Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det har det definitivt blivit. Vänstern och miljörörelsen har accepterat marknadsekonomin och privatiseringen mot att de får dominera opinionsbildningen. Man har därmed fått infiltrerat media och hela folkrörelsen samt även andra organisationer som rädda barnen, ungdomsstyrelsen och svenska kyrkan. Inom kulturen och universiteten har man alltid haft stort inflytande, men vänstervridningen och elallergin har skruvats upp till fullt ös även här. Bortsett från rena marknadsekonomiska principer har även högern och liberaler blivit renläriga kulturmarxister. Åsa Linderborg eller Birgitta Ohlsson kan gå på ett ut. Vi talar nu om ett unisont kulturmarxistiskt monopol. Som man naturligtvis vill behålla. Någon självinsikt eller nyttig syrerik acceptans av olika åsikter har därmed i princip förbjudits och belagts med straffåtgärder. En neutral observatör skulle nog inte se en större skillnad mellan Putins och sjuklöverns synsätt på demokrati och åsiktsfrihet.

Nope, det är inte bara du.

Det är ju supervalår gubevars och då läggs paradoxal nog en hel del interna stridigheter åt sidan och man går all in för att bekämpa SD.

Demokrati? Mmm, ungefär som de statsbildningar som måste poängtera det genom att ha ordet demokratisk i namnet.

Det har varit så i många år. Studier av journalistkårens politiska sympatier har länge visat att de är extremt vänstervridna jämfört med övriga befolkningen. Det som hänt senaste tiden är att medierna likriktats mer (=åt vänster) och att man släppt på ambitionen att beskriva verkligheten till förmån för agendasättande. Motvikter i form av konservativa debattörer är sällsynta. Nu sker en offensiv där man lanserar "rasifiering" som begrepp. SvD har en hel artikleserie där det trummas in hur hemskt det är med "vithetsnormen". Vad som händer är alltså att hudfärg blivit viktigt för "antirasisterna".
Fikaborden? Mitt intryck är att folk i allmänhet struntar i de "rasifierade". Vem orkar lyssna på sånt j-a gnäll? Märk väl att de "rasifierade" är separatister som vill ha egna "rum" och slippa "vithetsnormen". Bra, gör det istället för att stanna här och klaga. Om det synsättet accepteras borde förståelsen öka för "white flight" och att svenskar ogillar att vara i minoritet i vissa områden.

Det ökade trycket behöver inte enbart vara menat för folket utan lika mycket för propagandisterna själva. Finns inget rationellt bakom projektet att omstöpa Sveriges rassammansättning (ifrån svensk synvinkel iallafall). Innerst inne inser nog även de troende detta och det blir svårare att upprätthålla sina illusioner när man liksom måste hoppa över tiggande zigenare var hundrade meter på vägen till jobbet. Då de är troende så blir inte resultatet en omvärdering av den förda politiken utan ett ännu starkare tillbedjande av de mångkulturella gudarna och fördömande av de ondaste av de onda. Ungefär som kristna efter lite tvivlande finner skydd i en ännu djupare gudstro.

Är min förhoppning iallafall. Vill minnas att det var en liknande hysteri runt den knäppaste varianten av radikalfeminism precis innan luften gick ur det projektet. Vad vi kan hoppas på är ett crescendo av tilltagande knäpphet vilket i slutändan gör projektet så extremt att de med vek tro faller bort och enbart de riktiga fanatikerna blir kvar. Sedan kan de falla bort och försvinna som en liten irrelevant sekt som ingen bryr sig om, ungefär som F!

Just det här med "rasifieringen" är nog en sån grej där man kommer att skjuta sig själv i foten.
Om man skall prata om ett "jump the shark"-moment i tokfeminismens historia så är det nog när Roks ordförande Ireen von Wachenfeldt yttrade "Män är djur" inför öppen kamera. Efter det gick det bara utför.

Så vi får väl invänta -"Vita människor är djur"- på bästa sändningstid.

Fast har luften verkligen gått ur radikalfeminismen? Tycker inte att den är svagare än för 5-10 år sedan. Möjligtvis har vissa psykfall inom rörelsen så som Tiina Rosenberg gjort bort sig lite för mycket för att tas på allvar längre.

Men den radikalfeministiska rörelsen som sådan är inte svag. Det som har hänt de senaste åren är att den infiltrerat dagisverksamheten, skolan, universiteten och till och med de "borgerliga" moderaterna.

PS: Jag anser mig faktiskt vara feminist i den mån att jag är för helt lika möjligheter för kvinnor och män. Vidare tycker jag alldeles särskilt illa om våld mot kvinnor. Jag tycker att det är helt fel om en man blir nedslagen av andra män, men fullständigt extra motbjudande om en kvinna blir misshandlad av sin man. Att man som man kan dela hushållsarbetet med sin fru/sambo är också fullt naturligt enligt mig.
Radikalfeminism med förnekande av de uppenbara(och trevliga/positiva) skillnader som finns mellan kvinnor och män, genusteorier, queerteorier och underblåsande av allmänt hat mot män tycker jag dock bara är patetiskt och löjeväckande.

"Idéer om att jorden rund"
"Föreställningar om att vi genomgår evolution"




En annan utveckling vid sidan om detta, lite beroende på vad sommaren har i sitt sköte, är ju att de rasifierade gör sådant väsen av sig att det slår över där. Är det någon som känner sig manad att wallraffa med dold kamera? Man är ju väldigt taggad på sina håll i de här leden att skruva upp volymen på den Malcolm X drivna live action roleplaying-kampen emot förtrycket. Frågan är hur hög medvetenheten är hos gemene rasifierad om skadeverkningarna stragetiskt som allt för mycket tjo och tjim på gatunivå kan få för valresultatet.

Någonstans finns förstås en gräns för vad majoritetsbefolkningen, utanför det mångkulturella Södermalm, den politiserade Högskolevärlden och de extrema opinionsbildarna för minoriteternas minoriteter, kan tolerera.

Någonstans brister det och då kommer den radikalisering som nu uppvisas att slå tillbaka och skada initiativtagarnas sak i grunden.

Så keep up the good work, låt ytterligheterna, rasismanklagelserna och de ansträngda teserna frodas och öka polariseringen mellan allmänhet och den pådrivande intelligentian.

Det tjänar saken, det urholkar sammanhållningen mellan grupper, det minskar förtroendet för debattörer och medier, det ökar polariseringen, det gynnar de krafter som kommer att börja ta avstånd från ytterligheterna.

Är det verkligen säkert att det stämmer eller är det ett mantra som får agera snuttefilt för regimkritiker? Finns det inte historiska exempel som pekar på motsatsen? Om vi tar judarnas situation i nazityskland t. ex: så fanns det väl ingen gräns för hur långt majoriteten i den gruppen var villiga att gå i samarbeta med nazister, där folk i slutändan blev vräkta från sina hem, deporterade eller dödade. De flesta sa och tänkte säkert hit men inte längre många gånger, men medan deras egna svaga eller korrupta ledare försökte resonera med motståndaren vreds omständigheterna allt mer emot dem.

Och med en effektiv propaganda har människor många gånger fåtts att förråda, mörda och spärra in sina bröder och systrar så argumentet att vi befinner oss bland våra egna skulle ge oss någon säkerhet stämmer inte.

Och angående splittringen och radikaliseringen i samhället kan den istället tas till intäkt för att snabba på att tilltäcka den glugg av frihet, demokrati och förnuft som fortfarande finns och snabba på demoniseringen och ett "praktiskt avskaffande" av "antidemokrater" och "nazister" -för demokratins skull...

Antingen rasar elitens elfenbenstorn pga händelser utanför våra gränser eller så brakar nog rättstaten och demokratin fullständigt ihop över oss näthatare.

Svensken har ett annat kynne, tiderna är andra och situationen en annan. Tyskland hade inte besök av araber och nordafrikaner vars media och kulturpersoner tjatade om hur hemskt det var att leva i Tyskland. Allt är annorlunda, men jag håller med dig i dina farhågor vad gäller övervakning och åsiktsförtryck. Här får man dock ta med tidningsdöden i beräkningen, och hur folk skulle reagera på några slags drastiska åtgärder vad gäller friheten på nätet. Hur skulle det se ut om man fick driva blogg om genusdagisens förträfflighet men inte om nordisk identitet?

Det känns som att rättsstaten fortfarande är det som skiljer Sverige från en riktig diktatur, men kulturmarxistisk relativisering är på gång även där. Två händelser på kort tid som är illavarslande är häktningen av Dan Park i väntan på rättegång för åsiktsbrott, och personen från SMR som fick 6 månaders fängelse för att ha filmat en demonstration. I det senare fallet är det svårt att tänka sig att domstolen dömt efter lagen, vilket är ett tecken på att diktaturen snart kan vara över oss.

Sveriges transformation från ett mjukt repressivt och totalitärt samhälle (där repressionen baseras på normering, social kontroll och medial åsiktkorridor) till ett hårt repressivt och totalitärt samhälle av klassiskt snitt är i full gång.

Jag har skrivit det förut, men min förutsägelse är att inom tio så kommer väsentliga funktioner rörande demokrati och rättsstat att ha förändrats radikalt. Och alla från Wallenberg till Wåg kommer att hylla dessa förändringar. Det är så det fungerar när nyliberalism och kulturmarxism maktdelat; nyliberalismen tog materialismen och kulturmarxismen icke-materialismen. Detta är det vidrigaste monster mänskligheten någonsin skapat.

I likhet med signaturen NilsCeline här ovan så är jag helt och fullt övertygad om att det inte längre finns någon fredlig väg tillbaka till demokrati.

Att elfenbenstornet brakar ihop på grund av externa faktorer - krig i Europa eller en katastrofal global ekonomisk kollaps - tror jag nog trots allt är det smärtfriaste alternativet.