Solipsism - allt är en illusion - samlingstråd

Mjo. Jag ville inte säga något innan.

vad händer med universum om du dör?

Finns en annan teori som är ganska spännande. Baseras egentligen på en kort, ganska rolig, skönlitterär historia. Ska försöka leta rätt på den.

Går ut på att en forskare i framtiden lyckas skapa en datorsimulerad värld som efterliknar vår värld. Efter ett tag uppstår artificiella livsformer (AI) i simuleringen. Genom evolution blir de mer intelligenta, tills att de lyckas uppfinna datorer. Och tillslut även egna datorsimuleringar av världar.

I deras virtuella världar utvecklas i sin tur livsformer som efter viss tid också lyckas skapa virtuella världar. Och så pågår det, tills att det finns ganska många lager av virtuella världar. Oändligt enligt teorin.

Chansen är närmast obefintlig att just vår värld skulle ligga högst upp i denna hierarki, och därmed är en "riktig", ej simulerad, värld.

Brainfucken uppstår första gången våra forskare lyckas ta fram en sådan datorsimulering (tänk Matrix, fast utan Hollywood-prylarna).

Vad kan vi då dra för slutsatser beträffande vår egen värld?

Om det nu handlar om 50-1000 år fram i tiden, visst är det möjligt att vi är kapabla att ta fram en sådan simulering. (Inte att skapa en kopia av universum i datorn, bara en simulering så att det 'verkar som en kopia av universum')

Här är länkar kring mitt förra inlägg. Hittade faktiskt en hel sida om bara den här teorin:
http://www.simulation-argument.com/

Är en snubbe som skrivit en vetenskaplig uppsats kring det med sannolikhetslära och annat.
http://www.simulation-argument.com/simulation.html

Men han har skrivit mer lättsamma förklaringar också:
http://www.simulation-argument.com/matrix.html
http://www.simulation-argument.com/matrix2.html
http://www.nytimes.com/2007/08/14/science/14tier.html?pagewanted=2&_r=1

Jag finns. I ditt liv. Jag är den som har lekstuga i ditt brunöga när du är ickeexisterande vilket är ofta.

Brunögat börjat bli mätt men från och med nu bjuder jag in hela FB och Fadi.

Mycket intressant faktiskt, jag har tänkt så själv och försökt förklara för andra vad jag menar men de verkar inte förstå tanken.
Om det bara är en själv som existerar, alltså ens medvetande och fysiska form och allt annat i omgivningen är påhittat av en själv; hur är det då med saker i våran omgivning som vi inte förstår? Till exempel en väldigt komplex text om... astronomi som man läser men inte förstår något av. Denna text består inte av mig utan den är påhittad av mig. All denna väldigt komplicerade text skriven av en mycket smart vetenskapsman är påhittad/uppfinnen av mig, för att det är min värld. Hur kommer det då sig att den jag är i min egna värld inte förstår mig på denna text? Det är ju jag som skrivit den.

Uuuuuh. Kan vara svårt att förstå vad jag menar, hoppas jag inte gjorde pannkaka av alltihopa.

EDIT: Vad dum jag är... var allt uppfunnet av mig så skulle det betyda att jag är gud i min egna värld. Nu handlar det ju om något som är skapat ÅT mig, inte något som jag skapat för mig själv. Sorry.

Universum som du upplever det är bara ditt. Ingen annan har samma verklighetsuppfattning som dig.

I verkligheten däremot existerar vi allesammans.

Den här filosofiska inriktningen finns och heter något... minns dock inte vad. En filosofi som självklart är svår att argumentera för med någon annan. Du existerar inte!

Många upplever en väldigt egocentrisk fas som barn där de har liknande tankegångar. Inklusive jag själv. Jag hade funderingar under en period om inte alla människor förutom mig var robotar. Kändes väldigt ensamt vill jag minnas.

Nej, du är inte den ende som existerar. Jag är den ende som existerar.

Jag tror snarare att vi alla är samma person.

Kanske avbilder av gud, kanske är vi bara samma person, fast vi är olika delar av honom/henne? Inte lemmar, utan snarare känslomässiga skal och sammansättningar.

Det här med att man själv är den enda som existerar tror jag har blandats ihop med att man ser världen på sitt eget unika sätt. Intuitivt kan man ju påstå att vi alla existerar även om vi alla ser världen olika.

Men du är ju inte jag, jag är jag.