Drömtråden aka Vad drömde du i natt? [sammanslagen]

Inatt hade jag en jätte spacead dröm. Drömde att jag och nån kompis var ute på en gata och sköt mot andra folk som också var beväpnade. Jag blev förvånad över hur jävla svårt det var att träffa folk, det fanns inget sikte som på cs... Slutade med att jag blev ihjälskjuten, och efteråt var jag jätterädd för att berätta för mamma att jag hade dött... Sen hände det massa störda grejer jag inte kan förklara

Drömde världens skönaste dröm inatt, där jag dessutom kunde tänka klart/ta beslut i drömmen, i princip.

Var på någon lugn tillställning med människor, både kollegor och gamla kompisar.
Blev erbjuden MDMA, i form av lakritsgodisar(!!) med flytande salmiak inuti.
Man erbjöds ett helt paket - och jag tänkte i drömmen att jag borde tacka nej för att inte fucka upp mitt psyke ännu mer, samt pga rädslan att drabbas av HPPD.

Tackade av någon anledning ja ändå, och tänkte i drömmen att jag endast borde äta 2 karameller till att börja med, att man ska börja med en låg dos om man är nybörjare, och att ruset ej kommer direkt. (Haha)

Resten av drömmen var typ en konstruktion av hur min hjärna föreställer sig ett MDMA-rus, då jag aldrig provat detta tidigare.
Upplevelsen gick ut på att jag blev glad och märkbart påverkad (vinglig och sluddrigt tal), fick grusig syn, och såg omvärlden ur en färg i ena ögat, och i ett par andra färger ur det andra.

Så - min natt var en imaginär tripp, och sedan vaknade jag på rygg med armarna utsträckta brevid mig, längre ner i sängen än jag vanligtvis ligger.

Det var trevligt, men random.

Tja!
Detta var en dröm/ paralys jag fick uppleva inatt:

Jag stod på en gång av stenplattor till ett hus ca: 5 meter från dörren, jag hörde röster från huset. Vet inte om jag var på väg från eller till huset men det får jag snart veta.

Det var ca: 2 meter gräsmatta åt grannens håll och en bred buske avskiljde denna tomt med den andra. Busken började 30cm från marken så man ser då in på grannens tomt.

När jag står där i kvällsmörkret så känner jag på mig att någon/ något tittar på mig bakom busken.

Jag hukar mig ner för att ta en titt under busken. Två små lysande ögon spärrade på mig och min kropp, det ser ut som att den analyserar kroppen? Men vafan är det för något? Den var mindre än en katt... men större än en mus... en ekorre??

Medan tankegångarna går så hinner jag knappt blinka innan den krypit/flygit på mig.
- VAFAN? VAD GÖR DEN? VARFÖR BITER DEN MIG!?..

Medan paniken stiger i kroppen så blir jag också helt orörlig.. Den jäveln biter mig samtidigt mellan bröstet/axeln. Nu kan jag verkligen se vad den är för något... En jävla fladdermus...

Jag har alltid haft ett obehag när det kommer till fladdermöss, ända sedan barnsben har fantiserat om hur fladdermusen jagar mig och sedan biter mig( ska också säga att jag såg på vampyrfilmer en hel del som liten )

Som en reflex så börjar jag skrika på hjälp... vilken klassiker... såklart så kommer en liten viskning ut som bäst... - Jag vet ju att det finns människor där inne, måste ropa på hjälp!

Nu har jag tagit mig fram till trappan vid dörren men energin jag lagt på att försöka skrika och ta mig till trappan visar sig tydligt. Jag är helt orkeslös... och det känns nästan som att fladdermusen injecerar gift som orsakar förlamningen...

Jag slogs av hur jag inte kände någon smärta, utan det var mer som en spänning som lagrats upp i bröstet/ axeln, där den biter mig...

Nu i efterhand fattar jag spänningen...

Under försöken till att skaffa hjälp så blir jag medveten... jag vaknar med stängda ögon och en bekannt känsla slår mig... SöMnPaRaLyS... Då det inte är första gången det händer mig så tänker jag
-here we go again...

Att få panik förvärrar alltid paralysen men den hade följt med från drömmen pga. Fladdermusen.

Så jag håller fortfarande ögonen stängde för att undvika ytterligare panik, man brukar ju inte få nice visuals direkt Jag tänker på andningen och paniken lägger sig...

Spänningen!! Den i axeln, hade följt med och nu fattar jag varför den kändes så... I sömnparalyser blockeras signalen ut till alla kroppsdelar... lite långsökt men när fladdermusen bet mig i axeln så hade jag försökt greppa eller slå den men då signalen ut till armen blockerades så bildades denna tunga spänning.

Tänk dig att försöka curla 60kg, du tar i så du skiter på dig men händer ingenting, men spänningen i muskeln är ju där

Jag vågar nu kisa med ögonen och kollar läget i rummet, kusten är klar. Jag öppnar ögonen helt, vickar på tårna och vaknar helt och hållet.

Lyckades hamna i 2 till paralyser efter denna men somnade lugnt in istället...

Jag drömmer ofta att jag är på en båt i stormigt vatten. Det är en stor båt, typ ålandsfärja.
Jag springer omkring och hittar inte min hytt, det kommer in vatten i båten och jag vadar genom vattnet. Jag personligen tror att denna dröm har symbolik för hur mitt liv är, jag är fast, kan inte komma därifrån, vattnet är mina känslor...
Jag har ofta drömmar om vatten...stormigt vatten...
Jag drömmer ofta om att jag dör och jag har sett mig själv dö...

I natt drömde jag att blixten slog ner rakt i bröstet på mig och jag dör... jag vaknade med minst sagt hårt bankande hjärta. Har haft liknande dröm men då har en smällare/bomb exploderat i min famn. Och jag har hört mig säga -Nu dör jag ....och vaknat...

Jag fick under en period sömnparalys var och varannan natt, en period då det var extremt stressigt i mitt liv, tack o lov inte haft det på ett tag. Men jag har aldrig sett något väsen eller dylikt, bara att kroppen är helt förlamad och att jag försöker ropa på hjälp, men det blir mer ett gurglande ljud, och till slut släpper paralysen och man somnar om och så kommer det tillbaka...fy fan va otäckt det är...Första gången trodde jag att jag höll på att dö

Kanske står för att ditt undermedvetna vill att du ska gå vidare, men "du" vill inte släppa taget?
Då stökar det undermedvetna till det?!

Jag drömde att en gravid kollega till mig (som just nu är på semester) tappade gravitationen och började sväva. Sen zoomade drömmen liksom ut och såg mig själv liggandes på sängen med en vålnad som viskade i mitt öra. Sen vaknade jag.

edit: har haft liknande dröminslag förut om att vålnader viskar drömmar till mig, om det leder till sanndrömmar så är det väl på samma sätt som viskningsleken, förvrängt och konstigt. Hade en dröm om att någon som ledde en cykel ledde mig förbi ett dagis där hon hade växt upp i närheten av en skog fullt av totempålar. Var med om något liknande för ett par år sedan, dagiset och cykeln stämde men totempålarna var klottrade ansikten på träd.

Jag drömde en mycket obehaglig dröm för någon natt sedan.

Jag var på semester i något sydeuropeiskt land, det var varmt, skönt och mitt på dagen. Tätbebyggd stad med väldigt gamla och anrika hus, mycket liv och rörelse. Jag satt i drömmen på en balkong här tillsammans med några andra, för mig omöjliga att identifiera i drömmen. Jag minns bara att det var människor jag kände mig trygg med, kanske familj. Balkongen låg högt upp, kanske 7 våningar upp i byggnaden. Den var stor, och runtomkring samt mittemot låg balkonger i liknande tappning. Det var mycket folk ute, och man kunde se medelhavet från utsikten.

På balkongen precis till vänster, som låg med några meters mellanrum från den jag själv befann mig på, lekte två barn. De var små, kanske 2 år, och befann sig på krypstadiet. En liten flicka, äldre, och en liten pojke, yngre. Det var här drömmen tog en mycket obehaglig vändning, då jag precis i samma veva hann notera att det inte fanns någon vuxen där som hade någon översyn över det hela. Precis i samma veva som den tanken registrerades så ser jag hur det ena barnet, den yngre av de två, klättrar upp mot balkongräcken, utan förståelse för vad som kan hända, och sen faller över ner mot marken.

Jag minns hur jag skrek till, men det var för sent för att hejda barnet som redan hade fallit. Jag minns även hur den djupa starka avgrundskänslan av obehag dök upp i mig när jag bevittnade det som hände.

Stämningen dog ut totalt, när alla människor på de omkringliggande balkongerna samtidigt förstod vad som hänt, och paniken, sorgen och klagosången tog över istället. Den kollektiva sorgen över när det mest hemska sker de mest oskyldiga bredde ut sig på denna annars så lugna, fridfulla och glädjefyllda plats.

Det var nog bland det värsta jag drömt på länge. Sen övergick drömmen, som de så ofta gör, in i någonting annat, som jag inte längre minns. Med ett helt nytt scenario, med nya känslor, upplevelser och annat.

Drömde faktiskt en "mardröm" gör typ aldrig det. fast var ej rädd inte läskig bara skum. Inte så man vaknar kallsvettig eller är rädd. Handlade iaf om att nån hade tagit typ 2 gisslan i ett ställe , så jag och några andra går dit typ bryter upp en dörr. Sen den där killen hade typ lagt ut högtalare o snackade även fast han inte var där. Vi var ej så oroliga sedan hör man typ ett flygplan o han hoppar ut tror ja. Tillslut är det iaf så att han är inne i byggnaden o typ ska döda oss och vi flyr , springer dock runt å kommer till samma ställe , "Han hade inget riktigt ansikte" och höll i något vapen i handen yxa eller nåt. Men iaf i slutet så kommer polisen och griper honom , han typ ger sig "Var något som hörde ihop" minns ej exakt vad det var typ "Alla snutar är...?" Så släpper han vapnet och ger sig. Minns att jag var lite arg för han kanske var odödlig? Tänkte typ "Fan ville ju typ skada honom lol...

Fast värsta var iaf när jag drömde att jag var på ett bad och mina badbyxor började spricka "ganska tajta" var dem oxå, Så jag bad polaren att ge mig en handduk. "Oxå en till sjuk sak vi satt i omklädningsrummet" så blev det svart nån släckte lampan o ropade typ "Det är svart" alla bara drog därifrån man var typ lite rädd, trodde det var typ gisslan eller isis" nån ba" Vi går in i bastun, varför det? Men sedan handlade det om att en svart person hade gått in hahah tyckte det var onödigt bara. Eller när jag var på ett shoppingcenter och träffade polare var typ slut , sen skulle ta en buss hem och hade inget buss kort osv. Sen lite andra konstiga "Detta var igår o i förrgår. Man drömmer fan ibland om saker man har ångest över alltså "Har drömt lite om min rygg" Typ en som skulle titta på den lite böja sig fram, Gör det värre än det är. Ville ej det "pinsamt" kanske inte alltid varit så. Men det var fan ångest "F.ö en typ "peddo kvinna" skoja eller

Jag drömde att jag hade åkt iväg, rest upp till en liten koloni som befann sig på mars. Det var ett litet bebyggt område där man hade lyckats inkapsla den jordiska atmosfären. Här fanns det stora trädgårdar och växter, en del människor och allt annat som påminner om en turist-rymdstation mitt i universum.

Jag minns inte hur jag tagit mig dit, men jag var där med en vän. Vi befann oss i ett stort väntrum. Väggarna var av stål. Inne i väntrummet fanns ett stort panoramafönster som vätte in i ett separat rum. Rummet var ovalt och fyllt med sand på marken, ungefär i storleken av en tennisplan. Det var mycket grumlig syn och mörkt i luften inne i rummet. Nästan svart. Som jag förstod det, i drömmens skruvade logik, så stod alla i kö för att få lov att komma ut på "arenan" som skymtades bakom glaset. Man fick ett par minuter var där, och inne på arenan kunde man alltså då vistas på mars, med dess naturliga klimat, ej justerat för mänskligheten.

Jag förstod att folk helt enkelt åkte dit som en äventyrssemester, "prova att leva på mars i ett par minuter".

Min vän var mycket ivrig inför detta (han är förvisso ivrig inför allt), och peppade upp sig rejält medan vi väntade. Det skulle snart vara vår tur, och vi hade fått förklarat för oss av någon på plats arbetande personal, att allt skulle vara fullständigt säkert.

Den mundering jag fick på mig innan vi skulle ut på arenan var relativt märklig. En dyktank, fast utan munstycke, badbyxor och simglasögon. Tydligen skulle detta räcka för att klara av några minuter i mars tuffa atmosfär.

De stora metalldörrarna, med diverse varningstecken, öppnades framför oss, och resterande personer i väntrummet såg avundsjukt på medan vi fick lov att träda in på arenan. Vad exakt vi skulle göra där inne minns jag inte, men jag hade samma känsla i kroppen som inför en tennismatch, en squasch-match eller vad som helst för sportslig tävlingsaktivitet.

Det dröjde emellertid inte lång tid innan jag började upptäcka att något var fel. Jag kunde andas och röra mig, men jag tappade helt rösten. Jag kunde inte kommunicera. Jag började signalera med handrörelser till min vän, som förstod att något var fel. Snabbt avbröts hela upplevelsen och vi plockades åter ut i väntrummet där läkarpersonal väntade. Det pratades om kollapsade lungor, och andra felsökningar. Arenan stängdes av för allmänheten, något var fel. Det var inte säkert.

Jag minns inte i drömmen att jag fick någon sorts medicinsk behandling, men jag minns att jag snabbt tillfrisknade tillbaka i det artificiella jordlika klimatet. Ungefär här passerar det en period som jag inte alls minns.

En stund senare, fortfarande kvar på mars, så rör jag mig ut ur en av de metalliska byggnaderna, och ut i det grönområde som låg utanför. Det liknar en park, eller nästan en botanisk trädgård, med höga, gröna växter av odefinierad art. På väg ut ur dörren stöter jag av misstag ihop med en man i övre medelåldern. Det står på något vis klart för mig att han är vaktmästare på rymdstationen, men han beter sig väldigt märkligt. Som att han inte har alla hästar i kanoten. Han blir direkt oförskämd och aggressiv. När jag sedan också noterar att han försöker sträcka ned handen i min ficka för att ta min telefon, så blir jag arg. Jag trycker upp mannen mot väggen och håller fast honom, samtidigt som jag ber andra tillkalla väktare.

Ungefär här händer det något oväntade draget i drömmen, att mannen i all plötslighet - förvandlas till en myra. En liten, jävla myra. Det står klart för mig i drömmen att detta var en aktiv och undvikande strategi från hans håll, och det är omöjligt för mig att kvarhålla myran, då den är så liten och lätt smiter ur alla grepp. Väktare anländer, och ett stort polispådrag börjar på stationen. Alla är väldigt modernistiskt klädda i uniform, ungefär så som man skulle kunna förvänta sig i gemene rymdfilm.

Stämningen är spänd, adrenalinet ligger i luften och ljudnivån är hög, medan alla på stationen söker efter den försvunne vaktmästaren, för att lagföra honom. Som jag förstår på de övriga så är det inte första gången han agerar på det här viset, och det är dags för honom att möta sina påföljder.

Från ingenstans dyker då mannens son upp, som ser ut ungefär som en förvuxen och ond version av Wolverine. Sonen är över 2 meter lång, grov, och klassas som en jätte. Sonen vädjar till alla på plats att hans far inte mår bra, och inte vet vad han gör. Han har ingen aning om konsekvenserna av sitt beteende. Men ingen lyssnar till sonens vädjanden. Jakten fortsätter.

Sonen blir då i sin tur aggressiv, och försöker med våld hindra väktare och alla andra från att försöka komma åt hans far.

Jag minns att jag är något avskild från de andra, och går runt sökandes, när någon dyker upp bakom mig. Jag blir över ryggen, längs med ryggraden skuren med en kniv av skalpell-liknande karaktär, som jag i drömmen känner påverkar 4-5-6 av ryggkotorna. Jag ser att det var den försvunne vaktmästaren som släpper kniven samtidigt som han snabbt hastar därifrån. Mirakulöst nog klarar jag mig utan större sviter.

Efter detta tror jag att jag vaknade. Det här var en av kanske ett 10-tal drömmar jag hade under natten, som jag minns, men den här minns jag starkast. Några av de övriga drömmarna återbesökte även mars. Tåls kanske att nämnas att jag kvällen innan nynnat på, och idag vaknade med låten fast i huvudet; David Bowies "Life on Mars".

Som det kan gå.

Jag har ner och mer haft återkommande drömmar om terrorgruppen IS. Mardrömmarna är så sjukt verkliga och när man vaknar upp på natten av mardrömmen så känns de så verkligt och inget roligt tv program i världen (som man startar upp för att skingra tankarna) kan få bort den obehagliga känslan man har efter man vaknat upp.
Ska bli spännande va det blir inatt..

Inatt drömde jag att jag skulle se damernas landslag spela fotbollsfinalen på en stor arena. För att komma in i arenan var man tvungen att gå igenom en liten trädgård som låg i anslutning till ett alldeles vanligt hus. Detta huset ägdes av den här killen: https://www.youtube.com/watch?v=J1mwYO5tKHw Han var nu något äldre, och han berättade för mig medan vi gick igenom trädgården att han hade kopplat in rörelsesensorer i trädgården anknutna till kaffebryggaren i huset, som skulle känna av när man kom hem och starta kaffet direkt. Jag tyckte det var en bra idé. '

Förvånansvärt nog ledde faktiskt stigen genom trädgården fram till en alldeles kolossal arena, där matchen börjat spelas. Jag fann en sittplats, och insåg då att jag varit där tidigare. Jag hade nämligen stashat en massa olika dryckesflaskor, loka, diverse likörer etc, samt ett femtiotal böcker på plats. Det var ett berg av böcker som mötte mig när jag satte mig på platsen, och av någon anledning inser jag i samma ögonblick att jag har med mig fler böcker.

Efter detta förändras drömmen, och jag är i en mörk korridor, med träarmatur och upplyst av ljuskronor längs väggarna. Det är inte en läskig korridor, utan en varm och gemytlig plats. På golvet finner man persiska mattor i diverse fina mönster. Jag går in i ett rum, som jag leds in i genom en stor träport, och det framgår i detta rum att leken "inte nudda marken" pågår för fullt. Det är många deltagare, säkert ett 20-tal minst, som hoppar mellan diverse föremål för att inte nudda marken, ty då är man "ute". Spelet verkar ha flera olika mål, bland annat att roffa åt sig vissa objekt placerade på olika platser i rummet, men även att spela ut de andra spelarna.

Jag går direkt på mål nummer två, när jag ser mitt läge, och glidtacklar en man så att han rör marken, och är ute ur leken. Mannen är en relativt lång asiat, med håret i knut. Han har på sig traditionella, mörka kampsportskläder, och ser ut lite som en ninja av något slag. Han är otroligt irriterad över att ha blivit utslagen, och försöker med armrörelser och hets provocera mig att också fumla till det, och nudda marken. Jag blir irriterad och säger att han får gå iväg, eftersom att han är ute ur spelet, men han verkar inte ta till sig av detta.

Efter ett tag kommer dock en äldre asiatisk man, med långt skägg, lång traditionell kimono och ett följe på två personer förbi. Han går sakta genom rummet, och verkar vara någon sorts spelledare. Han säger åt den kränkta, tacklade och utspelade yngre mannen att han inte kan stå där och vifta, han är ju ute. Då lyssnar den unga mannen och går därifrån, efter att hövligt ha bugat sig.

Jag fortsätter spelet.