I sina stunder kan man tro de är något av samma andas barn. Men vår författare är en av dem som Houellebecq skulle skrivit in i en alldagligt perverterad töckentillvaro, ehuru klagande. Mysrolig.
Poet. Som romanförfattare tål han inte att jämföras med nyssnämnde fransos.
Meningar något för styckade för att vara Lars Gustafssons, som ändå är den förste jag kom att tänka på efter den beskrivningen, och jag gärna skulle läsa följdriktig replik från.
Meningar något för styckade för att vara Lars Gustafssons, som ändå är den förste jag kom att tänka på efter den beskrivningen, och jag gärna skulle läsa följdriktig replik från.
Det var en liknelse jag inte alls tänkt på. Det var nog mer slumpens skördar att just det lilla citatet påminde om LG. Gustafsson skriver inte lika hugget, som du säger. En elak tanke som for genom min skalle säger att det beror på att Gustafsson till att börja med kan skriva en lång mening med bibehållen grammatik.
Rätt rike, rätt era (samtid). Snart är jag hemma och ska leta upp fler citat.
En ledtråd som torde vara helt avslöjande för många som läst boken.
Citat:
Jag har en siffra i huvudet. Ettusenfyrahundrafyrtio. Det är en viktig siffra. En siffra man ska ha uppsikt över. Åtminstone om man är i mina kläder. Som för närvarande är en pyjamas.
Jag har precis vaknat. Jag har precis slagit upp ögonen. Jag har precis upptäckt att det är en för jävlig dag. En onödig dag. En dag med inte ett enda klockslag att passa. Inte en handling jag förväntas utföra. Helt blankt schema.
Alla räkningar är betalda. Varorna inköpta. Lägenheten tillräckligt städad.
Fy fan.
Det där var en riktigt bra gissning, om än fel.
Personligen tycker jag Jönsson är mer intressant än den eftersökte. Fast inte lika omtalad i bredare kretsar. Mest, tror jag, för att vår författare är något av en estradör.
Citaten kommer ur hans första roman, som tydligen var avsedd att bli novell innan berättelsen växte honom ur händerna.
Carl Johan Vallgren, Dokument rörande spelaren Rubashov?
Näpp. Vallgren är en fullfjättrat novelist, som jänkarna skulle kallat'an.
Vår författares verk är mer av (apropos den trunkerade stilen) en mycket lång stand-up-poetry-reading, som han trots det faktiskt får ihop till en varm liten historia.
Det där var en riktigt bra gissning, om än fel.
Personligen tycker jag Jönsson är mer intressant än den eftersökte. Fast inte lika omtalad i bredare kretsar. Mest, tror jag, för att vår författare är något av en estradör.
Citaten kommer ur hans första roman, som tydligen var avsedd att bli novell innan berättelsen växte honom ur händerna.
Min nästa gissning är i så fall Bob Hanssos debutroman - Gunnar.
Och personligen tycker jag också att Jönson är intressante är Hansson - helt oavsett om gissningen går hem eller inte.
Min nästa gissning är i så fall Bob Hanssos debutroman - Gunnar.
Och personligen tycker jag också att Jönson är intressante är Hansson - helt oavsett om gissningen går hem eller inte.
Och med det är stafettpinnen i Alvins näve.
Den som vill läsa om den sjukpensionerade snickaren Gunnars mödor med att få tillbaka ett liv kan köpa den i pocket i snabbköpet.
Efter en stinkande väntan i den vedervärdiga solen steg jag slutligen på en lortig buss där ett gäng idioter var sammanpackade. Den mest idiotiska av alla idioter var en varböldsaktig skapelse med ett löjligt långt luftrör som matchade en grotesk hatt med rem i stället för hattband. Denne pretentiöse snorvalp började gruffa bara för att en gammal idiot med senilt raseri stampade på hans koben, men strax lugnade han ner sig och smet iväg i riktning mot ett säte som fortfarande var fuktigt av svett från föregående innehavares skinkor.
