2011-07-08, 13:01
#1285
Citat:
Ursprungligen postat av Dogdylan
Om jag förstår dig rätt.
När denna politiska överrenskommelse är förankrad så skulle det i sin tur innebära att vi får en ny konflikt mellan kulturnationalister/Paleo-konservativa/Paleo-libertarianer och en slags liberalism delad av både socialister (schematiskt vänster) och liberaler (schematiskt höger).
Vi får då det första slaget – det som TS (Jag alltså) förutsåg. Kriget mellan Kulturnationalister och liberaler – med båda extremer på varje sida, dvs. etniska nationalister på ena sidan och post-kolonialister på den andra sidan.
När denna politiska överrenskommelse är förankrad så skulle det i sin tur innebära att vi får en ny konflikt mellan kulturnationalister/Paleo-konservativa/Paleo-libertarianer och en slags liberalism delad av både socialister (schematiskt vänster) och liberaler (schematiskt höger).
Vi får då det första slaget – det som TS (Jag alltså) förutsåg. Kriget mellan Kulturnationalister och liberaler – med båda extremer på varje sida, dvs. etniska nationalister på ena sidan och post-kolonialister på den andra sidan.
Precis så.
Citat:
Ursprungligen postat av Dogdylan
Ser vi till det mellersta – gällande det svenska habitus (diskursiva spelregler/ som härstammar från Pierre Bourdieus diskursteori) – så finner vi alltså (om jag förstår dig rätt) att ”invandraren” har olika betydelser. Dels kan invandraren förstås som något fysiskt och dels kan denne ”materialiseras” och förstås som ett ekonomiskt instrument som skall gynna landet.
Men hur vi än vänder och vrider på det, så blir ”invandraren” enligt de diskursiva spelreglerna ”något annat” än folket. Invandraren reduceras alltså kulturellt till den ständige signifikante andra, som skall passa in i vänstern och högerns bild. För vänstern är invandraren ett offer – som den vita mannen skall rädda (hårddraget) och för högern är invandraren ett instrument för lönedumpning eller för att denne skall gynna folket.
Detta är då, enligt dig, ett tecken på att svensk kultur finns. Du har alltså ur den politiska diskursen om invandraren kunnat härleda den svenska kulturen och dess latenta förförståelse om vad ”det innebär” att vara svensk, och hur denna förförståelse verkar för att bilda gränser mot det främmande. En process som ständigt reproduceras – till samma konstanta förhållande ”mellan svensken och invandraren”.
Tras – Detta var så jävla satans snygg härledning att jag fan ramlar av stolen! Jävlar vad bra sagt av dig. Shit, Släng dig i vägen Wendy Brown, för vi på Flashback knäcker dig på lingvistisk dekonstruering!!!!!!!
Men hur vi än vänder och vrider på det, så blir ”invandraren” enligt de diskursiva spelreglerna ”något annat” än folket. Invandraren reduceras alltså kulturellt till den ständige signifikante andra, som skall passa in i vänstern och högerns bild. För vänstern är invandraren ett offer – som den vita mannen skall rädda (hårddraget) och för högern är invandraren ett instrument för lönedumpning eller för att denne skall gynna folket.
Detta är då, enligt dig, ett tecken på att svensk kultur finns. Du har alltså ur den politiska diskursen om invandraren kunnat härleda den svenska kulturen och dess latenta förförståelse om vad ”det innebär” att vara svensk, och hur denna förförståelse verkar för att bilda gränser mot det främmande. En process som ständigt reproduceras – till samma konstanta förhållande ”mellan svensken och invandraren”.
Tras – Detta var så jävla satans snygg härledning att jag fan ramlar av stolen! Jävlar vad bra sagt av dig. Shit, Släng dig i vägen Wendy Brown, för vi på Flashback knäcker dig på lingvistisk dekonstruering!!!!!!!
Habitus sitter ju i beteende, ytterst i kroppen och det ska mer än Frankfurtskoleinspirerade reformer för att förändra detta. Eftersom svensk kultur ofta beskrivs som handlingsorienterad och praktisk snarare än reflexiv och filosofisk kan dessa reformer likväl ställa till med katastrof när det program som ska realiseras är självdestruktivt. Invandrare som Neuding och Tino fattar detta precis. Den svenska minoriteten i ett framtida mardrömsscenario kommer sannolikt fortsätta att bete sig ungefär likadant, och vad vi jobbar för här är att habitus ska arbeta skapande inte destruktivt. Ett exempel på habituell svenskhet i aktion är detta PI-inslag när producenten för ett radiohumorprogram för utvecklingsstörda håller järnkoll på att Jimmie Å inte ska få säga något ordentligt (lyssna, detta är habituell svenskhet, finslipad av statsmakten sedan Gustav Vasas tid - läs Glimmande inlägg):
http://politisktinkorrekt.info/2011/...immie-akesson/
Producenten heter Moa Sandblad och får antas vara etnisk svensk tills motsatsen bevisats.
Däremot finns det ett annat begrepp, en slags "förväntning" (spelregel?) på spelplanen vid namn doxa. Fan, jag hade ju tenta på de här två begreppen även fast det var för nästan fyra år sedan. Inte konstigt att jag fick så dåligt betyg på den tentan. 
. Vad du menar är att svensk kultur inte klarar av (på grund av historiska orsaker) klarar av att procesera filosofiska perspektiv på svenskheten - som inte grundar sig i någon slags primordial och praktisk svenskhet? Du menar alltså, att svenskheten inte kan dekonstrueras (i praktiken) till något annat än svenskhetens urspungliga betydelse? 
