Egots död

Ja och det kan du ju omöjligen veta. Om det finns separerade upplevelseströmmar alltså.
Men vi får väl anta att det är som så, att det finns flera medvetandeströmmar?

Men de människor, som har lyckats med att pulvrisera sina egon och uppnått ett medvetande, i denna tråd, kanske kan belysa detta närmare?

Upplevelser av vadå? Man kan vara medveten och man kan vara medveten OM, alltså, det är skillnad på medvetandet och innehållet i medvetandet.
Innehållet i medvetandet är skapat av sinnesapparaten som är unik för varje individ och alltså ger unika "upplevelseströmmar", men medvetandet i sig är non-local, alltså bara en "ström" imho.
Medvetandet har inga attribut i sig och är därför samma, upplevelser kräver en hel räcka med unika olikheter för att kunna ge individuella intryck.

Jag är med dig på den punkten att medvetandet saknar attribut. Dock undrar jag om medvetandet överhuvudtaget kan existera utan innehåll. Går det att vara medveten utan något att vara medveten om? Att försöka separera ut medvetenhet från upplevelse är väl ungefär som att försöka separera ut intet från något?

Dessa funderingar får mig återigen att landa i slutsatsen att jag är en upplevelse - av ett rum, en kropp, samt dess minnen. Huruvida det existerar något större medvetande bortom denna upplevelse kan jag inte veta säkert; men med tanke på hur märkligt det är att överhuvudtaget existera så ser jag det inte som osannolikt att det skulle vara så.

Den lägsta nivån av medvetenhet som en människa kan uppleva är ju den riktigt djupa, drömlösa sömnen. Anledningen till att det inte kan klassas som medvetslöshet är att det fortfarande existerar en närvaro som kan trigga igång övrig kognition igen om någon skriker högt eller ruskar om den sovande: att kunna uppfatta sådant är ju inte detsamma som total medvetslöshet. Det är alltså en nivå av medvetenhet som inte är medveten om sig själv, kroppen eller universum; inga tankar och ingen metakognition, bara en stilla närvaro; så gott som helt tömd på egenskaper, existerande bortom tid och rum.

Man kan även bibehålla sin normala medvetandenivå under djup sömn: Yoga nidra (obs! något helt annat än klardrömmande).

Intressant om Yoga Nindra. Tillståndet verkar inte vara helt utan förnimmelse; men det är klart att utan förnimmelse finns det inget att minnas, och utan minnen skulle dessa yogis inte veta om att de varit medvetna.

När det gäller normal djupsömnen så minns vi inte något från den. Så det går väl inte att vara säker på om vi varit medvetna eller ej. Kan det inte vara så att registreringen av sinnesintryck helt hanteras av det undermedvetna?

Lokalt eller universalt, gör ingen skillnad i sluändan. Allt som existerar gör det i symbios, ingat kan finnas utan det andra.

Icke dualism.

Sen om lokala med medvetandet är kopplat till något universellt är ju en kul fråga att rota i. Men från ett egodöd-perspektiv spelar det ingen roll.

Och ingen äger ett eventuellt lokalt med med medvetande. För det finns ingen som kan vara ägare.

Sant. Ego-död ur det perspektivet håller jag med om. Den allmänna synen på jaget är väl som en ägare av själva upplevandet; som om det gick att separera jaget och upplevelsen - men utan upplevelse finns det ju inget jag. Det hänger dock mycket på definitionen av jaget huruvida vi kan härleda dess existens eller ej.

1. Allt som existerar är nu.
2. Allt är ett.

Dessa är de två mystiska tillstånd som en "egodöd" person upplever och är ett resultat av att två distinkta system och noder i hjärnans "default mode network" har upphört att vara sammanlänkade. That's the goal right there. Resultatet är (1) bättre funktionalitet, då hjärnan är oerhört fokuserad samt alert, (2) mer positiv subjektiv upplevelse, då allt psykiskt lidande försvinner.

Det här är en väldigt intressant föreläsning från Stanford University. Jag rekommenderar hela, men annars kan man se från den tidpunkt som jag länkar ifrån som börjar på temat "högre medvetandetillstånd": Intressanta grejer, klicka här.

Transcendental meditation (TM) verkar vara populärt bland många av Stanford-föreläsarna/-professorerna kan jag konstatera efter en heldag med olika föredrag.

Här har vi en fin beskrivning på en "upplyst" person, från Yoga Vasistha:

He who, while living an apparently normal life, experiences the whole world as an emptiness, is a Jivanmukta.
He is awake but enjoys the calmness of deep sleep; he is unaffected in the least by pleasure and pain.
He is awake in deep sleep, but he is never awake to this world.
His wisdom is unclouded by latent tendencies.
He appears to be subject to likes, dislikes and fear; but in fact he is as free as the space.
He is free from egotism and volition; and his intelligence is unattached whether in action or in inaction.
None is afraid of him; he is afraid of none.

Här har vi en bra liknelse av "jaget" -- åtminstone med avseende på minnen.

Se det som en lyktstolpe som står i en korridor med ett oräkneligt antal förbipasserande, virvlande post-it-lappar. Ett ytterst litet fåtal av lapparna kommer, som av en slump, att fastna på lyktstolpen. Där har du ditt jag som hjärnan skapar.

Utifrån miljoner upplevelser fastnar några, vilka sedan får definiera vilka vi är. Det finns tusentals och åter tusentals andra versioner av ett "jag" som hjärnan hade kunnat skapa utifrån alla livserfarenheter.

Den där föreläsningen gav mig inspiration att börja meditera igen. Tack. När det gäller dessa två "mystiska" tillstånden som du beskriver så är det nog inte särskilt lätt, för någon som själv inte upplevt dem, att föreställa sig vad de egentligen innebär. Det är en stor skillnad mellan den intellektuell förståelsen av att allt är ett och upplevelsen av att det verkligen är så. Själv har jag endast upplevt något liknande vid tillfällen av psykadelisk extas eller vid meditation. För min del har meditation inte varit särskilt effektivt i.o.m. att jag aldrig gett det nog med tid. Däremot har meditation i kombination med svamp eller ayahuasca varit väldigt effektivt. I vilket fall så skulle jag beskriva 1 och 2 som en känsla av att allt är perfekt; när alla subtila behov, begär och tankar, som ofta finns där till vardags, är helt borta; och kvar finns endast kristallklar medvetenhet i ett klarvaket sinne som samtidigt befinner sig i en djup vila. Det finns en djup förståelse och acceptans av att nuet är precis så som det är och att det omöjligt skulle kunna vara på något annat sätt. Dessa upplevelser har fått mig att uppskatta livet och vardagen mer än innan. Dock har jag aldrig riktigt lyckats föra dessa känslor med mig till vardagen då de alltid bleknar efter att trippen är över. Kvar finns insikterna, men känslan av perfektion, och det djupa lugnet, är borta. Kanske är det bra att det är så; för om jag alltid befann mig i ett "upplyst" tillstånd skulle jag nog dra mig tillbaks, och inte längre intressera mig för något världsligt, eftersom inget skulle spela någon roll längre. Trots allt så gillar jag att engagera mig i livet med alla dess problem och mål.

Den här dikten kan mycket väl tolkas som ett uppvaknande, likt det som eftersöks av trådens (f.d. - den tycks vara död nu) skribenter. Den kanske uppskattas av fler än av mig.

Lines Composed a Few Miles above Tintern Abbey

[...] that blessed mood,
In which the burthen of the mystery,
In which the heavy and the weary weight
Of all this unintelligible world
Is lighten'd:—that serene and blessed mood,
In which the affections gently lead us on,
Until, the breath of this corporeal frame,
And even the motion of our human blood
Almost suspended, we are laid asleep
In body, and become a living soul:
While with an eye made quiet by the power
Of harmony, and the deep power of joy,
We see into the life of things.