Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Nu var det oyto du svarade men min tolkning är att tårtattacken bara var en förevändning och ett tacksamt tillfälle för många att byta spår.

Den här alltmer nitiska antirasismen som på något olustigt sätt göder sig själv precis som fanatismen under kulturrevolutionen eller i Pol Pots Kambodja var helt ohållbar. Norge får en ny regering och helt plötsligt kallar all svensk media vårt viktigaste grannland för rasistiskt och använder en hatretorik som på många sätt är värre än det man använder mot SD. En norsk investerare får ett hedersdoktorat vid en svensk högskola och skandaliseras i svensk press trots att han investerat kanske hundra miljoner i svensk hotellverksamhet. Och det finns otaliga andra exempel och de blir fler och fler hela tiden i en alltmer ökande takt.

Så kunde det helt enkelt inte fortsätta. Jag tror tårtattacken hälsades med glädje av de som drar i trådarna (DN t.ex.) för det erbjöd ett tillfälle att blåsa av den här kampanjen som börjat leva sitt eget liv bortom DN:s kontroll.

Intressant att du nämner Nujen. En sak jag tänkte skriva om i denna tråd var hur han själv kommenterade efterspelet (i Aftonbladet tror jag) till Stoltenberg-utbytet, där han fick mothugg han respekterade.

Vad gör den stolte kurden (som visst är beredd att dö för ett fritt Kurdistan per enligt tweet)?

Jo, han sticker genast svansen mellan benen och backar till att prata om ALL rasism som problematisk och viktig att prata om, även specifikt den kurdiska!

Så snabbt och lätt var det! Lika snabbt kommer Wolodarski naturligtvis hålla med om att det är viktigt att problematisera ALLA etniciteter, även den judiska när han får frågan.

Hur tror du Göran Rosenberg hade hanterat en Jimmie Åkesson som bemött hans fråga om svensk etnicitet med en fråga om Rosenbergs judiska tillhörighet lyder under andra lagar, ska bedömas efter andra premisser - och i så fall varför?

Nejdu, våra etniska vänner kommer att vara mycket tillmötesgående att likställa vår etnicitet med deras när de ombeds göra det. Det är bara det att ingen gjort det än, på rätt sätt.

Lite som när ordförande Mao tappade kontrollen över kulturrevolutionen.

Det var Publicistklubbens eftervalsdebatt. Reinfeldt sa bl.a. "Dom älskar det" (om övergreppen) - vilket fick Mattias Karlsson att utbrista "Sanslöst!". Ingen annan partiledare tog avstånd från regeringschefens chockerande uttalande inkl. Publicistklubbens dåvarande ordförande: Ulrika Knutsson.

*Ingen* ledarsida kommenterade eller kritiserade Reinfeldt. Det är enbart i Sverige som detta är möjligt.

Christian Westling ställer frågan 1.43.

Först svarar Mona Sahlin.

Fredrik Reinfeldt svarar 1.44.50.

http://bambuser.com/v/1081147

Tja, den annars närmast likgiltige Reinfeldt eldade upp sig ordentligt. SD och "främlingsfientlighet"/"rasism" verkar vara det enda som får fart på honom. Dock mer en hatisk harang än någon kommentar av enskild(a) händelse(r).


Citerat i en kommentar på Snaphanen:

Fredrik Reinfeldt

Vi har ju sett det här fenomenet i andra länder. Vi ska vara väldigt klara över att hela idén är att sådana här partier ska vara missförstådda… och kränkta. Det är… så att säga, livsluften. Annars så finns inte… rörelsen. [Hånfullt:] Vi är en liten missförstådd grupp som ständigt är utsatta för angrepp av etablissemang och av andra som inte förstår oss. Det är, så att säga, så man håller ihop. Det är så man får upp tempot. Så att… det här är inget nytt. De älskar detta! Ska ‘alltid vara missförstådda!

Mattias Karlsson (bryter in och invänder)

Menar du att mina partikamrater älskar att bli knivhuggna?

Fredrik Reinfeldt

Och sedan har de den här tekniken i debatter. Det är så man ska göra. Först så berättar man att man tar inte debatten. Sedan tar man debatten. Då avbryter man och sedan recenserar man, genom att berätta om jag genomförde en bra debatt eller inte. Som om de är domare… De bjuder in. De är domare. De är kränkta. Det är synd om dem. Och det är klart att… jag erkände, vill jag påpeka, tidigare att vi har bidragit till en miljö som har ‘uppat’ dem i denna valrörelse. Men var inte förvånade över detta. Det här är bara början. Det kommer att fortsätta, så länge vi sätter dem på en piedestal och ger dem möjlighet att tycka synd om sig själva och känna sig kränkta i alla sammanhang.

Och låt mig säga det att… Det är ju så att alla partier granskas… och alla blir ifrågasatta. Men vi har olika väl underbyggda förslag. Och ni har helt enkelt inte en sammanhållen politik, eftersom ni finansierar allting med påstådda indragningar av invandring som överhuvudtaget inte är möjliga, givet de internationella konventioner och de avtal vi har och den allt mer EU-reglerade politik som vi följer.

Det går helt enkelt inte att genomföra er politik och så säger ni: Vad taskiga ni är som skriver det! Här är en jätterubrik som säger att vår politik går inte att genomföra. Ja, det drabbar alla oss andra också, va. Gör helt enkelt en genomförbar politik, så kommer det att se annorlunda ut. Men då är ni ointressanta! Det är så det funkar.

[ http://www.publicistklubben.se/2010/...rvalsdebatten/ ]

Från en statsminister som säger att SD "älskar det" i en kontext av ett politiskt attentat som var lika allvarligt menat som de ikoniska politiska morden i Sverige till hans löjeväckande påstående om att den EU-unika svenska invandringen påbjuds av EU.

Och journalisternas förbannade tystnad.

Som sagt - om detta må ni berätta.

För återknyta lite till dubbelmordet Ljungsbro och angreppet i Norge, där gärningsmännen i bägge fallen var av Afrikanskt ursprung. Vänstern rasade över att vissa sajter på nätet kopplade ihop gärningsmännen dåd med deras ursprung. Kritiken gick ut på att dessa sajter "fokuserade på nationalitet". Vissa sällsynt sinnesjuka människor försökte till och med mildra morden i Norge genom att kalla dem för ett uttryck av"desperation" , på grund av avslagen asyl.

Däremot har inte kommunisterna något problem med att peka ut alla mord på svarta av vita i USA som ett uttryck för rasism och hatbrott. Eric Rosén, chefredaktör på hatsajten politsm.se, gör ett stort nummer av ett en svart kvinna som blev mördat i ett vitt område i USA, blev rasistmördad (trots att bevis saknas, vilket han själv erkänner). Hashtaggarna är #döden och #rasism. Vad skjärt-rosen inte nämner är att blacks-on-whites mord i USA är betydligt vanligare än whites-on-black mord, både procentuellt och i absoluta tal. Det är 39 gånger mer troligt att en afro-amerikan därper en vit person, än att det motsatta sker. Liknande statistik finns inte i Sverige, men ingen skulle väl bli förvånad om siffrorna var något liknande även här?

Den enda slutsatsen man kan göra är att vänstern gör skillnad på folk och folk. Vissa mord är förståliga och fina, andra är onda. Vissa mord får man tar politiska poäng på, andra inte.
Politism sponsras årligen med 6 miljoner kronor från LO.

Jepp.

Mörda skinskalle - smäll på fingrarna och sedan airtime på P3 som hiphopare.

Mörda synthare som "ser ut som en fascist" (med 5 knivhugg varav två i ryggen) - 9 månader i häkte och sedan karriär som journalist.

Mörda syndikalist (indiciedom) - längre fängelsestraff och därefter kontinuerlig mediedrev när man söker in på läkarprogrammet.

Notera nu att detta syftar till att exemplifiera olikheten i hur det hanteras, ur vänsterperspektiv såväl som strikt rättsligt och medialt. Inget annat.

Det vi bevittnar i "Mediakriget om tårtan" är en rusning mot utgången. Författaren Nick Hornby har i Fever Pitch, (sv Fotbollsfeber) beskrivit den effekten i supportertermer, vilket passar bra in här.
Enligt Hornby så får ett lag som det går bra för fler supporters på läktaren, därav många "svenssons" och familjer. Stämningen är god, alla trivs och mår bra. Den hårda kärnan av våldsamma supporters syns och hörs inte så mycket i mängden.
Sen går det sämre resultatmässigt för laget, det kanske åker ner till nästa division. Medgångssupportrarna slutar komma för att titta på pissigt spel mot sämre lag. Kvar på läktaren blir då den hårda kärnan, som nu plötsligt blir fullt synlig i all sin våldsamhet. De sista resterna av "svenssonpubliken" blir nu förfärade och vill inte alls gå på matcher längre.
Likadant blir det nu med aktivism mot nationalister och invandringskritiker. När man var en del av en stor mysig demonstration av någotsånär vanligt folk kändes det bra, vare sig de stod ute på stan eller signerade tramsiga facebookupprop.
Nu när det är ett gäng slagskämpar som kastar sten, tårtor och vrålar känns det inte alls lika mysigt att delta i gemenskapen för vanligt folk som är ovana vid hur det går till på demonstrationer. Inte heller blir det lika kul att signera facebookupprop med krav på mer sten och tårtkastning. Ingen vill tillhöra en sådan opposition längre, och den oppositionen har inga ideologiska eller andra sätt att strategiskt knyta an till andra grupper. Den blir hängande, knäckt av sitt eget våld och sin egen misstänksamhet.
Liknande omgruppering sker nu som tidigare presenterats i media. Man skyndar sig att ta avstånd från tårtan, och andra störande beteenden. Vissa vill inte släppa vuvuzuelan som till exempel Karin Pettersson, men det hjälper inte. Medgångssupportrarna har redan lämnat läktaren och det är ingen idé att bygga en samlingsplats för slagskämparna, man vinner ändå inte tillbaka den breda publiken.

Väldigt bra liknelse. Så är det. Slaget är vunnet intellektuellt med giganter som sammanfattades bra av Marika Formgren i denna ledare.

http://www.helagotland.se/ledare/art...icleid=8974024

Sedan återstår den våldsamma svansen som nog kommer radikaliseras ännu mer ju närmare valet vi kommer.

Den infekterade debatten mellan Hanna Gadban och representanter från Feminstiskt Initiativ fortsätter och Hanna ha skrivit en dräpa till som hon publicerat på SVT debatt:

http://debatt.svt.se/2013/11/08/min-...-har-raserats/

Kulturrelativisterna får en rejäl känga. Tror ni dom ger sig eller provocerar Hanna bara till mer debatt?

Alltid kul när en representant för dem som vänstern utsett som ständiga offer går i clinch med vänstern själva. Mycket underhållande.