Citat:
Ursprungligen postat av blodpalt
Hörde jag någon ropa Marathon?
Detr det överlägset mest smärtsamma och samtidigt mest fantastiska jag någonsin gjort och rekommenderar verkligen att pröva det.
Edit: det svåra är inte att springa tills man stupar utan att springa efter man stupar. Då krävs det pannben, men det har du ju visat att du besitter.
För mig handlar det inte om distansen och heller inte uthålligheten, för mitt pannben är så pass skadat att jag på bakfyllan kört en 3 timmars endurotävling utan att så mycket som stanna crossen för ta ett andetag.
Mitt problem är att under 15 års tid varit sjukligt överviktig och mina ben har varit överbelastade hela mitt liv mer eller mindre, så mina knän är så trasiga att det låter som grustag varje steg jag tar, blev knappast bättre när jag trasade sönder det extra mycket vid en avåkning med crossen för 6 år sen. Men jag springer trots den konstanta smärtan, bara för att jag är så pass skadad som jag är rent mentalt. Verkar än så länge gå "bra" att springa runt 10 km, men att springa det 4 dubbla skulle innebär att jag aldrig mer kommer kunna gå normalt igen (för jag skulle seriöst springa tills jag stupar, sedan krypa i mål på mina bara knän).
Så nej, men min kropp jag har nu = inget marathon anytime soon! Om ett par år? Ja kanske, måste då som sagt offra en hel del kroppsmassa för att minska belastning på mina knän eller lära mig löpa rätt (för gissar min teknik fallerar rätt rejält)