Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Viktig iakttagelse. Vill bara lägga till att toleransen för andras åsikter, hur lite de än skiljer sig från andra, inte har varit särskilt stor åminstone under min levnad. Men precis som du skriver har spektrat blivit betydlgit bredare, samtidigt som toleransen för andra åsikter inte ökat. Fårflocken har kommit loss och är ut och betar över hela fältet, från avgrund till avgrund. Här och där står folk och skriker sig hesa över att alla inte står på ett led. Vilket inte hjälper, folk är ute på grönbete och tar för sig av alla idéer, hur aparta de än verkar. Kanske får vi en konsolidering, men nu är det mest förvirring på det allmänpolitiska fältet.

Kan det inte vara så att tidigare fanns det bara MSM som gav en bild av hur folk tyckte, medan nu så blir fler åsikter synliggjorda via nätet? Delvis iallafall.

Men visst upplever även jag en ökad polarisering & fragmentering.

Tänker att detta är ett typiskt resultat av dom senaste årens ökade internetanvändning i Sverige.

Ingen annanstans i världen används internet i samma höga utsträckning i förhållande till sin befolkning som i Sverige/Skandinavien. Dom förändrade mediavanorna som kommer med detta innebär att folk tillhörande skilda politiska åskådningar allt mer sällan möts, utan alla helst konsumerar media som bekräftar den redan etablerade världsbilden. Hur avigt intresse en medborgare än har kan denne hitta likasinnade på nätet, vilket i längden (till nyliberalernas glädje) sliter sönder den nationella sammanhållningen.

Skillnaden är att mainstrem-fåren inte kan presentera mer än goddag-yxskaft-resonemang när diskussion väl uppstår numera – då dom aldrig på riktigt behöver pröva sin världsbild mot andra resonemang än vad etablissemangs-media ger dom. Lite skillnad mot folk i den här tråden som hela tiden måste utgå från dom destruktiva bulor som 24h/dygnet ropas ut i dom officiella mediakanalerna.

Lite länkar:
http://www.dn.se/debatt/darfor-maste...rna-utvecklas/
http://www.mapsofworld.com/world-top...tries-map.html

http://www.aftonbladet.se/nyheter/ko...cle17880898.ab
Inlägg redigerad med hänvisning till regel 1.02.
Det är inte tillåtet att citera tidningsartiklar i sin helhet.
/Mod.

Jovisst, internet har naturligtvis gett inblick i tidigare dolda världar. Men internet påverkar ju verkligheten. SD har kunnat växa mycket tack vare att invandringskritiska har kunnat hooka upp med varandra efter att ha suttit ute i stugorna och trott att de har konstiga fringe-åsikter. Samma utveckling har naturligtvis skett för kulturmarxister, miljömuppar och militanta HBTQ-kämpar. Ett antal Matrix-uppvaknanden har skett parallellt, och sedan har alla byggt varsitt Zion där man samlat fler och fler som slumrat i kuvöser...

Ja förut var det kvällstidningarna som drev det där, Ny Demokrati får man säga fick en viss skjuts av Expressen framförallt. Även Miljöpartiet i sin linda och lite av Kd fick komma fram där. Nu är det helt tvärtom.
Men någon samlad uppfattning blir det inte igen. Därtill är det för splittrat. Tidningar har abdikerat från rollen att uttrycka folkets samlade visdom och uttolka dess innersta önskningar.

Jag tror att man envetet måste hamra in rasism-begreppets rätta betydelse och ta varje tillfälle i akt att smula sönder nonsenstermer som "islamofobi", "kulturrasism", "rasifiering", "strukturell rasism" och så vidare. Här är det tjat som gäller.

Rasism är rasbiologiska föreställningar om vissa gruppers överlägsenhet. Punkt. "Kulturrasism" är en oxymoron.

Du gör själv en mycket snygg byxneddragning på Henrik Arnstad här:

https://www.flashback.org/sp46243101

Sedan måste man göra upp med fluffiga begrepp som "tolerans" och "värdegrund" och visa vilka auktoritära idéer som i själva verket ligger bakom dem. Försvarsmaktens s.k. "uppförandekod" är ett skrämmande aktuellt exempel.

Det fina i kråksången är att detta - till skillnad från själva invandringspolitiken - faktiskt är rätt ofarliga områden att närma sig även för offentliga personer (akademiker, journalister o.s.v.). Toleransbegreppet har ju diskuterats flitigt, till exempel.

Sedan är det bara att tacka och ta emot när media fortsätter att skriva om nazikakor och negerpärlplattor. Fånigt nog är det ofta sådana saker som får människor att öppna ögonen och inse vilket absurt land de lever i. Det är liksom tillåtet att bli arg när Barna Hedenhös dras in och Svartsmurfen görs om till Lilasmurf. Däremot är de flesta fortfarande hämmade när det gäller invandrarkriminalitet och asylfusk. Men Svartsmurfen kan hjälpa dem att ta det första steget i rätt rikting.

När jag läser vad frilansjournalisten Johanna Linder på SVT säger blir jag lite uppgiven på nåt sätt. Den politiska korrektheten biter sig fast hos eliterna. I Sverige som i USA....som Sverige blir alltmer likt. Jag undrar jag om vi inte kommer att få leva med den här korrektheten under överskådlig tid. I vart fall så länge vårt samhälle är någorlunda rikt och anser sig ha råd med den. Varför korrektheten biter sig fast kan man spekulera över men det handlar mycket om kristendomens död och behovet av någon sorts nytt prästerskap att tro på. Men jag tror man ska hålla huvudet kallt lite. Och försöka se proportionerna. För det är i huvudsak i medier och offentlig sektor som PK-tänkandet biter sig fast. Medier och offentlig sektor är vänsterns och mångkulturalisternas spelplan. Men där finns inte de riktiga makthavarna.

De finns i stället i näringslivet. Det är den tunga och mäktiga spelaren. I Sverige precis som i USA. Här gäller kompetens och prestationer endast. Lönsamheten står i centrum. Det är bara i företagens policydokument kring etik och mångfald på arbetsplatsen som det går att hitta PK-tänket.

I det verkliga livet där verklighetens folk finns rullar näringslivet på och i ett mångkulturellt samhälle, typ USA och/eller Sverige är det de privata projekten som gäller. Egen framgång och familjens framgång. Staten och den offentliga ideologin struntar folk saklöst i. PK-ideologin blir då mest en kulturfernissa. Nåt ytligt som man måste lyssna till då och då men som i princip inte betyder något. Folk har viktigare saker för sig.

Med denna förljugna och hatiska debattartikeln visar DN tydligt att alla knep är tillåtna. När de inte går att minska opinionen genom att bemöta sakfrågorna så lyfts hijabkvinnor och invandrare fram.

Det spelar ingen roll om det är sanning eller inte. http://www.dn.se/kultur-noje/kulturd...edamot-for-sd/

I en annan tråd postades just f d KGB-officeren Yuri Bezmenov föredrag i Los Angeles på 80-talet:
http://www.youtube.com/watch?v=8fQoGMtE0EY

Alla som läser den här tråden borde ta del av hans pedagogiska beskrivning av mekanismerna som formar dagens västsamhälle - i synnerhet det svenska.
DN:s bisarra agerande framtstår då som logiskt, kyligt och genomtänkt.

"the media.. who elected them...they have a nerve to decide what is good and what is bad...you have to be a mediocre journalist, then it´s easier to survive..."

Detta är en mycket viktig punkt, varför jag förvånas över att du kallar någon liten PK-brutta för "elit". Den verkliga samhällseliten är, som du säger, de högre tjänstemännen inom det privata näringslivet och deras motparter (konsulter, jurister, revisorer osv). Det är dessa människor som skapar och undehåller den höga levnadsstandarden i Sverige, dels genom sina arbetsinsatser i exportindustrin, dels genom sitt omfattande skattebidrag till kommun och stat. Utan dessa ca 5% av befolkningen -- den verkliga eliten -- så skulle samhällsekonomin falla i bitar.

Massmedia som t ex Aftonhoran är en liten fläck med bajs på undersidan av Ericssons skosula, vilket i stort sett alla som jobbar ute i white collar-världen vet. Det blir därför komiskt att läsa debatter och artiklar om "Sveriges framtid" och huruvida den beror på invandringen si eller invandringen så, samtidigt som Sveriges egentliga framtid avgörs på platser som tidningar aldrig besöker eller förstår sig på, av export-företag och högutbildade människor som aldrig någonsin förekommer på DN Debatt eller går i polemik med någon stornäst arab-brud i Aftonhoran.

Blir det tillräckligt jävligt i Sverige så flyttar de stora export-företagen någon annanstans, och då kommer ekonomin att krascha på bara några år. Den verkliga makten och de verkliga pengarna ligger långt utanför massmedias domäner, och det man sysslar med i Aftonhoran och DN är att käfta om vem som är utrikesminister över cykelstället osv. Nu jobbar jag inte lika mycket ute i fältet som förr, men rör man sig i de korridorer där det svenska samhällets välstånd faktiskt skapas så framstår hela media/debatt-Sverige som ett absurt litet skämt, oavsett om man pratar om resurser, finanser, internationalisering eller självuppfattning. Perspektivet är fullständigt förvrängt, men civilekonomerna och civilingenjörerna i privata näringslivet som skulle kunna förklara hur det egentligen ligger till blir aldrig tillfrågade, troligen därför att slips-världen skrämmer skiten ur medias färglösa såsse-journalister.

Ja, det fanns mycket att anmärka på i den artikeln.

Vi har "låt mig berätta om Hibo"-anslaget (här formulerat som "[l]åt mig berätta om mig själv" ).

Vi har snyft och fiolstråkar.

Vi har likställande av religionskritik med rasism.

Vi har de ohederliga resonemangen: "en av de kommentarer som du hade placerat på din blogg". (Visst, Kenta hade säkert dammsugit nätet efter särskilt ondskefulla kommentarer och sedan klistrat in dem i sin blogg ...)

Vi har snyfteriet om politisk förföljelse i hemlandet. (Kastar inte Borzoo sten i glashus här med tanke på hur SD har behandlats?)

Vi har uppfattningen att alla människor i hela världen har lika stor rätt till Sverige som svenskarna. ("Ni verkar anse att ni personligen på något magiskt sätt förtjänat allt detta bara genom att råka vara födda just här, och just i denna tid.")

Ironiskt nog hör artikelförfattaren också till den grupp av invandrare som SD faktiskt inte har några problem med: sekulära, skötsamma, högutbildade etc.

Jag tycker att Ekeroth i allmänhet gör alldeles rätt när han undviker att tala om sin egen invandrarbakgrund. Frågan är om han borde göra ett undantag om han nu mot förmodan skulle få tillfälle att besvara Borzoos "brev". (Då förstås för att sedan pedagogiskt förklara att det inte handlar om individer utan om den förda politikens konsekvenser för landet i stort.)