixet afro- där att göra? Är det för att man inte ska förväxla med afrogulingar och eskimånegrer?

"Jag har inte ens nämt någonting om afrofobi" är väl vad som sägs?
But then again, who gives a shit?
I twitteriet är ju linjerna redan dragna i stelnad betong.

Urban Ahlin (S) har tydligen hamnat i blåsväder efter att ha sagt "vi hade den politiken redan innan sverigedemokraterna fanns", och syftat på invandringspolitiken.

Johansson Heinö kommenterar.


Jag tycker att han missar en möjlighet här, och det är att M och S gör likadant samtidigt och börjar tävla. Om man etablerar en sådan terrorbalans där de två stora partierna med statsbärande ambitioner öppnar för en invandringskritisk diskurs så spelar det ju ingen roll hur mycket media försöker bestraffa dem. Enligt Johansson Heinös egna tes kommer då väljarna att flockas till M och S medan småpartierna avfolkas.

Det intressanta här är att Ahlin endast angriper den minst destruktiva invandringsformen (ja, det finns grader i helvetet) men säger inget om asylinvandringen. Därmed är M vingklippta när det gäller att kontra. Väljarna kommer att tycka "jaja, S vill i alla fall stoppa en sorts invandring, alltid något". För att M ska kunna tävla med S i frågan måste det komma till en debatt där S säger "arbetskraftsinvandringen ska bort!" och M säger "nej, det är asylinvandringen det är fel på!" medan SD står mitt emellan och säger "vi vill minska båda!".

Fler reaktioner på Ahlins uttalande

För att förstå varför det finns en sådan samsyn hos etablissemanget för den svenska världsunika massinvandringsprojektet måste man se den som en ny folkhemsmodell. Precis som förra gången har maktelitens aktörer funnit ett gemensamt sätt att befästa sin egen maktutövning. Bara det att nu går man åt andra hållet, d.v.s. splittring. Med massinvandringen har näringslivet kunnat bredda sina verksamhetsområden, fått tillstånd ett mycket liberalare regelverk kring företagande och arbetsrätt. Det senare har inom vissa områden upphört helt. 7-klövern har fått ett mer oenigt svenskt folk och en ny stor grupp som inte alls ställer några krav. Därmed har politikerna blivit friare att göra vad de vill. Genom att gynna den nya gruppen kan man också säkra sin egen fortsatta existens. Media har fått ny roll som marknadsförare för denna utveckling. Därmed ges nya möjligheter till inkomst. Uppgiften har då gått från att vara granskande till att bli kontrollerande och uppfostrande.

Det är så här maktens mekanismer fungerar. Den anpassar sitt sätt att agera efter rådande omständighet. Problemet den här gången var att folket blev alldeles för enat. Svängrummet minskade. Åtgärden blev att skapa en ny typ av samhälle med nya värdegrunder där enigheten då kunde lanseras som ett hinder. Genom dessa värdegrunder förflyttades fokus från den egna maktutövningens konsekvenser till ett tänkt gott resultat. Ingen kan förneka att varje invandrare får det materiellt sett bättre och ett friare och tryggare liv här. Detta används som förevändning för att förneka och förringa de enorma försämringar som sker på andra plan. Att tala om kaos och katastrof betraktas också som ett hot mot det nya goda samhället. Med värdegrunder vill man också stärka sin egen förträfflighet. När blev någon politiker avsatt sist? Genom att förena sig i sällskapet som förordar massinvandring där antirasismen och förringande av svenskhet är redskapet så är man untoucheble.

Borgerligheten gräver sin egen grav, övertagen av latteliberaler. Vila i frid.

Tipsar om ett inlägg om identitspolitik i media som jag skrivit i en annan tråd: (FB) "Journalistföraktet" - tidningen Journalisten biter i det sura äpplet.

Ahlin är redan igång och pudlar för fullt: http://unvis.it/www.aftonbladet.se/n...cle19050755.ab

Det är precis som AJH säger i stycket jag fetade. De klarar inte att stå rakryggade när straffet kommer. Billström gjorde det inte, Ahlin gjorde det inte. En kvart efter att det kommit en liten ljuspunkt på den mörka invandringshimlen kommer armén av politiska kommissarier rullande. Ytterligare en kvart senare krälar uppstickaren i leran och ber ödmjukast om förlåtelse och armén drar sig tillbaka, men uppstickaren står nu med röda laserprickar på bröstet som en påminnelse om vad som händer om han avviker från konsensus igen.

De fattar aldrig. Det där "raseriet i sociala medier i flera politiska läger", som det står i artikeln du länkar till, kommer uteslutande från relativt få proffstyckare och andra politiker och är något som Ahlin helt enkelt borde skita i. Det skulle både han själv och partiet tjäna på.

Folk vill ju ha en bättre politik på området och det är väljarna man ska tillfredsställa, inte kommunisterna på Twitter.

Vi har de nya moderaterna. Så också de nya socialdemokraterna. Finns inte en sportmössa att Löfven kommer ändra den nya massinvandringspolitiken. Den är en garant för hans fortsatta maktutövande och partiets fortlevnad. Alla partier förenas i massinvandring och de värdegrunder som denna står för. Där kan de landa sina beslut, även om det inte gäller invandringsfrågor. Fördelen är också att media inte ställer besvärliga frågor och börjar rota i orsakerna bakom besluten.

Vilket är fullt rimliga spekulationer. Men istället för att kommentera det rimliga eller orimliga i Ahlins funderingar kring resultatet av den lilla undersökningen så...

börjar den politiska eliten att tala om något helt annat:


vilket genast får en att tänka på det gamla uttrycket "goddag yxskaft". Ännu en otäck inblick i elitens psyke.