Solipsism - allt är en illusion - samlingstråd

nej jag har inget svar. mkt intressant tråd dock.
har också funderat mycket i dessa banor utan att komma fram till nått.
fick jordens obehagkänsla av att tänka på allt som en enda illusion

Tänk dig för en stund att det faktiskt existerar ett universum ur en helt objektiv dimension, som är en expanderande massa av energi och partiklar. Den objektiva dimensionen av verkligheten kan dock inte existera utav sig själv, för själva existensen kommer först då en mottagare kommer på plats, alltså en livsform av något slag som med sina sinnen kan skapa sig en bild av världen. Mottagaren av den objektiva världen är exempelvis människan som utgör den subjektiva dimensionen. Det du ser av världen är inte så den ser ut på riktigt, det är din hjärnas tolkning av den. Du sätter värden i vissa saker, förstärker vissa objekt mer än andra och finner olika intressen i olika saker - således är din verklighetsuppfattning subjektiv eftersom ingen annan kan dela den med dig. Den objektiva och den subjektiva dimensionen bildar ett slags Yin-Yang förhållande, bägge behövs för att kunna existera. Inget liv utan livsform och ingen värld utan tid och rum.

Alltså, uppfattar du livet som en illusion så är det en illusion. För dig då.

Och vad som fanns innan universum, bortom alla gränser och innan all tid och massa kan vi bara spekulera i tills håren blir grå.

undrar när vi kommer kunna svara på dessa frågor? vad tror ni? 10,20,100 eller om 1000 år? aldrig?

Detta är frågor vi faktiskt kan svara på redan nu, och kunde svara på redan vid skriftspråkets uppkomst. Men frågan är om vi i framtiden fortfarande har ett svar. Om ytlighetens stora hegemoni i väster fortsätter att breda ut sig så ser det dystert ut.

Okej, det där kan jag förstå även om jag inte håller med dig på grund av den tolkning av världen min hjärna gör.

Problemet jag ser är i stil med "vem kom först; hönan eller kycklingen?".

Jag har funderat en del och varit i ett tillstånd där jag verkligen var i en illusion av verkligeheten.

Nu får ni tänka lite poetiskt och svävande och inte så jävla logiskt.

Tänk om allt som ni ser, gör, känner är bara "luft". Allt som händer är ingenting, det är ditt undermedvetna som skapar den världen som DU lever i. Fast NI finns inte det är bara JAG som finns. Ni är tankar i mitt undermedvetna, det ni säger och gör är tankar i mitt undermedvetna.

Alltså har det jag gör ingen som helst betydelse. Eftersom det är mig själv jag möter. Fast jag finns inte heller jag är bara luft jag med.

Lite annorlunda men ungefär detsamma.

Alla lever i en fasad. Där verkligheten är den ni lever i. I denna verklighet är det de "galna" som lever. Det är dom som ser den verkliga världen, det är dom som ser genom fasaden. Det är därför vi uppfattar dom som galna.

Jag "galen", jag "normal" eller bara dum... det får ni bestämma själv.

Aldrig skulle jag säga

Vi människor har sociala spärrar som vi lär oss i uppväxtåren. Vissa människor som experimenterar med droger, dricker större mängder alkohol, känner stark gruppgemenskap eller som bara är coco i huvet har inte dessa spärrar. De finns till för att vi ska kunna slippa gå runt spända i en totalt oförutsägbar värld där inga spärrar existerar, således en mänsklig konstruktion för att underlätta vardagen. Tänk dig om du sitter på bussen påväg hem och ser nån jävel sitta och skita på golvet framför dig. Då skulle du förmodligen inte känna att allt står rätt till i maskineriet Jag skulle vilja påstå att utan dessa spärrar skulle en mänsklig civilisation vara omöjlig...

Ja men är du säker på att det är du som har rätt. Är du säker på att det är du som lever på det "rätt" vis. Dom flesta formas sedan barnsben att vara på ett visst sätt, tänka på ett visst sätt och leva efter ett visst mönster. Det sätt har funnits sedan ci var en cell och utvecklats eftersom den utvecklats. Dom som inte har varit på rätt sätt anses vara "coco i huvet" eller konstiga.

Fast nu var det itne det som var min tanke. Utan den var att de som inte är "coco i huvet" är instängda i sig själva. De är instängda i sin kropp i den "sanna" verkligeheten. Medan de som anses "galna" ser igenom allting.

Så du menar att om allt INTE är ditt undermedvetnas tolkningar och vi verkligen lever, så får dina handlingar plötsligt en universell mening?

Jag kan inte påstå att alla spärrar människor har är nödvändiga och visst skulle man kunna önska man vore snäppet mer frigjord, men jag tror inte man är lyckligare på den "andra sidan". Men visst, kanske är det vi som följer alla sociala regler som saknar lite höns i gården.

Frågan är dock vad man skulle få ut av att helt sakna spärrar...?

Men det är jag som är universell. Ni finns inte, ni är tankar som jag inte är medveten om att jag skapar. Det du skrev det var mitt undermedvetna som skrev det.