Gissa Bokcitatet

And I've watched her get more and more skillful over the years. Practice has steadied and strengthened her until now she wields a sure power that extends in all directions on hairlike wires too small for anybody's eye but mine; I see her sit in the centre of this web of wires like a watchful robot, tend her network with mechanical insect skill, know every second which wire runs where and just what current to send up to get the results she wants.

- - -Jag var född i ett skogigt landskap – just »där Sverige börjar», som Strindberg säger. När blåsippornas knoppar skjuta upp ur myllan på sluttningarna af Rönneådalen och tjälen smälter under blommande hasselbuskar, då är det ett härligt land där uppe mellan Söderås och Ringsjö. Ån strömmar djup och svart, nu tillbakaträngd i sin fåra igen, som den svämmade öfver på hösten och vintern, läggande sköna banor till skridskoåkning. Nu lyser ljuset hvitt genom bokarnas kronor, det tindrar om blanka grenar och fina knoppdun.- - -

"Till X:s stora förskräckelse hade de många läckerheterna knappt hunnit dukas fram innan de slukades; han satte nämligen en ära i att vara sin tids främste frossare, och just vid det här tillfället välsignades han av en strålande aptit. Återstoden av gästerna tittade förbluffat på varandra, men det tycktes inte bekomma indiern som tömde den ena bägaren efter den andra och skålade för samtligas välgång. Han sjöng på ett ytterst uppseendeväckande sätt, berättade historier som han själv skrattade hejdlöst åt, och spottade ur sig improviserade verser som kanske inte hade förefallit oävna, om det inte hade varit för de besynnerliga grimaser som åtföljde dom. Hans ordflöde var kort och gott lika rikt som hundra astrologers; han åt lika mycket som hundra bärare och svirade i proportion därefter".

"Jag skulle innerligt gärna själv vaka över ditt uppförande och besöka det underjordiska palatset, som säkert innehåller allt vi och våra likar kan drömma om. Det finns ingenting som är lika njutbart som att dra sig tillbaka i grottor. Jag har en utpräglad smak för döda kroppar och mumier, och jag är säker på att du får se utsökta exemplar av bådadera. Glöm mig inte då!".

"Men kalifen ägde ett rastlöst och impulsivt temperament, som inte lät honom få ro här. Under sin faders livstid hade han studerat flitigt för sitt eget nöjes skull, och han hade förskaffat sig en stor mängd kunskap, men det räckte inte för att tillfredsställa honom; han ville ha kännedom om allt, till och med vetenskaper som inte existerade. Han tyckte mycket om att debattera med de lärda, men tillät inte att de sade emot honom allt för hetsigt. Med gåvor tystade han munnarna på de vars munnar lät sig tystas; men andra, vars frispråkighet han var oförmögen att tygla, skickade han till fängelsehålorna där de fick kyla ner sitt svallande blod; ett botemedel som ofta rönte stor framgång.

X hade också en förkärlek för teologisk polemik, men det var överlag inte de ortodoxa han sympatiserade med. På det sättet fick han trosivrarna att motsätta sig honom, och kunde sålunda, å sin sida, förfölja dem; för han var om inte annat fast besluten att ha rätten på sin sida. Den store profeten Muhammed, vilkens ställföreträdare kaliferna är, betraktade vredgat denne ståthållares gudlösa uppförande från sin boning i sjunde himlen. "Låt honom hållas", sade han till genierna, som alltid är redo att lyda hans befallningar. "låt oss se hur långt hans dårskap och ogudaktighet kan sträcka sig: om han går till överdrifter vet vi hur vi ska straffa honom..."