Solipsism - allt är en illusion - samlingstråd

Döden är en viktig "mekanism" i det hela. Det går ju ut på att "det enda medvetandet" fullkomligt lurar sig självt för att stå ut med oändligheten.

Oändlighet är inte något fint, men medvetandet kan lura sig själv att det är något positivit så länge något mer skrämmande finns (döden). Egentligen är oändlighet en ganska fasansfull tanke.

Jag kan säga att så är inte fallet, om du litar på mig ^^

Men snälla, kvantfysiken verkar på kvantnivå. Vi lever inte på kvantnivå, så i det dagliga livet (utom ev. tekniska tillämpningar) så är allt som rör kvantfysik totalt ointressant. Dessutom så är det extremt långsökt att få till att kvantfysikaliska fenomen skulle ge stöd för att allt du observerar är något du hittar på, hur kommer du fram till det?

Och nej, det verkliga livet renderas inte alls så som grafik matas till mig i ett spel.

Har efter x antal LSD trippar har jag filosoferat rätt hårt kring detta ämnet. Mycket intressant även om man inte kommer fram till så mycket.

Joe rogan talar lite om ämnet https://www.youtube.com/watch?v=w2xzIgdD_XA&feature=youtube_gdata_player

Anledningen till att vi kan finna oss i den tanken är att vi inte är smarta nog för att se den riktiga verkligheten. Vi som fisken i vattnet, oförmögna att växa ben och kliva upp. Men man har garanterat någon spirituell kontakt med andra levande ting, det har väl alla känt som varit i skogen eller umgåtts med djur mycket. Så våra medvetanden har nog varit med längre än våra kroppar. Om ni förstår vad jag menar

Jag har inget behov av att övertala någon om att det är så det funkar, därför är det inget jag tar upp vid fikabordet. Förr eller senare kommer alla inse det ändå, hellre "mitt i livet" än vid "döden".
Jag har varit sökare i många år och vad jag har kommit till insikt om är bla detta.

Om någon ändå stöter sej på mej så är det inget som påverkar mej, men alla situationer innehåller någon sorts symbolik som jag kan ta lärdom av iom att det i slutändan är en reflektion av mitt inre.

Om det är ens hjärna som fyller ens drömmar med olika platser och personer man kan tala och interagera med på olika sätt, så är hjärnan fullt kapabel att även skapa den yttre världen. Man kan faktiskt inte vara helt säker på att livet inte är en dröm. De som håller på med "lucid dreaming" går ju också runt och letar efter "drömtecken" i denna världen. Så för att kunna ifrågasätta drömvärlden, måste man även ifrågasätta den verkliga.

Med den logiken börja kunna skapa min personliga utopi på ett ögonblick. Så varför sitter jag fast i denna risiga verklighet?

Riddle me that

Ja, min kropp fortsätter att existera även om jag inte är vid medvetande, oavsett om någon observerar mig eller inte.

Drömmar är inget annat än din hjärna som sorterar information huxflux.

Det tvistas väl fortfarande om det.

Vi är också djävulen/satan i vår egen illusion. Det var när Buddha förstod att Mara (djälvulen/satans motsvarighet inom Buddhismen) var han själv som han blev upplyst. Meningslöst är det inte att leva. Om kontentan är att vi skapar vår egen illusion, så kan vi alltid gör världen till en bättre plats.


Såklart du kan ändra din verklighet. Le, var glad och positiv så blir världen en mycket bättre plats för dig. Din energi sprids till andra människor och andra människor blir också glada och positiva. Energin sprids som vinden och kan förändra världen. Det måste börja någonstans. Och det är från dig.

Jag kan garantera dig att du inte hittar på universum, du är nämligen en produkt av min begreppsapparat.