Citat:
Ursprungligen postat av
activelunatic
Det ända jag upplever är mina egna erfarenheter och eftersom jag inte kan uppleva någon annans erfarenheter så kan jag inte heller påstå att jag vet att de har några i samma benämning som mig.
Mao
Eftersom jag inte kan bevisa att andra individer finns så kan jag heller inte utgå ifrån att dem gör det. Dom kan lika gärna vara själlösa robotar eller en projektion.
Har jag fel nu? Försöker ni diskutera solipsismen och hur man bör relatera if den kanske är sann?
Trodde vi utgick ifrån en värdlsbild där vi tar våra beslut efter insikten att mitt jag är det enda jag kan med säkerhet känna till så därav bör mina beslut fatta sig därefter.(där av, empati för en sten, dom finns inte i någon subjektiv benämning utanför min egna)
Antingen är den sann eller inte, blir svårt att ställa sig och vela på en sån här fråga och hamna mitt imellan som en modern präst.
Ja det är väl så de flesta resonerar kring solipsismen. Jag tycker detta sätt att tänka kring frågan är dumt. Detta är som jag skrivit tidigare ett sätt att tro att fantasin är verklighet.
Som jag tidigare beskrev i hur hjärnan tolkar verkligt från fantasi så måste solipsismen vara sann i den mån att verkligheten skapas i hjärnan. Men detta betyder ju inte att jag "Skapar" varenda individ och sak omkring mig. Men jag skapar upplevelsen av alla dessa ting, och på så vis blir jag "skaparen" av verkligheten. Min hjärna upplever iallafall verkligheten på detta sätt.
Den medvetande organismen blir sin egna skapare av världen. Men den skapar ju ingenting fysiskt.