Citat:
Ursprungligen postat av glimmande
Hmmm. Ska nog förklara vad jag menar.
...
Om man ska sammanfatta statsmakten samt de ansvarigas projekt så har det alltid skett och indirekt alltid handlat om assimilation. Innan sjuttiotalet så var det uttalat. Om du kommer hit så får du anpassa dig och bli svensk. Under sjuttiotalet (antagligen tack vare statens enorma expansion) så blev svenska byråkrater enormt malliga och inriktningen ändrades till att minoriteter accepteras fast utan några egentliga särrättigheter. Men hela projektet var fortfarande assimilationistiskt då "alla" trodde att den svenska liberala identiteten och de svenska liberala föreställningarna var såpass starka att folk automatiskt i valet mellan dessa och sin invandrade kultur skulle välja de svenska liberala (vilket självklart innebär assimilation). Ett rent överskattande av styrkan i den liberala metakulturen alltså. Typ, lär er kurdiska ni men inom nån generation så är ni lika svenska som Sven Svensson för svenska samhället är ungefär som borgerna i Star Trek: "Resistance is futile. We will assimilate you".
....
Det är en övertro på det svenska exemplet. Vi svenskar har en svaghet och det är att vi ( visserligen i likhet med många andra ) tror att vi är lite bättre, lite finare än andra. Det stora felet vi gör är att tro att vår kultur, vårt sätt att lösa problem automatiskt ska övertas av andra, så fort de blir upplysta om det svenska exemplets förträfflighet. Det händer naturligtvis inte, alla nationer och kulturer är lika övertygade om sin egen förträfflighet och även om någon flyktigt kan erkänna vissa fördelar med ett svenskt system så är det i praktiken ingen som vill följa vårt exempel.
Precis som du skriver så trodde man att det räckte med att visa upp det svenska så skulle alla konverterera till svenskhet.
Det hände naturligtvis inte. Och därnågonstans är vi nu. De inflyttade skiter högaktningsfullt i svenska normer, värderingar och sånt.
Vår syn på svenskhet är komplex. Att vara svensk är att vara utvald av Gud i ett land som inte tror på gud.
Att bli svensk är då en ynnest, den största hedersbetygelse som kan ges någon utlänning. En utlänning, till exempel en tysk eller botswanare som råkar flytta hit kan inte ses som något värdefullt i sin egenskap av tysk eller boswanare. Först om vi kallar honom svensk så får han värde och erkännande. En slags befordran i nationernas rankinglista, där svenskar ligger i topp. Därav misstagen att kalla inflyttare svenska hit och det, det är en hedersbetygelse, naturligtvis helt missriktad. De utnämnda "svenskarna" bryr sig naturligtvis inte om denna utnämningen.
Eftersom "vi" är snälla och goda mot alla invandrare utnämns de till svenskar och så tror vi att det ska göra dem till svenskar och ta bort alla problem.
Svensk självgodhet och naivitet i förening.