Egots död

Jag tror att många mystifierar "egots död" och ser det som något magiskt tillstånd som är näst intill omöjligt att uppnå. Man kan även läsa om "egodöd" i samband med upplevelser som uppstår under intag av starka doser DMT (Svampar, LSD, Ayuhuasca osv). "Egodöd" för mig handlar inte om något mystiskt alls utan bara en starkare närvaro och medvetande. Att "jaga" en egodöd är nog som att vara en tand och försöka bita sig själv.

För mig handlar det inte om någon död eller att försöka ta kol på mig själv. För mig handlar det om att vara otroligt medveten om mina egna (egoistiska) tankar och begär. Ditt "högre medvetande" observerar och "vakar" över ditt ego och skapar distans till det. I och med det övervakandet så neutraliserar du laddningen i dina tankar/begär. Du börjar inse att det inte finns något att kämpa över i överhuvud taget. (Kallas för surrender inom Zen). Du slutar föra en inre kamp. Du accepterar verkligheten för vad den är. Fullständigt, utan att döma. ---> Du börjar "vakna".

Man behöver inte neutralisera något överhuvudtaget. Vakenheten innebär dock att man kan skilja på värdering utav något och det stilla betraktandet av desamma. Man skiljer mellan upplevelse och observerande. Men dessa kan dock samspela i en och samma individ.

Det har du rätt i. Neutralisera kanske var ett dåligt ordval. Det är så det känns inom mig men det är nog väldigt subjektivt.
Syftar mest på att inte gå in i känslorna och inte identifiera sig med dem.

Det finns inget "själv", "jag" eller "ego". Det är endast ett psykologiskt, evolutionsbiologiskt, sociokulturellt fenom, ett koncept. En samling av sensorisk information, sinnesförnimmelser(varseblivning) och erfarenheter som formar våran föreställning av, att var och en av oss, vara en "person".

Ungefär så ser den tvärvetenskapliga bilden på medvetandet ut just nu...

Låter, i mina ögon, mycket logiskt. Hoppas detta sätter käppar i hjulet för ego-mördarna.

Jag tycker du resonerar ganska konstigt....bara för att något inte är permanent betyder det att det inte existerar? För att spara tid och energi så postar jag denna fantastiska video....http://www.youtube.com/watch?v=XKEr2eotCpQ


Ja du är dig lik! Man ska ha ett ego, bara det att man ska ha ett ego som inte är ett ego. Är det inte dags att välja snart? Ego-land eller icke ego-land? Du kan inte både äta och spara kakan.


Nej. Jaget möjligtvis men inte medvetandet. Medvetandet existerar helt utan ego. Egot skapar ett subjektivt medvetande, egolöshet ett objektivt.

[quote=Sodomizer-|47516468]Jag tycker du resonerar ganska konstigt....bara för att något inte är permanent betyder det att det inte existerar? För att spara tid och energi så postar jag denna fantastiska video....http://www.youtube.com/watch?v=XKEr2eotCpQ



Ja du är dig lik! Man ska ha ett ego, bara det att man ska ha ett ego som inte är ett ego. Är det inte dags att välja snart? Ego-land eller icke ego-land? Du kan inte både äta och spara kakan.



Nej. Jaget möjligtvis men inte medvetandet. Medvetandet existerar helt utan ego. Egot skapar ett subjektivt medvetande, egolöshet ett objektivt.

Sant, ber om ursäkt för mitt skrivfel, självklart menade jag "egot"/"jaget". Medvetandet existerar i högsta grad, och som protagonisten i "being john malkovich" säger: "Consciousness is a terrible curse".

För all del, men det säger egentligen inte emot något. Det som talas om här, är förändringar i den sensoriska informationen, varsebildningen och den erfarenhet som formar vår föreställning samt hur vi upplever dessa. Man är intresserad av att uppnå ett annat perspektiv. Benämningar som "ego", "jag", "själv och "person" är synonymer till ovannämnda process. Det du har berättat är téet i tekoppen. Sociokulturella simplifieringar har valt att fokusera på tekoppen.

Hur ska egot kunna dö om det aldrig har existerat? Vad man isf kan diskutera är om det tack vare hjärnans plasticitet går att förändra sina egna tankebanor och därigenom sitt beteende i en sådan grad att man blir helt fri från all självmedvetenhet genom exempelvis mindfullness. Vilket jag betvivlar är möjligt, trots påstående som gjorts på detta forum från folk som haft en sk "uppenbarelse". Men det går absolut att förändra sitt eget medvetande inom ett visst spektrum, det finns det forskning som stöder.

Vad tror du själv?

Poängen är att se tydligt vad som är etiketter, och vad som faktiskt existerar i sig.

Om du ställer en skiva på några ben så blir det ett bord, men ingenting skapades när du gjorde det, bordet ploppade inte in i existensen. Det är bara så att vi sätter en etikett på det, och kallar det bord.

Det är ett viktigt synsätt, för då kan vi upptäcka andra etiketter vi använder. Etiketter vi använder för saker som faktiskt inte existerar i sig självt.

Är inte alla tusentals berättelser om upplysning genom årtusenden en bra indikation på att du faktiskt kan ändra hjärnan så?

Och det är ju inget magiskt som ska ske, det är ju bara att hjärnan ändrar vad den tror på, och det händer ju hela tiden. Och det är ju ingen skillnad att veta att gud finns, mot att veta att egot bara är en illusion. Och det finns ju miljoner människor som "vet" att gud finns...

För det första, det finns ingen som de facto vet att Gud finns. Det måste du medge, det är ett axiom man utgår ifrån, ett par "glasögon" man sätter på så att säga, och tolkar all information genom. Så därför är ditt påstående att "miljoner vet att Gud finns" helt förnuftsvidrigt! Det råder en ganska så utbredd konsensus bland neuroforskare om att det finns utrymme för en viss variationsbredd, men att vi alla har olika grundförutsättningar, anlag och temperament är vedertaget.