Gissa Bokcitatet

Stämmer bra det. Din tur att fråga Flu.

Här kommer ett stycke från en mycket originell historia och personlig favorit.

"A hängde fickspegeln på kartongens innervägg, på vänstra sidan mot fönstret, och i skenet från ficklampan målade han sedan läpparna gröna med plakatfärg. Sedan sökte han sig i allt vidare cirklar fram till regnbågens sju färger och började med rött runt ögonen.
Hans ansikte såg snarare ut som om det tillhört en fågel eller en fisk än en människa. Det såg ut som om ett nöjesfält sett från en helikopter. Han kunde se sin lilla flyende kropp skutta iväg över det. Det var den mest passande makeup man kunde tänka sig för en kartong. Till slut, tänkte han, skulle han bli till det innehåll som passade kartongen. För första gången onanerade han avspänt i kartongen. För första gången sov han, lutad mot väggen, med kartongen över huvudet.
Och följande morgon - det hade bara gått en vecka - stapplade A ut på gatan med kartongen över huvudet. Han kom inte tillbaka."

Det måste vara japanen Kobo Abes Kartongmänniskan?

Javisst! Jag trodde den här var ganska svår, men du plockade den på 9 minuter.
Kobo Abes bok kom på svenska 1976 och är en hallucinatorisk berättelse om människor i Tokyo som lämnar sina småborgerliga liv för att anonymt driva runt på gatorna med kartonger över huvudena.
Romanen framkallar en skräckblandad klaustrofobisk känsla som jag tycker påminner om Kafka, Don de Lillo och Paul Auster.
Kobo Abe fick en del välförtjänst uppmärksamhet förra året då romanen En annans ansikte kom ut på svenska för första gången. Gabriella Håkansson skrev i DN att Abe var tilltänkt till att få Nobelpriset i början av 90-talet, men att hans död strax innan satte stopp för det. Priset gick istället till Oe.
Förutom En annans ansikte finns Kobo Abes mest kända och mycket läsvärda roman Kvinnan i sanden i tryck.

Över till Ezzelino!

"Det var ett spädbarn på sex veckor jag hade lämnat, nu återfinner jag en flicka på två och ett halvt år. Vid första mötet rannsakar hon mig djupt i själen med en allvarlig men icks sträng uppsyn, synbarligen för att se om jag kommer för hennes eller hennes mors skull. Lugnad låter hon sig kyssas och flätar sina små armar om min hals.
Det är doktor Fausts återuppvaknande till det jordiska livet, men ljuvligare och renare; jag kan ej upphöra att bära den lilla i min famn och länna hennes lilla hjärta slå emot mitt."

"Nedanför tar mjölnarens skjul stöd mot bergväggen. På låset till dess port är ett bockhorn upphängt som innehåller vagnssmörjan; tätt bredvid lutar sig en kvast. Ehuru det är helt naturligt och i sin ordning, frågar jag mig vad det är för en djävul som har placerat ut dessa två insignier för häxor, bockhornet och kvasten just där, och särskilt denna morgon, i min väg.
Jag fortsätter på den fuktiga och mörka stigen, illa till mods; och en träbyggnad av ovanligt utseende får mig att stanna. Det är en avlång och låg låda med sex ugnsluckor...Ugnar!
Goda Gudar var är jag då?
Bilden av Dantes helvete, kistorna med syndare som rödglödgas, spökar för mig---och de sex ugnsluckorna!! Rides jag av maran? Nej, det är den anspråkslösa verkligheten! vilken röjer sig genom en hisklig stank, en flod av gyttja och en kör av grymtningar som utgå från svinhuset. Vägen smalnar till en trång gång mellan mjölnarens hus och berget, och rakt nedanför turkhuvudet."

"Till slut - det var mitt i historien med Popoffsky - talar han ett så högdraget språk att tyranniet blir mig outhärdligt, då jag fruktar att han betraktade mig som galen. Han kallar mig Simon Magus, den svarte Magikern, och anbefaller mig att läsa Madame Blavatsky. Till svar lät jag honom förstå att jag icke behövde Madame B., och att ingen hade något att lära mig.
Han hotar mig, med vad? Han skall nog kunna återföra mig på den goda vägen, med hjälp av makter som äro starkare än mina. Då ber jag honom att icke röra vid mitt öde, som övervakas så väl av denna Försyn vilken alltid har lett mig."

"Det finns nittio städer i Sverige och till den som jag avskyr mest ha makterna dömt mig. Jag börjar med att besöka läkarne. Den förste påstår att jag lider av neurasteni; den andre angina pectoris; den tredje paranoia, en sinnessjukdom, den fjärde emfysem...Det räcker för att jag skall vara skyddad mot inspärrning på dårhus. Emellertid måste jag för att få existensmedel författa artiklar till en tidning. Men varje gång jag sätter mig vid bordet för att skriva, släppes helvetet löst. Nu har man hittat på ett nytt knep för att göra mig galen. Så fort jag tagit in på ett hotell, utbryter ett oväsen, liknande det vid rue de la Grande Chaumière i Paris: Släpande steg och flyttningar av möbler. Jag byter rum, jag byter hotell, bullret finns där ändå ovanför mitt huvud."

Strindberg, Ockulta dagboken?

Det var nära, guldbyxepojken, men det är nog snarare Strindberg, Inferno.

Hade föreställningen att det var ett mer marterat och förvirrat tonfall i den boken men nu när jag bläddrat i mitt exemplar ser jag att du har rätt.

Helt riktigt, Hedning, välkommen in i matchen! Din tur att hitta ett citat.