Gissa Bokcitatet

Jag somnar och drömmer en kvalmig dröm om att vi två flyttar ihop till en lägenhet full av djurmasker och pornografiska bilder. Under frukosten läser vi morgontidningarna och byter några ord om att man måste välja bort saker ur samtidens flöde av meddelanden. Sedan skall hon duscha och malträtera sina drag framför spegeln i minst en timme, och jag tar mig nedför den gamla knarrande trätrappan till biblioteket för att läsa "Hyperions Schicksalslied" eller Strindbergs beskrivning av fiskar i I havsbandet. Det är meningen att hon skall följa med mig under ännu ett lägenhetsbesök. För varje lägenhet jag besöker och förkastar djupnar min oro över att mitt omdöme kanske har försämrats. Har jag kanske redan sett den bästa lägenhet som det står i min makt att tillskansa mig, den lägenhet där jag skulle leva det bästa livet och varifrån staden skulle vara tillgänglig som den bästa av alla de städer som mitt liv är ägnat att kartera? Hur skall jag veta vad som är bra för mig när jag inte ens vet vem jag är, och hur skall jag kunna igenkänna det som är bäst för mig när jag möter det i en aldrig förut sedd skepnad?

Zarah, som nu efter duschen sitter framför toalettbordets spegel där hon i imman skymtar sitt skära ansikte nedanför en frottéturban, har ofta följt med mig för att ge råd och vid flera tillfällen favoriserat lägenheter som jag för min del utan övervägande förkastat. En annan sak som oroar mig nu är att lägenheterna och deras invånare börjar komma till mig i drömmar. Ibland kan jag vakna med en känsla av att inte bo någonstans eller av att bo överallt. Eller så kan det kännas som om denne jag som stiger upp ur sängen bara är en av de personer som en i och med detta mitt uppstigande räddningslöst förlorad berättare snarkande har drömt fram.