AA Och NA (Allmän diskussions-tråd)

Hej igen!

Jag tycker jag mår hyfsat bra idag. Kunde kanske må bättre, men det är helt ok. Jag är nöjd med det så länge. Jag har inte druckit en droppe på snart 2 år. Så det är inga problem på den fronten.

Kunde inte låta bli att le när det kommer kommentarer och frågor som är till för att ifrågasätta mig som person, om jag gjort stegen ordentligt, har någon sponsor, om jag mår bra, att jag är hatisk osv. Det är ett typiskt beteende som kommer fram när argumenten tryter och man tycker att det man tror på är hotat. Då ger man sig på mig som person. Typiskt beteende hos sektmedlemmar.

Drar mig tillbaka för denna gången. Har inte lust att dunka pannan mer blodig för tillfället.

Tack för ordet!

Det var inte alls något försök att snärja dig, att komma på dig med någon form av ifrågasättande.
Det var en ganska enkel frågeställning.

1. Har du gjort stegen?, 2. Mår du bra idag?

Bägge har du svarat på, jag tycker det är bra att du mår bra.

Jag för min del har testat att levt utanför programmet, under många år. Och jag var aldrig i närheten av återfall, att jag är motiverat delaktig igen beror på två saker.

1. Det finns gott om folk som behöver hjälp.
2. Jag mår bra av att hjälpa andra.

Hej!

Jo jag tycker faktiskt med hänvisning till ovanstående citat att jag blir ifrågasatt när jag får frågan om mina PÅSTÅDDA möten.

Ja jag håller med dig om att det finns gott om folk som behöver hjälp och stöd. Det är inte tu tal om det. Frågan är vilken hjälp som fungerar. AA hjälper säkert en del människor. Det finns givetvis bra saker med AA. Det jag kan hänga upp mig på när det gäller AA och 12-steg är att det anses hjälpa i princip alla och att alla är lika. Det är helt klart oriktigt. Vidare ska man inte ifrågasätta programmet som sådant eftersom det är felfritt. Misslyckas du så är det DITT fel. Inte programmets.

En följd av ovanstående är att de som vill hjälpa andra, vara sponsorer, för andra beroende är att man då utgår från sig själv och hur man själv blev hjälpt, hur man kände, hur man mådde och vad man behövde göra för inre resa, hur man tänkte. "Mina sponsis ska göra samma stegarbete som jag, de ska göra samma saker, de ska leva efter samma regler som jag." Allt enligt principen; det som funkade på mig måste ju funka på mina sponsis. Det tror jag är en mycket olycklig inställning. Sponsorer som ska "hjälpa" utsatta, sårbara, kanske psykiskt sjuka, förvirrade människor. Dessutom finns det ingen som helst kontroll på hur sjuk eller frisk en sponsor är. Ingen kan ju företräda AA eller föra dess talan. "Vi är alla blott betrodda tjänare."

Jag kände jag var tvungen kommentera när du skrev att DU mår bra av att hjälpa andra. Det ifrågasätter jag inte. Men det jag undrar då; Hur mår de som blir "hjälpta"? Jag läste någonstans att de som sponsrar andra beroende återfaller inte i lika hög grad än icke sponsorer. Jag har ingen källa eller något annat belägg för att det är så. Just därför att de mår bra av att hjälpa andra så återfaller de kanske inte i lika hög grad som andra.

Jag ville med stycket ovan inte attackera dig personligen som sponsor, medmänniska eller som hjälp till andra. Jag ser det mer generellt. Att det kan vara direkt skadligt för vissa männsikor att bli utsatta för "hjälp" från fel sponsorer.

Tack för ordet!

Kör på om det funkar för dig

Härlig inställning. synd bara att den är så sällsynt.

Det första citatet, var innan jag faktiskt förstod att du hade rätt så vettiga åsikter, om än att de skiljer sig åt från mina.

Det andra var ett konstaterande från min sida.

Jag tycker att det är bra att du mår bra.

Jodu, de jag sponsrar eller hjälper på andra sätt mår bra av mitt stöd - precis som jag när jag är osjälvisk mår bra av att hjälpa andra.

Du anar inte hur rätt du har i det fetstilta.

Hej The Master!

Jo, jag tror jag kan ana hur illa det kan gå med fel sponsor. Tyvärr överträffar ofta verkligheten dikten. Så jag har, som du skriver, antagligen ingen aning om hur fel det kan bli.

Jag hade ingen sponsor när jag gick på AA. Så jag har inga personliga erfarenheter av att ha en sponsor. Däremot har jag bekanta som har/har haft mer eller mindre kloka sponsorer. Dessutom så säger ju sunda förnuftet att det kan bli hur tokigt som helst när medlemmar i AA sitter och definierar och ställer diagnos på sin egen sjukdom och till på köpet ska hjälpa andra med detsamma. Hua!

Tack för ordet!

Hej Mothership!

Jo jag förstod att det var en kommentar till tidigare inlägg.

Att en sponsor mår bra av att hjälpa och guida en sponsi genom stegen och att en sponsi mår bra av sponsorns stöd ligger i sakens natur; den indoktrinering som båda parter utsätts för i 12-steg. Gör man stegen rätt med hjälp av en sponsor så utlovas ju ett "bra mående" hos båda parter. Det är ju det som utlovas i stegen och i Stora boken.

Att "må bra" är därför viktigt i rörelsen. Det är ju det resultatet man önskar genom mötesgående och bra stegarbete. Därför är det också viktigt att tala om att man "mår bra" så ofta man kan. Annars har man ju inte gjort rätt. Ingen vill väl tala om att man mår dåligt för att man fuskat med stegarbetet och mötesgåendet?

Tack för ordet!

Hej LuminorBase!

Ja jag förstår skillnaden! Det är ju för tusan det jag säger som du hänvisar till i din länk! Vem är det som inte förstår?

Hos AA pratas det som den DÖDLIGA progressiva sjukdomen som vi lider av! Gör vi inte som Stora boken och stegen säger så DÖR vi! Det sägs att vi ska se till LIKHETERNA! Man gör ingen skillnad på folk. Programmet och stegen passar ALLA! Misslyckas man så är det INTE programmets fel utan den ENSKILDES fel! Man ska hela tiden presentera sig som ALKOHOLIST och man är MAKTLÖS. Så sägs det på möten och i Stora boken. Vad du har gått på för möten har jag ingen aning om.

Jag är övertygad om att det runt om på mötena i världen sitter tusentals människor som INTE är alkoholister, men de får lära sig det jag skrev ovan. De indoktrineras att tro på dyngan som sprids på mötena. Det är en mycket dålig syn på människor! Det är kontraproduktivt!

Tack för ordet!

Vad innebär begreppet "andlighet" om man skär bort religion helt?

För mig är det att jag har kontakt med mina innersta känslor, att jag vågar lita på min intuition.
Att jag känner ro, i mig...
Att det finns en mening och en plan med allt jag gör, och allt som händer mig.

Jag tillhör ingen religion, faktum är att jag tycker att det är märkligt att organisera personlig tro, den är som sagt personlig.