Gissa Bokcitatet

Varifrån kommer hon? Vart går hon? Han vet inte. Allt han vet är att varje dag kommer hon hit, iklädd sin uniform, bärande på alla sina attiraljer som hon sätter ned vid dörren; därefter går hon tvärs över rummet, drar isär gardinerna och öppnar dörrarna till trädgården, bäddar hans säng mjuk efter att ha vädrat filtarna, vänt madrassen och bytt lakanen, skurar och vaxar sedan golvet, gör rent badrummet, putsar möblerna och alla speglarna, fyller på förråden, och någonstans på vägen begår hon ett grundläggande misstag, vilket föranleder honom att administrera vederbörlig tuktan. Varje dag samma sak. Varför framhärdar han? Det är inte så mycket det att han delar hennes begär efter hopp (fast ibland, sent på dagen, gör också han det), som att han inte kan göra annat även om han ville. Att leva i ordets fulla betydelse, vet han, är inte att blott existera, utan man måste hänge sig åt något uppdrag, viga sitt liv åt ett högre mål, men sannerligen undrar han ofta, medan han ser den breda delen som bestämts av Moder Natur för sådana högtidligheter darra och rodna under hans hand (han betraktar den som en oskriven liggare att fylla i), huruvida det är han som givit sig åt ett högre mål, eller om det är målet som har valt och faktiskt fångat honom?

Whenever I've tried to free my life from a set of circumstances that continuously oppress it, I've been instantly surrounded by other circumstances of the same order, as if the inscrutable web of creation were irrevocably at odds with me. I yank from my neck a hand that was choking me, and I see that my own hand is tied to a noose that fell around my neck when I freed it from the stranger's hand. When I gingerly remove the noose, it's with my own hand that I nearly strangle myself

Men människan är ett sentimentalt kräk, som älskar skymning, musik, vemod och bedöfning. Den härlige solguden vill dyrkas av klara, lugna och starka hjärtan; endast de segrande, smärtebesegrande finna nåd för hans ögon, endast i deras viljor kan den högsta entusiasmen tändas, harmonien få sin eldigaste spänning.

Nytt citat då (kanske redan språket avslöjar upphovsmannen men skitsamma):

Är det så enkelt att det är Villhelm Ekelund, känner igen stilen och tematiken, men är strandad i USA och har ingen möjlighet att kolla upp det.

Det individuella livet har ännu ingen historia, eftersom det bara är andra sidan av det allmänna historiska livets torftigheten. De pseudohändelser som trängs om utrymmet i skådespelets dramatisering har aldrig upplevts av dem som informeras om dem, de drunknar dessutom i inflationen av hastiga växlingar, i varje pulsslag hos skådespelets maskineri. Å andra sidan saknar det som verkligen upplevs all förbindelse med samhällets officiella irreversibla tid, och står i direkt motsättning till den pseudocykliska rytmen hos denna tids konsumerbara biprodukter. Den individuella upplevelsen av ett separat vardagsliv förblir utan språk, utan begrepp, utan kritisk tillgång till sitt eget förflutna som ingenstans finns upptecknat. Den låter sig inte kommuniceras. Upplevelsen förblir oförstådd och glöms bort till förmån för skådespelets falska minne av det icke minnesvärda.