Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det var nog en grav missbedömning av läget. Dom trodde nog att samhällsklimatet hade vridits så långt att ingen skulle reagera på deras överfall.

Problemet är att människor med denna typ av grava vanföreställningar tar detta som ett bevis på att dom har rätt. I detta fall att det hemliga patriarkatet inte bara existerar utan växer sig starkare. Kan liknas vid vissa personers fullständiga övertygelse om att det är judar som styr världen.

Så upptrissad som debatten börjar bli är det inte orimligt att vi får se en feministisk/antirasistisk "Breivik" snart. Anfallet på Pär Ströms pubkväll var väl en försmak på det.

Frågan är vad krönikörerna i MSM skulle skriva om en galen rasifierad feminist och antirasist skulle gå loss med AK5 på Långholmen på lördag. Antagligen något i stil med: "Våld är alltid fel, men vi måste ställa det mot..."

Ungefär som att Åsa Romson trodde att folk skulle jubla över hennes internetcensurförslag. Ekokammaren på Söder verkar ge upphov till våldsamma illusioner om vilka galenskaper som flyger och inte.

Det finns ett ord för det, bunkermentalitet. http://en.wikipedia.org/wiki/Siege_mentality
Varje argument mot en från fienden tas som ett bevis på att du man rätt.

Diskussionen om medias egentliga makt och genomslag är spännande.

Är informationsklassen maktfullkomlig eller -lös? Är deras verklighetsbeskrivning på offensiven eller retirerar den inför alternativ- och sociala medier och vanliga människors diskussioner i vardagen?

Såhär tror jag:

Svensken i gemen är verkligen mycket väl medveten om vad man får/förväntas tycka, vad den uppifrån dikterade katekesen är. Detta genomslag finns fortfarande i det allt mer fragmentiserade mediala landskapet, eftersom likriktningen samtidigt ökat inom Kåren.

Journalisterna övermättar varje etablerad mediekanal med indoktrinering och ställer till barska husförhör med den nätkommentator eller politiker som bryter mot trosläran, allom till varnagel. Nu senast avkrävs en lokal S-politiker i Umeå "ursäkt eller bevis" för ett uttalande om tiggare som samlas upp av lyxbilar i SvD, bl a.

Du, jag, Svensson och våra samhälleliga ovänner vet alla precis vad politiker och debattörer anser att vi ska anse, känner att vi ska känna, tycker att vi ska tycka.

Vi är t ex grundligt marinerade i insikten att det är påbjudet att tycka synd om romerna, påbjudet att det är en myt att romer är strukturellt kriminella, påbjudet att acceptera en arvsskuld för deras beteende om det sedan trots allt visar sig finnas sådana mönster.

Svensken kan utantilläxan och vet att det blir sanktioner för varje avsteg från mallen i det offentliga samtalet. Ur denna synpunkt menar jag att kontrollen, pretentionen, intoleransen mot avvikande är större än någonsin. Åsiktskorridoren smalnar fortfarande av.

Men vad tycker svensken egentligen? Vad sägs människor emellan om romer, nu jämfört med innan Wolodarskis enande stridsrop för stöttrupps-twitterati och Stockholms-redaktioner?

Där vill jag bestämt mena att fördomarna är större än innan offensiven, att kopplingen rom-kriminalitet är mer etablerad som en realitet att förhålla sig till i vardagen än det var för några år sedan.

Att det finns en parallell utveckling där en offentlig, påbjuden välvilja mot romer som abstrakt grupp växer sig allt starkare, samtidigt som misstroendet och irritationen mot romer som verkliga individer i vardagen cementeras bland folkflertalet. Diskrepansen mellan vad svensken vet att han von oben förväntas tycka och vad han i realiteten tycker ökar kontinuerligt.

Case in point: Den där S-politikern som pratat om handikappade, tiggande romer som hämtas upp av Mercedes-bilar och senare ses springande och stjälande oxfilé hängs nu ut som en varnande exempel på vad som inte får sägas. Det påpekas förstås också att de iakttagelser han refererar till är jätte-jätte-jättefalska myter.

Varje sådant disciplinärende i härskarklassen har två följder: Målgruppen, dvs offentliga personer hålls i herrans tukt och förmaning med ytterligare ett exempel på vad som händer avfällingar.

Samtidigt är collateral damage ofrånkomligt: Allmänhetens egna upplevelser och tankar om fejkande, stjälande romer får en indirekt bekräftelse. "Det jag har hört ryktesvägen här i Ystad snackas det om uppe i Umeå också, av kommunalråd minsann!"

Det är detta som är min poäng: "Vi", dvs Flashbackare, artikelkommentatorer, alternativmedia, skvallerbyttor vid fikaborden - vi har definitivt som organisk gräsrotsrörelse nått den kritiska massa där etablerad mediaöverhet känner sig tvingade att gå i svaromål från predikstolen. Just den klumpiga, eviga, tröttsamma propagerandet MOT dissidenterna är sedan en avgörande del i lanserandet av "vår" konkurrerande verklighetsbeskrivning.

Det påminner lite om Breiviks målsättning att radikalisera kulturmarxisterna till repression för att framtvinga en motreaktion. Eller hellre: Che Guevara och alla andra subversiva revolutionärer som är beroende av maktens övervåld som svar på provokationer för att "tvinga folket att välja sida".

Det är all asymmetrisk gerillakrigförings grund, även tillämplig på informationsområdet.

Så ett försiktigt svar på frågan om hur många som reproducerar den alternativa världsbilden är och hur många som nås: Tillräckligt många för att tvinga fram den mot-motbild som sprider motbilden till den ursprungliga bilden.

Och svaret på medias makt över svenskens tankar: Tillräckligt stor för att tydligt förmedla bilden av vad överheten vill att vi tycker, vill att vi törs säga. Vilket inte alls är samma sak som att vi verkligen tycker det - kanske t o m tvärtom.

Jag hoppas få tid och energi att skriva en längre drapa om den granskning jag gjort av förhållandet mellan massmedias verklighetsbeskrivning och den private medborgarens verklighetsbeskrivning. Ämnet är intressant och av viss vikt, och med 25 års empiriska observationer i ryggen anser jag mig kunna göra vissa konstateranden, vilka faller in under rubriken Den Stora Illusionen.

Men jag får återkomma i ärendet. Vad gäller Oytos inlägg ovan vill jag bara inflika att:

1) avståndet mellan medias normer för åsikter och beteende, och vad folk faktiskt tycker och gör, alltid har varit påfallande stort. Jag är inte säker på att avståndet ökar; jag tror snarare att det är så att internet och dess alternativa kanaler klargör steg för steg hur stort avståndet mellan tredje (=gammel-media) och fjärde statsmakten (=vanligt folk) faktiskt är. En viss hysteri i PK-pushandet sista 2-3 åren i MSM får man dock medge. Varför media överhuvudtaget lägger sig i läsarnas åsikter och beteende är oklart, men vi får återkomma till det.

2) en viktig grupp som alltid glöms bort, både av media-politruker och realister, är den stora massan som helt enkelt inte bryr sig. De köper dagstidningen för att läsa om sport och börsen och Tv-tablån, resten fastnar inte någonstans. Varje kalkyl som uttalar sig om inflytande och räckvidd måste ta hänsyn till den stora "bryr sig inte"-gruppen. Inom MSM har man lurat i sig själva att 90% av läsarna hänger som vetgiriga ugglor över den senaste ledaren om Gaza-remsan. Byt ut siffran 90% mot 5% så stämmer det nog bättre.

3) I valet mellan dålig nyhetsförmedling och ingen nyhetsförmedling alls, valde många svenskar det förstnämnda. Det behöver de inte längre göra.

Absolut är det så. Tack vare medias långvariga mörkläggning av zigenarnas brottslighet så började Svensken få en bild av Zigenare som barnboksförfattare & journalister. Nu sänker DN detta till botten i en effektiv idiotkampanj.

Nu går det knappt en dag utan att zigenare nämns i något jobbigt sammanhang. 30 års Katitzi-mysande har fullständigt spolierats.
Med kompisar som Ullenhag & Wolodarski så behöver man inga fiender.

Sen har ju inte heller de tillresta "EU-migranterna" bidragit speciellt positivt.

Tror att det delvis handlar om pengar - att få projektbidrag osv. Därför är Arvsfonden , Ungdomsstyrelse , Röda Korset Rädda Barnen o tom Postkodlotteriet infiltrerade av folk som tycker som Sveland. Dessa organisationer försörjer nu en mängd extrema feminister o vänsterfolk samt islamister. De vill inte ha konkurrens vid köttgrytorna!

Zigenarna från östeuropa beter sig inte som PK-media vill nu i värmen. De står o super i grupp ( även liggande) helt öppet på gator o torg i innerstan, blir onyktra o gör taffliga snatteriförsök på bolaget. Tusentals svenskar ser det nu varje dag. De slutar tro på DN o andra pk-media givetvis.

bildbevis på supandet - klicka på bildlänken
(FB) Invandrare som tigger (samlingstråd) /Mod

I slutändan handlar det ändå om "fakta på marken". Massinvandringen slår nya rekord år efter år. Mer drakoniska lagar införs mot "hatespeech". Mer öppet förtryck mot dissidenter (ex. Parks häktning och fängelsestraff nyligen). De som styr det här bryr sig liksom inte om vad folk tycker hemma i sin kammare. De är intresserade av att agendan fullföljs. Om så bara 1% av folket verkligen gillar och stödjer agendan så rör det inte de här typerna i ryggen bara de får skiten gjord. Så länge de som inte håller med etablissemanget ändå gör som de förväntas så kommer ingen förändring att ske.

För övrigt hanterar Lennart Holm(S) kritiken alldeles förträffligt när han sätts åt av Aftonbladet.

Har verkar, här åtminstone, ha förstått det Carl Bildt begriper - backa aldrig för en anklagande murvel. Istället konstaterar han att a) tidningarna själva inte kontrollerar allt de publicerar och b) detta diskuteras av väldigt många människor.

Det är så en slipsten ska dras: Missa aldrig en chans att underminera journalisternas redan låga förtroende - och därmed deras självförtroende - och trumma in att dina åsikter är delade av många. Kommunalrådet poängterar också att han fått många positiva reaktioner.

Det enda liknande greppet jag sett från SD var när Kasselstrand i Visby ställdes till svars för några "extrema" europeiska ungdomsförbund han bjudit in. Var det verkligen bra? Det enda han kontrade med var att a) han var STOLT att samarbeta med dem och b) de var alla väldigt stora i sina hemländer. Reportern tvärnitade i utfrågningen, eftersom inga luckor fanns.

Det är så man legitimerar ståndpunkter på tvärs med etablissemangets: Man backar inte en millimeter och man påtalar istället att många delar ens uppfattning.

Jag tror faktiskt den finns en utbredd osäkerhet och misstanke hos svensk elit att man inte har folket med sig. Hade man inte haft ett så sävligt och anpassligt SD som huvudmotståndare hade man nog varit på reträtt vid det här laget.

Ja, att det måste bli sämre innan det blir bättre måste ju inte med nödvändighet betyda att det kommer att bli bättre bara för att det blir sämre.

Den där orwellska stöveln som kommer att stampa på ett människoansikte i all evighet håller på att snöras av flera aktörer och även ett framtida, senkommet Dacke-uppror kan ju visa sig löjligt mot NATO-drönare över de småländska skogarna. Det kan jag inte överblicka, men jag gissar att den dystopiska utvecklingen mot heroisk strid eller drogad underkastelse inte skrämmer människorna med makt.

Vad som möjligen är farligare är att de egna organisationerna utsätts för samma smygande entrism som man själva brukat för att underminera den svenska nationalstaten. Att den smittsamma, resistenta tankeinfektionen om ett folks rätt får fäste och sprids varthän svenskar interagerar. Att ett organiskt svenskt vi återuppstår i det mångetniska Sverige, precis som det brukar göra i mångkulturer när skilda folkslag konfronteras med varandra.